En kärleksförklaring och en följetong senare

Å jag är verkligen inte den som faller för poppojkar. Han drar till och med luggen sådär fånigt åt sidan. Och sjunger i falsett. Varför blir jag alltid kär i Timo Räisänen? Det är ett fucking mysterium. Objektivt kan jag ju verkligen se att han är en tönt. Men mitt hjärta skriker Om du skulle fråga mig nu så är jag din. Gift dig med mig, Timo. Jag vet att vi kommer att bli lyckliga. Fear no darkness, promised child. I cant live if living is without you. I've got cocaine in my brain. Open your mouth now I can see you're ready to blow.


En ny fotoserie har kommit upp, nu när världens roligaste Emma är på besök.

Förra året handlade det om Posera med konstiga saker och Se ut som Kulturnyheterna.

I år är det Hitta Emma/Lina. Se nedan.

1. Hitta Emma

2. Hitta Lina

3. Hitta Emma

4. Hitta Emma

5. Hitta Lina

6. Hitta Emma

7. Hitta Lina

8. Hitta Emma

9. Hitta Lina

Och så blev det förstås några Posera med konstiga saker också. Bara för att.

1. Pers gata

2. drink med sked

3. foccacia

4. ruccola

5. liten lila kyckling (under visst dödshot)


Dagens tanke

Påskris.

Fri association på det.

Jag bodde i ett torn som pratade med mig


Jag drömde att jag bodde i ett stort torn som pratade med mig. Allt var lite mer Sagan om ringen, helt enkelt. Ibland stod tornet i staden och ibland i skogen/ på landet. Ibland både ock tydligen, för jag tog mig svävande mellan de olika platserna. Nåt med Lisa Z. Det var något läskigt också, jag minns inte vad. När jag var i tornet på landet kändes det ensligt och ensamt. Så jag flög tillbaka till stan. Tornet i stan var inklätt i ljusgrön mossa och hade fått vårskott. Hälsade mig varmt välkommen (pratade som enterna ungefär). Inuti satt en dräng eller vad man kallar det, sån med hängslen och ljusblå skjorta och keps ni vet; som i gamla filmer. Sån som tuggar på grässtrån. Han var rödlätt och hade en lösmustasch som han tog av och på. Och sen var det nåt som påminde om en kommentar på facebook. Och jag var som Angelina Jolie när jag svävade. Sa dem.

Så var det då, kanske 4?

Jag har tappat räkningen på mina "Så var det då" - avsnitt. Som jag tappat räkningen med så mycket annat. Som att jag flyttar snart igen. Och att det inte lär vara sista gången i mitt liv. Folk bor i samma städer i tio år och jag förundras. Folk får barn när de är i min ålder och köper hus. Och jag förundras.
Men nu till väsentligheterna:
Majakovskij. Min ryske playmate. Sovjets omslagspojke, som det står på den tjusiga bilden som prydde DNs kulturdels omslag när man recenserade den feta faktaboken "Med livet som insats" av Sveriges Majakovskijforskare Bengt Jangfeldt (boken finns recenserad av mig lite längre ner på den här sidan, direktlänken vägrar tyvärr fungera ikväll, anledning okänd...)
Mitt första möte med Vladimir Majakovskij var på Glimåkra folkhögskola hösten 2003. Jag och Emma satt i rummet med stenväggar och Gunilla la på en overheadbild av dikten "Ett moln i byxor". Sen såg jag den här bilden. Och var helt fast. Tyckte han var så oerhört het. Och inte blev det sämre med orden.

Dom tankar
Som drömmer på era hjärnors madrasser
som fetlagda lakejer på flottiga schäslonger
ska jag reta upp mitt hjärtas blodiga trasor
och uppkäftigt håna i fräcka smädesånger

Hos mig finns ingen gubbsjuk trånad
och i min själ växer inga gråa hår.

Världen har jag med röstkanonader bedånat,
här kommer jag – en vacker ung man på tjugotvå år.

Ni ömsinta
vill älska till violiner!

Dom råbarkade vill ha en kärlek som pukornas brak.

Men ingen av er kan vända ut och in på er
så blir ni bara läppar som jag!

