error typ

 
 
 
Hej! 
 
Jag har fått en hemsida nu, som du hittar på adress www.larvidsson.se. Där finner du även min blogg i fortsättningen. Ses där!
 
 

En pappa på besök i stora staden

 
Rapport i efterhand: pappa undrade vad jag önskade mig i födelsedagspresent och eftersom jag inte kom på något sa jag "ta ut mig på restaurang". Så i veckan gjorde han det. Syskonen var också med. Inte Hanna, som sällan är i Sverige nu för tiden, men å andra sidan farbror Anders! Han hade inte varit i Malmö på tio år, sa han.
 
Ovan blev bäst på mig.
Nedan blev bäst på pappa. 
 
 
 
 
 
Och så fick jag mastodontboken, Knausgårds sista alltså. Jocke i bokhandeln hade sagt att jag skulle tänka mig för en extra gång innan jag började på den, över tusen sidor lång, och den får finna sig i att vänta ett tag vid sängen tror jag, annat som måste gå före just nu. Men jag har ju läst alla de andra, så hit me! Jag tänker inte falla vid mållinjen.
 
Av Sofia fick jag kläder som hon hittat på loppis. Strumpbyxor ("jag har tvättat dem innan!"), en sån där jacka som en ska ha på sig inomhus som kofta nu för tiden, och en nätbrynja (ett plagg jag liksom tyllkjol inte tycks kunna få för många av). Allt i rosa. Eller "jåsa", som mitt kusinbarn Vicki skulle sagt.
 
Här posar jag med lite av det, på väg till morgonens skrivpass i torsdags:
 
 
Posa var även något jag gjorde inatt, när jag kom hem från Conrads födelsedagsfest med tema "Lejonkungen har återvänt till lejonklippan". Fan, det är nästan så att en får för sig att jag alltid borde ha den här looken:
 
 
 
 
"Raow!" som den överförfriskade pinsamme mannen säger till min huvudperson i erotiska romanen, när hon klätt ut sig till ett lejon. 
 
 
 
 

Body combat

Ikväll ska jag träna body combat.
Det är en annan glädjande sak med ledigheten denna höst, att mina kvällar inte sporadiskt upptas av jobb, utan jag kan göra vad jag vill med dem. Och de flesta gruppass ligger ju på kvällen. 
 
Jag har dragit mig för det också, ska erkännas. Minns hur jobbigt det var och är rädd för att min kondis ska ha sjunkit sen sist, att jag ska vara pinsam och inte orka och göra fel. 
 
 
Senast jag tränade body combat såg jag ut så här. Och skrev så här.
 
Det var 2009 och träningsformen var en ungefär lika ny förälskelse för mig som Malmö stad. Jag bodde på Bergsgatan, inneboende men i ett vackert rum, och kanske det roligaste med den här bilden är att två behåar hänger synligt i förgrunden. 
 
En av dem slängde jag för inte så länge sen.
 
En annan rolig grej är att de här träningsbyxorna var relativt nya då. Kanske inte så konstigt att de börjat lukta sunk. Dagens projekt, efter avklarade skrivtimmar på fik, är alltså att handla nya träningsbyxor. Go!
 

Redigeringsvåndor

Redigering av erotisk roman. Insikt igår, inte helt oväntat men ändå: jag skriver bättre nu än jag gjorde för två år sen. Det vill säga, de nyskrivna scenerna är så mycket bättre att det märks jämfört med de tidigare skrivna. Det är jobbigt, för det betyder att jag helst bör skriva om alla de tidigare skrivna scenerna. 
 
Sen kan jag visserligen ställa mig frågan, vad är viktigast? Att sexscenerna är bra, heta, tillräckligt många, tillräckligt ofta infallande, eller att språket är bra?
Fast klarar jag verkligen av att lämna ifrån mig något halvdant, när jag vet att det skulle kunna bli mycket bättre, om jag bara orkade lägga ner tid och kraft på det?
 
Hur hade du gjort?
 
Så länge, en liten bild från redigeringen, med exempel på anteckningar jag brukar göra för mig själv:
 
 
 
"Det skulle kunna vara snyggt om man fick en känsla av det symboliska, mer utvecklat här, typ nu är livet nytt! Nåt sånt, fast du vet, bättre fomulerat."
 
En annan sak som händer är att jag anmält mig frivillig att intervjua Bodil Malmsten. Det kommer att bli en mailintervju, men ändå. Jag gör alltså detta utan att ha läst mer av henne än den sista loggboken. Som jag visserligen blev så kär i att jag lånade allt jag kunde hitta på biblan, och nu har som föresats att klämma i mig alla på väldigt kort, typ ingen, tid. 
 
Malmsten skriver dessutom att hon avskyr att göra intervjuer, eventuellt berättar alldeles för mycket om sig själv och svävar ut. Kan bli bra. Kan bli katastrof. 
"Du tar dig inte vatten över huvudet nu?" som en på mitt jobb brukar säga. Jo, precis, jag är bra på det.
 
Å andra sidan; tid är ju det jag har nu. 
Ska bara vänja mig vid den saken.
 

