Månadens poet!

Varje månad väljer Elisophie och de andra coola ungdomarna i Ordkaskad, en ideell organisation i Helsingborg som arrangerar poetry slams och poesiuppläsningar för unga, en poet som de intervjuar på sin sida på facebook. Den här månaden valde de mig! 
Logga in och läs här.
 
 
Fotot är taget av Ordkaskad under SM, när jag läser min sluta-röka-dikt.
 
Och så ligger filmerna från seminarierna uppe, för er som inte kunde se oss prata på Litteralund finns här alltså en andra chans. Jag ska själv kolla på det nu, hjälp va spännande och läskigt! 

Backstage-uppdateringen: SM 2013!

 
Så är SM över.
Det har varit över i två dagar egentligen, men jag har ännu inte återhämtat mig. All denna brist på sömn, alla dessa människor, allt som händer hela tiden. "Vart tog de vägen?!" sa Lovisa. "Åkte de hem?" Jo, precis.
Chocken av att vi lyckades! För vi gjorde ju faktiskt det.
 
För säkerhets skull har jag listat de missöden jag kom på:
 
* Vi hade bara en preliminär poäng att visa upp på fredagskvällen, när vi läste upp finalisterna inför finalen. Eftersom excell lagt av och Lovisa och Louise fick hetsräkna i logen. Det var det roligaste jag varit med om att få springa nerför och uppför trappan, smälla upp dörren med pappret viftande i handen, tyllkjolen i flygande fläng och upp på scenen för att annonsera ut det alla väntat på tillsammans med Josef.
 
Det var mindre roligt dagen efter, när vi tvingades meddela en av de tävlande, Alma Kirlic, att hon trots allt inte var i final, att det var Olivia Bergdahl som var det.
 
Personligen hade jag hellre sett Alma kämpa från tårna för pokalen, än Olivia diska ut sig genom årets skandal; rekvisita, fullt med folk på scen och tre minuters övertid. Men poängen är vad vi har att hålla oss till, detta är en tävling. Och vi hade som sagt problem med excell och väldigt jämna poängställningar i år. 
 
* Jag kallade Mio för kvinna från scen. Mio är man och detta vet jag. Jag bad om ursäkt efteråt och fick mig en läxa. Nino Mick, som blev SMs vinnare i år, läste mycket om ämnet, och är även Sveriges genom tiderna första transperson att inneha vinnartiteln, så landet lär bli upplyst under året som kommer...
 
* Jag nämnde Vidars namn i ett bout. Försökte sudda ut det sen genom att säga "han är jätteotrevlig". Regeln för en emcee är att inte prata om andra tävlande poeter på scen. Jag har inte fått skit för det efteråt, så kanske märktes det inte så mycket. Och nu när tävlingen är över vill jag förstås dementera: Vidar är astrevlig och dessutom är han en fantastisk poet, inte minst bevisade han det när han vann han Improesin.
 
* I prisutdelningen efter speed slammet hade alla arrangörer glömt bort att köpa blommor, och diplomet till Maja Lindborg fanns inte på plats. Gaaaah, allmän panik och Josef fick kompensera med en kram till vinnaren. Skämshatten på det, men vi löste det nästa dag genom en extrautdelning i samband med Impron.
 
 
I övrigt flöt allt på så jävla fantastiskt bra, om jag får säga det själv! 
Som arrangör hann jag inte se så mycket, mest bara de poeter som tävlade i de bout jag ansvarade för. Så detta blir en betraktelse från insidan. Jag stod väldigt ofta med Åke, min prydnadspingvin i famnen, vid sidan av scen, balanserande på höga klackar, med ena örat på den läsande poeten och andra örat på mitt inre som snabbt rabblade saker jag kunde tänkas prata om nästa gång jag skulle upp på scen. Nåt om Åke? Stressa jurygrupperna? Reklam inför kommande programpunkter? (Är vi före eller efter i tid?) Eller nåt helt ovidkommande, galet, sånt som jag är bra på att dra upp, eller brukar vara bra på åtminstone, när jag är lite mindre nervös än nu?
Efter andra dagen började jag skriva upp punkter på ett papper, det blev så mycket tryggare då. Mindre svammel, bättre säkerhet.
 
 
 
foto: Sofia Arvidsson.
 
Ett par som satt bakom Gisela hade tydligen sagt till varandra: "Men tänk om det är på riktigt! Tänk om hon är schizofren?" Angående att jag pratar med Åke. "Fast han svarar väl inte så mycket?" sa pappa skämtsamt när jag på telefon. "Jodå, men han pratar ju så att bara jag hör", förtydligade jag. Då blev pappa lite orolig.
 
Hur som helst var det fint för Åke att få vara med. Han lever upp som aldrig förr, gladare och mer framåt på soffkanten. Även om han tyckte mer om att hänga i logen när han inte skulle vara på scen, än att umgås med människor.
 
 
Tendenser jag märkte av: många tjejer som läste (deltagarlistan sa 27 tjejer, 20 killar, så tjohoo!), överlag många som tävlade i SM för första gången; Umeålaget som enbart bestod av nya ansikten var sjukt bra. Mycket om feminism, kön, politik och samhällskritik. Mimi Märak som kom tvåa läste en rosenrasande dikt om Sveriges behandling av samer, Ida Olofsson läste en dikt på engelska om att jobba inom vården.
 
Tendenser jag inte märkte av: Det här med roliga killar som vältrar sig i ironiska betraktelser av vardagen? Nej. Inte så mycket sånt. 
Skönt.
Att prata snabbt snabbare snabbast? Inte så inne längre.
Innerlighet och känslor på scen = ja. Starka uttryck och emfas. Betyder det typ samma sak? Ja, eventuellt.
 
 
Offer vill aldrig vara med på bild, men jag fotar honom ändå. Han och hans tjej filmar och sitter med i jurygrupper varje år, dokumenterar slaviskt varje poäng som sätts. En dag tycker jag det borde komma en dokumentär eller nåt...
 