 

Bara det självklara i den här raden: Jag står här och vrålar till kommande sekler:
jag brinner!

Och lyss till det här:
"Dina dikter är för tillfälliga. De kommer snart att vara glömda", ropade en åhörare till Majakovskij under en uppläsning. "Kom och hälsa på mig om tusen år, så får vi se", ropade Majakovskij tillbaka.

Jag vet, jag är tonårig och obstinat som fortfarande drömmer om Majakovskij och känner mig upplyft av hans självklara rättframhet och det blinda ältandet i olycklig kärlek, liv och död. Men nu som då: Majakovskij följer med när jag flyttar, är kvar på min vägg. Är min ryska playmate. Jag tycker det är synd att bryta en så lyckad trend.


Posera med konstiga saker, del 5

Rebeckas och Peters bröllop, stiligt värre på slott i Landskrona.
Ingen bal på slottet utan en rustning i hörnet...
Och ingen rustning i hörnet utan att jag och Sofia gav oss på den...

Posera med konstiga saker, del 4


Röd, sur godisrulle. Eller vad det kallas.

Hemma trots att det råder Malmöfestival som febrilast utanför dörren. Och då menar jag PRECIS utanför dörren... Här bor man ju centralt, må ni tro. Har även lägenheten för mig själv ikväll. Insåg att något annat fanns precis utanför dörren. Godis. Hyrfilm. Fast det blir ingen hyrfilm här ikväll. Efter duktigt romanarbete slog jag på teven, och vad fanns inte där? Friidrotts-VM....
Jag skulle kunna skriva en söt liten utläggning om det trygga med sportkommentatorer och att det säkert har att göra med tv-stunder med pappa osv, det otippade i att jag gillar sport då och då, samt det gulliga i att man nu även kan befinna sig i Berlin för att studera svettig rå macho, inte bara konstnärligt utformad vägg-garnityr... Men... nu är det som sagt friidrott.
Så det här är den uppdatering ni får.

Varför jag är hemma egentligen?
Jo, det var det här med halsen, bröstet, tydligen inflammation i brosket. Tydligen ta det lugnt, lyssna på kroppen, äta piller. Tydligen har jag börjat lyssna. 
Eller nåt.


Alltid lika hemskt 2


Ett år senare. Ännu ett par skor goes to waste.
Även denna gång i samband med Malmöfestivalen. Lika sörjda som förra årets älsklingar, om inte mer.
Måste dock poängtera att dessa var Nike, förvisso på rea men vad spelar det för roll; att de bara höll knappt ett år är en smärre katastrof.
http://linaarvidsson.blogg.se/2008/august/alltid-lika-hemskt.html



snö och utrymningsorder



In the land of strange dreams, här kommer nästa variant:
jag är på väg hem till en lägenhet, med en trappuppgång som påminner den jag hade i Halmstad. Det snöar ute. I trapphuset möts jag av massor av människor, dels de som står i kö i trappan, dels de som står i kö för hissen. Och mitt i allt detta en Janne Josefsson-liknande typ som ropar åt folk att snabba sig, att stå i raka led, osv. Vad händer? säger jag, samtidigt som jag förs in i hissen och kommer upp till ett loft med lågt tak och massor av människor som sitter på huk. Alla tittar på en och är tysta och rädda. Utom Emil Åkerö, han svänger sig ner i hissen igen, lite lian-aktigt är det nu. De tror det kommer att bli snöstorm, säger han. Kommer det det då? säger jag. Tja, om man får tro Josef Molin är det här bara bullshit, säger Emil. Så vi tar oss ut i kylan igen och njuter av att vi inte är dumma nog att ryckas med. Att det fortfarande finns vettiga människor där ute, tydligen personifierade av Josef Molin.

