Lilla sommarintervjun: Lina Arvidsson

foto: Lovisa Appelkvist
 
 
Lina Arvidsson, född 1981, debuterade 2012 med ungdomsromanen "Det borde finnas regler". Hon har även hållit på med poetry slam; är vice ordförande för poesiföreningen Ord På Scen, och just nu mer arrangör än tävlande. Är utbildad skrivpedagog, skriver krönikor för Helsingborgs Dagblad och recenserar böcker för litteratursajten dagensbok.com. Jobbar extra i kassan på Ica. Bosatt i Malmö.
 
Lina är jag, även om det är svårt att tro med tanke på fotot här intill, i jämförelse med fotot här ovan. (Det kommer nytt författarfoto när nästa roman kommer!) Det är min blogg, så nu avslutar jag serien med att ställa frågorna till mig själv. Jag bor i Linas kropp och borde vara den som känner henne bäst. Men det utesluter inte att man då och då blir förvånad!
 
Jag har, ifall ni inte tänkt på det, kört efter ett formulär som ändrat sig lite grann, men inte så mycket. Med två eller tre frågor specifikt inriktade till personen som fått svara. Till mig själv lät jag alltså folk på facebook komma med förslag på frågor, och dessa är fetmarkerade här nedan.
 
 
 
1. Hur är läget?
 
Jag ska känna efter... jo, men det är bra idag! Jag har handlat kläder inför Lovisas fest på lördag (skriver detta den 22/8), och det är tema "Trettiotal och undergång". Jag tog fasta på undergång och det blev utflippat, grönt och galet! Jag har varit nere lite, men det var nog främst efter att jag skrivit för mycket tror jag, hetsat och inte varvat ner. Och druckit för mycket vin. Nu har jag levt hälsosamt och sovit ut och sånt. Det är bra.
 
 
2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?
 
Jo!
Och detta var ju lite anledningen till att jag hade med den här frågan. Nu är sommaren slut, men just under sommarmånaderna, om det är varmt, vill jag ju utnyttja det. Jag älskar att ligga på stranden! Och nej, jag har jättesvårt att kombinera skrivande med det. När jag skriver behöver jag vara i en bubbla, och det går helt emot att vara social och slappa. Så ja, detta är en återkommande sönderslitning inombords, men i år har jag övat mig på att 1. vara ledig emellanåt och inte skriva alls, och 2. skriva utomhus, med datorn i skugga, kroppen i sol. Det har gått förvånansvärt bra.
 
3. Hur ser din arbetsprocess ut?
 
Jag trodde jag visste, det gjorde jag verkligen. 
Men den skiftar lite från projekt till projekt. Eller rätt jävla mycket. T.ex har jag skickat in en roman till mitt förlag nu nyligen, som från början var en del av en större roman med tre handlingar som jag skulle väva ihop med nån form av röd tråd. Min förläggare Ada tyckte att mycket var bra, men att det inte funkade som helhet. Hon föreslog att jag delade på dem. Så det gjorde jag. Och så behövde just den här delen en extra karaktär, vars historia var mer händelsebaserad, inte så mycket känslor, och ett renare, inte så komplicerat språk. Så det blev Heidi, som jag skrev första utkastet till under en månads tid i början av det här året. Sen har jag byggt ihop dem och delat upp, för att en kompis (Lisa Z) tyckte det blev bättre om jag varvade deras berättelser. Så då gjorde jag det. 
 
Kortfattat: det är 1. spy ut text och se vad det blir, 2. läs igenom och ge dig själv kritik, 3. skriv om och mixtra lite, gör bättre, 4. visa för nån som ger respons, 5. skriv om igen och bättra på, 6. visa för Ada. Och mittemellan där ska det helst ligga och vila i två månader minst, för att jag ska få distans till det. 
 
MEN... ibland kommer idén först, och jag jobbar vidare från den. Ibland får jag för mig att det händer nåt med texten om jag skriver den för hand istället. Allt oftare har jag börjat redigera genom att skriva ut texten på papper, radera den i datorn och skriva om från papper. Sjukt jobbigt och tidskrävande, men jag måste lura mig till att göra ändringar, jag blir så snabbt kär i min text, annars sker ingenting!
 
Okej, det är en stor fråga. Vi kan prata länge om det här nån gång, jag älskar att prata om sånt.
Skrivpedagogen i mig säger att det viktigaste ändå är att du skriver. Jobba på och tänk att du ska bli klar. Så blir du det. Även om det tar år.
 
4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?
 
Har läst flera samtidigt i sommar. Senaste jag läste ut var Maja Lundgrens "Pompei". Mamma har tjatat om den, och först blev jag väldigt imponerad. Så mycket fakta, och så spännande språk! Ibland låter hon en vulkan vara berättarrösten, bara en sån grej; ibland en tiger! Men märkte att jag segade mig med att bli klar också. Språket blev lite för mycket för historien på nåt vis. Även om jag fortfarande är imponerad.
Ungefär samtidigt läste jag ut Stephen Kings "Lida". Jag, som ser mig som språkfascist, har alltid föraktat honom, sedan jag läste "Det" och blev så sjukt besviken. En sån story, som går så förlorad med det skitspråket! Och det är inte bra språk i "Lida" heller, men jag blev ändå smått frälst, och läser nu "Jurtjyrkogården". Har kommit att omvärdera lite: det finns trots allt funktionell litteratur. Blir jag rädd? Ja! Som fan! Jag kan knappt sova!
Det blir uppdatering om Stephen King inom kort, I'm telling you...
 
 5. Säg en historisk person du skulle vilja träffa!
 

Hm. Svår fråga tycker jag. Den första jag kom på var Anaïs Nin. Sen tänkte jag att personen nog menade typ Napoleon eller Hitler, såna historiska personer. Fast då kommer jag inte på nån alls! Så det får bli mitt svar. Tänk att få gå ner i tjugotalets Paris, hänga med Anaïs Nin och konstnärerna hon umgicks med, diskutera erotik med mästaren... mm! Jo, det hade jag trivts med.
 
6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?
 
Jag brukar säga Göran Tunström här. Men egentligen läser jag för mycket böcker för att hålla mig till en författare. Jag har inte läst alla böcker av nån författare heller, trots att det sägs att man ska göra det för att se den språkliga utvecklingen. Men jag har inte tid! 
Jag kan säga några böcker som betytt mycket istället.
"Drömfakulteten" av Sara Stridsberg. För att den visar att du är fri att göra vad som helst när du skriver. För att den utgår från en känd person, liksom tar avstamp där, men ändå är så obunden sin fakta. För att hon skiftar stil berättelsen igenom, det är inspirerande.
"Berömda män som varit i Sunne" av Göran Tunström. För att språket är makalöst. Det är tydlig skillnad på berättarrösterna, jag brukar använda den som exempel i kursverksamhet. För att han använder sig så bra av metkrokar, det vill säga berättar lite, som inte kommer nystas upp helt och hållet förrän på slutet. P.O Enquist gör det på liknande sätt i "Kapten Nemos bibliotek".
"Nalkas ljuva sommar" av Stewe Claeson. För att den är drömsk och vacker, och för hans sätt att gå utanför berättelsen och ändå få det att fungera.
 
 7. Har ditt liv förändrats efter att du debuterade? 
 

Precis efter var det ju mycket intervjuer, och recensioner, skitbra recensioner som gjorde mig glad, fick mig att sväva på moln! Det var underbart för mig att debutera! Boken sålde massor, dubbelt så mycket som man förväntar sig av en debutant (läste jag i SvBs tidning), jag hamnade på Svenska Dagbladets topplista två månader i rad, Magnus Utvik sa bra saker om mig i teve, såna grejer. 
Så jag gick runt och svävade ett tag. 
Samtidigt var det lite konstigt, jag hade lyckats med det alla mina vänner drömde om. Såg de annorlunda på mig nu? Folk jag inte kände gratulerade mig på Ica, såg mig som en kändis plötsligt. Allt det där blev väldigt konstigt. Ett tag blev jag liksom bara "författaren", och det passade mig rätt bra. Jag går upp i skrivandet, det jag gör identifierar mig. 
Men nu den senaste tiden har jag mer varit tacksam för motgångar. Som att min andra bok efter mycket omarbetningar slutligen blev refuserad. Där hade jag ett tag av tvivel. Men det var bra. Att inse att det fortfarande är hårt jobb, att du är en nobody, det är bra. För gillar du inte det hårda jobbet, då är det inget kvar liksom. Författarporträtt och intervjuer och glimrande recensioner; det är väl fint att ha som morot, men det är inget att enbart arbeta för. Tycker du inte arbetet i sig är kul, så är liksom det andra skit samma.
 
Och, som Fredrik Andersson sa: det är bra att lyfta blicken och se livet. Jag har blivit bättre på det i år men jobbar fortfarande på det. Att inte låta mitt arbete bli det enda som identifierar mig. Att få ett bra liv också, att må bra även när jag inte gör något.
 
8. Vad håller du på med för projekt just nu?
 
Inget. Jag tog upp mitt erotiska projekt på Österlen, men just nu har jag paus. Hjärnan höll på att brinna upp. Så jag läser, skriver ner lite idéer, skriver en eller annan recension. Men snart... kommer det igång igen! I höst har jag ju all tid i världen. Det ska bli spännande att se hur jag förvaltar det.
 
9. Om du skulle vara en grönsak, vilken skulle du vara då?
 

Haha, jag tycker det här är en rätt dum fråga egentligen, men jag började ändå fundera på den, så fine. Vi tar den. Jag smäller till med jordärtskocka. Det känns lite förmätet, eftersom jordärtskocka är så gott, men så är jag också rätt god. Jag tänker att jag är något utöver det vanliga. Men det finns rätt mycket knutor på mig och jag är svår att borsta ren. Jag är tufsig och anpassar mig sällan, tycker det är okej med hål i strumpbyxorna och lite lätt orakade ben, såna grejer. Textmässigt också, man får slipa, slipa, slipa innan det blir bra. Men då blir det å andra sidan jävligt bra.
 
10. Vad tyckte du om Knausgårds "Min kamp"-serie?
 
 
Ja, den här frågan fick ju mest mä-hä, inte så mycket wi-hii. Det var väl främst Malin Jakobsson och Helena Fehrman som gillade. Jag läste ettan och blev helt blown away. Och lite förälskad. Jag tyckte det var så jävla bra och nytt! Såg honom i Lund och var skitnervös, men ställde ändå två frågor inför publiken, just nu minns jag inte ens vad jag frågade. Pratade med honom efteråt och han skrev "tillykke med skrivandet" i mitt ex av tvåan och jag blev helt kollrig. Sen läste jag tvåan, den var sämre och jag blev sur men bestämde mig ändå raskt för att läsa alla. Började diskutera lite med Jon som också hade det som plan. Trean tyckte jag sög, som fan! Den hoppade inte i tid heller, vilket jag tyckt var en av de stora behållningarna. Fyran var lite sådär. Ytterligare en vän började läsa, Lelle, och jag diskuterade med honom. Femman var bättre igen. Jag vet egentligen inte vad det är som är bra, han skriver om livet, vardagen, alla tankar och känslor som rinner igenom en, och den han hela tiden hänger ut mest är han själv. Men kanske är det också här, i den nakenheten, som det blir bra. Han sa på bokmässan att han arbetade tvärtemot skrivarlinjernas regler om att skriva mycket och sen stycka ner; att han istället skrev mycket och lite till, bara öste på, aldrig skar ner. Jag tänkte att han var en idiot. Och jag tycker många gånger att han kunde styckat ner, att det blivit så mycket bättre då. Samtidigt; det är nåt med det jag gillar. Han blir ens bundsförvant, som Malin Jakobsson sa. Det är livet och det är spännande. Vi människor vill läsa om oss själva.
 
 

Lilla sommarintervjun: Anna Hansson

foto: privat.
 
 
Anna Hansson, född 1981, bor i Ånge och jobbar som gymnasielärare i engelska och historia, men är just nu tjänstledig för att hinna skriva. Hon har dansat sedan hon var liten, och har jobbat som danslärare i flera år. Hon debuterade 2012 med ungdomsboken "Dansfeber", och nästa år kom uppföljaren "Dansfeber smittar" , ålder 9-12. Och boken "Wanted" tillsammans med Marie Nilsson. I sommar släpptes hennes första bilderbok, "Drutten och Plutten - Människa sökes!", som hon har skrivit tillsammans med Jennie Elverstig.
 
Jag känner inte Anna, men hon skrev ett mail till mig och tackade för de fina sommarintervjuerna, nån gång mitt i sommaren. "Får jag intervjua dig på min blogg?" frågade hon, och jag sa ja, och passade på att fråga det samma. (Hennes intervju med mig publiceras den 2 september.) Förhoppningsvis kan vi ses i verkligheten också någon gång!
 
 
 

1. Hur är läget?

 

Både bra och dåligt! Dåligt för att sommaren är slut, och jag gillar sommar. Bra för att det snart är jul, och det gillar (älskar) jag också! Bra också för att jag får svara på dina frågor, som jag läst andras svar på typ hela sommaren! :)

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jag vill inte bada, hur varmt det än är. Det kan dock ta emot att skriva när det är fint väder, men i så fall struntar jag bara i det. Även författare behöver ju semester! :) 

Den här sommaren har jag inte skrivit så mycket nytt alls, utan mest redigerat manus som det ska bli böcker av nu under hösten/vintern. För mig är nog redigering en bättre sommarsysselsättning än skriva nytt. Men helst skulle jag förstås vilja vara helt ledig, och det ska jag försöka se till att vara nästa sommar.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Jag bestämmer alltid allt som ska hända innan jag börjar skriva. Sedan delar jag in det i kapitel om det är en längre bok, eller i sidor om det är en bilderbok. Sedan skriver jag, ibland rakt igenom från början till slut, ibland lite här och där. Jag måste skriva för hand, annars kan jag inte tänka. Sen skriver jag rent allt på dator, skriver ut och skriver ner ändringar jag vill göra för hand, som jag sedan skriver rent på dator... Tidskrävande, jag vet, men jag kan inte göra på något annat sätt. Jag har försökt, tro mig!

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Egentligen var den senaste boken jag läste "Att skriva" av Stephen King, och den tyckte jag inte så mycket om fast alla har sagt att den är superbra, men det känns inte som en riktig bok så jag tar den jag läste näst sist istället. "Potensgivarna" av Karin Brunk Holmqvist. Jag har ju upptäckt den här roliga boken långt efter alla andra, men tyckte att den var jätterolig och fnissade för mig själv medan jag läste. 

 

5. De böcker som kommit ut av dig är ungdomsböcker. Ser du dig själv som ungdomsförfattare?

 

Jag har skrivit både barn- och ungdomsböcker, så just nu är jag väl en barn- och ungdomsförfattare, men jag tänker att jag ska skriva för alla åldrar i framtiden, det har bara inte blivit av än, så jag ser nog mig själv som författare helt enkelt. 

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Det där är en svår fråga tycker jag. Jag har ingen favoritförfattare just för att det inte finns någon författare som jag gillar alla böcker av, däremot finns det många som jag gillar många böcker av. 