Jag kastar mig från det ena till det andra: Skorna.
Vi lyckades få någon sorts sammanhållning i invigningen som inte var meningen från början. Eller det var det väl, men det hela planerades kvällen innan väldigt hastigt och lustigt. Vi tog med alla våra skor och kastade in dem på scenen under tiden som Josef läste upp de tävlande lagen. Sen gick jag upp på scen och läste Digiloo Diggiley som en slamdikt. "Jag övade i duschen på morgonen och det kändes rätt bra"; på den skalan var vi. Och så kom Lovisa och Louise in bärande på de gyllene skorna, aka priserna för lag- och individuell final. Så här såg det ut:
 
foto: Sofia Arvidsson.
 
Behrang Miris tal kom sen, och det var fantastiskt. Tjugo minuter istället för tio minuter, men han berörde många ämnen så det var väl okej.
Någonstans här stal någon min dator. Det var inte okej. Och en väldigt konstig upplevelse att behöva ställa sig på scen och läsa som förpoet precis efter att man fått veta det. Jag gick från scenen ner i logen och tog en öl.
Fast det kunde förstås varit värre.
Insåg jag när jag tänkt över det ett tag. Skulle man stjäla en dator var det kanske mig man skulle stjäla av. Jag är inte utfattig och jag hade backup på det mesta.
Men ändå. Obehaglig känsla. Jag har ingen iPhone och är som alla er andra naken utan mitt internet. Och jag köpte den i augusti.
 
Häromkvällen innan jag fiaxt en ny låg jag i soffan och sjöng. Det var nog fem år sen det hände sist, och rätt mysigt, men verkligen ett tecken på hur uppbunden jag är av en liten maskin för att spendera min tid.
 
Ett fint moment var när jag satt bredvid Josef under Jamila Woods och Robbie Q Telfers uppträdande, våra gästartister från Chicago (!), och han skrattade så att han nästan grät till Robbies hunddikt. Det är så mycket som går rakt in under SM i poetry slam. Särskilt under finaldagen, då man är som tröttast, ett lakan med fritt genomblås. Då är dikterna från scen lika rafflande som tårdrypande, de berör på ett helt annat sätt för inget finns emellan. Och jag minns hur mycket jag älskar det här: inklusive nerver utanpå och decimaler som är livsavgörande.
 
 
Just det, jag sprayade pokaler i pauserna också... 
 
 
Och köpte alla blombuketterna. (Lite som blev kvar efteråt. "Ska vi slänga det?" sa Josef, men jag hade redan fått alldeles för mycket personligt engagemang för det.)
 
foto: Sanna Hedlund (C)
 
Och i år var det rätt vinnare.
Jag tycker inte alltid att det är det, ofta är det nåt som blir lite synd på vägen, men när Nino läste är hen självlysande för mig. Det finns ingen annan som får vinna, tänkte jag. Tvåan, Mimi Märak, var också bra, men hade hon vunnit hade jag ändå blivit lite besviken.
För Nino Mick har det där hudlösa, hen har ämnena och modet att våga skriva naket om ämnen som BDSM-sex och transsexualitet. Och språket! Kanske framför allt det, hur poetiskt vackert skimrande det var. Alla adjektiv på samma gång! Pärlor som bildar ett ansikte eller vad det var, jag minns inte riktigt, men har du chansen att se Nino live; ta den. För fan alltså, det där var något utöver det vanliga.
 
foto: Sanna Hedlund (C).
 
Och Michael Horvath, som alltid varit lite av en favorit för mig, kom trea. Det kändes också fint. Han satt bakom mig och Gisela och verkade väldigt nervös, det är intressant, för han har så lugn röst på scen. 
 
 
Affe bodde hos mig och det såg ut så här i lägenheten. Klädhögar för vad jag skulle ha på mig, schema på badrummet för dubbel koll. För under stress kan jag inte lägga något på minnet. 
 
 
 
 
Jag, Vilska och Lisa var Pantertanterna minus en när vi läste som förpoeter i årets nytillskott, Schlager Sclam. Vi var fabulösa och roliga och jag vet inte om man hörde allt vi sjöng, men jag hoppas det. Lotta från Abf fotade oss i logen innan uppträde.
Fredagen var på något vis den dag som var bäst, nästan. Den försvann förbi i ett enda stort leende, jag mådde så bra den dagen! Jag minns inte vilka jag pratade med eller hur tiden kunde gå så snabbt, trots att det finns gratis öl i logen hann jag aldrig dricka speciellt mycket. Under teampieceboutet var det 250 personer i publiken! Det var knökat och svettigt och ofattbart.
 
När vi plockade undan stolarna sent på kvällen och Inkonst redan skulle ha stängt för fyrtiofem minuter sen, kunde jag lassa fjorton stolar på hög, det var ingen match. Trots högklackat kunde jag manövrera, enda läskiga var när man precis tippat högen bakåt och under en halv sekund inte hade koll, innan man fångat upp med handen. Då är det bara att lita på att det funkar, för det gör det oftast. Ungefär som när du kör bil i centrala Malmö.
 
När vi sitter på slammastermöten på Poeten på hörnet tittar folk som går förbi in utan rädsla för att ögonen ska trilla av. Ja, här sitter vi, tänker jag. Rosa i håret och med dreads ner över axlarna. Experterna inom vårt gebit, vi har hållit på med det här så länge nu och vi diskuterar poetry slams framtid. Jag har tänkt att detta är något jag kanske inte har tid med, inte orkar engagera mig i längre, men jag tror jag har fel. Det är så fint att se så många nya poeter slåss, det är en svårklådd arena för oetablerade skribenter världen över. Även om jag kanske inte har tid att tävla själv längre, så känns det som att jag kommer hänga kvar på ett hörn, ett tag till i alla fall. För intet i världen vill jag missa nästa år, när SM är i Umeå!
 
 
Louise, vår tekniker.
 
 
Vidar har hand om estradpoesi.com-sidan.
 
 
Josef och Noddy, i bakgrunden Nils, aka Kung Henry.
 
 
Valda, yngsta deltagaren.
 
 
Erik Wickström och nytillskottet Miikka.
 
 
Ulli.
 