Det slår mig att jag omöjligt hade kunnat drömma om dessa människor utan facebook och msn. 

stort hemskt kommer-dröm 2



Bättre utveckling den här gången. 
En spindel liknande den här, som återfinns i Wanås slottspark, jagade oss. Vi var fler nu, ett helt gäng. Sprang runt i ett landskap som emellanåt liknade vår trädgård hemma. Kastade spjut och sånt, var smarta. För smarta för spindeln, som trillade och dog. Den var trög. Vi lyckades. Jag vaknade och var inte rädd, bara lite inför duschdraperiet som var fördraget. Hur som helst såg jag en positiv utveckling här. Tog idag tag i att städa av alla möblerna och ta bort mina kläder från galgarna, detta innan någon förekom mig. Nu kan de ta sina möbler när de vill, och högarna på golvet är handgripliga och bra. Jag kommer klara av det här med att flytta. 
Bland annat.

Jag verkade inte på väg att dö. (obs! Ta fasta på detta.)

Jag känner att det var länge sen jag uppdaterade, att mest därför borde jag göra det. Lite hemma sjuk egentligen. Men man orkar inte spela död på sängen HELA tiden....
Så jag försöker blanda lite visdomsord från dagarna som gått, med bilder från de veckor som förflutit. Allt i en enda röra, men det är också precis så jag upplever det.



Kognitiv beteendeterapi = "Om du gör som du alltid har gjort kommer du att få det du alltid har fått." Kortfattat.
Det lite tragiska är att min hjärna begriper detta, ansiktet ler och nickar. Medan kroppen tänker "skit i det där, det låter tråkigt", och hjärnan drömmer hyllningssånger på nätterna med uppåt-väggarna-fantasier om "life is more than this, life is more than this". Det logiska förnuftet har hårda tider i min värld. Jag har konstaterat det förr, men jag konstaterar det igen.
Därmed inte sagt att vi inte tar upp kampen...




När jag blir sjuk, är när jag har som mest att göra, och när det mesta av detta berg av saker känns roliga och livslust-motiverande. Det verkar tråkigt att kroppen tydligen inte klarar av för mycket roligt. 

Massor med utflyttning och sånt, orkar inte riktigt med det idag. Eller alls, när jag jobbar så här mycket. Idag är jag ledig, och sjuk. Känns svensson och deprimerande. Men också som att kroppen får säga sitt, och att den väntat på det länge medan jag letat efter ett läge som aldrig kom. 
Drömde översvämningsdrömmar och vaknade med Catrins huvud i mitt knä, jag skulle tydligen ta hand om henne eftersom hon var helt paralyserad av chock, och jag med. Det var flodvattensvågor och bilar som sjönk och allt som skyddade oss var glasdörrar som hotade ge vika. Vi hade kommit till den punkten nu, det är dags, nu ska vi dö. Jag vaknade svettig och var tvungen att dubbelkolla Bergsgatan och innergården, nejdå ingen översvämning, allt verkade i sin ordning. Jag verkade inte på väg att dö.

Det är ett inre intermezzo och varför nu någon skulle vara intresserad kan man tänka. Men vi lever i ett bloggarnas tidevarv, så var och en av oss får fortfarande stå ut med lite egocentrisk kaskadkräkning då och då. Eller låta bli, det är fortfarande ett fritt land. Som man tjatade om som argument till det mesta en gång i tiden.



Arbetet med fjortisromanen är inne i researchfas och det känns motiverande och eggande. Jag går seriöst in för det och läser och antecknar. Det är Per Nilsson, det är högt och lågt, det är fjortis.se och det är faktaböcker och en seriebok av Coco Moodyson. Det har varit "Fjorton suger" och det ska bli "I taket lyser stjärnorna" och den där boken som Joss tipsade om.
För att inte tala om de underbara boktitlarna jag skrivit ner inför djupdykningen i 90-talet; "Emo boy: nobody cares about anything anyway, so why dont we all just die?" av Steve Edmond. "Nothing feels good: punk, rock, teenagers and emo" av Andy Greenwald. Och "Hånglade någonsin Scully och Mulder och var den lila teletubbien verkligen gay?" av Sara Ersson och Åsa Lovén....



ur min dagbok från '96 (15 år gammal): "Jag och Amira är hippies! I 2 dagar har vi haft flätor och läderpannband. Det hela började med att Amira spådde mig. Korten sade att jag skulle uttrycka mer kärlek, det finns så mycket att ge!! Och hippies har ju kärlek som huvudtema, dessutom gillar jag starkt hippies. 
Tyvärr är det inte så inne att vara hippie nu, verkar det som. Hade varit lättare att bli punkare... Varenda kotte GLOOR så att ögonen skulle kunna trilla ur dem. Och så ger de fjantiga kommentarer... Vissa undrar om man har förändrats nu. Men i min själ har inget ändrats."




