You know what day it is...

...right?
 
Jag kör en favorit i repris, genom att länka till den här
 
 
 

googla sig själv är kul

 
 
 
Bra att man googlar sig själv då o då! 
Det här såg ju tjusigt ut, t.ex...
(tryck på "fler recensioner" i högerspalten och scrolla ner)
 

Om magar och sånt

Idag hängde jag med Vilska och hennes kompis på stan. Vi testade bland annat långt hår.
 
 
 
 
     
 
Och så flaschade jag magen på stan. Kanske ingen stor grej tycker ni, men jag har haft komplex stora som isberg för min mage till och från under min uppväxt, så fan om inte den lilla femtonåriga Lina inuti den snart trettioettåriga Lina hoppade jämfota lite där. 
När man tänker på det där med ta av tröjan på sommaren, så kommer det främst upp bilder av män i medelåldern för mig, rödbrända och gubbmagiga, men ändå jävligt mycket plats tar dem; helt självklart och utan att reflektera, verkar det som, över huruvida deras mage kvalificerar något Top Model-test eller inte. Så varför ska vi kvinnor vara så blyga och bulsiga? Nej av med dem för fasen! Det kan ju verkligen inte bli värre.


  

Barnkalaströjan

Är det något jag behöver köpa klädmässigt inför Thailandsresan?
Nej, tänkte jag, och köpte en stickad tröja med bollar på Monkys rea.
Jag hade en gång ett rosa linne med tryckta mörkare rosa bollar på, som jag kallade för barnkalaslinnet. Jag vill minnas en gång i hamnen i Båstad, jag och Ida hade picknick vid de små fiskebodarna, och mina dreads spretade som en ananas åt alla håll.
Jag tror att den här tröjan tar över titeln...

Intern referens

Ser på en av mina favoritfilmer, "De tolv apornas armé" av fantastiske Terry Gilliam, och det slog mig precis vem Anders Borg påminner om...

På tal om pinuppa

Pinup-bild från 50-talet. Gud så tjusigt eller hur, och så inne nu för tiden!
Men har ni funderat närmare över poserna dessa tjejer ligger/sitter/står i? Genom en kompis på facebook hittade jag de här intressanta bilderna, där det lustiga i poserna framkommer tydligare. Tryck på länken här.

Ibland känns det tråkigt att vara den enda som färgar håret rosa....


en sak man kommer att tänka på en valborgskväll

Douglas Johanssons motsvarighet i Hollywood:

Will Patton

ett litet nedslag i verkligheten

Stressad kö, klockan runt lunch. Kassan på Ica, rikt område i Malmö. Posh.

En man betalar hundra kr åt en förvirrad tant som inte har tillräckligt. De känner inte varandra. Han vill inte ha igen de hundra kronorna, "jag får igen det längre fram i livet", säger han och ler.

 

Jag tänkte bara berätta att sånt här händer.

Godhet finns i denna värld.


Om Douglas Johansson

 

Hej Douglas!

Där är du ju.

Så skönt. Jag har letat i ett halvår efter dig. Det var ganska svårt att hitta dig när jag bara visste utseendet. Nu kommer jag aldrig att glömma ditt namn. Douglas Johansson.

 

Douglas Johansson är svensk skådespelare, född 1960, med i flertalet svenska polisfilmer de senaste åren. Mycket Wallander har det blivit. Jag såg honom igår som postmästare i ett av avsnitten av ”Lasermannen”, inspelad för tv för några år sen.

 

Douglas Johansson är Sveriges svar på John C Reilly. Vem? säger ni. Här, säger jag. Douglas Johansson är en b-skådis man alltid känner igen, men aldrig riktigt kommer ihåg. Om det inte vore för att jag ofta såg honom ute när jag bodde i Stockholm. En gång på Gondolen, vill jag minnas alldeles särskilt. Med huvudet högt gick han, han är ju ändå skådespelare. Fast det var ingen som kom fram och paparazzifotade, ingen ville ha en autograf. Bara jag kände igen och blev lite imponerad.

 

Det måste vara trist att aldrig få spela de riktigt stora rollerna. Att aldrig bli uppskattad. Att alltid bli lite bortglömd. Egentligen har ju Douglas så mycket större ambitioner. Det syns att han hellre skulle vilja ha en roll som sticker ut. Han gör sig egentligen inte alls som biroll. När ska Douglas få bli en Hamlet? En Martin Beck eller Jesus Christ?

 

Nu visar det sig att Douglas Johansson tillhör den fasta ensemblen på Malmö Stadsteater. Så någon liten skit är han inte! Här är han t.ex, i polotröja. Jag kanske borde uppgradera honom? Jag kanske borde gå och se på honom?

