Redo för ruff

 
Exempel på bra saker med hösten...
 
 
 
 

Posing like a queen? Nästan.

 
"Yes, that is kind of fierce!"
 
 
"Losing your face there, losing your face! Try to give me some variety!"
 
 
"Ooookeeyyy... Kind of missing my point there...Don't see top model, I don't see it..."
 
 
"Now I just feel like your losing it. Sorry, but that just doesnt sell it for me.
Though I love how the tights match the frame in the background..."
 
(Mr Jay pratar med mig i mitt huvud när jag posar. Ja, jag ser lite för mycket på Top Model igen...)
 
 
Me and my darlings; nu inom glas och ram! 
Närbild:
 
 
Memorera oss. Vi är framtidens stjärnor.
 
I övrigt ska jag starta en ny grej på bloggen i sommar, så håll koll! Tänker samla skrivande människor och fråga ut dem om deras vanor och projekt.... Spännande, va?! Ett namn som kommer att dyka upp, vågar jag lova so far, är Amanda Hellberg.
 
 

Jag gör reklam och andra saker

 
När man håller i skrivarkurser engagerar man sig ju i elevernas projekt, och drömmen är förstås att adepterna ska få egna vingar i branschen. Nu har det hänt! Känns hemskt fint att kunna göra reklam för Eva Ludvigsens bok "Lova", som jag själv gett respons på i en tidig version, och som kom ut på Frank förlag nu i vår. Heja Eva! Eva skriver i en genre jag själv inte är superbevandrad i, romance. Vilket var både svårt och härligt när det kom till respons. Jag har inte hunnit läsa den färdiga versionen än, eftersom den kom på posten idag. Men som jag minns den är den en härlig verklighetsflykt om en kvinnas jakt på kärleken, in the land down under... Läs och dröm dig bort!
 
 
Blev förstås hemskt glad över orden på förstasidan.
 
Idag hade jag tänkt skriva 9-12 för att sen hänga med Anne.
Det gjorde jag inte. Eftersom jag jobbade på Ica igår från 12.30-21.00, större delen med nertryckt ångest i maggropen, så orkade jag mest bara ligga kvar i sängen ett tag. Läsa Sorokin, som för övrigt är en galen författare precis i min smak, och sen gå upp och se på Top Model till frukosten, bläddra igenom facebook lite, dutta lite med en text som kanske kommer i en tidning snart. Sura lite över att Svensk Bokhandels höstkatalog inte kommit än.
Ta det lugnt = underskattat.
 
Sen hängde jag med Anne. 
Vi kollade in nya Triangeln. Provade igenom "typ hela deras sortiment"; nejdå, men det blev en del, haha! Här lite modeblogg:
 
   
1. När jag provar tajta jeans inser jag att jag alltid borde ha det. Min röv alltså! (Fast inte de här tajta jeansen, eftersom de stryper blodtillförseln till mina vader...)
2. Exempel på shorts i fel storlek...
3. Exempel på shorts i rätt storlek!
 
 
Jag fick veta att jag har för hög dos levaxin i kroppen senast jag var hos läkaren, så om ni tycker att jag ser extremt smal ut just nu är det därför. 
 
 
    
1. Randig klänning - ja!
2. Min rumpa i den här!
3. Anne brukar hitta kläder på barnavdelningen, så vi kollade in deras sortiment också. Det var bra, för då ramlade jag över den här jackan, som var lite för cool för att hänga kvar.
4. Den var så cool att jag var tvungen att fota mig igen.
5. Och igen. 
 
 
Gissa vad som anlänt i hallen när jag kom hem?
 
 
 
 

VÅREN!!

Idag är det vår i Malmö må ni tro! Första dagen med vårjackan på, det är glädje.
 
 
 
 
Ser ni? Det är så mycket solljus att man knappt kan urskilja min skinnjacka!
 
 
En farlig sak är att gå på stan när det är så här varmt och fint. Det triggar köpnerven... Jag skulle köpa en present till Lisa, som jag ska på födelsedagsbrunch till imorgon, men kom hem med även denna galna skapelse. Leopardkofta, sån där fluffig som jag tänker mig att alkistanten med platinablonderat och redigerade rynkor också har. Hjälp! Fast det är ju just såna här inköp jag gillar samtidigt.
 