 

7. Det är mycket dans i titlarna. Hur är din egen relation till dans? Varför blev det just dans det handlade om? 

 

Jag har dansat ända sedan jag var liten, och har jobbat som danslärare i ganska många år nu, kanske tio. (Ibland på heltid, men oftast bara några timmar/vecka.) En dag fick jag en idé, helt plötsligt, som jag förstod att det skulle kunna bli en bok av. Jag liksom såg en scen spelas upp, och huvudpersonerna var barn som dansade. Jag hade en dansgrupp som dansat med mig i många år då, så jag bestämde mig snabbt för att låna deras namn till huvudpersonerna. Sedan skrev jag helt enkelt en bok, som först blev en e-bok, sedan rejält omskriven innan den blev en "vanlig" bok på Idus förlag. Och sedan blev det en hel serie, där bok nummer tre strax kommer ut, och jag redan har börjar fundera på vad som skulle kunna hända i bok nummer fyra. 

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Just nu håller jag på med en skräckroman för vuxna, det är lite läskigt av två anledningar. Först och främst för att jag är så jäkla mörkrädd, och sen för att jag inte vet om jag kan skriva för vuxna eller inte, jag har ju aldrig försökt tidigare.

Jag håller också på med det sista på barnboken "Den magiska gitarren", som jag skrivit tillsammans med Tomas Wallin, gitarrist i Takida. Den har ett musiktema och passar bra för barn i åldern 6-9 år. Den kommer inte ut förrän i november men går att förbeställa redan nu från Idus förlag! ;)

 

9. Det är tungt att färdigställa en roman. Vad är ditt tips för att lyckas?

 

Jag skulle vilja ge tips som att skriva varje dag, eller att skriva visst många ord varje dag, men inget av det har funkar för mig. Mitt tips är att om du känner att du vill skriva så ska du göra det. Vill du inte skriva varje dag, så gör inte det då, men om du nästan aldrig vill skriva kanske du ska göra nåt annat istället. 

 

10. Hur har sommaren varit?

 

Mycket bra! Jag har inte bara redigerat böcker utan också planterat häck, grillat, sett alla säsonger av "Big Love" (sjukt bra serie), plockat smultron, sovit, vilat, softat och bara haft det trevligt!

 
 
 
Hitta mer om Anna här.
 
 
 
*
 
 
Idag recenserar jag på dagensbok också. Läs vad jag tycker om Joyce Carol Oates senaste ungdomsbok här.

Lilla sommarintervjun: Helena Fehrman

foto: privat.
 
Helena Fehrman, född 1968, är lärare på Skurups folkhögskola, skrivpedagoglinjen. Hon har studerat blandade humanistiska ämnen bl a idéhistoria. Helena har även varit aktiv inom Ord På Scen. Är publicerad i antologin "Debut 2002", antologin "Poeter mot Krig", tidskrifterna BabelSerum och Ordkonst2012 gav Mix förlag ut novellen "Mansmaskinen" som e-bok. 
 
Jag hade Helena som lärare i Skurup, men jag har också träffat henne genom Ord På Scen förstås, och på diverse poesikvällar. Hon är rolig och lite galen. 
 
 
 

1. Hur är läget?

 

Det är bra. Jag har just badat!

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jag vill alltid bada! Om vintern i mitt badkar, och om sommaren, i havet. Att bada för mig är handling där jag kommer i kontakt med mina sinnen, att sänka ner mig i vattnet gör världen mer påtaglig. Det gäller även annan fysisk rörelse, som dans. Paradoxalt nog har skrivandet samma funktion för mig. Det sätter mig också i förbindelse med världen. Det är något som händer med mig när jag skriver som gör att jag kan leva. Det tycks vara så med mig, liksom med många andra skrivande människor, att det inte räcker med att bara leva på. Ibland önskar jag att det vore så, och det är när jag får känslan: ska jag skriva om att bada eller ska jag bada? Jag kan ju inte göra båda grejerna samtidigt. Eller?

I somras var jag sjuk. Jag kunde varken skriva eller bada. Det gjorde mig jävligt deppig. Men så kom jag på: bara jag skriver är det okej. Jag kunde inte koncentrera mig på mitt projekt. Men jag kan ju skriva vad som helst! Det var som jag hade glömt det. Hur kan det vara så att jag alltid glömmer det viktiga? Jag ska banne mig tatuera in det. Och det är också en av de saker som jag förstått som skrivpedagog när jag mött så många sorters skrivande. Att skrivandet är så mycket större än själva verket.

Sen småningom kunde jag även bada. Då badade jag flera gånger om dagen. Jag badade om morgonen. Om eftermiddagen. Som ett barn. Jag badade om natten när himmel och hav flöt ihop. Jag har alltid varit rädd för stjärnhimlen. Den har varit för stor. Men inte nu. Egentligen vill jag nog att skrivande och badande ska vara samma sak. Det är väl därför jag blandar ihop bilderna.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Jag skriver ut vilka dagar och tider jag har möjlighet att skriva i min kalender. SKRIVA, skriver jag då. Om det så bara är en timma om dagen jag har, skriver jag upp den. Sen gör jag som jag sagt till mig själv. Oftast. Jag måste skriva ofta för att kunna skriva. Ett uppehåll på mer än tre dagar, då blir det svårt. Dels för att jag glömmer fort vad jag håller på med. Men också för att jag får svårt för att börja. Och det blir svårare ju längre jag väntar. Till slut blir det Ångest av det. När jag väl har satt mig ner så skriver jag i min Logg. Det är en sorts dagbok där jag skriver ner allt möjligt som faller mig in. Jag skriver otroligt mycket i min Logg. Egentligen tror jag att det är mitt viktigaste skrivande. Att det blivit det. När jag så känner att det släpper då lurar jag mig försiktigt och milt att öppna ett dokument. Vips! så är jag igång! Och då blir det alltid något. Ändå är det alltid lika svårt att komma dit. Varför det är ett så stort problem för mig och så många andra lär jag väl aldrig begripa. Men därför måste jag vara mycket sträng mot mig själv och göra som jag sagt. Och egentligen är väl detta det mer bokstavliga svaret på frågan om jag hellre vill bada än skriva. Svaret är ju: det finns alltid något annat jag kan göra än skriva. Men jag får lov att bestämma mig. Antingen är skrivandet viktigt och då gör jag det. Och badar jag sen.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Elisabeth Rynell. "Skrivandets sinne". Underbar! Rekommenderar den till alla skrivande.

 

5. Du jobbar även som skrivpedagog. Vad tillför det jobbet ditt egna skrivande, om det tillför något?

 

Jag badar i skrivande! Förlåt, Lina, men jag har lite svårt att släppa badmetaforen när jag nu väl har börjat snöa in på den. Ständigt nedsänkt i detta skrivandets badvatten. Min värld har litegrann av vattnets gränslöshet, mitt liv och arbete flyter ihop och jag vill ha det så.

När mitt skrivande och mitt arbete fungerar bildar det ett kretslopp, där det ena föder det andra. Jag får tillbaka av mina elever, de sätter igång mig, deras frågor och tankar gör att jag håller mig igång. Jag skulle inte vilja sätta mig på  kammaren även om jag kunde det. Problem kan uppstå om jag inte hinner skriva. Det är skriva jag kan. Det är det jag har närmast mig själv. Liksom mina elever har det. Vi sitter i samma båt. Skriver jag inte själv blir jag tom. Då har jag inget att ge. Så det gäller att jag håller den balansen.

Sen har jag blivit en jävel på att läsa text, och det har hjälpt mitt skrivande, själva hantverkskunnandet.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Nej. Jag skulle ibland önska att jag var den där monogama litteraturnörden. Jag blir avundsjuk på alla som står i ett mystiskt, passionerat förhållande till någon författarikon. Och när de vaknar klockan fem på morgon med bultande hjärta och existentiell ångest, drar fram den tummade boken under huvudkudden och känner samhörighet och tröst. Men tyvärr, jag är alldeles för litterärt polygam och istället går jag upp och dricker ett glas varm mjölk.

 

7. Du och Marie Pettersson brukade uppträda med väldigt roliga saker på scen för en massa år sen. Finns det någon chans till reunion i framtiden?

 

Kul att du kommer ihåg det, Lina. Det var tider det! Då stod man på scen och sa runda ord! Ja jag vet verkligen inte om Clittoria Dickson kan återuppstå, jag har ju ett ansvar som lärare att föregå med gott exempel... Jag får väl fråga Marie vad hon tycker....intresset för att problematisera mans- och kvinnorollen har jag kvar. Men det är inte lika buskis längre. Och så har vi ju inte Club Ont längre. Vår lekstuga och experimentverkstad. Och var ska vi då vara?

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Ett romanprojekt. Vad säger jag inte. Jag funderar också på att skriva en bok om skrivande. Jag har samlat på mig rätt mycket material genom åren i synnerhet genom Skrivpedagoglinjen. Maria Brynge och jag har snackat om att göra något ihop. Fast frågan är om jag får tummen ur. Det vore himla kul, men samtidigt fastnar jag alltid i det skönlitterära skrivandet när jag väl får tid.

 

 

9. Vad tyckte du om Knausgårds "Min kamp"-serie?

 

Snygg. Intensivt, lysande blå ögon. Jaså du menar boken? Den är lysande! Tänkte bara att jag skulle sexualisera och ikonisera honom och dessutom blanda ihop verklighet och fiktion sådär som man brukar när det gäller Knaus. Och sen reducera ett helt komplicerat verk till några enkla ideologiska ståndpunkter som man ogillar. Kundera skrev att en roman är polyfon till sin karaktär. En roman innehåller flera olika ståndpunkter. SAMTIDIGT. Annars är det ingen roman. Och "Min Kamp" är bevisligen en roman. Detta blir ibland svårt i media, där tolkningen av ett verk blir till en headline: "Min kamp" = mullig mansgris tar sig själv på för stort allvar, på alltför många sidor.  Det är en aspekt på verket. En annan är att prosan är lysande i sin gestaltning. En tredje är med vilken kärlek och detaljrikedom huvudpersonen beskriver sina barn. Hur han tar hand om dem byter blöjor och städar. SAMTIDIGT har jaget en inre monolog om hur han tråkas ut av att gå hemma sina barn, han känner sig larvig och omanlig när han går på babyrytmik. Det tycker jag för övrigt är realistiskt. Han påminner mig om många intellektuella män med konstnärdrömmar som jag känt, som vet vad som är korrekt beteende av en man av idag, men som  känner, gör eller vill något annat. Som pendlar fram och tillbaka i sin mansroll. Om de hade gått efter Knaus metod att skriva allt utan censurering, hade det blivit en liknande berättelse.

 

10. Vad är dina råd till folk som vill skriva men inte riktigt vet var de ska börja?

 

Egentligen tycker jag inte om råd. Jag vill utgå ifrån var och en. Men okej, det finns problem som är både mitt och många andras och det problemet heter: Börja! För att skriva måste man börja! Lär dig att dyka i. Helst med huvudet före. Du vill ju det. Du står där och ser ut över havet. Antingen så hoppar du i eller också inte. Gör det bara! Först är det kallt, men sen vänjer du dig och du börjar tycka om det. Du måste lära känna din tvekan, vänja dig vid den och veta att den är övergående. Därför måste du bada ofta. Det räcker inte med någon gång ibland. Du måste bada så ofta att du slutar tänka på vad du gör, och framför allt: vad andra människor eventuellt skulle tänka om det. Med andra ord: Skriv först! Tänk sen! Lär dig stå ut med att det blir dåligt. Du måste lära dig skriva dåligt för att kunna skriva bra. Det är många som skriver bra, rentav lysande. Men det är de som står ut med sitt dåliga skrivande som fortsätter. De som hamrar och hamrar, som tålmodigt bankar även när berget är som svartast, tills de hör ljudet av friskt porlande vatten – det är dessa människor som fortsätter och till slut skriver klart sin bok.

Nu ska jag gå och bada!

 


Lilla sommarintervjun: S.T.I.C.S

 
 
 
 
S.T.I.C.S är ett band. En av S.T.I.C.S medlemmarna har synts på teve i sommar som värd i barnprogrammet "Sommarlov". Dom har även jobbat som en av rösterna i radiokanalen "Din gata" och när dom inte gör det så skapar dom en blandning av hip hop, soul och spoken word. Läs mer om S.T.I.C.S här.
 
Jag har sett S.T.I.C.S uppträda.
 

1. Hur är läget?

 

Läget är stabilt! :D

Det har vatt den roligaste sommaren på länge med en massa uppträdande både i Stockholm och i Skåne. Det är alltid kul med nya upplevelser och nya vänner.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Det bästa är att samla på sig lite vänner, lite papper, några pennor och gå ut och hänga någonstans. Just det här "hänget" tror jag underskattas av många som är kreativa, det blir så lätt hänt att man stänger in sig i sin lägenhet och jobbar när man istället hade kunnat vara ute i solen och samla på sig upplevelser och minnen.

 

3. Så, vad skrivs nu för tiden? Projekt på gång?

 

Det är alltid mycket projekt på gång. Har precis avslutat en mixtape som vi släppte för ett tag sen med Vince Kriss som fick bra respons och nu är det mycket poesi som är i fokus. 

Med dom dikterna som vi har samlat på oss kommer vi att sen snickra ihop en skiva som kommer släppas inom en snar framtid. 

 

Och sen har vi också börjat med någonting som heter STICS conversations där vi sitter och snackar med olika kreativa människor och stora artister om deras liv och vad dom sysslar med. Det finns en massa hemligt material som vi sitter inne med som vi kommer att släppa successivt.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

 

Läser faktiskt inte så mycket romaner. På sistone har det varit väldigt mycket musik och poesi som har varit i fokus.

 

5. Du (Rijal) har jobbat mycket med radio, i programmet "Din Gata". Vad ska man tänka på när man håller på med radio? 

 

Det viktigaste att tänka på är att vara förberedd innan varje sändning. Och sen ska man alltid bjuda in sina lyssnare vilket jag kände vi gjorde väldigt bra på "Din Gata". Oavsett vad vi pratade om, så hade vi en väldigt öppen dialog med alla våra lyssnare som gjorde så att vi skapade innehållet tillsammans.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Många av dom författarna man tar del av nuförtiden författar texter i musik, det har lästs väldigt mycket genom öronen haha!

 

7. Du höll på mycket med poetry slam tidigare. Kommer du att komma tillbaka?

 

Tidsformatet har alltid varit den största fienden, det är som när man skriver en låt och blir tvungen att göra en radio edit. Eller när man kollar på en film och vet att det finns en director's cut som är fylld med ännu mer av det goda. Det finns t.o.m lite planer att börja röra oss utanför sverige och etablera sig på fler engelskspråkiga slamscener.

 

8. Vad är det bästa med att skriva?

 

Friheten.

 

9. Vad är det sämsta med att skriva?

 

Friheten.

 

10. Det finns de som säger att poetry slam inte är riktig poesi utan snarare standup. Vad har du att säga till dem?

 

Att vi är inte speciellt roliga på scen. Men annars när vi inte är på scen så är vi väldigt roliga! ;) 

 


Lilla sommarintervjun: Jenny Jägerfeld

foto: Henric Lindsten.
 
 
Jenny Jägerfeld, född 1974, är författare och psykolog. Hon debuterade 2006 med ungdomsboken "Hål i huvudet". 2010 kom "Här ligger jag och blöder" som belönades med augustpriset. Jenny har arbetat med skrivarkurser och även gjort en del lektörsarbete, både på skönlitterära verk och facklitteratur. Tillsammans med Jonas Mosskin driver hon samtalsserien "Psykologer läser böcker", som även fått förgreningar i "Psykologer ser på teater" och "Psykologer ser på film", där de analyserar verket ur ett psykologiskt perspektiv. Bor i Stockholm.
 