 

Slutligen: varför jag har letat efter honom i ett halvår?

Tja, ni vet hur saker och ting blir en fix idé.

”Amen du vet han? Han är inte så himla bra, han är inte så himla snygg, men jag har sett honom ute nån gång.”

"Hur gammal är han då? Hur ser han ut?" Ida. Amsterdam. Maj.

"Amen du vet. Han är kanske fyrti. Han ser.. vanlig ut? Typ brunt hår. Lite tunnhårig."

”Var är han med då?”

”Överallt”, sa jag. ”Han är med överallt.”

B-skådisens lott här i livet. Aldrig igenkänd. Alltid igenkänd.


Här är han.
Douglas.

Skulle du överleva Fredagen den trettonde?

En relevant fråga att ställa sig är alltid: Hur hade jag klarat mig i en ”Fredagen den trettonde”-film? Gör mitt test och få reda på det. (OBS! Varning för spoilers! Varning för läskiga bilder!)

 

1. I ett glatt gäng ungdomar är du…

 

a. Clownen som får alla att skratta, men innerst inne vet att du är en nörd som ingen kommer att bli kär i.

b. Snyggingen som har legat med jättemånga eller åtminstone är sexig och utmanande, alla VILL ligga med dig.

c. Hjälpsam schysst med omvårdande tendenser och lätt pryd.

 

2. Om det finns en del av skogen dit man inte ska gå för att det varit en massa mord där för några år sen, vad gör du då?

 

a. Jag går inte dit, aldrig i livet.

b. Jag går dit, gärna med en kompis som jag kan ligga med när vi ändå är där.

c. Typiskt mig, jag hamnar där av misstag när vi leker kurragömma, jag är allt lite trög, jag.

 

3. Vilket vapen väljer du?

 

a. Vapen? Jag springer! Jag skriker! Min röst är ett väldigt starkt vapen.

b. En machete.

c. Jag klär ut mig till Jasons mamma och härmar hennes röst.

 

 

4. Av nedan följande påståenden, vilket skulle du göra:

 

a. hugga av mördaren huvudet

b. ta bilen och köra därifrån

c. ta av mig alla kläder och simma ut i vattnet i mörkret

 

 

 

5. Mördaren är efter dig men du lyckas ta dig in i huset och stänga dörren. Vart tar du vägen?

 

a. matförrådet. Barrikaderar dörren och utrustar mig med ett vapen, vad som helst som jag kan hitta.

b. spanar vid fönstren för att se om han kommer. Försöker förstås att inte visa mig själv.

c. jag låser in mig på toa.

 

 

 

6. Kan du mecka med en trasig bil och få den att starta, under tidspress?

 

a. nej

b. nja, inte under tidspress, men annars ska det nog gå bra

c. jag är bäst på bilar och bäst på tidspress

 

 

7. Hur betraktar du dig själv som sexuell varelse?

a. jag tycker om att ha sex men jag gillar inte one-night-stand.

b. jag är praktiskt taget oskuld.

c. sex? Jatack.

 

 

8. Är du snabb?

a. jag kan springa mycket snabbt och är dessutom uthållig

b. jag kan springa snabbt men orkar inte så länge

c. nej fy, kondition är inte min grej

 

 

9. Du är jagad av mördaren och har tre flyktvägar. Vilken väljer du?

a. tar kanoten och paddlar över sjön till säkra sidan

b. ut i skogen

c. jag tar bilen bort därifrån

 

 

 

10. Vad är din relation till knark?

a. har aldrig testat nåt och kommer aldrig att göra det

b. jag röker på ibland, men inget annat

c. jag har testat lite olika, det är ju mindre farligt än alkohol

 

 

 

Rätt svar, med motivering:

 