Som den här saken jag köpte på secondhand för ett tag sen. "Det ser ut som en rustning", sa pappa. Ja precis! Och när har man användning för en sån då? WHENEVER! 
 
 

Glasögonöverdos

Å, en sån förkylning!
Det konstiga är att jag ändå redan är på bättringsvägen. Det är den så kallade kritiska dagen. Den när man egentligen känner sig hyfsat frisk, utöver hostan och smaken i munnen och möjligen snoret då, men blir utmattad så fort man gör något, typ går i trappor, börjar städa, går och hämtar ut sina nya glasögon... Så nej. Håll mig tillbaka. Jag ska ta det lugnt idag också så att jag är frisk imorgon. 
 
Men de nya glasögonen, alltså.
När jag skulle få mina första glasögon var jag väl 13 eller nåt och mamma var eld och lågor. Å, det verkade så roligt, tyckte hon, att kunna förändra sitt utseende så, med bara en detalj. 
Sådär, tyckte jag, som valde de mest försiktiga bågar jag kunde hitta, och försökte fuska så länge det bara gick genom att bara ha på dem när jag skulle kolla på tavlan i skolan, och möjligen på teven hemma.
Idag är det annorlunda. Jag har nu blivit som min mamma och tycker det är skitkul att få nya glasögon! Jag posar som en galning och känner mig snyggare och kulturellare än nånsin. Visst blev det bra??
 
 
 
 
Nu beror det kanske lite på att jag varvar mellan linser och glasögon, och när jag väl då har glasögon är det lika bra att smäcka till ordentligt liksom. 
 
 
 
 
 
Tonårsprogressivt, yeah baby!
 
 
 
Och eftersom mina glasögon, med risk att göra reklam nu, kommer från Face, som vanligtvis är en sminktillverkare, medföljer ett litet hudfärgat lipgloss. Tadaa!
Och glasögonen kom i denna tjusiga lilla väska. Optikern var noga med att påpeka att jag gärna fick komma in och få ett stelt fodral som skyddade bättre, om de inte passade i mitt gamla. Men jag blev så löjligt förtjust i detta etui att jag inte ville släppa det...
 
 
 

Vad som händer när man ser för mycket "Sex and the city"...

Man tar tillfället i akt när man ska ut och dricka öl med kompisar och klär upp sig, lite för mycket, för att man misstar sig själv för Carrie. Det är okej. Det är kul. Det är värt det.

Dressed for success

En viktig sak att tänka på inför att man ska åka på SM i poetry slam är klädseln. Eller generellt sett är det väl inte så, men vi är några st (främst tjejer, könsstereotypiskt nog) som gärna planerar för att allt ska vara perfekt. För mig handlar det lika mycket om att känna mig bekväm på scen, inget som stramar överdrivet mycket; som att känna mig het. För rent frankt är en bra känsla att ha i magen när man står där på scen och ska läsa: "Jag är bäst i världen. Och jag ska få er att förstå det. Ni ska vilja ha mig just nu."

Idag är jag hemma och kurerar rosslig hals, och passar på att prova igenom garderoben lite. (Vilket var lite för utmattande, så nu återgår jag till John Ajvide Lindqvists zombier igen.) Rösta gärna på de fyra stasser ni föredrar!



Olika saker i världen

Jag borde lägga upp en av de bilder jag såg igår kväll, från massaker i Libyen, där folket mejas ner för att allt de vill är att få sin egen frihet. Jag borde skriva mer om det, om hur Carl Bildt är en jävla träskalle som inte förtjänar att ha det jobb han har, när han inte ens kan fördöma attackerna utan istället pratar om stabilitet. Jag borde skriva om hur unga så kallade journalister skriver i Aftonbladet om att det är trist att tjejer idag klär sig som män, och tycker att alla borde klä sig som de gör i tv-serien ”Mad Men”, och sätter likhetstecken mellan feminin och feminism utan att blinka. Det finns så mycket idioti i den här världen som verkligen förtjänar spaltmeter.