Ett annat moment: när Kim dansar in på scen till tonerna av "Fångad av en stormvind" i kort paljettklänning och sjunger fram en ny text, inför schlager schlammet. De spända nerverna behövde detta galna avbrott, och Stubbes version av Loreens låt, där han simmar över Nissan ("jag kommer simma över Nissan om hon vinner!")
 
Det är så mycket jag glömt, säkert, men ni orkar inte läsa mer nu. Så vi avslutar denna mastodontuppdatering  med bilder från sista kvällen; självcentrerad fotografering på toa, efterfest med bästamusiken och det sista avmattade hänget på vandrarhemmet. När solen gick upp över vinnare och förlorare, och jag, Affe och Kim delade på en taxi hem.
 
              
 
Nästa dag städar Affe mitt kök.
 
 
 

välja kläder...

 
En sak man kanske inte tror är så viktig, men som jag tidigare verkligen poängterat vikten av, är klädsel på SM! Nu när jag är med och arrar står jag dessutom på scen varje dag; - tjo! Idag fick jag lite panik över mitt hår och införskaffade en hel drös accessorar; bland annat det här tjusiga diademet...
 
 
Löshår kändes väldigt mycket bättre i teorin än i praktiken, men vi får väl se. Det var rätt kul att ha en tyngd att slänga med i alla fall.
 
 
En gammal favorit från SM i Norrköping 2009, hade hamnat längst in i garderoben och det kändes ju synd...
 
 
 

Förberedelser...

 
 
 
PEEEEEEEEEEPPPPEEEEEEENNN!!!!
 
 
 
Imorgon smäller det igång!
 
http://www.poetryslamsm.se

Sol, cirkus och bebis på besök

När du inte har tid att skriva eller när du egentligen har ett annat projekt som prio nummer ett: det är då du skriver som bäst. Jag har skrivit fem sidor idag och tre igår, eller hur var det nu? Nåt sånt, på ett nytt projekt, eller ett nygammalt projekt eller vad man ska säga. Det som inte blev något av i början av året, men som nu kommer att bli en helt ny berättelse, med delar av det gamla kvar.
Ja, vi får se hur det blir. Jag älskar karaktären, även om språket nog inte alls har fallit på plats än.
 
 
Förberedelserna inför SM är egentligen det som mest borde ta upp min tid just nu. Igår satt jag och fixade ihop små namnbrickor som poeterna ska ha runt halsen, det vill säga som funkar som tjusiga backstagepass för dem att visa upp för vakterna, så att alla ser hur viktiga de är. Även vi arrangörer och de gästande artisterna kommer förstås att få såna. 
 
Igår fixade även jag och Louise nya poängblock, eller mest Louise men jag var med och hjälpte till. Och inte minst: ABF!
I övrigt är det Lovisa och Josef som drar det allra största lasset, men jag förmodar att jag under de få dagarna kvar tills det börjar (onsdag!) kommer att få veta att jag lever...
 
Här är en som peppar grymt inför SM och dagligen påminner mig att jag ska ta honom med mig:
 
 
Förra helgen var det sista poesikvällen på Barbro för våren. Då hade vi tema cirkus, och delar av Malmölaget läste, vi hade Bob Katt som hoppat av och lämnat plats för Nils, vi hade de duktiga eleverna från Lindeborgsskolan där, vi hade öppen scen med Nina som läste tre dikter, och så hade vi Kristian Svensson som spelade. En fantastisk kväll, på det hela taget. I publiken Emelie, hennes syster och hennes Ava på besök från Stockholm. (klicka på bilderna för större)
 
     
 
1. Karin Palmqvist.
2. Kristian Svensson. 
3. Mina skor som alltid står på byrån annars (för de är inte gjorda för fötter!) fick komma ut i världen.
4. Jag var kvällen till ära cirkusprinsessa!
5. Emelie. 
 
På lördagen var jag bara bakis, men på söndagen blev det bebishäng. Solen var på vår sida. 
 
 
 
 
 
 
   
 
Om man inte passar sig kommer det färg på kinderna...
 
 
Ikväll är det metaforbrottning igen, på Far i hatten. Kom dit! Fri entré. Jag är glad att bara softa i publiken. Det är en ovanlig känsla, därav så skön. Kl 21 börjar det.
Men nu ska jag kanske gå upp ur sängen och duscha? Armhålorna börjar lukta riktigt galet. Glöm inte att boka biljetter till SM, hörni! Jag vet att jag tjatar, men hur ofta är det i Malmö egentligen? Nej just det, 2003 senast... 
I år blir det ingen bombman, vi lovar.
 

Det är något visst med ljuset i april

 
Dagarna blir ljusare och jag har svårt att sova när solen tränger igenom tidigt på morgnarna. Det är förstås ett lyxproblem jag inte borde tala högt om, men ändå.
Vi förbereder som bäst inför SM i poetry slam, som närmar sig med stormsteg. Jag har skrivit en ny dikt och har fler som försöker formulera sig i huvudet. I fredags eftermiddag filmade vi på min balkong, jag och Lovisa A, en liten skola i hur man skriver teampiece, som kommer att läggas upp på SM-sidan inom kort.
 
 
Glöm inte vår sista poesikväll innan SM förresten! Imorgon kl 19 på Café Barbro. Det blir cirkustema, jag och Lovisa som turas om att konfa, Kristian Svensson på scen, Lindeborgsskolans nior och delar av Malmölaget. Även Öppen scen för er som känner er manade att läsa! Anmäl er till ordpascen@gmail.com, eller på plats imorgon.
 
 
Våren har börjat explodera lite här och var, så här ser det ut på backen bakom mitt Icajobb. 
Romanen fortskrider och beslutet att hålla kvar i den över sommaren gör mig lugnare, utan att dra ner tempot nämnvärt. Bara under hjärtattacknivå, och det kan ju kännas skönt när så mycket annat stressar.
 
Igår planerade jag och Lovisa, återigen (det är ofta vi som samarbetar, japp!) en workshop vi ska ha imorgon på Möllevångsskolan, i poetry slam. Med vanan inne blev det typ en kvart till det, resten av tiden gick åt till att se på när Lovisa planterade blommor på sin balkong. Jag har ofta tänkt att det vore en fin kvinna att leva med på sin ålders höst, tänka sig! Då skulle man inte behöva oroa sig över den där trädgården man (jag) tycker verkar så urbota trist att sköta...
 