Avståndet Stockholm - Malmö är perfekt till att läsa böcker. En gång läste jag "Här ligger jag och blöder" där, och vi blev lite försenade och jag blev överlycklig. Det var 2010 och jag höll på med en roman som hade en liknande sarkastisk ton i sig, och tänkte "nämen det här förlaget skulle jag ju kunna skicka till"! Och så gjorde jag det. Och gissa vem som (bland flera) blev utvald att läsa min bok och skriva den där blurben på baksidan, där det står hur bra hon tycker den är?  
Då sträckte jag på mig.
 
 
 
 

1. Hur är läget?

 

Läget är fint! Men det har varit ganska stressigt! Min senaste bok som kommer i början av oktober (men smygsläpps på bokmässan) skulle ha gått till tryck för ett par dagar sedan, men det är fortfarande småpill kvar… Och jag har varit på jobb i Malmö och jobbat med tusen andra saker så. Men jag börjar se ljuset i tunneln!

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jag tycker man hinner bada ändå. Jag har mina barn halva tiden och då badar jag hur mycket som helst, sen när jag är själv då jobbar jag på dagarna men hinner ändå med ett kvälls- eller lunchdopp. Man orkar ju inte bada åtta timmar i sträck ändå. Jag har dessutom en ganska starkt piska- och -belöningssystem. Först jobba, sedan belöning i form av bad, vin, träffa vänner, gå ut och dansa eller vad det kan vara!

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Oh my god, vilken svår fråga. Jag är både extremt strukturerad och väldigt ostrukturerad. Jag skriver hela tiden det jag känner mest för att skriva, vilket betyder att jag hoppar mellan scenerna. Jag skriver aldrig kronologiskt, kan inte tänka mig något tråkigare. Problemet med det är att man måste jobba ganska hårt sedan när boken är på väg att bli klar för att en massa saker är lite ologiska eller inte kommer i rätt ordning eller för att det inte är begripligt hur karaktären hamnade där. Jag ställer liksom till det för mig, men jag gillar det, det blir kreativt och kaotiskt. Jag har skrivit synopsis till två av mina böcker, som jag i och för sig aldrig följt men ändå. Det kan kännas lite duktigt att ha ett.

 

Problemet är att jag har skrivit fem böcker, men bara gett ut tre (ja snart då). En bok blev refuserad och en valde jag själv att inte ge ut fastän den var typ helt klar. Jag ville liksom inte prata om det temat, det var något jag var tvungen att gå igenom och skriva, men som inte var till för andra att läsa. Jag skulle tycka att det var skönt om jag nu kunde ge ut alla böcker jag skrev och inte varannan… lite mer ekonomiskt om man säger så.

 

Det strukturerade består väl i att jag har ganska bra koll på vad jag håller på med. Jag skriver scenerna så klart det går nästan på en gång. Jag kan inte slarva med språket ens inledningsvis utan sitter och funderar och vässar och vässar så att det ska bli så bra det går.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Jag läste om "Med uppenbar känsla för stil" av Stefan Mendel-Enk som handlar om bl a synen på manlighet kopplat till våld. Jag och min kollega Jonas Mosskin har ett koncept som heter "Psykologer går på teater" och vi skulle se en pjäs som heter "Största av dom största" som handlade just om manlighet. Jag tyckte absolut att boken höll fortfarande, även om jag (förstås) inte fick samma aha-upplevelser som första gången.

 

5. Du vann augustpriset för din förra bok. Hur kändes det? Har det påverkat ditt fortsatta skrivande med all uppmärksamhet?

 

Det kändes helt sjukt härligt! Särskilt som den boken ju blev refuserad inledningsvis. Lite revansch och ett bevis för att min magkänsla var rätt, d v s att boken höll. Det påverkade väl på så vis att det blev lättare för mig att fortsätta jobba med skrivandet. Att det blev lite lättare att tjäna pengar på det. Både i form av prispengar, ökad försäljning och att fler visste vem jag var så att jag blev bokad på föreläsningar och sånt. Så det har betytt jättemycket för mig. Men jag har inte fått någon skrivkramp. Jag skulle aldrig ha råd med det, ha ha, med två barn att försörja!

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Ja, jag gillar Curtis Sittenfeld, Gun-Britt Sundström, Sanne Näsling, John Green, Stephen Chbosky, Birgitta Stenberg, Malcolm Gladwell (facklitteratur). Jag har så många! Men det skiftar ganska mycket i vad jag läser. Nu läser jag Kerstin Ekman som jag faktiskt aldrig har läst tidigare (har dock försökt).

 

7. Till "Het" skrev du en erotisk novell. Hur kändes det?

 

Det var jättehärligt men supersvårt! Jag var så kaxig innan och tänkte, jag är inte pryd och jag har inte haft svårt att skriva sexscener i mina böcker, jag tycker att det är viktigt att våga prata om som psykolog och vara öppen för det i samtalet med klienter. Jag tycker inte att det är ett problem. Men det var betydligt svårare än jag hade tänkt mig. Dels för att man måste komma till sexet ganska fort och då måste man ändå ha hunnit etablera karaktärerna och det måste finns något slags handling. Det skulle ju liksom inte bara vara porr heller, brevbäraren ringer på dörren och så knullar dom liksom, utan det skulle ju handla om något. Dessutom ville jag skildra positiv sexualitet, att det skulle vara härligt och lustbetonat och då blev det svårt med själva konflikten i berättelsen (alla berättelser måste ju i regel ha ngn typ av konflikt, inre el yttre). Nä, det var skitsvårt, men jättehärligt! Roligt att göra research ;)

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Min nästa bok "Jag är ju så jävla easy going" som kommer den 7 oktober! Sen håller jag på med tusen andra projekt. Krönikor, artiklar, jag ska läsa in boken som ljudbok, jag föreläser, jobbar med SVT:s ungdomsprogram 15 och jag jobbar ju även som psykolog etc etc. 

 

9. Du har även ett projekt som heter "Psykologer läser böcker". Berätta mer om det!

 

Jag och Jonas Mosskin som också är psykolog driver det ihop. Det går ut på att vi läser böcker ur ett psykologiskt perspektiv. Det är ett slags bokklubb, eller samtalsserie, beroende på hur man ser det. Vi kör på Kulturhuset i Sthlm och det är gratis. Vi försöker liksom förstå varför karaktärerna gör som de gör, känner som de känner, tänker som de tänker, givet sin historia, tolka berättelsen från olika perspektiv. Vi tolkar boken psykologiskt. Ett annat koncept som vi har är Psykologer går på teater som jag nämnde förut. Jonas har också Psykologer tittar på film och Psykologer tittar på konst, men där är jag inte med annat än som gäst någon gång.

 

10. Hur har sommaren varit?

 

Våren var rent ut sagt för jävlig. Sämsta våren i mitt liv och nu har jag ändå levt ett tag. Men sommaren blev så fin! Jag trodde inte det, men det blev den, fastän jag var tvungen att jobba en del.

 

 
 
Jennys hemsida hittar du här.
 
 
 
 

Lilla sommarintervjun: Matiss Silins

foto: Caroline Johansson.
 
 
Matiss Silins, född 1979, är estradpoet och egen företagare. Han driver Ordkanon, där han tillsammans med andra poeter reser ut och undervisar i skrivande och poetry slam. Matiss började tävla i poesi redan 1999, då det fortfarande var ett relativt nytt fenomen i Sverige. 2009 kom han tvåa i SM. Är bosatt i Borås. 
 
Jag träffade Matiss för första gången på Ordkrig i Norrköping 2008. Eller egentligen hade jag träffat honom på SM året innan, men då tyckte jag att han verkade vara världens störigaste människa. Det var först i Norrköping som vi klickade och jag fattade hur fin han verkligen är.

 

 

1. Hur är läget?

 

 Hey!

Läget är lite förvirrat. Jag har haft en fin dag men träffat på folk som inte har hyfs. Det brukar göra mig både inspirerad och irriterad, ska bli spännande att se vilket som tar överhanden.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jag badar inte. Nästan inte alls. Just nu skriver jag inte heller så mycket. Så jag vet inte vad jag ska svara.

 

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Jag jobbar bäst mot deadlines eller på uppdrag. Har jag inget att skriva för så skriver jag inte. Jag hade nog inte skrivit alls om jag inte varit så förtjust i att experimentera på scen och inför publik. Poetry Slam drev mig att skriva förut, även de krönikör- och blogguppdrag jag haft har motiverat mig. Nu skriver jag mest manus inför föreläsningar jag håller, det är det roligaste jag gjort hittills.

Har jag väl ett mål så är jag ganska disciplinerad med associationskartor, flera utkast och döda darlings för att få ett snyggt resultat. Jag ser på text som designad kommunikation. En text kan vara elegant, sjaskig, lite spretig eller torr och minimalistisk, det spelar ingen roll hur formen är så länge som texten håller stilen.

 

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

"Stilla dagar i Mixing Part" av Erlend Loe.

Jag gillar högt tempo i korta böcker, jag är oftast för rastlös för tegelstenar. Många av Loes böcker läser jag ut på ett par - tre timmar. Det gillar jag. Max tre kvällar för en bok, det är lite av min gräns. Jag är kär i den sorgliga humorn som han lyckas med i boken. Den tog en dryg timma att läsa och jag hann bli förbannad, berörd och underhållen under den tiden, så det är nog lugnt att säga att jag tyckte om den.

 

 

5. Du driver företaget Ordkanon, som bland annat åker runt på skolor och pratar om poetry slam. Hur är det att undervisa ungdomar?

 

Olika, det är mycket varierande att undervisa ungdomar. Det är ungefär som att fråga: "Vad tycker du om att gå i skor?". Ibland är det bara roligt och lätt, ibland är det roligt men utmanande och ibland är det bara skitjobbigt. Varje lektion är lärande för mig och förhoppningsvis även för dem. Det är helklart det bästa jobbet jag haft. (Förutom den gången i femte klass när jag hamnade i en glassreklam mot så mycket glass jag kunde äta under inspelningen.)

 

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Just nu får jag säga Carin Gerhardsen. Det är snyggt skrivet. Hammarbyserien är omöjlig att inte sträckläsa.  En av böckerna är lagom att läsa på tåget mellan Malmö och Borås.

Hon tar sig ur deckarklyschorna och lyckas göra dialogen trovärdig, något som deckarförfattare vanligtvis är dåliga på. Dessutom är den genomgående bakgrundshistorien i de första fem böckerna en mycket skicklig skildring av något av det vidrigaste i samhället. Fast om jag ska nämna en favorit som varit med sedan tonåren så blir det John Irving.

 

 

7. Du kom tvåa senast du deltog i SM i poetry slam, och sen har vi inte sett dig igen. Kommer du att komma tillbaka?

 

Jodå det har ni, efter det dök jag upp och tog en tredjeplats. Jo, jag har ju varit tillbaka och arrangerat tävlingar och propagerat för genren, dessutom tävlade jag i speedslam i senaste mästerskapet.

Om jag ska komma tillbaka som tävlande är svårt att svara på, känner mig lite klar med treminuterstexter. Samtidigt är jag väldigt sugen på att tävla igen, trettiosekundersdikterna i speedslam passade mig bra, kanske blir i den formen.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Just nu fokuserar jag på att få ut Ordkanons föreläsningar och workshops i Sverige. Det är ett heltidsarbete bara att få våra bakgårdar på internet att verka intressanta och spännande. Jag har blivit både agent, pedagog och arbetsgivare de senaste åren. Projekt driva företag och marknadsföra är nog prio ett just nu. (Apropå det, glöm inte att följa oss på twitter.)

 

 

9. Du var med i "Talang". Har det påverkat din karriär?

 

Ingen aning och jättemycket är svaret på det. Idag hade jag inte gjort det på det sättet, jag hade nog inte heller tagit alla de uppdragen som kom i direkt anslutning till det. Men det gav inte alls de arbeten som jag riktar mig mot, inte i någon större utsträckning. Att läsa en kvart på små konferenser för rektorer, lärare och bibliotekarier har gett mycket mer.

Däremot har medverkandet där gett mig mer integritet och högre stängsel när det gäller att släppa in företag och media, jag vill göra min grej på mitt sätt. Det är viktigare än att bli berömd.

 

10. Det finns de som säger att poetry slam inte är riktig poesi utan snarare standup. Vad har du att säga till dem?

 

Gillar du det så är det väl skitsamma vad det kallas. Gillar du det inte så gå och kolla på något annat. Livet är för viktigt för att gnälla på att Poetry Slam urartat eller tappat stilen eller vad fan som helst. Jag är heligt jävla skittrött på alla som tjatar om vad Slam borde vara. Slam är vad det är, det skapas av arrangörer, tävlande och publiken. Är det inte i din stil så gör något annat eller kom tillbaka om ett par år när Slam blivit något annat.

 

Du kan läsa mer om Matiss på hans sida.


Lilla sommarintervjun: Ester Roxberg

foto: privat
 
 
Ester Roxberg, född 1987 i Zimbabwe, är uppvuxen i Småland och bor idag i Stockholm. Hon jobbar som författare och skribent. Debuterade 2011 med hyllade ungdomsboken "Antiloper", efter att ha fått Lilla Augustpriset 2004. I år kom "Fågelhuset". 
 
Jag skulle ha träffat Ester i Lund, på Litteraturfestivalen, men hon hoppade av eftersom hon var alldeles för gravid. Men jag träffade henne faktiskt istället i Stockholm, när det var releasefest för just "Fågelhuset". Då pratade vi lite grann.
 
 
 
 

1. Hur är läget?

 

Det är bra, för det är söndag. Jag gillar söndagar. Kanske är det för att jag gillar projekt. Som att rensa förråd och sådant där. Och det får man göra på söndagar. Inte på lördagar, för då ska man bara ha så trevligt hela tiden. Ibland är det tråkigt att ha trevligt. Jag är rastlös. 

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Nej, jag är en badkruka. Och eftersom jag alltid skriver ganska deppiga saker, så är det bra om solen lyser utanför fönstret samtidigt.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Jag skriver på heltid. Därför går jag upp och äter frukost med min familj. Sedan arbetar jag 8 timmar om dagen som alla andra. Skrivarinspiration går jag aldrig och väntar på. Jag skriver oavsett vilket humör jag är på. Det är hårt arbete, men väldigt kul. Fast just nu är jag föräldraledig, och nu är skrivandet som semester för mig när jag väl får tid.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

"Om man håller sig i solen" av Johanna Ekström. Finstämd, elegant och intressant.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

I mitt arbetsrum hemma i vår lägenhet. Med hörlurar på mig och en kaffekopp + en påse lakrits bredvid. 

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Nej, ingen särskild favorit egentligen. Men Richard Yates är min idol, önskar jag hade skrivit hans böcker. 

 

7. Din förra bok "Fågelhuset" handlar om villkoren när man jobbar inom kulturbranschen, som kanske inte alltid är så schyssta. Hur fick du idén till att skriva den?