Godmorgon

Idag är den första dagen på resten av min höst. Kom inte upp åtta, men å andra sidan gör jag sällan det på måndagar. Det är okej. Huvudsaken är att jag känner pepp på att skriva, och det gör jag. Även om det också infinner sig en viss städpepp av att se sig omkring här...
 
Och jag är intervjuad på Anna Hanssons blogg idag! Om ni nu känner för att läsa mer intervjuer med mig. 
 
 

Österlen!

Jag går emellan med en liten uppdatering ur mitt eget liv. Sommarintervjuerna kommer tillbaka, men en kan ju inte vara på Österlen och skriva utan att berätta det för hela världen!
 
 
Vi hyrde den sk Hattstugan av en facebookkompis till mig, Magdalena. Inte så långt från Tommelilla, mitt ute bland åkrarna. Jag kommer ju från landsbygden, men inte från Österlen; och det här med att hyra en stuga för att åka iväg och skriva; - det är ju ändå lite av en dröm, eller hur? Att vakna upp på ett nytt ställe, ostört, och med fantastisk natur runt omkring sig.
Det var jag, Lovisa A, Lovisa E och Vilska, lite senare under veckan kom även Lisa ner. Det har lyckats bli en extremt produktiv vecka, trots enorma mängder vin om kvällarna.
 
 
 
 
Här bodde jag, en liten skranglig trappa upp. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så ofantligt vackert med all grönska! Till och med kryddor och krusbär att plocka, om man ville: varje dag.
Poolen fungerade tyvärr inte, för förra gästerna hade förstört den genom att inte sköta den på två veckor. Vi fick stå ut med hettan. En kväll badade jag och Lisa i badkaret med rödvin och tända ljus, hon läste högt ur en porrig Gunnar Blå-scen för mig och i bakgrunden hade vi power-kärleksballader.
 
 
 
 
 
Lovisa A redigerade sin galna surrealistiska roman, som blev klar under veckan. Lovisa E skrev mer socialrealistiskt, om uppväxt och det som formar en. Och jag redigerade och skrev på mitt erotiska manus. Det blev inte riktigt klart, men närmar sig. Jag skickade trots allt in min crossover i förra veckan och orkar inte hetsa.
 
 
Det tog en timma att gå till Tommelilla på nittiovägen, tjugo minuter att cykla. Kanske en halvtimme om det var motvind. 
 
 
Vilska kom andra dagen. Hon höll på med sitt prosalyriska romanprojekt. Det är verkligen kul när alla skriver så olika.
 
 
 
 
Här sov Lovisa E.
 
 
Min redigeringmapp från Berlin. Börjar bli lite sliten i kanterna nu.
 
 
Undergångsromantik från fönstret.
 
 
Brunbrända ben. 
 
 
 
Fjärilen!
 
 
 
 
När en jobbar mycket med text blir det ibland väldigt tråkigt. Det kan hända att en måste fota sitt cleavage då.
 
 
Paus i hängmattan med Madonna och "Eld".
 
 
 
Lovisa A kom och skrämde lite.
 
 
 
 
Stilleben.
 
 
Det här med att skriva erotik utan någon att ligga med på plats kändes inte alltid som det optimala.
 
 
 
 
På landet blir det helt kolsvart när det är natt. Det är lätt att glömma det, i stadens liv och rörelse. Här ser du hela vintergatan om du har tur. Det hade vi. 
 
 
Äta mat är alltid roligare om det är fullt bord. Lovisa E stod oftast för den biten av hushållet, men ibland hjälptes vi åt. Sex boxar vin gick åt. Jag ska inte dricka på länge nu.
 
Och jag ska aldrig mer klaga på bananflugorna i min lägenhet. De är ingenting jämfört med flugorna på landet. Igår morse vaknade jag av att en illgrön gräshoppa trillade ner i huvudet. Det är ju exotiskt, men kanske inget jag önskar ska tillhöra vardagen.
 
 
Lisa har inget hår längre. Det är spännande, roligt att känna över.
 
 
Uppläsning på kvällen av valda scener som jobbats fram under dagen. Till rökig whiskey, kanske lite choklad och chips. Kanske en tramsig skrivövning eller två? "Kärleken, å! Som en gudabild / kan vara det största i världen". Bra tips för att i nästa redigering lägga märke till det som blev lite för bra, så att säga. "Livets björk", som vi säger, ett annat uttryck för patetism, högmod, pinsamheter.
 
 
 
 
"Men GUD som jag skrivit! Man blir ju generad."
 
 
Vilska-style
 
 
Lovisa A-style
 
 
Utmattningen...
 
 
Bläckfisken!
 
 
Lovisa E målar också.
 
 
Läsning på soldäck, sista kvällen. 
Nu är jag dödstrött och vill inte skriva alls på några dagar. Men kan verkligen rekommendera det där med att ta sig tid, komma iväg. Var inte rädd att åka flera st, men tänk på att välja vänner med liknande ambitionsnivå. Viktigt att kunna gå iväg också, få vara själv. Och att läsa högt för varandra hjälpte verkligen redigeringen. 
 