 
 
 
 
 
Jag har haft många småtider på Ica de senaste veckorna, vilket är både behagligt (som ett litet gästspel liksom!) och styckar upp tiden (hjärnan i ett virrvarr över allt man ska hinna med på en dag). Men jag brukar se till att komma dit nån liten halvtimme innan jag börjar, så att jag kan sitta i röda soffan och läsa. Mjukstart...
 
Eller som igår: skriva ner idéer... Plastfickan på omslaget till min kalender har blivit nya samlingsmappen för småklotter. Här samas tankar inför mellansnack på SM med romanfunderingar. Tro det eller ej, romanen som jag kallat för "romanen som inte blev publicerad" och mest varit uppgiven inför och arg på; den börjar röra sig i mitt huvud igen. Som vanligt är hemligheten att ockupera sig med annat, så kommer det! Jag tror fortfarande om jag får gissa att crossovern kommer att komma ut först av de två. Men det ska bli spännande att ta upp den igen, med den nya ramberättelsen som börjar födas... Ur gamla karaktärer jag skapat sen innan, som nu kanske får komma till användning äntligen. 
 
 
 
Här är inledningen, som jag tänker mig nu: "Tog du med din mammas---(nånting som jag kommer på sen)?"
Vi sitter i bilen och världen dundrar förbi utanför fönstret.
 
 
 
Och på tal om nåt helt annat: det här tycker jag är exempel på en reklam som inte alls funkar som det var tänkt. Penélope Cruz har väl aldrig sett så alldaglig och formlös ut som här? Och inte blir jag sugen på klänningen heller.
 
 
Och så det där ljuset.... Så här ser det alltså ut.
 
Nedan böcker jag ska läsa framöver. Samt den lilla vita räven som kom från WWF. 
 
 
 
 
Men kanske framför allt:
 
 
Vad nu? Får man inte ens feströka?
Nej. Regel nummer ett: feströkare eller "iblandrökare" som jag finurligt brukar kalla mig, är lika beroende av nikotin som storrökare.
Utan nikotin är jag inte halv, snarare hel. Nu ska jag bli harmonisk och lycklig. Så det så.
 
 
 
 
 

Nedräkning: SM!!

För ett tag sen fick jag hand om lagpriset från en av förra årets vinnare, Bob Katt, som för övrigt även är med och tävlar i år. Nu ska den restaureras lite för årets pristagare... För nu börjar det närma sig, hörni! 
 
 
Glöm inte att boka biljetter! De finns ute på Kulturcentralen nu, och ja, det är bäst att boka där om man ska vara säker på att få plats. Skynda, skynda! Läs mer om SM här. Det kommer att bli fantastiskt!
 
 

reklam och återblick: SM-finalen

 
Lär dig metaforbrottas!
Javisst, det är sant! Snart kommer chansen att helt gratis gå på workshop och lära sig metaforbrottas. Vad är hemligheten bakom mästarna vi får se på scen?
Centralmakten skriver så här:
 
"I Malmö kommer vi ha workshops för den som vill lära sig att metaforbrotttas den 3-5 maj. Workshoparna är på STPLN i Malmö. Deltagarna på workshopen kommer under helgen att förvandlas till utmärkta och rykande färska Metaforbrottare. Workshopen är på STPLN fredag, lördag och söndag. 

Det går att anmäla sig genom att maila namn, ålder och vilken stad en vill metaforbrottas i till info@metaforbrottning.se
Under samma helg har vi en lite mindre work-in-progress-show på STPLN och på lördagen den 4 maj blir det en redig gala! Då blir det åka av!

Kolla på metaforbrottning.se om du vill veta mer om konstformen eller bara maila och fråga. Om du vet med dig om att du har läsare på andra platser i Sverige så kommer vi ju att arrangera likadana event i 7 andra städer under året. Göteborg, Stockholm, Uppsala, Norrköping, Umeå, Jönköping och Örebro."

 

I veckan var stora slamfinalen här i Malmö, och vi har nu korat ett lag som ska tävla för staden i årets SM. Reza tar mycket bättre bilder än jag, och jag verkade besatt av att fota våra snygga emcees. (poeterna rör så mycket på sig!) Men lyckades i alla fall fånga vinnaren, Maria Maunsbach, på film. Ursäkta att kameran då o då halshugger henne, men det var så jävla roligt...

Tryck på för större bild...

               

 

Som sagt: det blev inte så mycket bilder på de faktiska tävlanden, vilket jag så här i efterhand skäms över. Det finns snyggare bilder på Ord På Scens blogg för er som är nyfikna. Får skylla på att jag var i nuet när de uppträdde och att jag var rädd att min kamera skulle göra dem nervösa. Satt för en gångs skull utan ansvarsområde, det var Lovisa och Josef som konfade och musik sköttes av dj Meistrich, förpoet var Louise, gästpoet Tobias Erehed och domare Isak. Jag kom direkt från jobbet och hängde med systern och hennes kompis Anna, och så Kristian. Efteråt blev det lite spontanfest med rökning inomhus och såna dumheter. Johan Wretman och Louise var på besök från Stockholm. En bra onsdag, en väldigt trött torsdag.

Ett Malmölag finns nu i alla fall! Bestående av Gunnar B Hansen, Bob Katt, Maria Maunsbach och Karin Palmqvist. Det hela känns väldigt pepp, tycker jag!

 


Kom ihåg: slam ikväll!

Hallå, glöm inte att det är slam ikväll!
 
 
På Café Barbro klockan 19. Sista chansen att kvala in för SM är det, så spänning, spänning!
 
 
Jag är förpoet, Lovisa A är emcee och vi kommer att ha danskt besök i form av Frank Langmark! 
 
 
entré tjugo pix. Kom kom kom!

Korrigering: Svenska Akademin är visst det bra!