 

Idén kom från egna erfarenheter, och vänners upplevelser. Jag samlade mina egna intryck och historier jag hört. Jag tyckte att den berättelsen behövdes, eftersom kulturvärlden anses så fin och sällan kritiseras.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Jag har senaste året skrivit en bok om min pappa som jag just nu håller på att redigera. Den heter "Min pappa Ann-Christine" och kommer ut våren 2014 på Wahlström & Widstrand. För tre år sedan kom pappa ut som transvestit, och idag lever han som kvinna. Boken är min egen berättelse om hans liv, och hur det är som dotter att ha en pappa som heter Ann-Christine.

 

9. Du har precis fått barn. Hur går det att kombinera skrivandet med att ta hand om en bebis?

 

Man har verkligen inte mycket tid över till skrivandet. Men ibland så får man någon timme, och då skriver man så det sprakar om det. Man blir mer effektiv helt enkelt. Mitt facebooksurfande har sjunkit drastiskt. 

 

10. Hur har sommaren varit?

 

Hmm. Jag har i ärlighetens namn inte sett av den särskilt mycket, trots det fina vädret. Jag är fortfarande blek som en alvedon eftersom jag aldrig hunnit sola en enda minut. Den 29 april fick vi en liten bebis och bebisar tål inte sol. Därför har vi varit ganska mycket inomhus i sommar, och dagarna har bara flugit iväg bland alla blöjbyten och matningar. Men oj, det har verkligen varit den bästa sommaren i mitt liv. Föräldraskap har mycket gemensamt med skrivandet egentligen ... både extremtufft och fantastiskt på samma gång. Och det går verkligen inte att leva utan, när man väl har det i sitt liv. 

 
 
 Läs mer om Ester här.

Lilla sommarintervjun: Gustaf Gustafsson

foto: Lovisa Appelkvist.
 
 
Gustaf Gustafsson, född 1984, är stockholmaren som flyttat till Malmö. Han jobbar i bokhandel och på fritiden skriver han; epik och dramatik, och det ständiga utforskandet av skillnaden dem emellan. Gustaf har läst litteraturvetenskap och kreativt skrivande på universitet, han är även utbildad skrivpedagog via Skurups folkhögskola. Och vill du veta mer om fotbollshistoria är han rätt man att konsultera. 
 
Gustaf är tillsammans med en av mina bästa vänner, Lovisa Appelkvist, det är så jag lärt känna honom. Sen har han även gett respons på lite text jag skrivit. Det jag gillar främst med Gustaf är att han är så himla rolig. Fast inte flamsig, man kan prata vettigt med honom också. 
 
 
 
 

1. Hur är läget?

 

 Något stressigt, så allt är väl som det ska?

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Det ena behöver inte utesluta det andra. En liten anteckningsbok på stranden ger möjligheten att åtminstone skriva någonting mellan dopp, glass och blandade fågeltut. Det kanske inte alltid blir bra, men att i alla fall kunna plita ner någonting när jag solar har en lugnande effekt på mig. Värme, sol och bad får prioriteras. Det står i lagen.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Tyvärr är det så att jag nästan uteslutande får ro till att skriva sent på kvällen. Detta är inte helt förenligt med att ha ett arbete, så min arbetsprocess är under förändring, men när allt var som det skulle så såg det ut ungefär såhär:

Jag för en projektdagbok. I den lastar jag av tankar som kan störa mitt fokus, jag för ner tankar jag har haft kring projektet sen senaste sittningen, skriver ner på vilka sätt jag har tänkt lösa de saker som inte känns helt hundra.

Efter det så blir det en stunds flödesskrivning.

Sedan öppnar jag upp de dokument som jag tänkt arbeta på för dagen och läser igenom dem. Om det är en bra dag så kommer jag igång direkt och då blir det någon sida innan jag reser på mig och vankar av och an, kanske petar på en fotboll, medan jag tänker mig djupare och djupare in i texten jag håller på med. Det kan ta en ganska bra stund, men tillslut så sätter jag mig ner igen och skriver vidare. Jag upprepar sedan den proceduren tills jag måste gå och lägga mig eller ”tar en paus”. Tar jag en paus så har jag väldigt lätt att hamna i prokrastineringsläge och måste ta mig tillbaka till projektdagboken, börja om från början, för att kunna komma in i det igen.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Just nu håller jag på och läser ”The end of men” av Hanna Rosin. Rosin tar upp att kvinnor håller på att springa ikapp (och om) män på arbetsmarknaden och vilka effekter det får på arbetsplatser och i hemmet. Mycket intressant.

Parallellt läser jag även nytrycket av Stefan Zweigs ”Världen av igår” och Karolina Ramqvists ”Alltings början”, men mitt huvudfokus just nu är på Rosin eftersom jag har en flickvän som gärna vill låna den när jag klar.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Jag trodde att jag skrev som mest och bäst i hemmet, men har av olika anledningar skarpt fått ifrågasätta detta. Jag tänker mig att en billig bunkerliknande kontorslokal i någon obskyr småhåla skulle kunna få fart på produktiviteten.

 

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Nej, jag sysslar inte med favoritförfattare. Det finns givetvis ett par tre stycken som jag tycker är fruktansvärt skickliga, men jag läser inte allt jag kan få tag i av dem eller finner alla deras verk lika bra. Jag är en ganska svårflörtad läsare som mest läser för att bli inspirerad, och då blir det så att det är vissa formuleringar, enstaka texter i sin helhet, som jag tar till mig och avgudar snarare än hela författarskap. De formuleringar och texter som verkligen tilltalat mig är sedan texter jag hela tiden återkommer till i min läsning och bidrar även stort till att jag får någonting skrivet överhuvudtaget, blir någonstans målet för mitt skrivande, att kunna skapa någonting lika bra.

 

7. Vad är det bästa med att skriva?

 

Jag läser in min text i ett fickminne, blundar för att förhöja upplevelsen av det hela, lyssnar och blir övertygad om att jag är ett geni. Mycket njutbart!

Helt enkelt är stunderna när jag känner mig stolt över det jag gör och har gjort helt och hållet oslagbara. För att hamna där så måste jag befinna mig djupt inne i projekt, och är jag det så känns livet i allmänhet lite extra bra.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Jag håller på med ett stort projekt för tillfället: att få in mig själv i en skrivande vardag igen. Av olika anledningar så har självklarheten i att sätta sig och skriva försvunnit de senaste två åren och de idéer och tankar jag haft har mest blivit just idéer och tankar med, på sin höjd, några enstaka börjor här och var. Nu har jag börjat plocka mellan alla idéer, tankar och börjor för att se vad jag skulle kunna göra av det hela. Det börjar så smått forma sig till någonting. Detta ”någonting” är givetvis nästa projekt när skrivandet blivit självklarare igen.

 

9. Vad är det sämsta med att skriva?

 

Det sämsta med att skriva är när jag i perioder inte skriver så mycket och ofta som jag inbillar mig att jag borde göra. Jag går ofta runt med skuldkänslor när jag inte skriver, känner att jag sviker mig själv. Förutom hela den biten, som går att lösa genom att faktiskt sätta sig ner och skriva, så kan jag inte riktigt se någonting negativt med att vara en skrivande person.

 

10. Du jobbar i bokhandel. Har du något boktips till mina läsare, något de absolut inte får missa att läsa i sommar?

 

Sommarläsning är avkopplingsläsning. Min önskan i sommar är att alla ska sitta på stranden med en pocketbok och fnissa lite. Varför då inte läsa Caitlin Morans "Moranthology", Erlend Loes ”Doppler” eller Fredrik Sjöbergs "Varför håller man på?"?


Lilla sommarintervjun: Malin Jakobsson

foto: privat.
 
 
Malin Jakobsson, född 1977 i Västerbotten, har bland mycket annat arbetat som inslagsproducent, skådespelare och programledare inom både teve och radio på UR:s barn och ungdomsredaktion. "Hon är alltid verksam som någon form av ståuppkomiker/poet med sin egen genre tragibuskis på vers", står det på humorsajten Kuttan Blues, som hon var med och startade tidigare i år. En humorsajt där allt är producerat, skrivet och framfört av kvinnor, i ett led att göra humor-Sverige mer jämställt. 
 
Jag har lärt känna Malin genom poetry slam, och hon är en formidabel kvinna. Förmodligen en av de bästa förebilder jag vet. Dessutom väldigt kul att dricka öl med.
 
 
 

1. Hur är läget?

 

Läget känns ganska stabilt! Har suttit i Västerbotten och vilat upp mig största delen av sommaren så nu känner jag mig laddad och landad.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jo och och det är just vad jag har gjort. Jag har hellre badat och fått väldigt lite skrivet. Jag är ju uppfostrad till att slänga allt jag har för händerna och lapa sol så fort den tittar fram, solen alltså.. Förhoppningsvis har jag en massa oskrivet som nu bara väntar på att bli skrivet i höst

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Jag har ju en stor förmåga att skjuta upp saker och ting, bortprioritera och förtränga och hålla på. Jag börjar oftast jobba först när ångesten är så skarp att jag helt enkelt inte står ut. Jag måste nästan ha någon form av deadline, annars är det lätt att projekt drar ut på tiden, ibland flera år eller kanske rent av aldrig blir av och det är ju tråkigt. När deadline närmar sig blir jag dock tokeffektiv och kan jobba natt som dag. Man kan väl säga att jag väntar ut ångesten och jobbar sedan förhoppningsvis fokuserat och effektivt. När jag väl skriver börjar jag sedan i ett stort kaotiskt någonting som jag oftast inte vet vart det ska ta vägen, sedan sågar jag ner det tills kärnan blir synlig. Jag har nog oftast en ganska långsam och krånglig arbetsprocess, förrutom de gånger jag gått och burit på en idé länge, då kan texten bli klar på en gång utan att den behöver sågas. Det är jädrigt skönt när det händer men det är tyvärr på sin höjd nån gång vartannat år. 

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Jag läste Torgny Lindgrens “Hummelhonung” och den var stundom jädrigt rolig och stundom lite torr. Jag gillar dock hans sätt att skildra eländet och torftigheten och hans bästa bok tycker jag är “Ormens väg på hälleberget där han dessutom skriver på gammelvästerbottniska.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

På caféer, gärna med mycket liv och rörelse om det är dag. Hemma skriver jag mest på kvällar och nätter och då gör jag det i sängen med snus.

 

6. Vad skriver du om, vad inspireras du av?

 

Jag skriver oftast om det som för tillfället faller mig in, när jag skriver fritt så att säga. När jag skriver som journalist måste jag ju skriva på uppdrag och det är många gånger lättare. Jag har alltid haft “förmågan” att skriva direkt ur skallen, bara sätta pennan mot papperet och låta den forma ord och meningar bäst den vill. Det kan bli lite vad som helst. Oftast handlar det om mig själv, mina problem och min ångest. Ibland fastnar jag i saker och tankemönster länge och då kan skrivandet bli som ett ältande och jag har samlat på mig en massa texter som alla handlar om samma saker fast ur lite olika vinklar. Av någon konstig anledning (höhö) fylla, bakfylleångest och tillkortakommanden. Nu brukar jag försöka tilldela mig själv ämnen så att jag ska få ett lite bredare sortiment.

 

7. Det finns ett projekt som du och Ola Nilsson håller på med, där omslagsbilden på facebook är ni två som står med nakna rumpor och tittar ut över Stockholms silhuetter, alltså du MÅSTE berätta mer om det!

 

Det är en föreställning som heter “Är det skit det här?” Den går ut på att vi granskar våra harvande liv i kultursveriges träskmarker och frågar oss såhär när halva livet har gått: Är det skit det här? Kanske blir den det sista vi gör, kanske tar vi livet av oss sen eller flyttar till Rotterdam. För säkerhets skull har vi en korsfest efter föreställningen så att vi får fira att vi åtminstone överlevt Jesus. I övrigt kokar vi en gryta, slåss och dansar lite innan vi slutligen hoppar in i en röv.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Jag håller på med just det projektet. Sedan styr jag upp mitt liv. Tänker på att ombilda mig, byta stad eller byta liv. Kanske hittar jag bara på nåt nytt kulturprojekt och låtsas att det är viktigt, så man orkar fortsätta harva på i det här livet. eller så hittar jag ett riktigt jobb och bara tokarbetar. Ett projekt jag har på G är att jag och Ola ska åka till Prag och beställa 1000 öl på en krog och göra en dokumentär om det.  Det ingår i “Är det skit det här?”- projektet. Jag håller även på att styra upp nya inspelnigar med mina kollegor i Kuttan blues. Jag försöker komma på sätt att få fler gig och att hitta nya plattformar. Sen är jag kapellmästare för Snuskorkestern. Vi brukar spela och sjunga när vi får tillfälle och det är jädrigt kul.

 

9. Vad tyckte du om Knausgårds "Min kamp"-serie?

 

Jag gillar den skarpt. Jag tycker verkligen om hans sätt att skriva så utlämnande och naket som han gör. Sen kan han som få andra skriva om helt triviala vardagsgrejer i långa stycken och ändå få det att förbli intressant. Han blir som en vän, eller som det varnande exempel och förebild i ett som jag själv gärna också skulle vilja vara. Nu väntar jag bara på att del sex ska komma ut på svenska.

 

10. Du är även standupkomiker. Det tycker jag verkar vara ungefär det läskigaste som finns, samtidigt som det verkar så jäkla kul om man väl behärskar det. Vad är dina bästa tips för att våga?

 

Bara gört! Det gäller allt i livet säger jag som den livsprofet jag ibland får för mig att jag är. Man kan prova att liksom finta bort sig själv. Tänka kanske att man ska skriva ihop nåt skit utifall att, för att sedan bara gå och kolla på de andra komikerna, och vips vad det är står man där och kör själv. För mig tog det dock ca femton år innan jag tog steget och det är nog lite väl länge. Men som med så mycket annat här i livet skyller jag det på mina föräldrar och den västerbottniska mentaliteten där guds och Jantes öga bevakar varje steg man tar ;). I övrigt kan man vila i att publiken faktiskt är där för att ha roligt och därför skrattar åt det mesta. De är oftast, som jag har känt det, väldigt förlåtande och snälla. Även om man säger något plumpt så ingår det i konceptet att man liksom kan vrida det till ett skämt också. På så sätt är det nästan enklare än att framföra estradpoesi där publiken lyssnar på ett helt annat sätt. Har man scenvana och någon som helst känsla för hur man bygger upp ett skämt eller berättar något på ett roligt sätt så ska man inte tveka tycker jag. Då kommer det att funka hur bra som helst, och det är fantastiskt roligt att hålla på.  

 
 
Malins hemsida hittar du här.
 

Lilla sommarintervjun: Crister Enander

 
foto: Lotta Nylander
 
Crister Enander, född 1960 i Jönköping, är författare, essäist och kritiker. Har framför allt studerat idé- och lärdomshistoria och har skrivit ett flertal böcker, senast "Hat & bläck: En dialog om klasshat, litteratur och människans värde", tillsammans med Kristian Lundberg. Har skrivit på heltid sedan 1983, bland annat i Arbetet, Kvälls-Posten, Expressen, Svenska Dagbladet. Skriver regelbundet litteraturkritik och kulturartiklar för bland andra Helsingborgs Dagblad, Gefle Dagblad, Arbetet, Sundsvalls Tidning.

 

Crister kom i kontakt med mig när han hade snubblat över en debattartikel jag publicerat på min blogg, om Fredrik Reinfeldts roman "Det sovande folket", inför valet 2010. Tack vare honom blev den publicerad i nättidskriften Tidningen Kulturen. Vi blev vänner på facebook, och jag måste säga att Crister har bland de roligaste statusar man kan hitta.