"Har jag borstat tänderna idag?" Jag vänder mig mot Lovisa E. Som att vi alla nu är en så självklar symbios att hon borde veta.
"Jag vet inte om du borstat tänderna idag, Lina."
"Jag tror inte att du gjort det", säger Lovisa A. "Vi andra duschade ju och gjorde det då, men det var en renlighetsprocess du inte gick igenom."
 
Ett citat att ta med sig in i framtiden är också "Jag känner mig frireligiös bredvid dig". 
 
Sen fick jag alla att skriva porr och sista dagen föll de mogna männen från träden och landade i chock, i fosterställning, vilt stirrande omkring sig. Vi målade aldrig ansiktena blå och dansade nakna i hällregnet. Men det kommer ju fler somrar.
 
 
 
"Hade du varit naken nu hade du sett ut som en nymf."

Idag städar jag

Å, det blir så mycket roligare att diska med iPod!
 
 
 
 
 
"MDNA MDNA... I'm a addicted... MDNA... addicted to your love..."
 
Anteckning jag hittade i ett gammalt block:
 
 
Jag antar att jag hade träffat lite för många äldre män med stort behov av att prata om sig själv och världen?
 
 
 
 
 
 
 

recension och fest och allmän kärlek

Dagens recension på dagensbok.com är min!
Läs här om politik och varulvar i en spännande men också provokativ blandning. 
 
 
 
Idag är jag i övrigt skitseg efter en riktigt rolig kväll igår. Vi firade Lovisa A som fyllde trettio. Skapade språksmarta skämt och dansade till nittitalslåtar på Deep. Grillade och hängde vid hennes föräldrars kolonistuga. Här lite bilder från det:
 
 
                
 
Gustav höll ett improviserat tal. 
När vi skulle gå ut insåg vi att vi hade sandaler och zebrasockar på oss.
Det går inte riktigt att återge hur fantastiskt roligt vi har tillsammans. 
 
Ska även passa på att lägga upp lite bilder från Carnévalesque, som jag var på för flera helger sen, men bara har struntat i att uppdatera om. Då var alla så här snygga:
 
            
 
Ja, Lisas bröst var otroliga.
 
         
 
Det var på Slagthuset den här gången. Lovisa A var med och arrangerade. Jag hängde en del med Gisela, pratade med Gustav från förr och rökte inte (jag gör liksom inte det längre. Jag kan stå bredvid folk som röker och titta på dem, men precis när jag blir sugen påminner jag mig om att jag faktiskt inte skulle tycka det var gott, och att det inte är värt det). 
 
Den schackrutiga dörren tillhörde toaletten. Jag funderar över om lokalen är bra eller inte för den här typen av fester. Roligt med så många olika rum, men det kändes som att framträdandena försvann lite grann. Kanske blir det bättre i förlängningen. 
 
Mannen med de svarta linserna är skitläskig, jag vet. 
 
 
 
 
 

Promenad i Rosengård

 
Jag träffade på Sarah ute för nån vecka sen när det var Carnévalesque, och vi pratade bland annat om Rosengård. Jag avslöjade att jag aldrig varit där, och hon sa "men gud! Det tar ju bara tjugo minuter att gå dit!"
 
Så idag gick vi dit. 
Och kollade in hur den där stadsdelen som det snackats så mycket om egentligen ser ut. 
 
 
Viss dragplåstereklam finnes...
 
 
Malmös hjärta
 
 
Biblioteket ligger i en galleria. Rätt skönt egentligen, som en naturlig hangout. De hade min bok minsann. Och en gedigen avdelning för barn och unga. 
 
 
Både grönska och betong
 
 
Här berättade Sarah om kramen hon fått av Mikael Niemi på bokmässan. "Hur känner ni varandra?" sa Torbjörn Flygt, och Sarah förberedde sig på att han misstagit henne för den persiska författarinnan. "Nej, jag tyckte bara att hon var vackrast av alla!" sa Mikael Niemi.
 
Det kan ju ha varit därför vi blev så flitigt raggade på denna dag. Lastbilschaffisar, killar utanför kiosken, you name it; idag var hetingdagen.
 
 
De har tätväxt skog i Rosengård. Bra grej! Det behöver jag ju titt som tätt.
 
 
 
Den gigantiska kyrkogården. 
 
 
1. att man kunde vara droskägare
2. att Ester inte fick något efternamn, trots att hon inte var bebis när hon dog
 
Inga brinnande bilar, inga gängbråk. 
I en butik där Sarah handlade cigg började en man plötsligt sjunga. 
 
Vi missade att köpa falafel, det får bli nästa gång. 
 

Covered in bees

 
Det börjar bli vår på riktigt, eller hur man nu säger. Varma grader ena dagen kan ju fortfarande betyda snö andra dagen, men för tillfället är det glass i parken och skinnjacka som gäller. Ibland inte ens jacka... 
Redigeringen efter Lisas respons är igång och häromdagen satt jag och Vilska på fik och jobbade. "Som en riktig författare?" kommenterade Emma när hon ringde, "ja, som en riktigt författare", sa jag. 
 
 
Årets första glass käkades med syster yster igår. Vi diskuterade Hungerspelens makt över ens liv och sånt. Åt dyra Ben and Jerry-kulor med doppad strut, fint ska det vara.
 