Efter ca fyra timmars sömn inatt är jag egentligen på tok för trött för att skriva något här om helgens begivenheter i Göteborg. SM i poetry slam! Det kommer förstås att komma en uppdatering med lite bilder och resultat och intryck senare i veckan. Men inte idag.
Däremot ville jag passa på att genast korrigera den uppgift jag spred via en tidigare uppdatering. Att Svenska Akademin inte skulle ha godkänt SM i poetry slam och att ingen uppmärksammar oss. Så är det inte. Tvärtom sponsrade Svenska Akademin årets SM, och har gjort så i flera år. Pinsamt dåligt påläst av mig alltså!
Dessutom har ledningen för årets SM verkligen jobbat på att dra in media, twitter, all möjlig nyhetsuppdatering på plats för att sprida nyheterna. Se lite resultat här.
Och idag blev jag glad när jag såg det här!
Nu däcka på soffan ungefär. För mycket social samvaro och på tok för lite sömn...

Dikt på film!

Som jag utlovade kom det filmer från slammet i onsdags. Hawis kompis Sara har filmat. Här hittar du
Turistens klagan
Julian

Jag vann!

Poetry slam på Moriskan, Folkets park, är en rolig företeelse som sker varannan onsdag med start kl 22. Det är högljutt och varje poet får en liten intro till orientaliska toner. Men det är inte bara själva tävlingen som sker under kvällen.

 

Som i Chicago ska det även vara öppen scen och en inbjuden gäst. Idag var det "Innanvattnet" som med sina smäktande dragspelstoner alltid får mig att rysa. Och på öppna scenen återfanns bland annat en Björn Ranelidliknande pompös, en suggestiv kvinna som skrivit dikt med utgångspunkt i en tavla, och en poet från USA som var riktigt proffsig, både i utförande och innehåll.

 

Min återgivning av kvällen blir som sig bör klockan halv två efter en lång dag och lite öl... Det jag ville komma fram till var att jag vann slammet. Och här följer en liten bildserie på hur fett det känns.

 

Om ni tror att man blir van för att man brukar tävla, så är det fel. Att vinna ett slam är över huvud taget inte vardagsmat för mig, även om det händer att jag placerar mig bra. Men nervositeten som infinner sig när man känner att man kanske kan dra hem hela skiten, den är alltid lika fascinerande. Hjärtat sätter sig i halsen. Darrningen som fortplantar sig. Magen som lämnar kroppen.

 

Roligt var också att Karin, tjejen som kom tvåa, kom av sig av nervositet i sin förstaläsning, men ändå kom till final. Vilket var tur, eftersom vi annars inte fått höra hennes andradikt, en bra dikt om det förtryck skönhetsindustrin utövar på den västerländska kvinnan.

 

Hawi var där, en vän till min kusin, och hennes vän i sin tur filmade min läsning. Så snart hamnar det på youtube. Då kan ni själva avgöra om ni tyckte jag var värdig.

 

Och den utlovade bildserien:

 

Hattens innehåll i en låda... Den som la en hundralapp är ju guld! Ungefär lika fint som de tior jag fick. Eller 10,1? Imorgon ska jag räkna exakt hur mycket där blev. Puss på er!


SM-hänget 2011 - bilderna!


På färjan var vi trötta. Börjat köra ca 5 på morgonen...
Vårt vandrarhem var dock idel lyx! Här slappar Isak och Josef i solen som aldrig försvann.
Boråstjejerna missade färjan och fick köra sitt första baot via webcam. Det gick oväntat bra!
Vi fick läsa på Almedalsscenen, vilket gick oväntat dåligt. För alla utom Lovisa, tadaa!

Gustav kom!
Ulli och Nils har fått värsta slambebisen!
Affe äter pizza till frukost.
Johan hängde med sig själv. Lovisa hade uggleögon. Kim var snygg. Bebisen var söt.
Lisa tävlade för första gången i SM. Kom bättre än mig, men det gjorde alla från Malmö, jag är inte bitter. Bara omgiven av bra poeter, antar jag... Olivia var underbar som vanligt. Lisas strumpor likaså. Och bilden av mig på toa mitt i natten, där jag lyckas se ut som tretton år. Hur det nu går till.
En dag försvann vi från de andra. Mina snygga skor var inte så snälla. Solen var. Jag drack Monster Energy och det var inte så häftigt som det lät. Men världens bästa dag var det. (i klass med Berzeli park)
Någon hade taggat Lina på en vägg mitt emot vandrarhemmet. Det kändes bra.
Spegelsalen var vackrast. Fast vi var bara där en kväll.
Lovisa och Gustav var jobbiga hångelparet vi älskar att hata.
Draken är en klassiskt gotländsk drake, vad trodde du? Med tillhörande värmeljus-får...
Lola och Nils som emcees.
Många läsningar finns på youtube! Sök på SM 2011, poetry slam, visby, åkesson, t.ex.

Mini-kort om SM

Hemkommen från SM i poetry slam. I år var det i Visby, varmt som satan. En underbar vistelse jag ännu inte riktigt hämtat mig ifrån. Vill ni se filmklipp på några av våra läsningar så finns det här.

Gatsbylaget kom tvåa i lagtävlingen och vann gjorde Malmö. Vi äger, så att säga.
Individuell vinnare blev Tobias Erehed från Göteborgslaget. Försynt kille som läser underfundigt på gammaldags poetiskt språk, norrländsk dialekt. Mycket välförtjänt!
Det kommer bilder när jag har fått sova ut.

Det som är upp & det som är ner

Hur gick det på tävlingen i fredags då? Det gick bra! Jag kom trea, i hård konkurrens, som sig bör på en final. Surtanten-dikten gick hem, Martin sa att den var en lektion i etnologi. Och Assange-dikten rockade röv, så att säga. I lag Gatsby, som alltså är första av två lag som skickas från Malmö till Visby; Vilska, Isak, Lovisa A och jag. Tjohoo vilka teampieces vi kommer att sätta ihop!

Fotnot: inte förrän jag såg på fotona när jag kommit hem mitt i natten insåg jag att jag hade på mig mina leggins ut och in. De vita prickarna tycktes liksom sväva en bit utanför tyget.