 

 

1.    Hur är läget?

 

Jag sitter där jag nästan alltid sitter. Vid skrivbordet. Fastsurrad vid galären – frivilligt. Jag pendlar just nu mellan tre olika sysslor. Jag skriver på en recension av Hanna Nordenhöks nya roman ”Det vita huset i Sinpang”. Jag skriver på en egen bok som enbart behandlar kvinnliga författare med utgångspunkt i mig själv. Jag är redaktör – en enväldig sådan dessutom - för en serie som heter Litterära Profiler. Och jag fick alldeles nyligen in ett nytt manus till serien skrivet av Torbjörn Elensky. Han skriver om Italo Calvino. Så läget är med andra ord exakt som vanligt. Arbete. Arbete. Mitt arbete är mitt största intresse. Jag har nog inget liv, inser jag nu. Men det bryr jag mig inte om. Varför skulle jag? Jag trivs. Jag har ofta roligt.

 

2.    Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Nej. Jag har för några år sedan köpt en AC-anläggning. Så i arbetslyan är det svalt och skönt. Badar gör jag på kvällen. Då alla andra åkt hem. Stilla, svalka, havet ofta renare då strömmarna vänt. Spegelblankt och folktomt. Jag älskar att bada. Jag kan hoppa i hur många gånger som helst. Sola är däremot enbart tråkigt. Då drabbas jag av den svarta ledan – mitt i det vassa solskenet.

 

3. Hur botar du skrivkramp?

 

Det vet jag inte. Jag har aldrig haft någon. Tröga dagar, då orden trilskas och är vrånga och ilskna, skriver jag dock mindre. Men skriva varje dag är en bra regel. Men då och då – inte ofta – tar jag mig ett par dagar fritt, då sitter jag inte vid skrivbordet utan låter andra tankar ta överhanden. Men läser gör jag varenda dag.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Jag läser aldrig bara en bok. Den senaste jag läste ut (i morse) var Simone de Beauvoirs roman ”Mandarinerna” (översättning: Åsa Moberg Adam Inczèdy-Gombos). Överväldigande, avsevärt mer fascinerande och rikare än jag minns den då jag läste den i tidig tjugoårsålder.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Vid skrivbordet. Bland alla böckerna. Böckerna är mitt förlängda minne. Jag tror inte på romantiska föreställningar om inspirerande miljöer, resa bort eller så. Skrivande är ett arbete. Hedra ditt arbete. Ta ditt arbete på blodigt allvar.

 

6. Har du några särskilda vanor, typ ”måste dricka kaffe” eller ”måste lyssna på den musiken”?

 

Ja, absolut. Jag skriver helst på morgonen. Jag är en utpräglad morgonskrivare. Då är allt tyst. Ingen telefon ringer. Ingen väntar på mig eller ställer krav eller förväntar sig att jag egentligen borde göra något annat som jag inte vill. Jag går helst upp vid femsnåret. Ritualen är densamma, varje dag. Jag sätter på kaffekokaren, tar en klunk äcklig Yoghurt för magens skull. Två stora muggar kolsvart Mollbergs blandning. Sedan läser jag en bok när jag dricker de två första muggarna. I sängen. Jag tänder en cigarrett. Detta är varje dags bästa tid. Efter de två muggarna går jag ut i köket och bryggen en tredje kopp. Med den i handen sätter jag mig och skriver ett par timmar.

Musik lyssnar jag alltid på. En sort skvalmusik som jag trots allt tycker om.

 

7. Vad tyckte du om Knausgårds ”Min kamp”-serie?

 

Egentligen ingenting. Jag förstår mig inte riktigt på dess värde. Trots stilens suveräna förmåga att suggerera och hålla fast uppmärksamheten blir jag snabbt uttråkad.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Som jag redan skrev: Jag har parallellt skrivit på två böcker. Manus till den första är nyligen ivägsänt till förlaget. Den rör sig från Dante över Centraleuropa till Ungern och Budapest. Jag har tillbringat rätt mycket tid i Budapest och upptäckte där en litteratur av förvånande och överrumplande hög kvalitet. Den ungerska litteraturen är så gott som okänd här i Sverige. Så jag skriver om de författare som berört mig.

Den andra handlar enbart om olika kvinnliga författare. Jag tar avstamp i mig själv. Jag skildrar min väg genom läsandets och livets labyrinter.

 

9. Det krävs mycket disciplin för att orka fullborda en hel roman. Vad är ditt bästa knep för att lyckas?

 

Jag skriver inte romaner. Jag skriver böcker. Knepet är enkelt: skriv även när det tar emot. Skrivande kräver inte inspiration. Det kräver disciplin, uthållighet, tålamod och – envishet. Envishet är en gravt underskattad egenskap.

 

10. Du har skrivit bland de roligaste sågningar jag läst. Hur tänker du själv kring en recension? Vad ska den förmedla, vad är recensentens uppgift?

 

Jag skriver alltid för läsaren. Inte för författaren. Inte för att ”positionera” mig, som det heter. Jag sneglar inte på etablissemangets dagordning. Dessa buktalardockor utan självständighet och ryggrad saknar allt intresse. Mitt uppdrag är därmed enkelt. Jag har ett ansvar gentemot de personer som ska läsa vad jag skriver. De ska kunna lita på mina ord och att det jag skriver speglar vad jag anser. Dessutom är jag skolad och drillad av Björn Nilsson på Expressen – frid över hans minne! Han sade alltid att alla artiklar ska stå på egna ben. De ska ha ett läsvärde i sig själva. Där tycker jag att många kritiker och mer simpla bokanmälare ofta slarvar. Dessutom vägrar jag vara ängslig. Jag skriver vad jag tycker. Om jag inte skriver vad jag anser då borde jag ge fan i att skriva.

Det är ett råd jag skulle vilja ge till många!

 

 

 

 


Lilla sommarintervjun: Amanda Lindholm

foto: Petter Hellman.
 
Amanda Lindholm, född 1990 på Gotland, är estradpoet, musiker, standupkomiker och grundare till den ideella föreningen Jämställd festival, som försöker få en jämnare könsspridning på festivalerna runt om i landet. Hon skriver även arga debattartiklar och dyker upp i radio då och då. Amanda har även musikalutbildning bakom sig, så bli inte förvånad om du ser henne i rollen som skådespelerska också endera dagen. Bosatt i Stockholm.
 
Jag såg Amanda läsa en av sina dikter när Oscar Johansson hade fest i en park, jag tror det var första året jag bodde i stan. Om jag ens flyttat hit. Jag tänkte oj, hon är så ung! Och så begåvad! Och söt! En blandning av hat och beundran, skulle jag kalla det. 
 
 
 

1. Hur är läget?

 

Tack, snyggt! Förutom det ständiga misslyckandet i att aldrig hitta lagomnivån på jobbstressandet så är jag på ett väldigt bra ställe just nu. Mentalt, inte riktigt geografiskt. Är rätt bostadslös. Eller förlåt, "mellan hem".

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jag tror jämt att jag vill sola och bada och sommarleva, men när det väl kommer till kritan så tröttnar jag rätt snabbt. Ett litet dopp och en näsa i solen och sen går jag gärna in och skriver igen.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Min mamma brukar säga att jag har en "tysk självdisciplin". Jag är väldigt duktig på att få saker gjorda snabbt. Så utifrån ser det nog löjligt lätt ut; jag sätter mig ner, jobbar och gör klart. Inuti ligger jag dock oftast i fosterställning och kvider i självförakt, precis som vem som helst. Men det att sitta och vänta på att kreativiteten ska slå till har aldrig varit min grej. Inte vänta över huvud taget.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Jag läste Oksanens "Utrensning" (år efter alla andra, jag vet). Jag tyckte den var väldigt bra. Älskar tyngd och svärta och bra, pretentiöst språk. 

 

5. Du håller på med både standup, poesi och musik, samt skriver arga debattartiklar. Vilket är roligast just nu och varför?

 

… och driver den ideella förening Jämställd festival. Just detta har tagit större delen av min tid och tankekraft det senaste året, det har inte riktigt blivit någon tid över för mer lustfyllt skrivande. Men när tid finns tycker jag nästan alltid att musiken är härligast och mest kul. Antagligen för att det är det (av nämnda grejer) jag har minst som ett jobb just nu.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Det måste nog bli Peter Pohl. Jag tycker på nåt sätt han har allt. Han skriver mest ungdomsböcker, vilka kanske är de absolut viktigaste böckerna. Men tyvärr de som får minst cred och utrymme. Sen har han ett FANTASTISKT språk och tar upp många viktiga ämnen och också kontroversiella grejer, som barns sexualitet bland annat. Det var han som fick mig att vilja börja skriva.

 

7. Du har ett skämt där du säger att din psykolog tog livet av sig, som är väldigt roligt, på ett svart vis. Är det sant eller hittade du på det?

 

Alldeles sant. Sämsta för mitt psyke, bästa för min karriär. 

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Just nu ska jag börja min journalistutbildning här i Stockholm. Det kommer vara mitt huvudprojekt det närmsta året, även om jag kommer fortsätta med allt annat också.

 

9. Om du fantiserar fritt, hur ser ditt liv ut om tio år?

 

Då är jag grävande journalist på någon spännande och viktig tidskrift, har gett ut en briljant roman, startat världens bästa humorklubb och gör regelbundet assmarta humorprogram i radio. Det tycker jag känns lagom och rimligt. Jag har också två hundar i mitt lagom stora hus som ligger jättecentralt i Stockholm men med direkt närhet till natur, djur samt ekvatorn.

 

10. Hur har sommaren varit?

 

Extremt hetsig! Låt mig aldrig göra så mot mig själv igen. Men utöver stressen har jag den fantastiska och sällsynta förmånen att få omge mig med underbara människor, så jag överlevde trots allt.

 

Här har jag filmat när Amanda drar bland annat psykolog-skämtet, 1:07 in i klippet, för några år sen.


Lilla sommarintervjun: Oskar Hanska

 
foto: privat.
 
Oskar Hanska, född 1981, är estradpoet och spelutvecklare. 2009 vann han SM i poetry slam i Norrköping, 2010 blev han skandinavisk mästare. Han syns ofta läsa på festivaler och dylikt, ställen han uppträtt på är bland andra Arvikafestivalen, Berlins Internationella Literaturfestival och Poetry Africa i Sydafrika. Nu är han aktuell med en skiva som heter "Krokodiltårar".
 
Amen poetry slam förstås, så känner vi varann. Ett år, jag tror det var 2008, valde Oskar ut mig tillsammans med Laura Wihlborg och Alex Bengtsson att få läsa för Riksteatern på Arvikafestivalen. Det tyckte jag kändes väldigt stort.
 
 
 

1. Hur är läget?

 

Det är fint! Jag sitter på bussen ner till Kastrup, jag och min tjej ska till Portugal på en extra semestervecka. Har hunnit jobba i två veckor sedan den längre semestern och det har varit fullt med jobb i spelstudion, ett poesigig i Danmark, en mustig workshop, skrivande på ett läger och den absolut första spelningen med materialet från mitt album "Krokodiltårar".

 

 

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jo, verkligen. Under det ljusare halvåret har jag över lag svårt att skriva under dagen. Och när kvällen väl kommer är jag frustrerad över att inte ha fått ur mig något så då gör jag något annat. Då blir det natten kvar men då försöker jag vara duktig och gå och lägga mig istället...

 

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Det börjar med en bild, kanske ett minne, ett citat från ett annat verk eller person i min omgivning. Med dikterna handlar det ofta om att jag reagerar på något. Ett citat eller en tankebana som fastnar. Eller en situation. Jag satt på en strand i Hornstull med en kompis för ett par veckor sedan, solnedgång och hela den grejen. Började nästan gråta över saker jag inte tänkt på eller pratat om på länge. Och det kanske låter skitklyschigt, sitter där och gråter med en poetkompis i solnedgången på en jävla strand liksom. Men det var fint, jag kände mig skör och trygg på samma gång. Och så länge det känns något kan det vara värt att testa skriva något om det. Testa. Inte nödvändigtvis spara.

 

Sånt samlar jag på mig. Och det hamnar överallt, i telefonen, på armen, i sms till mig själv, i mail, på pappersbitar. Sen försöker jag forma en läsbar text av det i datorn, ljuga och klistra, hitta på karaktärer som kan gestalta genom ord och handling. För hur bra alla de här idéerna än är så måste de sättas ihop i ett sammanhang som går att ta in av andra, annars är det lite bortkastat.

 

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

"The Magician King" av Lev Grossman, uppföljaren till "The Magicians". Första boken sträckläste jag, det var en sjukt intensiv upplevelse. Andra boken tog lite för lång tid på sig att bli intressant, jag ville direkt rida vidare på känslan från första. Men det är absolut läsvärt rakt igenom. Grossman är svineffektiv utan att du känner dig snuvad på något och varken handling eller hans språk är vad jag förväntar mig av fantasy-genren. Skönt efter att ha tragglat "Game of Thrones"-böckerna...

 

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Senaste åren har jag skrivit där jag varit och gillat läget. "Krokodiltårar" skrevs över en längre tid, i två olika hem och på olika turnéer, lite i Europa, lite i New York, lite på ett hotellrum i Sydafrika. Men jag gillar fortfarande tanken på en redigt skrivbord dit jag får återkomma och skriva längre och fokuserat. Tyvärr blir det sällan så, när jag väl skriver hemma gör jag det oftast i soffan.

 

Under sommaren har jag dessutom grävt ner mig i kombinationen iPad + bluetooth + keyboard. Sjukt lätt och smidigt att ta med sig och råfint att sitta och dunka ut text på. Så nu blir det väl fik och tåg i fortsättningen också.

 

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Hmmm. Jag läser alldeles för lite böcker för att dra ett namn ur litteratursvängen. Men Aaron Sorkins tv-serier och filmer är ju grymma. Karln är ett struktur-monster! Tyvärr har "Newsroom" inte riktigt samma kvalitet som till exempel "West Wing" hade och kvinnoporträtten är rätt tradiga.

 

 

7. Du gör musik också. Skiljer sig skrivandet åt när det ska sjungas, och i så fall på vilket sätt?

 

Sjunga gör jag ju inte, tack och lov. Det ska vi bespara folk. Men att skriva för att läsa upp, rappa eller babbla över musik är väldigt annorlunda. 

 

Jag har gjort min utveckling mestadels på Spoken Word-scenen, som enskild poet. Ramarna har varit mina, framföranden kan formas på stående fot beroende på hur publiken reagerar. En text kan saktas ner, jag kan pausa när som helst och sväva ut i komiska mellansnack eller improvisationer med publiken. Med låtar som framförs med en musiker är allt mycket mer bundet. Dessutom blir arrangemanget bundet till takter, melodier och annan dramaturgi för att folk ska kunna känna igen sig och ta till sig materialet lättare.

 

Det är spännande och svårt men samtidigt en utmaning som gör att jag blir bättre inom alla delar av mitt skrivande.

 

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Jag avslutade semestern med att släppa tredje videon för "Krokodiltårar"-albumet, en live-version av spåret "Det som fattas". Nu ska fjärde videon klippas för släpp i slutet av september. Tills dess har jag ett par gig, Malmö och Gävle ser det ut som. Och en live-radio-grej i Stockholm. Så det blir en del resande.