 

Men ikväll är jag lite tisdagsberusad. Jag klädde upp mig för att gå till Tempo och hänga med Fritjof, dricka lite vin och avhandla det sexuella/romantiska läget, hur har vi det egentligen med flirtandet, vad är de senaste iakttagelserna på singelfronten. Och så vidare, och så vidare. Nu kom jag hem och tyckte det var länge sen jag posade. Och så förevigade jag lite. Kofta i Chanelstil, rosa tyllkjol, farfarströja med Fej.Clothes-linnet med Åskars transformers på, svarta strumpbyxor och ylleknästrumporna med tofsar. Och så lite glitter-eyeliner, för att jag jämt tror att jag är fjorton när jag skriver på fjortisromanen.

 

Jag vill inte förringa att det sker folkmord i stora delar av världen just nu. Tvärtom vill jag uppmana er alla att hellre ta del av det, än av den nya säsongen av ”Big Brother”, en tv-serie som är en av de starkaste anledningarna för mig att inte skaffa tv (jag blir beroende). Jag vill också upplysa om att det på måndag är 25 år sen Olof Palme blev mördad, mordet som fortfarande varken är löst eller har blivit en ny svensk kriminalarfilm, och Leif GW Persson sitter med trött röst och pratar om det i tv. Jag tror också att det var en komplott, noga planlagt och aldrig menat att det skulle lösas över huvud taget. Men vi lär aldrig få veta.

 

Just nu funderar jag på att se om ”Lasermannen”, tv-serien som gjordes med David Dencik i huvudrollen. Det är åtminstone en story med även en rafflande upplösning. Kanske var det det som Olof Palme-mordet föll på, när det kom till just en filmatisering?

 

 

 

Lät jag som en typisk trög Blondinbella nu?
I så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt.

Åke & jag

Det var länge sen det här var en modeblogg, tycker ni inte?

Varsågoda, min outfit på onsdagens slam. Minus de högklackade rosa.

Jag var emcee tillsammans med Åke, min pingvin. Vi drog Ica-anekdoter och tjattrade mellan de tävlande. Som emcee i ett poetry slam är det absolut förbjudet att kommentera de tävlande eller dikterna. Så jag brukar ha förberett lite annat att prata om. I onsdags hade jag med mig en liten kasse med lappar som jag skrivit på jobbet, roliga saker man kommer att tänka på, etc. Det kan verkligen bli lite vad som helst, inte alltid hysteriskt precis.

Joel Landberg har sagt att han tycker att emceen ska ta så lite plats som möjligt. Det gör inte jag. Jag är en attraktion. Förlåt, men jag är det.

 

Åke blev förstås en del av attraktionen. Han har doktorerat i filosofi (pingvin-filosofi, det vill säga det har mer med isar och fiskar att göra). Han har en idolförälskelse i form av Rikard i Postkodslotteriet (jag tyckte han kunde valt en lite bättre, med tanke på att Rikard är både gift och pingstvän. "Pingstvän är värre än moderat", sa jag. Varpå jag var tvungen att skämta med vänsterpartiets Lars Ohly också, för att det inte skulle bli orättvist.).

Åke brukar vakta min fönsterkarm när jag inte är hemma. Han är för det mesta rolig att kolla på film med, men ibland förstår han inte alla mänskliga referenser. T.ex "Family guy" är extra svårt att förstå.

 

Åke är inte mitt barn, för att förtydliga. Han är 35 år gammal och på en mycket högre intellektuell nivå än min nalle Rebecka, som främst gillar att kramas. Om Åke kunde skulle han gärna hjälpa mig att städa, bädda och baka kakor. Baka kakor? Ja, Åke är expert på att baka chokladsnitt. Han vet åtminstone precis hur man skulle göra, om han hade kunnat röra sig. Han kan bara röra fötterna lite grann när ingen ser. Då dansar han till Britney Spears. Han hade betänkligheter kring att jag skulle gå till slammet i trasiga stayups; men "det är punk, Åke", sa jag. Åke tycker att punk, det är man inte efter 15årsåldern. Men jag säger att jag får vara det om jag vill.