 
På kvällen åkte jag till Hyllie och Malmö Arena för att se på Eddie Izzard. För ungefär ett år sen bokades biljetterna, och oj vilka bra platser! Vi satt med lite rum för fötterna framför oss, vilket också gjorde att ingen lång man ever kunde skymma sikten. Det var jag, Maria Hagbjärn som jag gick i låg-och mellanstadiet med och utöver en klassträff för några år sen knappt sett sen dess, och hennes syster Anna och kompis Petra. Kul att hänga med nya människor! 
Och Izzard var förstås fantastisk. Även om hans transvestit-ådra just nu mest märks av genom ett par högklackade skor.
 
 
 
Bild från Maria:
 
 
 
 Och för er som inte har koll på var "covered in bees" kommer ifrån, I give you this

I think a change (a change, would do you) would do you good


 
Var hemma lite i påsk. Med betoning på lite, en dag närmare bestämt. Långfredagen blev inte alls en dag av sorg utan en dag av syskonkärlek. Det gömdes ägg, vilket visade sig vara så roligt att jag som varit skeptisk ville göra det igen, och igen, och igen!), målades ägg, åts ägg. Godis-ägg... Och lite god mat också förstås.
Syster Hanna har varit några månader i Singapore och Malaysia. Vi jämförde färgskillnader...
 
 
Promenad med Humlan på heden. Man bränner ner för att det ska kunna växa nytt tydligen. Såg mycket exotiskt och isländskt ut, eller nåt.
 
 
Hanna har hår som lockar sig över axlarna. Var kommer den genen ifrån? 
(Och varför har inte jag fått den...?)
 
 
Av någon anledning rotade Hanna fram sin klänning från balen i högstadiet. Som en dröm... "15 eller 25? Spelar ingen roll!" Aah... lite åldersnoja månne?
 
 
Måla ägg! Sofia hittade inga penslar. Men väl andra möjligheter... Och färger som fanns kvar sen vi var små. Man undrar ju, om det är något som någonsin slängs i det här huset.
 
 
Mitt bästa ägg, sidan med den blå hunden.
 
 
Mitt bästa ägg, sidan med den svarta sjöhästen. 
Fast ärligt talat var inte måla ägg min starka sida. Jag var mycket bättre på att gömma ägg, tror jag.
 
 
Graffitiägget. Pappa på språng i bakgrunden, lagar potatisgratäng.
Min bror var också med, för ovanligheternas skull. Tyvärr tog jag ingen bild på honom. Det var ju dumt.
 
 
Pappas hår är ofrivilligt randigt i nacken. Fräckt!
 
 
Mmmmmmm............
 
 
Det är bättre villkor på Lindströms livs, kändes det plötsligt som...
 
 
Jag sov över, det blev så. Fick gå upp kl sex för att komma till jobbet i tid på morgonen. Då vaknade jag i den här tjusiga gamla sängen. Som femtonåring hade jag en starkt romantisk ådra...
 
 
Sen slog det mig att jag var trött på mitt blonda hår.
Jag har liksom främst hållit kvar i det för att mitt författarporträtt ju blev så jävla bra, och då vill man ju se ut som det liksom, eller någorlunda. Sen har jag tyckt det var kul att byta ut färgerna i luggen och experimentera lite. Men plötsligt kände jag bara: nej. Nu är jag trött på det här. Det är dags för en ny tid. En ny era. Jag ska ha långt hår och jag är trött på min utväxt.
 
Så jag köpte en brun färg på jobbet.
 
 
Tänkte jag skulle spara lite av det vita, men var lite skeptisk till hur det hela skulle gå till...
 
 
Ett tag var jag mest rädd.
 
 
Då tog jag i lite rött.
 
 
Sen blev jag snygg och nöjd.
 
 
 
Sen gick jag och la mig, och ställde klockan på åtta. Ifall den inte ställer om sig själv liksom vid midnatt. Då missar jag inte att jag ska till jobbet. Och OM den gör det, då har jag jättemycket egentid med boken jag läser (just nu: "Interview with a vampire", Anne Rice.)
 
Så i sinom tid blir det nytt författarporträtt som gäller.
Spännande!
 
 
 
 

En lekande söndag

I söndags hängde jag med familjen Robertsson. Vi tittade på Pippi Långstrump och Sunes jul på iPhone, lekte inte röra golv och åt tacos. Till exempel. 
 
 
 
 
Vicki och Mia är verkligen high tech-ungar. Spelar spel på iPads och såna grejer. Mer än vad jag kan. 
 
 
Mia går snart i riktiga skolan och kan redan läsa böcker utan att stava sig fram till varje ord. Hon har hår till långt ner på ryggen och jag är lite avundsjuk.
 
 
 
Vicki har en typ av hockeyfrilla som jag och Kajsa är lite tveksam till kände vi. Vi får se hur det går hos frisören nästa gång... 
 
Ovan en bild som Vicky inte kände igen sig på. Jag tog en till och sa "posa nu då". Då blev det så här.
 
 
Bästa trollungen!
 