  1. c Hjälpsam schysst med omvårdande tendenser och lätt pryd. Du är den ultimata människan som förtjänar att skonas av Hollywoodapparatens blodtörstighet. Clowner är bra att ha, men de dör alltid. Så även promiskuösa snyggingar, tyvärr...
  2. a Jag går inte dit, aldrig i livet. Bra! De som inte är dumt nyfikna överlever alltid längst. Man bör ta sägner och historia på allvar.
  3. c Jag klär ut mig till Jasons mamma och härmar hennes röst. Även om machete låter häftigt och har funkat i vissa fall är det ett beprövat trick att blidka Jason genom att förställa rösten och på olika sätt klä ut sig. Go for it!
  4. a hugga av mördaren huvudet. Ingen har testat det förr, men rent logiskt borde det ta kål på en som i princip är en zombie, alltså levande död. OBS: Av med hela huvudet är dock det enda som hjälper. Han överlever att få en yxa i det.
  5. a i matförrådet. Barrikaderar dörren och utrustar mig med ett vapen, vad som helst som jag kan hitta. Detta är beprövat och har visat sig funka. Toaletten däremot är en klassisk dödsfälla. Hur många har inte dött i duschen? Oräkneliga mängder. Att stå nära fönster är också totalt idiotiskt. Du är blottad och fönster är lätta att krossa.
  6. c jag är bäst på bilar och bäst på tidspress. Förstås! Tveksamt om du hinner ändå, dock. Helt beroende på hur nära mördaren är dina hälar. Men bra förutsättning, definitivt.
  7. b jag är praktiskt taget oskuld. Det är bra! Eftersom Jason drunknade som barn när två ungdomar hade sex istället för att hålla koll på honom när han simmade, väcker sexualakten onda tankar hos honom.
  8. a jag kan springa mycket snabbt och är dessutom uthållig. Fantastiskt! Uthållig är nästintill ingen av de medverkande i filmerna. Eftersom Jason oftast går är det en fördel om du orkar springa snabbt. Rent logiskt borde han vara long gone efter ett tag. Såvida du inte tappar bort dig i skogen. Det skadar alltså inte att lära sig lite orientering för att vara på den säkra sidan.
  9. c jag tar bilen därifrån. Att ta kanoten är ingen bra idé, eftersom Jasons ande finns i havet i form av en slemmig pojke som drar ner dig när du tror att du är säker. Ut i skogen är också en osäker lösning. Det är lätt att springa vilse, det är mörkt och dåligt underlag. Bilen är bäst, ingen protest. Lär dig starta under hög press och se till att alltid ha tanken full.
  10. a har aldrig testat nåt och kommer aldrig att göra det. Bra! En knarkande person är inte bara långsammare i sina reaktioner. I en ”Fredagen den trettonde”-film är personen dessutom dömd att dö på förhand för moralfel.

 

Blev det dålig chans till överlevnad?

Är du tjej kan du överleva ändå. Det är nämligen roligare att se en tjej springa och skrika och vara rädd. Däremot, om filmen är gjord efter 1984 kan du behöva en man som räddar dig. Och inget snack om sex, för då är det kört.

 

For your information: Jag har just nu som uppgift av mig själv att se alla ”Fredagen den trettonde”-filmerna. Jag är bara på nr 6, så detta test bör inte betraktas som fullkomligt vetenskapligt.

 


Skoj i valtider

Igår när jag väntade på bussen och som vanligt kastade ett blängande på Jan Björklund som stoltserar där i busskuren, blev jag oväntat lite lycklig och full i skratt. Klotter på valaffischer är väl inte så ovanligt. Men i min stadsdel är det det. Här stod nu Jan Björklund med Hitlermustach. Ordet "Framtiden" var överstruket i det självförtroendeosande "Framtiden börjar i klassrummen", och ersatt med "Nazistaten".

 


Idag hade en kompis delat den här länken på facebook. Påminner mig om att DN trots allt är en rolig tidning, när de sätter manken till. Fredrik Strage i mitt hjärta. Det är bara nu i valtider man kan bli lite galen på all blå rapportering.
Men vet ni? Med lite tur får jag med en debattartikel snart. Inte i DN kanske, jag tänker att kvällstidningarna når ut till fler människor.

Förebilder

Det är viktigt med mentala förebilder när man tränar på gym. Det här är vad jag ser i mitt huvud när jag ger roddmaskinen vad den tål:


Vi har även en ny magmuskelmaskin på jobbet. Den påminner om en skojig berg-o-dalbanan till sin utformning, men den är så nära helvetet man kommer. Jag plågar mig på den ändå. Tänker magrutor. Tänker disciplin. Tänker lite till nu då, för i helvete.

Idag testade jag även rygglyft. Bara rakt fram ut i luften, böj och upp igen. "Det känns ju inte så mycket", sa jag.

Först.

Man ska aldrig säga så.

insikt: freakshow

Det är när man repeterar dikt och blir så ambitiös att man filmar sig själv för att se sitt kroppsspråk, som man inser att man inte alls ser så cool ut som man hoppats, snarare smått störd.

Eller vad sägs om den här minen?

 

Tydligen vanligt förekommande i min repertoar...

 

Missa inte att se detta live!

Imorgon kl 20.00, innergården Hedmanska, innan det väldiga derbyt mellan Köpenhamn och Malmö.

 


Pretty please

"Vill du också med, Rebecca? Amen... Neeej.
Du vet jag är 29, jag kan inte ta med mig en nalle överallt.

Det är illa nog att jag pratar med dig faktiskt."
(packning inför veckan på fri fot)

nästan en uppdatering

Min blogg, min blogg. Förlåt att jag överger dig.