Åke är egentligen väldigt blyg och tycker att slammet var en till stor del läskig tillställning. Men nu tjatar han om det varje dag. Alla tror att Åke är mjuk och len. Men han är hård och stickig och det trillar av småsten från honom när man har honom i sängen. Fast han blir ledsen om han inte får vara med och se på film, så det struntar jag i.

 

Här är den bästa bilden på Åke och mig:

 

 

Den tog vi i somras när jag kom hem från min läsning på Malmöfestivalen.


Om skor, sparris & guld


Idag insåg jag att jag behöver ett par vårskor.

Jag köpte det. Också. Det var däremot omöjligt att motstå dessa prinsess-saker.

Min granne flirtar med mig. Idag fick jag ett knippe sparris, "för jag köpte ändå två".

Jag sa "jag köpte två par skor, men du får inte det ena."

Han skrattade och sa att jag är förtjusande. Men "a little bit too young for me".

Insåg en söt sak när jag provade skor. Det där tänket från skolgången, ni vet när man hade tävling till bussen varje eftermiddag, det sitter fortfarande kvar nånstans. När det blir för svårt med snörning finns det fortfarande en röst i mitt huvud som protesterar; meh hallå! Långsamma skor! Innan jag inser att det inte är någon tävling längre.

Mina vårskor är silvriga och det kändes lite förutsägbart, men helt okej.

Har nu även provat Magnum Gold, där man stoltserar med ett utropstecken och ett frågetecken på omslaget. Denna dödssynd till trots; glassen ÄR faktiskt guldig! Inte nån favoritsmak, men jag måste säga att jag är djupt imponerad. När jag hade ätit nästan hela började jag fundera över om det innebar att det är något farligt ämne i den.

Sofia frågade om man blir guldig om tungan. Det blir man dessvärre inte.

 

Förresten är det som jag tidigare befarat: de har slutat med silikoninläggen till skor som bestod av små runda pluttar att placera ut var man vill. Nu är det bara tåinlägg, hälinlägg eller helinlägg som gäller. Dumt beslut, tyckte jag. Särskilt med tanke på hållbarheten, som var mycket bättre med de små. Nu blir skorna automatiskt en halv storlek för små med inlägget. Inte så bra. Här är var jag pratar om för er som känner er blanka.


what if I / came to you in rags of clothes / begging for some pleasure

Så här såg jag ut på kvalfinalen igår!

Wiii!

Joss (aki aki) sydde en klänning till mina skor!

Wiii!

Jag kom inte med i SM-laget i år heller!

Wii!

Skönt att jag faktiskt är wii ändå. Att jag på nåt vis är så laid-back inför poetry slam för tillfället för att tycka att det inte spelar nån roll. Jag tänker inte att jag är dålig för att juryn inte fattar grejen. Jag tycker till och med att jag var bra ändå. Jag har ett självförtroende inför mina texter just nu som är större än en elefantnjure.

Förresten ska jag åka till SM ändå, och Niklas säger att jag ska köra bilen. Så det ska jag.

För er som ändå vill veta och bryr er om världen utanför mig, så blev laget i år: Rijal Mbamba, Lovisa Appelqvist, Vilska Lindgren och Josef Hoffert. Läs mer ingående om kvällen här.
ps. Rubriken är förstås citat av Timo. Just nu min drog.

En shoppoholics bekännelser (är jag väl inte?)