Pappa Edvard fastnade inte på bild. Inte tacosen heller. 
Däremot detta böjliga pussel som jag gjorde mot slutet av kvällen. Jag känner att jag har andra talanger än just skrivandet, sa jag till Kajsa, och vi diskuterade hur jag skulle kunna göra om den till en Michael Jackson-bindel att ha runt armen när jag går ut på klubb. Vad sägs?
 
 
Nej, men skämt åsido.
Jag har kommit ur min lilla svacka vad gäller skrivandet och är nu igång igen.
Den roman jag jobbade röven av mig för kommer att vila ett tag, så jag jobbar vidare med en annan, som känns mycket mer inspirerande för tillfället. Det är lätt att glömma, det där att texter man skriver mår bra av att ligga till sig. Det jag skriver nu är en crossover som både berör tung mental ohälsa, och samtidigt är väldigt underhållande och actionfylld. Jag har som mål att bli klar till april maj med den. Så får vi se vad förlaget säger.
 
 
 

Stockholm och glada dagar

En fullspäckad långhelg i Stockholm! Här kommer bilder från den.
 
Jag bodde hos Anna Liv som också skriver på dagensbok. Hon bor i en mysig liten lägenhet vid Rådhuset, så till henne fick man åka blå tunnelbanelinje nere i underjorden och sen hiss upp till markplan. 
 
        
 
I sin bokhylla hade hon massa fina böcker, jag tjuvfotade när hon var på jobbet.
 
 
En stor anledning att åka till huvudstaden lite oftare nu är att Emelies bebis har kommit. Ava heter hon, och hon tyckte inte jättemycket om när jag höll henne. Men det ska vi nog bli två om.
 
    
 
Sen är det ju inte sånt man ska ta personligt direkt. Jag menar, vi kan ju fota henne hur mycket vi vill och hålla på, men det hon bryr sig om är mest att äta och sova. Emelie la ner henne lite för att umgås med mig, och då blev hon sur för att hon egentligen ville ha mer mat. Men efter ett tag somnade hon. "Nu tröttnade hon på att vara sur", sa Emelie. Bebisar har inte så många olika uttryckssätt liksom. 
 
    
 
På torsdagkvällen var vi på releasefest. Sånt som bokbloggare i Stockholm går på hela tiden, men jag inte så ofta gör. Ursäkta något kassa bilder, det ser ut som att vi befinner oss på ett kvinnofängelse, men i själva verket är det på Bonden. Jag hade på mig mormors gamla blus, som jag tog som arv. Kändes extra fint när den fick komplimanger.
Bra bilder, och framför allt bilder på kvällens stjärna Ester Roxberg kan ni se här. Jag köpte både hennes debut "Antiloper" som jag varit nyfiken på, och den nya, "Fågelhuset". Ester och jag skulle ha träffats i vår egentligen, på LitteraLund, men eftersom hon är höggravid hoppade hon av i sista stund. Så det var kul att få säga hej nu ändå, ska bli spännande att läsa hennes böcker.
Sen drack vi vin och pratade om hur mycket vi gillade dj:n. Och så det ascoola bandet från Malmö som jag inte minns vad de hette, och Camillas spännande framtidsplaner och att de spelade Ane Brun när vi gick.
 
Vi hann äta middag med Moa också, jag och Anna Liv. Men det var inget jag tänkte på att fota, dessvärre. 
 
På lördagen var det fest igen. Åttonde mars och Internationella kvinnodagen firades med Kuttan Blues, den nya humorsatsningen min kompis Malin Jacobsson dragit igång. Festen var på debaser Medis och det blev bland annat kärt återseende med Karin. Uppträdde gjorde bland andra Maggan Hammar, Malin Jacobsson, Alma Kirlic och Laura Wihlborg. Karin fotade mig när jag filmade, spexigt va?
 
 
Över huvud taget var jag minglig och nöjd med att kunna åka nånstans själv, komma dit och känna så mycket människor att det inte gjorde något att jag var där själv. En sån där kväll när man pratar med ett killgäng för att en av de tycker att ens frisyr påminner om hans flickväns, att den var fin och det är ju kul att höra när man har det på utväxt, och vi diskuterade uppföljare som var bättre än originalet och jag sa "Terminator 2" och tyckte att jag vann men det tyckte inte de.
 
Sen fotade vi varandra lite på toaletten, jag, Karin, Alexandra, killen som var med henne och Kim.
 
 
      
 
På lördagen hängde jag med Emma hela dagen. Köpte ny väska för att slänga min gamla som jag haft i... elva år! "Men jag har liksom spytt på den och den har ändå hängt med", förklarade jag tårögt för Emma, som inte höll med om att det var ett bra argument. Så nu har jag ny tjusig väska. Skolbuss, tänker jag när jag ser den, en sån där gammal skolbuss som de har i Forrest Gump, med en stor växelspak.
 
 
      
 
På kvällen såg vi Jesus Christ Superstar med Ola Salo. Det var precis så bra som man kan tänka sig. Av någon anledning har jag helt missat att det var modern tolkning och blev först förvånad över lack och läder istället för togadräkter. Men det visade sig trevligt med nätbrynja...
Vi åt middag innan på en restaurang i närheten, Gröne jägaren, Anna Liv skrattade när jag sa det. "Men du räknade ju upp den som alternativ när du googlade!"
"Men jag skojade ju bara."
Ocoolt eller inte, de hade både snygg, trevlig servitör och en fantastisk lax- och skaldjursgryta.
 