 

Jag har börjat skriva lite smått på nya texter till nästa skiva. Och så funderar jag på att samla ihop mina live-poesi-texter från då och nu till en slags diktsamling. Men det vet man ju inte om det kommer att funka alls, så det får vi se hur det blir.

 

I spelstudion har vi ett par riktigt grymma projekt på gång, sådana där som antingen känns superviktiga för att man investerat mycket hjärta i dem eller för att det finns en potential att de blir riktigt stora. Allt kommer i september dessutom, jag kommer nog att behöva en till semester efter det...

 

 

9. Du har varit med och tävlat i VM i poetry slam. Det låter ju skitcoolt. Hur var det?

 

Det var rörigt och fint. Arrangemanget är ganska kaotiskt med otydlighet och strul, många som skriker åt varandra och funktionärer som hoppar av mitt i. Översättningarna av dikterna projiceras på väggen bakom poeten medan hen läser, men tekniken strulade en del och rader kastades om hit och dit.

 

Sammanhållningen mellan poeterna var dock svinbra, kanske just på grund av allt strul. 16 poeter från olika länder som hänger en vecka i Paris, turistar, festar och läser dikter. Alla struntade fullständigt i hur det gick tävlingmomentet och såg till att ha så roligt som möjligt. 

 

Jag har fortfarande kontakt med flera av dem och har träffat några under åren som gått. Senast i våras var jag del av ett projekt som bjöd in amerikanska Amy Everhart till ett tre veckor långt projekt i Göteborg, det var stort.

 (Oskar kom fyra, bäst bland européerna, Linas anm.)

 

10. Om du får fantisera fritt; var ser du dig själv om tio år?

 

Oj, usch, den frågan... Sist jag fick den var på en arbetsintervju och då drog jag något som jag antog att intervjuaren ville höra. Sanningen är att jag aldrig haft framtidsdrömmar. Jag kan inte den grejen och blir smått provocerad av hela idén. Hur fan ska man kunna veta det liksom? Jag antar att det kommer från min bakgrund där jag såg farsan supa ihjäl sig, fanns ingen plats att drömma sig bort då. Man kämpar där man är, gör det bästa av det som finns att göra något av. 

 

Missförstå mig inte, jag går inte runt och suckar av hopplöshet, det handlar inte om det. Men till exempel den här resan till Portugal, jag har inte längtat till den. Den har hela tiden varit ett framtida faktum, "vi ska åka till Portugal, det blir säkert bra, vi gör det grymmaste av det". Så ser jag på livet och projekt. "Nu är det detta projekt som ska genomföras, längre fram kommer det här och det här att hända."

 

Du hittar mer om Oskar här. 
 

Lilla sommarintervjun: Peder Isak

foto: privat
 
Peder Isak, född 1978, är bibliotekarie och estradpoet. Han har tävlat i poetry slam i många år. Just nu samarbetar han med Albin Balthasar kring ett manus som förhoppningsvis ska säljas in till tv. Isak (som vi är vana att kalla honom) är också en av de populära gestalterna i metaforbrottningen, som just nu är på landsturné. 
 
Jag var med i samma lag som Isak senast jag tävlade i SM, i Visby 2011. Då lärde vi känna varann lite bättre. Han har förmodligen skrivit den bästa dikten som skrivits om sjukkassa och arbetslöshet.
 
 

1. Hur är läget?

Det är just nu 45 minuter in i filmen, där protagonisten rivits ned från det normala, sega, livet och kraschat och brunnit, men med hjälp av goda vänner och vissa djupa insikter i sig själv tagit de viktiga första stegen tillbaka. Vi kan se att saker inte kommer tillbaka till det normala, men att detta nya antagligen är bättre än så. Men än har inget egentligen åstadkommits. Det är en spännande tid. Alternativt: Det är bra, typ.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

Nej, man vill inte bada. Man vill sitta inne med öppet fönster och fläkten på max. Man vill åka transibiriska järnvägen. Man vill väderturista till Grönland. Man vill öppna sin garderob och där hitta en bättre värld (med rumstempererat utomhus). Man vill ligga i gräset och se luftskepp dansa över himlen. Man vill inte bada. Om man med "man" menar mig i alla fall.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Jag har ingen arbetsprocess. Eller, jag har ingen fast arbetsprocess. Det beror delvis på att jag inte hittat någon process som funkat tillräckligt bra för att jag ska fastna i den. Men mest beror det nog på att jag är så rastlös att jag inte kan göra något på samma sätt särskilt länge. Jag hittar på nya saker hela tiden, nya processer, nya tankar och idéer. Men generellt kan man nog säga att jag arbetar väldigt mycket via dialog. Många vill inte prata om sina projekt med andra för att de förstörs på något sätt då. Jag behöver prata för att tänka. Det är då kaoset i mitt huvud koagulerar och blir synligt som ett trassel av strukturer och trådar. Jag älskar att skapa världar, kasta ur mig så galna idéer jag kan och sen fånga dem och bida dem med logik. Det är min passion; galen fantasi utförd med perfekt logik. Men jag har märkt att mina arbetssätt lätt blir alltför kaosiga, jag tappar lätt både fotfästet och disciplinen. Därför blir det bäst om jag jobbar på projekt tillsammans med någon annan. Men, ja, jag letar fortfarande efter mr. Rätt Arbetsprocess.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

Den senaste boken jag läste ut var Patrik Rothfuss "The Name of the Wind". Jag läser mest fantasy. Verkligheten har en tendens att tråka ut mig. Men den boken är i alla fall väldigt trevlig. Lagom nyskapande fantasy med starka karaktärer och en spännande historia utan att gurgla upp the heros journey. Rekommenderas.

 

5. . Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Uppe på kalfjället. I en skyskrapa i New York. I en tågvagn på transibiriska järnvägen just utanför Ulan Bator. Om jag inte får det, så kanske på något kafé. Jag behöver variation. Och helst vill jag skriva mitt i livet, då jag är ute på äventyr eller kastat in tvätten, postkoitala fantasier och vardagsordtrolleri.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

Ja. Brandon Sanderson. Han skriver fantastiska världar där väldsbygget i sig har ett djup och en spänning likt den mest välskrivna deckare, och presenteras på ett sådant sätt att det blir omöjligt att sluta läsa, för man vill alltid veta mer, samtidigt som man njuter av den insikt man just fick. Det finns ingen jag läst, oavsett genre, som kan mäta sig med honom i själva hantverket att skriva och berätta.

 

7. Vad är det bästa med att skriva?

 

Att det ger mitt liv mening. Det är mitt uttryck och källan till mycket av min självkänsla. Det är otroligt viktigt. Och det är också det bästa med det. Det att det får mig att säga sanslöst sentimentala saker som "att det ger mitt liv mening". Töntigt. Härligt.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Jag har två stora projekt just nu. Ett är en TV-serie som jag skriver tillsammans med Albin Balthasar. Den andra är en roman som jag skriver tillsammans med Amanda Gardfors Granberg. Romanen ska förhoppningsvis bli en triologi, men ja, vi får se. Där har vi en intressant arbetsdelning, där jag får göra det jag är bäst på, att bygga en värld, hitta på galna saker och räta ut dem och få dem att fungera konceptuellt och logiskt. Det är en nutida och urban fantasy utan att vara "urban fantasy". Arbetssättet är spännande, för det innebär att jag får göra allt det roliga och inget av det tråkiga samtidigt som hon får göra allt det roliga, utan att behöva göra något av det tråkiga. Projektet är fortfarande ganska nytt, men det känns sjukt roligt att jobba med.

 

TV-serien är inte ett nytt projekt. Vi har arbetat med det i flera år i olika tappningar. Man kan säga att det handlar om konspirationer, och tanken är att nästan alla konspirationsteorier är sanna, men utförda av en och samma organisation. Det är även ett drama om två systrar som finner varandra igen. Mycket humor och mycket spänning. Två gånger har vi rivit upp allt och börjat om från början. Det var frustrerande, men nödvändigt. När man gör något på den skala som vi vill göra detta på är det extremt viktigt att allt är som man vill ha det. Vårat arbetssätt bygger också väldig mycket på dialog. När det funkar som bäst blir vi en enda kreativ superhjärna. Det är faktiskt rätt beroendeframkallande. Just nu håller vi på med manuset till piloten. Det kommer bli galet. Bra.

 

9. Vad är det sämsta med att skriva?

 

Själva skrivandet. Det att man måste föra över informationen från hjärnan till en dator med hjälp av att trycka på tangenter. Det är lite jobbigt.

 

10. Jag råkar veta att du just nu jobbar tillsammans med Albin. Hur är det att jobba tillsammans med någon annan, jämfört med att jobba själv?

 

Jag har varit inne på det tidigare. Jag älskar att jobba tillsammans med någon annan. Båda mina stora projekt är på det sättet. Att jobba tillsammans med Albin är helt annorlunda än att jobba med Amanda. Men jag tror att man behöver känna den man jobbar med rätt väl, i alla fall tror jag det underlättar. Jag och Albin tänker på samma sätt, även om vi ofta tar olika vägar, vilket skapar en slags kreativ bubbeleffekt där vi klättrar över varandras tankar och bygger på det sättet. Med Amanda är det annorlunda, eftersom att vi tänker i olika banor och fyller i varandras svaga områden med vår speciella typ av fantasi. Det viktigaste för att få kreativa samarbeten att fungera tror jag är att vara beredd att ta ett steg tillbaka. Om det skapas någon slags prestige mellan skaparna får man direkt problem. Det är kanske den största skillnaden mot att skriva själv, det att det aldrig är ens eget. Det kommer alltid finnas saker man vill ha med som man inte får ha med. Men å andra sidan får man ha med bra saker som man aldrig skulle ha tänkt på själv. Jag tycker att det helt klart är värt det, dels för att det hjälper att någon annan är delaktig och väntar på att man ska göra sin del, och dels för att det är så sjukt mycket roligare att göra saker tillsammans med folk man tycker om än att sitta själv och jobba på sitt eget projekt.

 

 

 

 
 
 
 

Lilla sommarintervjun: Åsa Anderberg Strollo

foto: Ola Kjelbye.

 

Åsa Anderberg Strollo, född född 1973 i Bjärred utanför Lund, bor idag på Södermalm i Stockholm tillsammans med man och barn. Hon skriver manus för film och tv, krönikor och noveller för tidningar. 2007 debuterade hon med ungdomsboken "Bryta om" som nominerades till både Augustpriset och Slangbellan, och vann Stora Läsarpriset. Hösten 2010 skrev hon teaterföreställningen "Det tar tid att bli ung" som spelas av Molière Ensemblen i projektet "De osynliga barnen". Hennes senaste bok heter "Hoppas" och kom ut 2011. Hon medverkade även med en novell i samlingen "Het" förra året, och då kom det fram att hon har skrivit en del erotik sedan tidigare.

 

Vi är ju på samma förlag, jag och Åsa, så vi har träffats på bokmässan. Åsa är en himla fin människa som man alltid blir glad av att prata med. Jag skulle säga att hon brinner.

 

 

 

1. Hur är läget?

 

Läget är bra men lite lokalt frustrerat. Jag försöker skriva ut ett manus men skrivaren krånglar här. Jag är inte världens mest praktiska, jag önskar ofta att man kunde använda ctrl+alt+delete på verkligheten.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jag tycker absolut att man ska bada! Men faktum är att jag gillar att skriva när det är riktigt varmt. Mina två första romaner skrev jag i ett litet rum i södra Indien och då fick man ta ett dopp eller kalldusch med jämna mellanrum för att inte koka bort. Förra året fick jag Författarförbundets vistelsestipendium i Kavalla (Grekland) i juli-augusti och det var också trivsamt varmt. I Stockholm sitter jag gärna på ett loft på ett café där det bakas mycket bullar:-)

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Processen har sett mycket olika ut, med det enda gemensamma att jag pendlar kraftigt mellan hybris och förtvivlan. Jag skriver ofta två-tre riktigt dåliga versioner innan det lossnar och känns bra.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Jag läste Åsa Larssons senaste (”Offer åt Molok”) som jag tyckte väldigt mycket om och ”Hungerspelen”-triologin där jag älskade de två första böckerna, men kämpar uttråkat med den tredje just nu. Det är svårt att inte tänka att man borde läsa slutet och min dotter säger att den är bra, men det är segt tycker jag. Helena Thorfinns debut ”Innan floden tar oss” är annars en bok som imponerat på mig i sommar. Och ”Ön” av Lotta Lundberg.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Utan mobiltelefon/wifi på olika fik i Stockholm, eller på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby. Där får jag skrivro.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Svårt att säga, men jag läser allt möjligt och fastnar ofta för otäcka historier. John Ajvide Lindqvist är en favorit, Åsne Seierstad är en annan.

 

7. Du har skrivit mycket om utsatthet och fattigdom, ofta bland ungdomar, både i böcker och i dina krönikor i Sydsvenskan. Hur kommer det sig att du brinner just för detta ämne?

 

Vi som kan uttrycka oss och får ta plats i media är så sjukt privilegierade i samhället, vi kan gott kämpa lite för de som har mindre. Och jag oroar mig allvarligt för de ökade samhällsklyftorna, segregationen och rasismen som växer i vårt kalla land. Det gynnar ingen, varken den rika eller den fattiga medborgaren, och det måste vi tillsammans ändra på. Att från samhällets sida dessutom snåla in på barn och unga  - det är ju som att hugga sig själv i foten, det är ur alla perspektiv riktigt ointelligent.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Ja du, det undrar jag också ibland. Huvudsakligen skriver jag på en sk vuxenroman, ett globalt familjedrama som kommer bli riktigt bra en dag, men ibland tror jag att jag håller på med annat, jag skissar på flera andra romaner just nu. Och det jag precis skrivit ut är en barndeckare som jag skrev nu i sommar. Så vi får väl se vad det blir, helt enkelt.

 

9. På Wikipedia står det att du spenderar dina vintrar i Indien. Är det sant? Och hur är livet i Indien jämfört med Sverige?

 

Jag får ändra det där, jag tillbringade åtta vintrar i rad där, men nu bor jag i Sverige för våra barn har skolplikt. Och det är ingen sorg i det, jag älskar den svenska vintern numera, det är ett tips för alla som inte gillar snö och mörker, haha.

Mitt liv i Indien var skyddat och tryggt, som det blir när man har pengar och är europeisk gäst under några ynka månader. Men döden är mycket mer närvarande där och våra resor, vänner och öden som jag mött har helt klart bidragit till mitt engagemang för fattiga och utsatta. Klimatförändringar, kvinnohat och överkonsumtion märks också tydligare i Indien än i Sverige.

 

10. Du har även skrivit erotik. Vad ska man tänka på när man skriver erotik, tycker du?

 

Det är lätt att hamna i klyschor och slitna begrepp när man skriver erotik, så det är viktigt att man går till sig själv och försöker vara uppriktig och kanske lite utlämnande. Det är också bra att tänka på genus, så att texten känns modern. Och så kanske man inte ska vara så pryd, haha.

 

Läs mer om Åsa här.


Lilla sommarintervjun: Gunnar B Hansen

foto: privat
 
Gunnar B Hansen, född 1979, är poet och ingenjör. Han arrangerade Gatsby Open, dvs återkommande poesitävlingar i sitt vardagsrum med prispengar ur egen ficka, för några år sen. Pluggar skrivande i Skurup och var i år en del av Malmölaget i SM i poetry slam. Är även en av de omtyckta karaktärerna i Metaforbrottningen. Improvisation är en av hans skills.
 