 

Befinner mig i övrigt på lite skakig mark. Jag märker det inte om jag gräver ner mig i diverse projekt. Så det gör jag. Borde eventuellt på något vis ta upp den terapeutiska förmågan skrivandet har i någon av mina kurser. Utan att det blir för kling-kling-skriv-dig-hel över det...

En tydlig bit av den skakiga marken är förstås att min syster Hanna fortfarande befinner sig i Egypten. Enligt rapporterna från igår kväll förskonad från de största oroligheterna. Att få höra att mumier har förstörts, att butiker har plundrats, att människor demonstrerar varje dag, att det mesta är kaos och att folk slussas hem; det är overkligt, när man själv var där och solade i största möjliga lugn för en vecka sen.

En underbar vistelse med min syster Sofia, vi hälsade på min andra syster Hanna som jobbar som reseledare. Gjorde Röda havet. Köpte på mig nedprutat stuff som luktar Sharm el Sheikh. Såg pyramiderna, sfinxen och allsköns förstummande utgrävningar på Egyptiska museet.

Pratade loss med män som behandlade mig som om jag vore en gudinna. ”Your eyes! My god!” Javisst. Borde inte alla män reagera så inför mina ögon, tänker man lite dystert. Irritationen över den svenska litenheten på flyget hem. Vinslövsgubbar och oförmågan att smälta in kulturella skillnader. Jag läste igenom "Vi & dom"-numret av Alluma och tänkte återigen på hur bra den tidningen är, på hur det här numret är bland de mest angelägna de gjort. Inte minst när jag fick veta några dagar senare av min favoritförsäljare att det kommit protester på omslaget: en kvinna med svensk folkdräkt och slöja. Jag återkommer till tanken att rasismen i Malmö är en växande bekvämlighet, ett outtalat förakt gentemot allt som anses obegripligt och som stör den vardag man så vurmar om. Jag vill kräkas av det.

Jag läste ut tre böcker, varav en mycket bra erotisk roman som det kommer recension på på dagensbok på söndag, kika in det! I övrigt var det underbart att få umgås så mycket med Sofia. Vi är roliga ihop. Även om de flesta ifrågasätter vårt släktskap när de ser oss.

På ett vidrigt själviskt plan tycker jag förstås att vi hade tur. Och hoppas att min syster som är kvar ska skickas hem till Sverige. På ett intellektuellt plan hoppas jag att oroligheterna ska leda till en demokratisering. Jag stödjer att människor säger ifrån, så länge demonstrationerna är hyfsat fredliga är jag på deras sida. Men att förändra en diktatur går inte över en natt, som mamma säger. Och det är i dagsläget svårt att se hur det kommer att sluta i Egypten.

 

Det andra skakiga rör sig, som ni kanske förstår, på ett inre plan. Jag var i Växjö i helgen för en läsning på deras kulturnatt. Hur man under en dag kan röra sig så högt och lågt i humörsvängningar, det är väl ett mysterium och få förunnat. Kanske kommer Växjö aldrig att kännas normalt när jag inte får hålla Åskar i handen längre. Inte för att jag skulle vilja bli tillsammans igen. Men för att staden är ett meningslöst grådaskigt skal utan hans hand. Jag har aldrig lyckats förlika mig med det.

 

 

Lördagen var en tripp tillbaka i tiden på flera plan. Jag insåg även att jag inte ville kasta mig över mannen jag en gång i tiden kastade mig över. En rätt skön insikt. Han är en av de största egoister jag vet. Det finns inte något positivt med det längre.

 

Min läsning gick bra. Jag vibrerade i orden, jag vågade hålla kvar, jag njöt av att säga hora och se in i deras småstadsstela ögon. Mamma Croall tindrade. Jag dansade med dem sen. Jag trodde att jag bara skulle gå och lägga mig egentligen, när allt var över, slumra bort från alla skitkänslor med hjälp av världens största glas vin och Emmas röst i telefonen.

Men världens största glas vin kan som bekant väcka liv i ådrorna. Snart dansade jag med hippiefolket till ”pap-pap-americano”. Jag vill bli som dem när jag blir stor. Långt rött hår med flätor, eyelinermarkerade ögon, bandana och glimten som aldrig dör ut. Hon kallade mig sin idol. Mitt hjärta blev varmt och skrattade högljutt till tonerna av lambada.

 

Jag pratade med sjömannen nr två, han var där. Overkligt och spännande att träffa människor utanför sina sammanhang. Han var full och vi diskuterade porr och barljud. Jag tyckte det var roligt. Hans kvinna sa ”Brukar du kalla dig poet alltså?” Jag sa ja.

 

På Kafé de luxe hade jag näsblod. Men det gick, som allt annat, över.

 

 



Johnny Depp på film




Så. Nr två uppladdad.
En favorit i repris,
här.

Bohemian life

Vi åkte till Lund för nån tisdag sen. Lovisa A, min främsta vapendragare, hade ryckt i trådar och fått hit världsmästaren i Poetry slam, Ian Keteku från Kanada. Med honom fanns även Brad Morden, tillika estradpoet och lite musiker.

Här ovan sitter vi i någon paus eller om det är inför, i mitten ser ni Alexandra. Martin, som också kom med tillsammans med sin nya tjej, tog bilden.

 

Lovisa förpoetade. Damn, hon är grym den kvinnan! Feministiskt och argt har det väl varit för det mesta, men jag skulle vilja påstå att Lovisa förra året inför SM verkligen fick till det, och nu jobbar hon sig vidare in på detta nya spår. Det finns få poeter som får till både humor och bildspråk på det där viset. Hon körde bland annat sin dikt om mannen med hans offerkofta. Kanske går den att se på youtube inom kort... När hon pratade om KÖTT kände jag mig lika stolt som henne. KÖTT känns som en väldigt stor och viktig grej, inte bara för Malmös estradliv, utan nu tänkte jag mest för mitt eget välmående. Det känns bra att vara en del av något. Vi är coola! Självklart kommer det att få leva kvar i vår.

 

 

Ian var förstås en upplevelse.