Avslutningsvis drack vi drinkar i Emmas hotellobby. Pratade om framtida bröllop och sånt, och glodde i smyg på en kvinna med mönsterstickad one-piece. Rysligt och samtidigt lite modigt, tyckte jag.
 
På söndagen följde jag med Emelie, Per och Ava på familjeutflykt till Ekerö. Ekerö ligger liksom i Stockholm fast det är mer som "på landet", eller åtminstone en lyxig förort med mycket skog. "Här kan jag bo", sa jag, och Emelie tyckte det lät bra. Till slut gav vi upp på nyskapande fikamöjligheter och åt lunch på Drottningholms slott. Där står vita statyer och spanar ut över havet och man kan äta crèpes med räkor och dill, precis som prins Bertil ville ha det.
 
  
 
 
 
Om ni tittar noga ser ni min nya väska.
 
Sen åkte jag hem och satte upp Ola Salo som Jesus på min badrumsdörr. Var det en bra eller en dålig idé? Han är hypnotiskt snygg och det blir genant att bajsa inför honom, tänker jag. Man kommer också väldigt mycket i närkontakt när man ska gå ut. Kanske både bra, och dåligt.
 
 
Det är ju bokrea, men jag har glatt konstaterat att varför hetsa? Jag köper och får en massa böcker hela tiden, när jag vill, bokrea eller inte. Köper jag böcker bara för att, är det lätt hänt att de blir liggande för att jag trodde att jag ville läsa dem men tre år senare har jag fortfarande inte gjort det. Kallas det för kap? Jag tror inte det.
Men den här hittade jag i Emelies Akademibokhandel och den har jag ju faktiskt tänkt läsa om ett tag. Och tänkt att jag borde äga, för att den är en sån där klassiker jag tycker väldigt mycket om. Och en fin utgåva, inte sant? På pärmen är det en yxa. Bara en sån sak.
 
 
Jag måste ju tillägga att det var första gången jag och Stockholm kom så här pass bra överens. Jag steg av på t-centralen, visste vart jag skulle ta vägen, rycktes inte med i något högre tempo utan tyckte det dög bra med mitt eget. Köpte tre-dagars-kort, hann med tunnelbanan, tog mig runt utan större problem. Gick förvisso vilse när jag skulle till Emelies jobb, men inga stora hål att trilla ner i, inget tryck över halsen. En väldigt ångestfri vistelse där staden inte åt mig hel, bara möjligtvis nafsade mig lite i magen. Det var fint av dig, Stockholm! Det bådar gott inför framtiden.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Malmö när det snart är vår

 
En dos vår och tungt känslosnack med Kolbeinn i parken vid biblioteket. Titta, det finns smörblommor mitt i allt detta mörker!
 
 
 
 
 
 
Vilket påminde mig om att det fanns fler bilder som borde förgylla min blogg, från mitt liv i Malmö de senaste månaderna. 
 
 
           
 
Bild ett och två är från när jag och Lisa gick kyrkogårdspromenad för ett tag sen.
Sen lunchade jag och Vilska på Chez madame en dag.
Festbilderna är från Lisas och Henriks födelsedagsfest där olika hattar skickades runt på dansgolvet. Å, så bra dansgolv det var!
Sen damp Emma L ner som en ängel på ett hotellrum. Vi sågs trots att jag var nästan död av förkylning, för hur ofta ses vi egentligen? Du får gärna smitta mig, sa Emma.
På sista bilden är jag död av förkylning, men uppskattar ändå solen som kommit till soffan...
 
 
 

Det var väl inget särskilt egentligen

Idag hänger jag i soffan, tvättar och läser en kompis manus. Ingen hade sagt till mig att Top Model Sverige hade börjat igen, så nu är vi glada, jag och Åke, ser på avsnitt i varje paus. Sen blir det kompishäng för hela slanten. Sånt man gör när man är lite ledig.
 
Jag har egentligen inget att säga. Tänkte bara dela med mig av mitt nya konstinköp. Bara tänkt på det i en evighet and now it's hanging där. Så att eh.
 
 
 
Då fick man flytta om tavlorna lite. Så nu blev byrån så här somrig! Häpp liksom.
 
 
 
Sen har jag tagit tag i det där med nya glasögon. Oj, va sånt kostar pengar för övrigt! Skönt att det inte är så ofta man behöver skaffa. Jag valde mellan dessa:
 
 
 
 
De flesta på facebook röstade på alternativ två. Efter mycket vånda sket jag i det, eftersom de (trots inga stora likheter egentligen, men det är väl känslan eller nåt) påminde mig för mycket om de här:
 
 
Så nu blir det progressivt glas och tunga vuxenpoäng. Eller gammelpoäng? Lite osäker på vad man kallar det. Brytningsfel alltså. Ungdoms-progressiva, förtydligade optikern, och det var ju snällt av honom. Så att jag inte skulle känna mig alltför gammal.
 