Jag åkte från Växjö till Malmö för att tävla i Gatsby Open första gången. Det var hemskt kul, så jag fortsatte i några år med det. Jag kom som bäst trea om jag minns rätt. Och nu är Gunnar en av mina självklara vänner. Det brukar vara nyårsfest där och sånt.
 
 
 

1. Hur är läget?

 

Svår fråga. Så fort jag försöker känna efter “hur” läget är så kan jag inte hitta någonting. Det känns lite som att svaret undflyr mig så fort jag försöker känna efter, så jag gissar på bra. Jag tror jag hade märkt någonting annars.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jag blir slö och dåsig när det är varmt ute, men eftersom jag är en av norra Europas största badkrukor så är det mest värmen som är problemet, inte egentligen att jag hellre skulle vilja göra somriga aktiviteter.

 

3. Har du några vanor när du skriver, typ "jag måste dricka ur den koppen" eller "jag måste lyssna på den musiken"?

 

Jag skriver bäst på natten, mellan tio och två. Jag brukar lyssna på soundtracket till filmen “Mishima ett liv i fyra kapitel”.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Lina Wolffs ”Brett Easton Ellis och de andra hundarna”. Eftersom jag just läst ett år på skrivarlinjen är jag lite skadad och hjärnan vill liksom se efter hur texten är uppbyggd och hur författaren har tänkt när boken skrevs, men denna bok var bra på att få mig att glömma att det faktiskt fanns en författare bakom texten. Vilket jag tänker betyder att jag gillade den.

 

5. Du har som många av oss andra gått på skrivarlinje. Vad är det positiva och negativa med att göra det?

 

Det positiva för mig var att hamna i ett sammanhang med skrivande människor och att få höra hur de läser mig och se hur min läsning av deras text inte alltid överensstämmer med vad de tänkte när de skrev texten. Det är lätt hänt när man ber andra läsa ens texter att man “rättar” dem när de läser fel, men om man nu får sin bok utgiven, vad ska man göra? Resa runt och knacka på hos alla som köpt boken och upplysa dem om hur man tänkte? Att acceptera att olika människor läser olika och att arbeta med det var väldigt givande. Sedan att få tillgång till tjugo andra huvuden som läser och skriver, att få höra ljudet deras hjärnor gör när de tickar, tickar fram i skrivprocessen. Jag ville lära mig hur deras hjärnor arbetade, så att jag, som Sylar i TV-serien ”Heroes”, skulle kunna stjäla deras talanger. Att läsa andra gjorde det även lättare för mig att läsa min egen text med anda ögon.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Hmm, mitt spontana svar är Thomas Pynchon, jag minns hur jag liksom blev golvad av boken ”Gravitationens regnbåge”, hur den lekte med dramaturgiska förväntningar som sedan aldrig blev infriade. Pynchons böcker är ofta väldigt långa, men det finns liksom ingen utfyllnad. Allting spelar roll, allt är fyllt av saker som kan bli ens favoritavsnitt av boken. Men det är en författare som gör att i alla fall jag måste ta ett djupt andetag innan jag ger mig i kast med en av hans böcker.

 

7. Vad handlar det du skriver om, var hämtar du din inspiration?

 

De teman jag skriver om och återvänder till är, en aning tillspetsat, ond bråd död och omöjligheten att undfly en konsekvens. Eftersom jag hittills mest har skrivit noveller så gjorde jag för ett tag sedan en sammanställning av hur ofta någon dör i en text jag skrivit. Det visar sig att det i snitt dör en person i mina texter ungefär var fjärde sida. Vilket nog kommer bli ett problem om jag har tänkt göra en roman på tvåhundra sidor. Men som Lovecraft ska ha sagt, verklighet har man fullt upp med så “inget intresserar mig om det inte innehåller minst två mord per sida eller handlar om namnlösa fasor från yttre rymden.”

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Jag jobbar med att skriva en meta-litterär deckarroman där läsaren är mördaren. Fast tanken är att det inte ska bli så torrt som det låter.

 

9. Du har även hållit på mycket med poetry slam. Varför det?

 

Oklart. Det är som ett gift. Varje gång jag har tävlat tänker jag att detta ska jag aldrig mera göra. Sedan går ett par veckor, månader eller år, och så tänker jag att Poetry Slam? Det är ju kul. Så står man där igen.

 

10. Gatsby Open var en poetry slamturnering som hölls i ditt vardagsrum under flera säsonger. Vad är dina bästa minnen därifrån?

 

Bästa minnena är nog finalerna, det är alltid kul att få dela ut priser. Ett annat kul minne är när det var en kalibreringsdikt där förpoeten läste raden “Miljöpartiets flummiga “språkrör”” samtidigt som Grön Ungdoms ena dåvarande språkrör satt i publiken.

 
 

Lilla sommarintervjun: Mårten Melin

 
foto: Maria Lindberg. 
 
 
Mårten Melin, född 1972, skriver barn- och ungdomsböcker. Han debuterade 2003 med poesibilderboken "Mera glass i däcken" och har sedan dess skrivit... ja, galet många böcker! Förra året blev hans bok "Jag är världen" nominerad till Augustpriset. Mårten har även under flera år skrivit Bamseserier. Han har fått flera priser, bland annat Region Skånes kulturstipendium 2005 och Nils Holgerssonplaketten 2011 och sitter numera med i Svenska barnboksakademin. Bor i Lund med sin familj.
 
Mårten var med i min skrivpedagogklass på Skurup 2010, och jag minns att jag var hemskt avundsjuk på att han var publicerad och dessutom så himla, himla produktiv! Han verkade så proffsig och vuxen, jag vill också bli så tänkte jag. Föga anade jag att manuset jag själv höll på med där skulle bli en bok folk kunde köpa i handeln två år senare...
 

1. Hur är läget?

 

Tack Lina, bara bra!

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Idag är det ganska kallt ... Men är det riktigt varmt är jag hellre inne ändå. Och bada hinner jag också, jag kan inte skriva jämt ju. Annars är det en ganska bra drivkraft det här att jag ska kunna betala hyran och mat och så.

 

3. Hur botar du skrivkramp?

 

Om jag kör fast i ett projekt är det kanske ändå inget att ha ... Då sätter jag igång ett annat. Jag brukar också varva olika sorters skrivande: serier, noveller, romaner, dikter. Det är bra för då blir det mer varierat och inte så monotont. Att gå ut och gå brukar funka, då snurrar hjärnan igång. Och gör den inte det så har jag fått en promenad i alla fall, de är ju trevliga.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Den senaste bok jag läste ut var Paul Austers ”Den röda anteckningsboken”, jag halvtjyvade en idé där till en novell jag skrev till KP förra veckan. Annars håller jag på med ”Blod eld död - en svensk metalhistoria” av Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg. En riktig bladvändare!

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Hemma i röda fåtöljen och vid mitt skrivbord.

 

6. Vad är det bästa med att skriva?

 

Det är att jag får bestämma allt själv, att det enda en författare behöver för att skapa hela världar som folk tror på och personer som läsarna blir kära i är penna och papper (eller en dator), det är helt oslagbart ... och så är det fantastiskt roligt att få träffa elever i skolan när jag gör författarbesök, för då får jag en chans att visa dem att läsa och skriva dikter och berättelser är det viktigaste som finns.

 

7. Vad är det sämsta med att skriva?

 

Det är lite ensamt.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

En roman för unga med arbetstiteln ”Lite mer än en kram”. Det blir lite mer än en kram i den hade jag tänkt.

 

9. Du skriver för barn och unga. Finns det något särskilt man behöver tänka på när man gör det?

 

Jag har egentligen inget att jämföra med eftersom jag inte skriver för vuxna. Jag funderar mer på om det är något särskilt man behöver tänka på när man skriver för vuxna.

 

10. Förra året blev du augustprisnominerad, och det är ju nåt vi alla drömt om. Hur var det?

 

Det var toppen så klart, av en massa olika anledningar. 1. Det var jag som blev nominerad. 2. Det var ett litet förlag utanför Stockholm som gett ut boken. 3. Det var en diktbok. 4. Det var en lättlästbok, den allra första som blivit augustprisnominerad. Sedan visste jag att jag inte skulle vinna (hallå, det var en diktbok) så jag hade hur trevligt som helst i Stockholm och det var Amanda Ooms som pratade om boken på scenen, så det var lite som att vinna pris.

 

 Läs mer om Mårten här.


Lilla sommarintervjun: Sara Ohlsson

foto: privat
 
Sara Ohlsson, född 1977 på Öland, är författare och journalist. Hon jobbar frilans och för Svt. 2011 debuterade hon med ungdomsboken "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag", och 2012 medverkade hon med en novell i den erotiska samlingen "Het". Bosatt i Stockholm. 
 
 
I och med att vi ligger på samma förlag så har vi förstås träffats några gånger, i samband med bokmässan. Det är kul att det heter "ligger". Som att det är knulla det handlar om. Det är det alltså inte. Jag gillar Sara, hon är rolig.
 
 

1. Hur är läget?

 

Förutom att jag fått skitont i ryggen och just nu typ bara kan ligga på golvet (vilket är långtråkigt och ganska äckligt eftersom jag inte direkt prioriterat städning den senaste tiden) är allt väldigt bra. På riktigt nästan perfekt. 

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jo. Eller när det är jättejättevarmt vill jag nog helst sitta i en sval källare och typ skriva. Men jag har ingen sval källare så ja, man vill hellre bada. 

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Jag vet faktiskt inte riktigt. Just nu skriver jag inte alls utan jobbar med annat, och innan dess gick jag omkring och trodde en massa om min process - att jag visste precis hur jag skulle göra för att skriva, vilken "slags författare" jag var och sådär. Men det blev bara dåligt på alla sätt, så då bestämde jag mig för att jag är en författare som skriver när jag har lust. Och sen dess har min process ungefär varit att gå omkring och vänta på att få lust. Tvärtemot ungefär alla råd man brukar få om skrivande alltså.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Jag har nästan läst ut "Bläckmagi" av Cornelia Funke. Jag har aldrig gillat fantasy men för ett par år sedan bestämde jag mig för att försöka bejaka saker som jag spontant föraktar men som människor jag tycker om gillar. Jag började använda smajlisar, checka in på Facebook, lyssna på Eldkvarn och läsa fantasy. Och jag gillar bläck-serien men är fortfarande ovan vid det där lite omständliga sättet att berätta som verkar vara poppis i just den genren så det tar lite längre tid att läsa än jag är van vid. Vilket retar mig. Jag är inte så bra på tålamod.

 

5. Har du några måsten när du skriver, typ "måste dricka kaffe" eller "måste lyssna på den musiken"?

 

Just idag tror jag skulle behöva ett tornrum med utsikt över havet för att kunna skriva, men det är nog mest för att en kompis just skickade en hemnet-länk på ett hus med torn. Och jag önskar mig verkligen att någon gång få bo i ett hus med torn. Annars så behöver jag som sagt lust, eller en tydlig deadline. Och en bra låt som jag kan repeatlyssna på. 

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Nej, egentligen inte. Jag gillar att blanda. 

 

7. Du medverkade i "Het", en samling erotiska noveller för unga. Hur var det att skriva erotik?

 

Jag tyckte att det svåraste var att skriva i novellformatet, erotiken var mest roligt. Jag är mer stolt över ”Het” än över min egen novell - det är så sjukt att vi annars nästan alltid kopplar ihop ung sexualitet med problem. Varför pratas det så lite om att vara kåt när det är det som är själva grejen? Därför var ”Het” ett viktigt projekt.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Om vi pratar skrivprojekt så inget alls. Men jag tänker ganska mycket på saker jag vill skriva om (den stora kärleken, döden, att man ska få vara sig själv oavsett vem och hur man är, och så lite sex och lite fylla - det gamla vanliga alltså). Andra projekt har mest med mitt jobb på SVT Barnkanalen att göra, eller mitt hem och min fritid. I höst ska jag bli bättre på att gå på konserter med kvinnliga artister, jag har hittills lagt alldeles för mycket av mitt liv och mina pengar på att slentrianlyssna på män. Det känns som ett bra projekt. Och så ska jag sy klart ett stort och onödigt komplicerat lapptäcke som vi påbörjade för ett år sen.

 

9. Skrivandet är ofta ett väldigt ensamt yrke. Hur gör du för att hantera det?

 

Jag är värdelös på att vara ensam så jag hanterar det genom att ha ett annat jobb att leva på. Skrivandet kommer nog större delen av mitt liv vara en bisyssla, det är ganska lagom för mig att vara ensam ett par timmar eller dagar då och då. Och så har jag ett gäng tillsammans med några andra författare, "Kokongen", som är världens bästa på att peppa och skrämma bort ensamhetskänslor.

 

10. Alltså jag älskade ju din bok "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" och längtar efter nästa. Får man fråga om det kommer någon i samma stil, i framtiden?

 

Tack! Vad fint! Just nu är det som sagt inte så mycket på gång men jag är övertygad om att lusten kommer tillbaka (inom säg 10 år) och "Jag tyvärr död"-stilen är verkligen min stil så när det händer kommer det säkert hända i den trakten :)

 

 

Lilla sommarintervjun: Helena Lie

foto: Lisa Nilsson-Sandgren
 
Helena Lie, född 1975, är frilansskribent och skrivpedagog. Hon recenserar teater och litteratur. Helena har magister i litterärt skapande och har även pluggat teater. Hennes texter går att läsa i bl.a Const Literary (P)review, november 2012. Hon är bosatt i Malmö.
 
 
Jag vet inte riktigt hur jag känner Helena egentligen. Men det är väl så att alla skrivande människor stöter på varandra då och då på olika tillställningar. Särskilt om de gått skrivarlinjer. Malmö är ju inte så stort. Sen har hon gästrecat för dagensbok.com också.

 

 

1.Hur är läget?

 

Med tanke på ens halvnerviga konstnärsnatur får jag ändå säga att det är ganska bra. Fast jag jobbar tyvärr mycket, brödfödsjobb du vet.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

En viss rastlöshet kan infinna sig varma dagar, ja, men oftast har jag inga problem med det. Jag kanske är morbid, men ibland häckar jag hellre inomhus när solen gassar. Fast det beror på var i skrivandet jag befinner mig, men jo, visst drar havet just nu.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Åh… denna bångstyriga organism. Det finns tre ord för den just nu: Splittrad. Fluktuerande. Intensiv. Jag är nog en sådan som arbetar sjokvis och i perioder, men jag borde verkligen schemalägga mitt skönlitterära skrivande mer för att få styr på det, hålla det intakt. Fast när det kommer till kritik är jag mycket mer strukturerad och effektiv, men egentligen borde det kanske vara tvärtom.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Jag har just läst ut Ovidius ”Metamorfoser”, samt ”Ljus” som är Inger Christensens lyrikdebut från 1962. Inte hennes bästa om jag ska vara helt ärlig, men det är väl inte märkligt alls. De flesta diktare och författare blir ju bättre efterhand. Så även hon.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Jag är en tråkmåns. Helt odramatiskt gillar jag att sitta hemma i min fåtölj, eller soffa, med datorn i knäet. Eller vid skrivbordet när jag har ett bekvämt sådant, vilket jag inte har nu. Då kan jag sprida ut mig mer. Emellanåt funkar caféer och även stadsbiblioteket, men det går i perioder och tenderar bli aktuellt mest vid längre skrivperioder eller när jag tröttnat på att vara hemma.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Det har blivit ett antal med åren, både poeter och prosaister och jag upptäcker hela tiden nya, men några jag återvänder till är Mare Kandre, Anne Carson, Birgitta Trotzig och på senare tid Lotta Lotass. Kandre för sitt alldeles unika och tungt mättade språk med vilket hon gestaltar fantastiska historier, och Trotzig likaså, fast med en helt annan röst och bildvärld, och det är främst Trotzigs diktverk jag läser. Anne Carson är ett geni rakt igenom som gör nytt, skriver om och korsbefruktar sina verk med andras med en så vackert tecknande hand att jag vill gråta. Hon har verkligen kommit att bli en stor förebild. Hon utmanar mig och mitt skrivande samtidigt som hon berikar det oerhört.