Kanske allra mest gillade jag hans ödmjuka dikt om att man hör alla dessa skrikande röster inom sig som skrivande människa; "pick me! pick me!" Men man tycks alltid välja fel. Man skriver om sina ex-flickvänner, man skriver en kärleksdikt till en gammal dator (som han läste och som också var fantastisk!). Just val av ämne tyckte jag i och för sig att Ian stack ut med. Och jag tänkte att det är en svår bit, som man faktiskt borde tänka mer på. Själv tror jag bara jag lyckats två gånger: när jag drog in min kärlek till Alien-filmerna i en dikt, och när jag förklarade min kärlek till gamla byggnader i en annan.

 

 

Tillsammans med Brad Morden på uckulele (första gången jag blivit riktigt imponerad av det instrumentet?) gjorde de den här låten. Här filmad i en annan konstellation men låten är samma. Jag fick för mig att det var en låt jag ville höra varje dag. Och det händer ju inte så ofta, så det är en fet komplimang. Senast det hände var med Bländas "Lämna mig ifred". Magnus hade gjort tabben att inte ha med den på skiva (vilket Brad Morden tydligen också gjort! Vad är det med folk?), så jag fick den skickat till mig på mp3 för att överleva. Nu finns den på Spotify, så vi kan alla få leva...

Läste gjorde även Johan Wretman, som är den Stockholmspoet som sköter Ians bokningar på den turné de nu är ute på. Johan är av hiphopblod, men vågar läsa dikter som gör ont. Det gillas.

 

 

 

Stället vi var på är egentligen ingen poesiklubb alls, utan det var Doc Lounge på Mejeriet, en dokumentärfilmsklubb. Nördigt värre men väldigt fint. Ett sånt evenemang jag ständigt får invites till på facebook men aldrig gått på. Förrän nu. Kvällens film efter all poesi var en riktig höjdare. The Top Twins från New Zealand, vet ni vad det är? Två lesbiska kvinnor som började som gatumusikanter och nu är New Zeelands mest populära företeelse. Genom att ta på sig olika roller förnyar de ständigt sin show. Det var ren lycka att se hur två cowgirls kunde ta sin homosexualitet så naturligt, och sedan hela världen med storm. De har även ständigt engagerat sig i brinnande frågor som homo-äktenskap, kärnvapenfrågan och fredsrörelser. Se trailern för filmen här.
Backstage efteråt berättade Lovisa om M och hans arga mail till henne. Fascinerande hur ofta det blir bråk och uppsagda kontakter mellan mig och män jag legat med. En vecka senare känns det fortfarande underligt. De ska ju aldrig ha fel, alltid rätt. Även när de har fel. Det verkar vara en sjukdom män över 40 får. Skönt för mig att jag inte krigar mot honom i någon rättssal utan bara på hotmail, han är hyfsat slipad inom manipulation. En bit lussekatt på vägen och sen blev det efterfest i Malmö.
I taxin klockan tre:
"Du vet att det är rullande taxa nu va?"
"Va? Näää! Varför?"
Snö räknas tydligen som dåligt underlag. "Men marken är ju helt plan?"
Men det var lugnt, taxichauffören kände nämligen igen mig! "Det är du, Lina, jag körde dig från Folkets hus i februari!" Och så erbjöd han mig åtti spänn hem, vilket var en bra deal då och ännu bättre nu, då avståndet var längre. "Jag körde dig från din sängkompis, du kommer ihåg?" Jag nickade, jodå, "fast han träffar jag inte längre. Det var ju länge sen!" Lite genant är det allt, med taxichaufförer som har koll på ens sexuella leverne. Men jag får skylla mig själv som är som en öppen bok med några glas för mycket innanför västen... Charmigt, kan jag tycka. Ekonomiskt, tydligen. Och aningen dekadent.
*
Och för er som inte har koll så här i saffransdoftande glöggtider: På fredag är det säsongsavslutning på KÖTT! Kl 19 på Loftet, Hedmanska gården vid Lilla torg. Litteraturquiz, Lovisa Eklund, poesi och musik utlovas! Tema: "Personligt".

kort rapport från Malmöfestivalen

Så här såg jag ut på Malmöfestivalen i torsdags.
Bild tagen av Lovisa Appelqvist.
Här är film, filmad av Amanda Lindholm. Inte så givande, mycket sorl osv. Men kul ändå kanske, för er som inte var där och är nyfikna? Se det som en preview inför den 8 oktober när jag ska uppträda på Loftet... Och kom då!
Ps. Du vet väl att du alltid kan se info om mina kommande läsningar genom att klicka på profilbilden här intill? Försöker att hålla den uppdaterad.

reklam, reklam!

Nu är det klart tid och så inför min läsning på Backafestivalen. Det bjuds på science fiction-poesi och det vanliga: sex och försök till kärlek. Se min profil för mer info om detta!
I övrigt lever jag livet lite för mycket för en ordentligare uppdatering just nu. Men det kommer, det kommer! Next up: Berlin...

En SM-krönika som har mycket kvar att önska men kanske ger något ändå

Nyss hemkommen från SM i Poetry slam. Alltid under Kristi himmelfärdshelgen, i år i Uppsala. Ovanligt bra arrangemang rent tävlingsmässigt, vi fick till och med se fullsatta salonger, vilket inte hör till vanligheterna när det gäller denna sortens evenemang. (Och vilket även ledde till en del bekymmer hos hang-arounds och poeter, som med det nya systemet med platsnumrering fick svårt med kombinationen sitta i samlad trupp OCH se bra... Men man kan ju inte klaga på att det var för mycket publik i år.)

 

Som vanligt är det knappt några rapporter alls från tidningarna, och jag blir alltid lika förvånad. Hur kan det som upptar hela min värld i flera dagar och är lika stort som vilket VM i fotboll som helst (och mycket, mycket roligare) gå diverse kultursidor obemärkt förbi? Och när man rapporterar är det allt som oftast ur ett spektakel-perspektiv. "Vad är det här för något konstigt? Varför håller ni på med det här?" Som om poetry slam föddes igår och fortfarande är en mycket pittoresk outsider i kulturella sammanhang. Som om våra närmaste släktingar socialt vore lajvare eller läderbögar (intet ont menat); att seriositeten i det hela måste röra sig på samma nivå. Ingen skulle få för sig att närma sig ett kungabröllop på detta vis. "Varför gör ni det här? Nu för tiden kan ju par leva ihop utan att behöva gifta sig. Och det här med mazarinerna, vad är meningen där? Lite lustigt är det allt, kan ni förklara hur ni tänker för oss som inte förstår."