Att ha håret på utväxt är rätt störigt, det flyger i ögonen titt som tätt. Men jag tänker vara ihärdig. Nu ska det bli långt, svallande ner över axlarna. Som ett skogsrå. Jodåsåatt. Förändring är bra för magen.

Ledig!

 
Efter hård redigering kan det vara bra att inte bryta ihop på soffan, utan istället dricka vin med pantertanterna. Denna gång minus panterbebis, som tyvärr jobbade.
 
Lisa: "Jag måste bli bättre på att posera på kort."
Lovisa: "Va städat du har det! Jag ser stora delar av golvet."
 
 
 
 
 
 
Det här är en fruktansvärd bild på mig egentligen. Jag ser ut som en väldigt gammal häst. Men jag lägger upp den ändå, för att det inte alltid ska vara så jävla tillrättalagt okej? Mitt liv är så här, suddigt och halvfult. 
 
 
Och sen kräktes jag lite, oväntat nog. Utarbetad? Jag hoppas det. Vill inte ha nån jävla kräksjuka.
 
En jätterolig sak jag gjorde när jag inte ens var full, utan bara trött häromkvällen, var att sätta handen på mina glasögon så att de knäcktes. Jag har länge skjutit på att beställa tid för synundersökning hos optikern, och även funderat över om det vore skoj med nya glasögon då också. Så skönt när det undermedvetna tar hand om saken själv.
 

Äsch.

 
Nu rökte jag ändå.

A new plant is in da house

 
Jodå, jag tror jag blir klar med omarbetningen.
Är igenom hela romanen en gång till nu, har gjort ändringar och ska läsa igenom i övermorgon, som är nästa skrivdag, för att se hur allt står till. Det borde snart vara klart. Mitt mål är slutet av veckan.
 
Jag åt ingen semla idag, orkade inte stå i kö på bageriet.
Köpte istället en klänning i fina klänningsbutiken nära mig, och en växt! Som är väldigt ovanligt för att vara mig. Men hon sa att den håller sig bra. Ekologisk, så inte var den billig. Men så sällan som jag köper sånt tyckte jag att det kunde kvitta.
 
Nu ska jag slappa och se på "Girls", förmodligen den bästa serien som gjorts. Kolla upp ifall ni inte sett den. Just nu går första säsongen på Svt.
 

Nej!

 
Nu ska den ligga här, på väg ut till balkongen. 
Så att jag VET att det är så det FÖRHÅLLER sig.
Och om jag bryter mot det ska det bli DÅLIGT DÅLIGT SAMVETE.
 
Anledningar att inte ens feströka:
 
1. Mitt psyke blir berg-o-dalbana och jag måste göra allt jag kan för att förhindra det nu.
 
2. Rädsla för sjukdomar.
 
 
 

Svammel om djup

"Och så flyttar man till storstan / kanske gifter man sig, skaffar barn / och så flyttar man tillbaka"
 
Några rader ur en Kentlåt, och igår kände jag plötsligt igen mig i dem.
Nej, jag ska inte flytta tillbaka till Västra Karup. Inte heller ska jag gifta mig och skaffa barn just nu. Men vi var på väg från perversionskvällen på Café Barbro, en Ord På Scenkväll som blev riktigt lyckad trots liten publik, till Klubb Träsh, något nystartat på Inkonst. Och då började jag nynna på de här raderna.
 
Mentalt har det hänt mycket med mig det senaste året. Delvis tack vare romanen jag hållit på med, som fått mig att gräva i mig själv, min bakgrund, fått mig att se vad som skapar en människa egentligen, vad det är jag tycker om och inte tycker om här på Möllan. Delvis tack vare en bekantskap som jag diskuterat saker jag inte brukar diskutera med; vilken sorts människa du vill vara, vad du vill ha ut av livet egentligen. Jag har börjat följa nyhetsrapportering på ett mycket mer ingående sätt än jag gjort tidigare. Det går att göra det när du har svtplay; sålla ut vad det är som är viktigt för mig att tillgodogöra mig. I ett försök att vidga sin egen begreppsvärld, se utanför den egna lilla sfären. Delvis för att jag läst Nina Björks fantastiska bok "Lyckliga i alla sina dagar", om hur det ekonomiska tänket genomsyrar vår vardag, hotar nästla sig in i relationer och förstöra och ta bort värdet ur saker vi gör för annan vinning än pengar. 
 