När det gäller shopping kan man säga tre saker om det.
1. Min mamma tycker inte om när jag gör det.
2. Man kan shoppa för att man har ångest.
3. Man kan shoppa tills man får ångest.
Idag hade jag vissa ärenden. De avhandlades. Sen flippade jag.
Det här med att flippa, det är tyvärr bland de bästa saker jag vet.
Vi pratar dekadent destruktivt beteende som hyllas just på grund av sin oförmåga att vara jordnära.
Nu HAR jag blivit mer vuxen (men även mer stadd vid ekonomi) sen gymnasiet. Det finns en grund och det finns regler i huvudet för vad som är vettigt, vad jag mår bra av och inte, och var gränserna går.
MEN... det finns också en skådespelarådra, en konstnärsdrastisk själ som vinglar gator fram i för höga skor, och som lätt dras med av ett vackert tyg här, en snygg man där och ett tjuvbloss på förbjudna cigaretter där.
Ofta handlar det om en bild om hur livet kunde se ut.
Eller alltid. Handlar det om det.
Hur livet kunde se ut, hur världen kunde se ut, hur jag kunde se ut.
Den här tröjan är Sonja Rykiel. Jag vill minnas att jag var rätt nöjd med att jag inte fann hennes kollektion för HM särskilt tilltalande. Inget must-have. Tills jag provade den här. Och såg prinsessdrömmarna ta över vardagen, våren bli en sensation av rosa och volanger, och skulle den inte dessutom passa utmärkt till mina rosa skor?
Och motstod den.
För att vid kassan finna att den var nedsatt till 150 kr.
Kört.
Den här klänningen är fantastisk.
Det är ingen subjektiv mening. Jag ser den på mig i fem år framåt, minst. Den är skön, den sitter inte åt, den är som tagen från en sommaräng på 20talet. Jag skulle kunna vara 14 samtidigt som jag är 72. I den. Jag skulle kunna ligga raklång med en smutsig dräng i brun keps bredvid mig och strävt gräs under ryggen och myror och en picknick och nån som spelar fiol, kan ni se det? Och så funkar den till vardags också.
Det började med en ask med påskkycklingar.
Såna där små ni vet, som man fick i äggen när man var liten, fast de här var i grönt, blått, lila och rosa.
Man kan säga att jag är lite inne på rosa nu. Eventuellt.
--------------------
För att kompensera det här intrycket av mig som vettvillig shoppoholic utan samvete kommer nästa uppdatering att vara konstnärlig, känslig och seriös.
Jag lovar: jag är fler än en.

inget särskilt



Leker modeblogg.
Det var ju ändå länge sen sist.
Ser ni att det är ett my little pony-halsband?
Fantastiskt vad man kan hitta i de små butikerna här i stan.
Och så går blommorna i koftan igen i byxorna. Viktigt att poängtera. Att det går igen.
Ett ytterst internt skämt som kommer att begripas av ca två personer, kanske tre...
Och så Madonna-tröjan. Ja ibland ser jag ut så här.
Hade jag nåt viktigt att säga?
Egentligen.
Men orkade inte mer än så här just nu.

cheering up the winter


Jag köpte ett linne häromdan!
Mitt ex Åskar Lilja har ritat det snygga trycket. Robotar och Malmö stad; det bästa av det bästa liksom, tänkte jag. Man kan även välja på katter eller gubbar, om man hellre vill ha det.
Design och idé och upptryckning sker av Elin o Frida Lilja, systrarna som startat fejClothes.
Se mer här. Ekologiskt värre! Finns till försäljning på bland annat Tjallamalla.
Min är i stl M. Det är ju inne att ha det löst och ledigt, har jag hört.
Jag köpte även en klänning för ett tag sen!
Man får ju passa på lite grann när nu pengarna finns. Den har funnits med i tidigare uppdateringar men syns lite tydligare här:
Den är inhandlad på TjallaMalla, där olika nya designers samsas med second hand. Märket är Pingla. Det var konstigt väldigt svårt att hitta info om henne, men lite fler exempel på kollektion, se här.

konstaterande

Att inse att man inte alls är förföljd av hans doft.
Att han bara råkar ha samma parfym som varenda man i Malmö.
Att inse att man ständigt strömmar runt i denna doft, att den flödar ongoing.
Det vill säga:
man har legat med Ingen Särskild.
Och att detta konstaterande så kan värma mig.
--------------------------------------------