Lotta Lotass gör något helt annat än Carson; vissa av hennes texter är fullständigt obegripliga för mig, som svåra tal att räkna ut, men det är också däri kraften ligger, i motståndet, och det tror jag är nödvändigt att möta oavsett vad man skapar, att tvingas ur sin bekvämlighetszon, stötas mot något främmande. Sen finns det andra diktare som Aase Berg, Johan Jönson, Sylvia Plath, Marie Silkeberg, eller varför inte allas vår Marcel Proust med sina trettio rader underbart långa meningar. Var och en av dessa inspirerar mig, tröstar, berikar och vidgar.

 

7. Vad handlar det du skriver om, var hämtar du din inspiration?

 

Stor fråga, men i korta drag har det jag skrivit hittills rört sig kring saker som liv, tid, existens, sorg, kropp, maktförhållanden, kamp, förlust, förlåtelse. På olika vis.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Hemligt! Men det gror. Jag kan säga så mycket som att det är en hybrid…

 

9. Du recenserar även teater och böcker. På vilket sätt berikar det ditt skrivande?

 

Att skriva kritik är för mig en kreativ verksamhet lika mycket som det skönlitterära skrivandet, och det har kommit att bli en viktig sådan. Skillnaden för mig är att jag inom kritiken har ett konkret material att utgå ifrån, vilket jag inte alltid har inom det andra. Att som skrivande person läsa mycket är ju lika viktigt för skrivakten som själva skrivandet, anser jag, och att sedan göra en både poetisk och litteraturvetenskaplig läsning av ett verk och försöka formulera en kritik som bär och gör texten/verket rättvisa, är en utmaning jag gillar väldigt mycket. Det ger stimuli och näring på så många vis till alla aspekter av min praktik eller vad vi nu ska kalla det, och att utöver litteratur även bevaka och skriva om scenkonst (performance och teater) ger ytterligare en dimension till detta som är oerhört spännande eftersom allt i grund och botten handlar om förmedling av ärende, språk, uttryck, upplevelse, känsla. Eftersom jag själv har en viss bakgrund inom teater och det råkar vara min stora kärlek efter litteraturen är det en ynnest att få bevaka och skriva om det.

 

10. Jag har skitdålig koll på vad som går på teater just nu. Tipsa mig om nåt jag absolut inte får missa!

 

Det beror på vad du gillar.Sommaren är ju teaterns off-season där fars, komedi och liknande brer ut sig; genrer som inte alls är min kopp te, jag är mer en avantgarde-junkie, men Skillinge teater har ibland intressanta grejer. Annars skulle jag uppmana dig att hålla koll på Institutet, de har nytt på gång med premiär i Tyskland i höst, men de brukar spela i Sverige också, och Malmö stadsteater sätter upp ”Konst” av Yasmina Reza (hon som skrivit pjäsen ”Carnage”, som även blivit film) som verkar intressant. Inte avantgarde kanske, men hon har ändå ett tilltal jag gillar. Teatr Weimar kommer säkert med något nytt, de är otroligt produktiva, och Inkonst brukar inhysa intressanta gästspel av allehanda performancekonstnärer från hela världen - jag skulle helt enkelt råda dig att vänta till hösten eftersom det råder stillestånd just nu.

 


Lilla sommarintervjun: Fredrik Andersson

foto: Flipper Rehnström

 

Dags för sommarintervjuerna igen! Jag kör på tills det tar slut (tanken är augusti ut, men vi får se hur det går)

 

Fredrik Frithiof Andersson, född 1977 i Fjärås, Halland, är poet och cykelbyggare. Han har tävlat i poetry slam, för Malmö och för Göteborg, hans poesi är ofta politisk. Tillsammans med Leo Berger har han gjort "talmusik" under namnet Kontinenten (tidigare Pangaeans Lost). Nu bor han i Malmö. Du hittar dikter av Fredrik på hans blogg http://hellrenbra.wordpress.com.

 

Jag känner Fredrik genom poetry slam, och har även gett lite feedback på en diktsamling han skrivit. Det händer att vi fikar på Glassfabriken och pratar ut om våra liv.

 

 

1. Hur är läget?

 

Det är fint. Jag har just kommit hem efter en helg med Asylstafetten 2013 och känner mig glad när jag tänker tillbaka på den fantastiska gruppen av människor som lyckas med nåt enastående. Och med en sån gemenskap! Jag är glad att vara en del av det. Och att få vara ute och vandra vägarna.

 

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Som du kan utläsa ur ovanstående svar så kan en göra annat än att skriva. Jag gör det iallafall. Men så är jag ju en person som ofta gör mycket annat än att skriva. Såhär när sommaren är som olidligast varm kan jag gilla att gå in och sätta mig på ett svalt bibliotek och redigera text.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Lågintensiv. I alla fall utslaget över det hela. Jag har perioder då jag sitter och skriver ner eller om eller färdigt idéer som jag antecknat på något sätt under mitt vanliga ;) liv. Om jag jobbar hinner jag kanske anteckna i ett sms eller på ett kvitto eller nåt.

Jag har hittat ett anteckningsprogram till min dator som passar mig perfekt: tomboy. Det är en blandning mellan post-its och wiki och låter mig organisera mina anteckningar på ett ganska enkelt och fritt sätt. Många små sammanvävda "lappar" uppe som jag arbetar med. För mig hjälper det också att publicera dikter på en "blogg" på internet. Det får mig att se dem på ett annat sätt, även om knappt nån annan läser dem.

Sen kan det dröja ett halvår mellan varje arbetsperiod som i sig kan vara ett par månader. Så att sätta ihop en samling eller liknande kan vara ett ganska utdraget projekt.

 

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

”Orlando” (av Virginia Woolf, Linas tillägg). Jag tyckte den hade en del helt fantastiska avsnitt men på det hela taget var den ganska seg att ta mig igenom, särskilt framåt slutet. Men jag är glad att ha läst den, tyvärr känns det mer som allmänbildning än att jag kastades in i en fantastisk historia.

 

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Som jag skrev tidigare, bibliotek. Jag har väldigt svårt att sitta hemma och koncentrera mig. Jag varierar också mellan olika biblon även om Orkanenbiblioteket här i Malmö är mitt favoritställe. Kaffe och havet, vad mer kan en poet önska? ;) Jag har svårt att förstå den där romantiska tanken om att sitta på kafé och skriva. Fast en folktom vardag förmiddag på Glassfabriken har kunnat funka för mig

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Nej, jag har nog ingen som är en sån där riktig favorit som jag läser allt av. Men Margaret Atwood skulle komma högt upp på en lista kandidater. Jag älskar hennes dova berättelser om kollapser, vare sig det är personlig eller total samhällelig. Framförallt hennes känsla för att hitta naturens röst och att på nåt sätt överskrida gränsen mellan den och personerna i historierna. Lite som att de kunde vara icke-mänskliga djur. Så egentligen kanske svaret är Atwood. Tack för att jag fick fundera!

 

 

7. Du skriver ofta i formatet poesi. Vad är det bästa med det formatet?

 

Framförallt att det är en form där läsaren faktiskt förväntas stanna upp, reflektera och läsa om. Och det är ju tacksamt för en sån som jag som älskar att skriva saker som är lite nördiga eller där det ska finnas så mycket att hitta att en läsare får ut nåt av att läsa, eller vanligtvis höra, en dikt igen. Det är helt ok att göra en wikipedia-sökning eller liknande mellan läsningar, vilket kanske skulle stannat upp en romanläsning.

Till viss del är ovanstående såklart efterkonstruktioner eftersom poesiformen var vad jag fastnade för och jag gillade. Kanske för att det finns en längre tradition av att få göra sina egna regler.

 

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

För tillfället är jag inriktad på en diktsamling som har legat ett halvår sen du (Lina) läste och kommenterade på den. Det är dags att ta upp den och gå igenom den. Den är en ganska lågmäld fysikalisk beskrivning av en värld som är nästan som denna och om en resa mellan och genom två städer som är nästan som Göteborg och Malmö.

Dessutom är jag engagerad i Cykelköket Malmö som är en öppen och fri DIY-cykelverkstad. Inte så litterärt men jag måste ju leva för att skriva också... :)

 

 

 

9. Du heter Fredrik Andersson men ditt artistnamn är Frithiof Andersson. Hur blev det så?

 

Jag tyckte att det var för få artistnamn (även om jag gillar pseudonym bättre) i poesin som jag såg just då. Och att om jag hade valt att rappa hade det snarare vart tvärt om. Så jag skaffade mig helt enkelt ett coolt MC-namn. Som dessutom var beskrivande och finurligt på en massa sätt.

 

 

10. Det var länge sen du tävlade i poetry slam nu och jag saknar dina dikter från scenen. Kommer du att göra comeback nån gång tror du?

 

I poetry slam är det tveksamt. Iallafall i en engagerad form. Men det är ju också en fantastisk folkrörelse som jag gillar, så jag kommer inte att utesluta att jag nån gång hoppar in i ett lokalt slam nånstans.

Höra mig läsa dikter från en scen kommer det definitivt finnas möjlighet att göra tänker jag. Det är ju trots allt så jag helst framför min poesi. Med eller utan musik.

 

 

 

 

Lilla sommarintervjun: Vilska Lindgren

 
Vilska Lindgren, född 1989, är poet och dramatiker. Hennes pjäs "Måtte djävulen ta alla fruntimmer", som handlar om kvinnohatet, sätts upp i Stockholm nästa vecka, den 16, 17 och 18 augusti på Teater Tre. Vilska har tävlat och läst dikter från scen i många år, snart firar hon tioårsjubiléum. Hon är även en av metaforbrottarna, den populära überfeministen Den Vilska Solanas. Vilska är även en väldigt omtyckt emcee, som bland annat syntes på årets SM i poetry slam.
 
Vilska är en av mina närmsta här i Malmö, hon tillhör Pantertanterna. Åldersmässigt är hon förstås snarare panterbebisen, men det är en åldersskillnad jag sällan märker av. När detta publiceras har vi tillsammans med Lovisa Eklund och Appelkvist tillbringat en vecka på Österlen, där vi skapat och druckit vin som sanna konstnärer. Det, ni! 
 
 

1. Hur är läget?

 

Det är riktigt fett faktiskt. Jag har precis blivit klar med ett galenskapsprojekt som resulterade i en pjäs som har premiär 16 augusti på teater 3 i Stockholm. Pjäsen handlar om kvinnohat och heter "Måtte djävulen ta alla fruntimmer". Jag hade tre månader på mig att skriva den. Vilket är fruktansvärt lite tid. Men nu är jag klar!

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jag är inte ett jättestort fan av att bada. Jag gillar att hänga på stranden med fint folk, svettas och dricka öl. Men det får jag helt enkelt göra på kvällarna, för jag skriver aldrig när jag har druckit. Och skulle jag kasta om ordningen skulle det bli väldigt lite skrivet.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Först tänker jag att jag ska vara strukturerad och gör scheman och sånt. Men det slutar alltid med kaos. Jag jobbar mycket med ångest och fosterställning. Uppdelning under arbetet med "Måtte djävulen ta alla fruntimmer" har väl varit två veckors ångest, en produktiv dag, två veckors ångest, en produktiv dag osv. Jag är pinsamt mycket en lidande konstnärssjäl när jag skriver. Ibland klär jag ut mig också. En har bara så roligt som en gör sig.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Senaste boken jag läste var "Springa med åror" av Cilla Naumann. Den var så himla fin! Jag älskade språket och hennes förmåga att beskriva utvalda smådetaljer och på så sätt måla en hel bild. Till exempel fanns det en underbar beskrivning av hur en av karaktärerna plockade upp saker med insidan av fingrarna istället för med fingertopparna. Den bilden fick mig nästan att tappa andan.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Vid köksbordet eller i soffan i vardagsrummet. Jag har försökt skriva på andra platser med det funkar liksom inte. När jag är hemma kan jag göra alla de konstiga ticsen jag har för mig när jag skriver utan att någon dömer. Vilka tics? Till exempel fyllde jag min navel med nutella när jag hade två dagar kvar till deadline med pjäsen. Hjälpte det den kreativa processen? Vet inte. Men det får plats två teskedar i fall ni undrar.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Michael Ende som har skrivit ”Momo eller kampen om tiden” och ”Den oändliga historien” (för att nämna några). Han har en helt suverän förmåga att ge detaljer som får fantasin att gå i spinn. Plus att han är en fantastisk sagoberättare och jag älskar sagor.

 

7. Du skriver poesi, men också dramatik. Hur skiljer sig arbetssättet åt mellan dessa båda uttrycksformer?

 

Inte så jättemycket egentligen. Inspirationen kommer på samma sätt, först får jag en mening i huvudet och sedan bygger jag vidare kring den. Skillnaden mellan poesi och dramatik är väl främst att när det kommer till dramatik måste jag få det att räcka över flera i sidor istället för typ tre. Inför varje scen måste jag liksom starta om och få det att hänga ihop med den föregående istället för att sätta punkt och tro att jag fått fram allt jag vill säga. I båda fallen sitter jag och suger på orden som en gammal gubbe.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Eftersom att jag precis blev klar med ett befinner jag lite i ett mellanläge just nu. Jag har en historia som legat och skvalpat i bakhuvudet i flera år som pockar på uppmärksamhet. Men jag måste vila lite innan jag sätter igång med det. Så just nu är väl mitt största projekt att jag ser alla avsnitt av "Orange is the new black" och testar alla olika kombinationer en kan ha av pålägg på knäckebröd.

 

9. Fantisera fritt om framtiden; var ser du dig själv om tio år?

 

Jag har en egen teater som heter "Teater Hybris" som bara spelar mina egna uppsättningar. Jag lever på macarons och bubbel och går endast klädd i excentriska jumpsuits och fabulösa hattar. Och det regnar konfetti varje gång jag kliver igenom en dörr.

 

10. Du håller även på med estradpoesi. Vad är det som är så kul med det?

 

Estradpoesi är ett sätt att nå ut till människor vare sig de vill eller inte. När det är din tur att gå upp scenen måste de lyssna, för annars är det oartigt. På det sättet älskar jag jantelagen. Dessutom är det en bra plattform för att utvecklas, knyta kontakter, höra andra människors fantastiska poesi och utmana sig själv. Utöver det faktum att poeter är hemskt trevliga människor. När vi inte sitter och deprimerade på våra kammare med ett glas rödvin vill säga.

 

Tidigare inlägg