Storstan ville jag till för att allt hände där. Och det är sant, tänker jag när jag dansar i rökmaskinen bolmande, vi ser knappt nederdelen på varandras kroppar. Hela tiden händer det något. Vi distraherar oss om vi vill, med mer eller mindre mening i det vi gör. Nästa dag läser jag en artikel om hur ekonomin och miljöpolitiken måste närma sig varandra; att vi inte kan fortsätta konsumera på det här sättet, att vi måste hitta andra värden i livet, andra sätt att roa oss på. 
Kanske gifter man sig, skaffar barn. Jag känner igen mig mycket i Nina Björks utläggningar kring hur singelmänniskan idag fungerar. Hur rädda vi är för att nya relationer ska begränsa oss, hur osäkra vi blir inför alla typer av bindningar. Commitment. Att sätta ner sin fot och säga här, här vill jag bo. Här stannar jag kvar. Med den här människan trivs jag, vill jag bygga upp en familj. 
Den här personen väljer jag att stå sida vid sida med, tills döden skiljer oss åt.
Och det här lilla livet vill jag föra vidare ut i världen, vårda med min kropp som skyddsnät, den här varelsen blir viktigare än jag själv.
Det är läskigt, eller hur?
Och så flyttar man tillbaka. Jag älskar att dansa i en rökmaskin och jag tycker om att dricka öl och prata skit. Men jag tycker ännu mer om att dricka gott vin och prata väsentligheter. Politik, relationer, känslor. Analysera omvärlden, bryta ner, gå på djupet. 
Inte behöver jag distraktionerna en stor stad tillför för det egentligen? 
Snarare kan jag längta efter skogen, träden, miljön. Jag kan trivas i det lilla, min lägenhet, vissa dagar lämnar jag den inte alls. Och inte shoppar jag mer nu, trots att jag har affärerna utanför dörren.
 
 
 
 
På Klubb Träsh sitter folk i stora snygga retrofåtöljer och tittar på en film som är skitkass. Det är meningen, vi har fått ett papper där det står vad vi ska göra när huvudpersonen slåss, varje gång någon går in i en bil ska vi skrika det eller detta, om de är nakna ska vi säga uuuuh!
Det är underhållande, det är som ett dagis för vuxna. Det är ironiskt att jag sekunder tidigare pratat med Marie om att män inte behöver växa upp, att en del av problemet med jämställdheten är att kvinnor måste kompensera detta genom att bli mammor åt dem, och att det är viktigt att försöka se den tendensen även hos sig själv och inte ge efter för den. 
Här är vi alla barn. Ironin är ett avståndstagande från att prata om äkta värden. 
 
Och plötsligt känner jag mig så himla tråkig. Jag som suttit och skrivit om tjejgänget på Cypern i bok tre, för att försöka komma fram till någon typ av värdegrundsändring hos min huvudkaraktär där. Samtidigt som jag älskat att följa hennes runtknullande, samtidigt som hennes liv i mångt och mycket liknat det jag själv haft i flera år. Kan inte jag släppa allt och bli lite ironisk, lite löjlig? Kan inte jag se på ett meningslöst underhållningsprogram längre utan att muttra inombords att detta gör dem bara för att vi inte ska tänka på orättvisor i samhället? Kan inte jag köpa en my little pony att ha som prydnad utan att numera tvingas analysera vad det säger om mig som person, varför håller jag fast i min barndom på det viset, är det något mitt undermedvetna försöker säga mig?
 
 
Jag hoppas att felet jag gör är att jag dömer andra. 
Att de inte alls är så barnsliga och icke ansvarstagande som jag är rädd att de är. Att alla som köper kvällstidningarna inte på riktigt tror på dess nyheter, utan har en distans till det, läser det mest för underhållning. Mitt under den dåliga filmen sitter jag och tänker på regissören bakom den. Visste han att hans verk skulle bli utskrattat? Visste han att det han gjorde var dåligt? Eller gjorde han verkligen sitt bästa, utifrån de premisser han hade?
 
Det är klart att det är roligt att skratta åt dålig film. Precis som det är roligt med en dikt om dålig sex eller en ironisk bok om samtiden. 
Men är det inte ännu roligare att se en riktigt bra film, som rör vid något i ditt innersta, som är äkta och som får dig att omvärdera och tänka? Är det inte roligare med en dikt om riktigt bra sex, som får dig att stöna med och återuppleva, som blottar diktarens innersta och därigenom även ditt? Är det inte roligare med en bok om samtiden som tar samtiden på allvar, som sammanför och försöker se tendenserna för vad de är, som disekerar och granskar, även när det gör ont för att man kommer till insikt?
 
Tidigare på kvällen körde Klubb ONT, Niklas Åkesson och Per Alvsten, ett performance som gick ut på att de drack öl på öl och diskuterade smakerna. Finöl, som man säger, och det är verkligen ett annat begrepp nu för tiden. "Ingen Pripps blå precis", skrockade Per menande och Niklas pratade om hur choklad verkligen blivit en återkommande smak i öl, vad gjorde vi innan choklad? Hela tiden återkommer de till hur jävla skönt det är att det är fredag. Som vilket obrytt killgäng som helst. Det är samma dövande av äkta värden, samma verklighetsflykt, samma missbruk.
 
Förr ett tag sen skrev jag som status på min författarsida på facebook, att jag börjat omvärdera det där med att skrivandet skulle vara en verklighetsflykt för mig. Är det inte snarare ett fördjupande? Ett sätt att förhålla sig till värden, som tillåter djupare diskussioner och funderingar? Även om det är sant: det är trevligt att förlägga handlingen till ett varmt Cypern när det är kallt och rysligt i Malmö.
 
Jag vet, jag svamlar, jag låter tråkig och moralistisk. Men jag önskar mig en tid av mindre yta, mer innehåll. Mer back to basic, till ruta ett.
 

Tidigare inlägg