Typiskt mig. Ta ett citat och totalt förvanska det. Nog från min mammas sida.

Inget illa ment. Jag ser det inte som en defekt.

Jag tänkte bara säga att jag är fullt medveten om att det här är världens sämsta blogg för tillfället. Jag har ingen kamera att dokumentera omvärlden med. Jag har för mycket på alla plan för att det här ska vara hållbart. Det här=att uppdatera vettigt.

En blogg är lite grann som ens disk. Den finns alltid där och väntar på en.

Jag skrev en liten lista på Ica häromdagen. Saker jag ska ta upp i min nästa blogguppdatering. Det blev ganska ambitiöst:


Förtydligande:

 

* 50öringarnas död

* arbetet med fjortisromanen

* kulturdebatten

* dagensbok.com

* Jack the Ripper - Rekommendera att först läsa den som kommer nämnas i dagensbok, sen läsa Alan Moore-serien

* det faktum att jag regelbundet tränar på gym nu - "gymskräcken del 3"

* sommarens läsningar: reklam - skriv i profilen?

* färskpotatisens fall

* nämna Gaza genom att diskutera huruvida man ska skriva nåt om det och i så fall vad

 

Som en spännande liten teaser lämnar jag det så här och hoppas återkomma lördag morgon. Lördag, som jag för övrigt ser fram emot. Det är min mammas födelsedag förvisso, vilket förstås är fint även om vi inte ska fira ihop. Men det är även dagen då kronprinsessan Victoria gifter sig. Om någon nu missat det. Jag är inte för monarkin, men jag är för stora bröllop och överdriven rapportering av vackra klänningar. Jag tycker om att begeistra mig lite. Jag tycker om när expertkommentatorerna är på plats. Det är lite grann som Oscarsgalan, tänker jag. Fast utan priser och tattigt och svenskt.

Jag kommer alltså att sitta framför teven från ett-tiden till sex-tiden. Sen på kvällen är det fest med tema '94, och det är också en anledning till att jag ser fram emot lördag. Men dessförinnan alltså: pensionärsvarning och mys.

Och ja, just det, jag har blivit refuserad sen sist. Wahlström och Widstrand. Konstigt nog gör det inget.


den här världen är tramsig

Facebook says:
"Anders Bagge. Mange, der synes godt om Mia och Klara, synes godt om det."
Och föreslår att jag ska trycka på knappen att jag "synes godt om" detta.
Ja, jag har facebook på danska.
Ja, det är en tramsig värld.
I övrigt är Mannen med hatten här och jag är inte så mycket på internet som jag brukar.
Rätt skönt, med fasta ramar och tvång till och från.
Men jag synes ikke godt om Anders Bagge.

Uppdatering om inget och allt

Jag ska skriva uppdatering om:
* Amsterdam och min kärlek till Ida
* boken jag håller på att läsa (ev inflika nåt om att världen är liten för att jag precis pratat med en som känner författaren)
* en b-skådis som jag bara vet utseendet på och som därför är lite svår att stalka på Internet, men det ska gå, jag ska inom tid viga minst en eftermiddag åt saken
* säkert nåt annat också. Det finns alltid bra saker att uppdatera sin blogg om.
Men fram tills dess får ni hålla tillgodo med en bild på Orup. Det funkar alltid, har jag hört. Internskämt? Bara lite smått.
Ja just det, snart är det SM i poetry slam. Jag tänker inte komma med några spekulationer.
Jag ska däremot kombinera det hela med en dejt. Skönt va? Att jag bara lyfter på mig som en hydra och skakar på alla huvudena. Liksom nonchalant i förbigående kastar bort de kroppsdelar jag bär med mig av den perfekte mannen som inte ville ha mig och handlöst kastar mig vidare i den där tornadon, ser ni den också framför er?, där man på vägen ner dunsar emot slumpvis valda kroppar och situationer. I alla fall:
riktigt så illa är det inte.
För jag ska på dejt med en av de som faktiskt verkar vettig.
Innan dess ska jag träffa draken.
Inte Katla, då alltså. En annan.

ett av de finaste

Skrev precis in ett av mina finaste ligg i knullistan.

Jag som hade tänkt att det skulle bli mer än ett ligg.

Men innan jag hann dokumentera har jag redan fått bekräftat att det förmodligen aldrig kommer att hända igen.

Det är okej att tycka det är lite sorgligt.

Det är okej att tycka att ibland erbjuder den här bloggen lite för mycket information.

Men ändå inte.

Tänk på det:

ändå

inte...

Oooo alla dessa saker mellan raderna som ni ständigt tvingas gå miste om.


Påskharens öde

Javisst, du är väldigt söt.
Men jag tror att jag måste döda dig.

Tidigare inlägg