Jag vet, det var kanske en lite underlig jämförelse. Men det är lätt hänt att man börjar gå i spinn, när till och med DN har en serie om människor som hjälper till inför bröllopet; "han gör tårtan", osv. På Ica säljer vi mazariner och serviser, medan Daniel Westling försäkrar att en framtida kungabebis inte kommer att ärva hans sjukdom. Men vinnaren i årets SM i Poetry slam, har ni koll på honom egentligen?

 

Niklas Mesaros heter han. Jag vet inte heller så mycket om honom, annat än att han tävlade för Göteborgslaget, är mycket ny i gemet, har underlig klädsel men är en av få som klär i mustach. Har fin känsla för språket, en komisk ådra men också ångestladdad tyngd i botten. Hade fina skor. Vann med en kärleksdikt. Eller vad man ska kalla den.

Tvåa kom Malin Jacobsson, trea kom Matiss Silins.

I lagtävlingen vann Malmö, med bland annat fantastiska fladdrande blygdläppar ur Lovisa Appelqvists dikt som inte lämpar sig för äckelmagade. Här fantastiskt iscensatt av Josef Hoffert, Vilska Lindgren och Rijal Mbamba.

I Triathlon, som är rörelse, poesi och musik i kombination vann välförtjänt Dödsstjärnan, som ju redan är en professionell konstellation bestående av Mathilda Olofsson, Martin Johnsson och Jonas Edström, alla så kallade Norrköpingspoeter.

Och i improesi vann Henrik Bergkvist, som i år tycktes upphängd vid temat dåliga relationer. Han gjorde det bra men det är ju inte utan att man börjar undra vad det betyder.

 

 

 

I övrigt var SM utmattande, som sagt, och jag vet inte om jag har något vettigt att skriva just nu. Konstaterar jag efter att ha klagat på att ingen annan skriver. Så studenskt omoget slackerskt av mig. Får jag skylla på att jag nästan har feber? Det får man tydligen inte på McDonalds.

 

Men okej, jag gör ett försök. Kort sagt var det varmt i Uppsala temperaturmässigt. Det var många dikter om mamma, det var ett extrem-ungt Boråslag, det var bråk och obscenitet bland de fulla poeterna, det var Oskar Hanskas pannkakor och Affes scones. Det var Joel Landberg från Göteborg, det var Emelie som kom på lördagen, det var en skotsk poet och en fin Bob Hansson som tyckte om min klänning, det var aki aki och interna skämt och en och annan strålande teampiece. Det var en sjuk Amanda Lindholm, det var brist på dansgolv, det var nutella på frukostmackorna, det var en man som låg och väntade på mig på ett hotellrum. Det var den nittonåriga tjejen som inte fått hångla med någon. Det var fina vänner, det var rysande diktinjektioner, det var en kissnödig man i publiken, det var kung Henry som ibland är 75. Det var Ludde som sa "Vi köper en hel flaska champagne" i baren. Det var vi som sa "okej." Det var jag som SATTE "Är jag inte rätt lugn i det här"-dikten och kom ungefär femma som kalibreringspoet i ett av boutsen. Det var Ulf från Stockholm som läste dikter om att bli sexuellt utnyttjad som barn och klyschigt nog nästan fick mig att gråta. Det var My Vingren som sprängde hål i bröstet på mig med sina eftersvallningar av ett avslutat förhållande. Det var Boråstjejernas teampiece som vände på Barack Obamas ord och fick citaten att svida. Det var Alicia som sa att de vill ut, jag vill in. Det var ett jobbigt SM-möte och ett trevligt SM-möte. (Det blir SM i Visby nästa år!) Det var Alex Bengtsson som inte fick de tior han förtjänade. Det var det finska sällskapet som sjöng sånger i ring på vandrarhemmet. Det var flygplansstolarna, det var torrschampot, det var Uppsalas egen öl. Det var poeter som var galna och det var under-bältet och skyhögt-över-huvudet, och ja, ibland var det till och med gitarren fram på efterfesten. (Fast då satt jag vid ett bord lite längre bort och vände huvudet åt andra hållet.) Det var Ulli och Affe och jag som delade rum. Det var den bästa av världar. Nu är jag hemma igen.

 

Här är några andra som skrivit om saken:

Alexandra Palmqvists rapport (Alexandra tävlade för Hallandslaget)

Ord På Scen, språkrör Lovisa A från Malmös egna lag. Här finns tre inlägg om saken samt flera snygga bilder!

Radio! Arrangörerna berättar själva om tillställningen.

Unt.se, med lite felaktiga uppgifter och klassikern "- Rent sociologiskt kan man konstatera att det gått från poesi till teater. Framträdandet är mycket viktigare än texten, sade en man bekymrat i raden bakom." Hur menar han då? Sociologiskt? Baserat på vad? Jävla experter NI är då, kände jag, bittert och fjortisupproriskt på samma gång. Själv har jag varit med på fem SM nu och kan försäkra att jodå, det finns år när det varit värre. Och nej, jag nämner inga namn på poeter jag syftar på.

Resultatlistan och mer

Se Triathlonvinnarna Dödsstjärnan på youtube! Inte jättebra ljud, men va fan, man upplever ändå något.

Se Conrad Luckett, Växjölaget, läsa en av de där jobbiga rysningsdikterna från kvalen.

Se My Vingren, en av finalpoeterna, från Stockholm, som låter så här.

Läs Irene Carlboms version av SM.

Tipsa gärna om mer läsning om saken i kommentarsfältet, om ni vet något!
*
Tillägg för att jag missat nämna det:
Marcus Priftis filmtrailer-röst och fullkomlighet!
Affes och Kims fantastiska mc:ande. Dessa babes som gång på gång visar att poesivärlden visst det är glamour! Ni behövs.
Och så Irene Carlbom som kom med sin lilla unge på höften. Jollrande ackompanjerade den senare finalen.

Tidigare inlägg