kvällens outfit & dravel

Ikväll var jag ute med Alice med Tyllkjolen o hennes vän.
Blev upphämtad i taxi. Först var vi på Tempo, sen på Nyhavn. Tema: sexuella anekdoter.
Sen själv på Brogatan, denna metropol. De hade inte min dyra favoritcider. Jag fick inte ligga.
*
Detta är den mest oseriösa uppdateringen sen jag vet inte när. Min kalender ser ut så här, så klaga inte.
Jag har nu tre dagars ledigt i rad, och igår kom jag trea i ett dansk poetry slam. Detta bör poängteras. Jag är nu mest full och jävlig och ska sova. Ambition finnes. I romanen som snart år klar för inlämning (209 sidor baby, kiss my ass, skrivkramp!), i böckerna jag läser/skall läsa/det pågår.
Detta är vad du får just nu.
Efter en vegburgare och en dos alkohol som frysande börjar lämna kroppen.
Nästa gång ska jag visa bilder från poetry slammet och från Stockholms poesifestival.
Imorgon är det Matiss och Amanda på Loftet.
Men nu. Nu ska jag sova.

höstens nya älsklingar


Ja, det kommer att komma en mer seriös och välarbetad uppdatering snart. Eventuellt byter jag bloggverktyg om inte den här sidan skärper sig snart... Jag filar i huvudet på ett porträtt av Slottsstaden, och Emelie vill ha sin hyllning, nu när hon fick nys om den. Vi får se vad som känns motiverat först. Här kommer helt simpelt denna höstens nya tillskott. På två dagar två klädesplagg. Skäms jag? Nej inte alls.
Okej, lite grann över det faktum att kavajen var dyrare än kappan... Men, men. Man får passa på när man blir förälskad och råkar ha pengar.
Pengar till detta har för övrigt inte tagits från sparkontot, där det läggs undan några tusenlappar per månad. Så det så, och vuxenpoängen tickar någonstans i allt detta på.

för att man måste få posa ibland


dagens outfit:
emelies gröna kofta
min oranga tröja
rutig kort kjol
svarta leggins
glasögon: totalt utslitna måste bytas. Men på håll ser de bra ut.

foto taget genom spegeln i hallen. Den är röd.
Nu ska jag lyssna på Anna Kåver i öronen. Och inhandla matvaror.

till Nauras

Jag står i provhytten när Nauras ringer. Vi har bestämt att han skulle ringa ett jobbsamtal till mig idag, allt ska alltså vara strikt konfidentiellt och här står jag mitt uppe i blekröda jeans och sexig polotröja. Känner mig som en knarkare för att jag inte kunde motstå att de råkar ha 10% rabatt på HM...

N: Vad gör du?
L: Provar kläder.
N: Ovanligt...
L: Hihi.
N: Har du kameran med dig?
L: Mm.. Men jag har inte börjat använda den än.
N: Nu förväntar jag mig uppdatering på bloggen, så du vet det.

Och jag som hade tänkt undanhålla för alla, allra helst min mamma, att jag återigen är olydig och shoppar onödiga saker jag förvisso spanat på och är skitsnygg i, men ändå... Jag fastnar med blicken på mitt bröst som ser extra roligt ut med den här behån, inser att jag förstås borde satsat pengarna på hårklippning eller åtminstone färgning, eller som pappa säger: kan du inte försöka spara lite pengar nu? Eller som mamma säger: du kommer att behöva en dammsugare sen när du bor själv igen. Men inser också att jag kanske aldrig kommer att förändras.
Att jag alltid kommer att falla för argument som "fattar du hur snygga mina bröst var i den tröjan?"







det moraliska dilemmat

Rösta på jacka. Tänk på praktiskhet, snygghet, användbarhet. Låt er inte distraheras av de tajta byxorna på de nedre bilderna. (kommer ev att inhandlas också, vid ekonomiskt gott läge) 
Tack!

1. skorstenskrage

 

 2. vanlig krage

  

 

3. kort mc-sak

 

4. med huva

 

En av dessa jackor är av äkta skinn. Vilken kommer jag givetvis inte att berätta, eftersom det är veganer och vegeterianer och ivrare på alla sätt och vis som hänger på denna blogg... Jag är själv vegeterian och därav upplagt för ett moraliskt dilemma. Såna har vi ju varit med om tidigare, jag o min kropp, o då skitit i konsekvenserna.... Men bortse från allt såntf nu. Välj ut den snyggaste jackan och ge mig din röst!

 

 

 


Tidigare inlägg