ur "Tonåring - Om livet med nästan vuxna barn" av Ingrid Gråberg och Jenny Kiefbom: ""De märkliga pendlingarna i mognadsnivå är alltså något typiskt för tonåren, och betyder inte att den tidigare så kloka pojken eller flickan plötsligt har blivit självisk, förlorat förmågan till empati eller tappat verklighetsförankringen. Han eller hon har bara ett tufft jobb att ta sig igenom, som kräver lite även av er runt omkring."


ur "Georgia Nicolsons dagbok: Akut uppdatering av hångelskalan" av Louise Rennison: 
"00:00
Vad tycker jag? Vad menar han med det? Hur ska jag veta det? Om det är någon som vet vad jag tycker så inte är det jag i alla fall."




Förresten har jag funderat över det här med en recension av "Watchmen". Och jag tror inte det blir nån, faktiskt. 
Däremot kanske jag ser om den en dag. Lyssnar rätt frekvent på soundtracket, och då främst låt nr 7; "Pruit Igoe & Prophecies" av Philip Glass. Det vill säga han som utöver Danny Elfman och John Williams gör bäst filmmusik i världen. 




Posera med konstiga saker, del 3

Jag drog med Emma i bildserie-idéen. Vi diskuterade även att det vore skoj att posera "med levande föremål", som en underrubrik kanske? Till exempel en bebis. Fast de är svåra att hålla sådär lagom nonchalant i ena benet, som jag ser framför mig. Denna punkt får alltså utarbetas innan den tas i bruk.
1. lilla äckliga dockan i trendbutiken. 2. Mikael Nyqvist ("han är så bra! Han tittar rakt in i kameran!") 3. kyliga skyltdockan på Benetton. 4. pantern. 5. pantern.
I övrigt blev jag faktiskt depp och grät sönder mig igår. Det var inte riktigt förrän jag gick in i plock-butiken på Södra Förstadsgatan, där de spelar nittitals-techno och är allmänt trevliga på baltsvenska, som jag tinade upp. Var på jakt efter nåt så ovanligt som brevpapper, och hittade ett. Doftande med både prinsessor, björnar och en drake. Helt enkelt underbart.

Posera med konstiga saker, del 2.


Idéen till fotoserien "Posera med konstiga saker" startade på den lilla efterfesten hemma hos mig efter Gatsby-finalen i början av december, då jag omedvetet poserade likt en 50talspinuppa med en falafel i handen. (Omedvetenheten rörde alltså falafeln. Emelie: Poserade du just med en falafel, Lina? Jag: Oj, ja, det gjorde jag visst.)

Många har velat delta i denna serie utan att den för dens skull blivit av. Jag själv har gjort några stapplande försök. Här med en tejprulle:




I helgen lyckades vi slutligen lite bättre. Se nedan del 2 i serien "Posera med konstiga saker", jag och Lovisa in action i vårt kök. Lägg även märke till de intressanta skillnaderna; jag kör på 50talsstilen, det vill säga naivt glad eventuellt lätt förvånad. Medan Lovisa kör mer på den blaserade modellstilen à la catwalk. Rösta fram bästa bilden, eller kom med förslag till saker du vill se oss posera med.

         

1. brödrosten. 2. russinburken. 3. saxen. 4. toalettrullen. 5. kattmat. 6. tortellini. 7. den coola kafétavlan Björn o Caroline äger. 8. disktrasan. 9. en guldfisk i plast. 10. en liten glöggflaska.

I övrigt var jag hemskt dagen efter igår och tittade bara på film, ev skrev lite på romanen, bedrev mer eller mindre intellektuella sms-konversationer, samt bakade havrekakor från nätet. Det där lät mer än det var. 
Underbart, det där med recept från nätet. När man vägrar gå ut o handla ingredienser: googla tills du hittar ett recept som följer ditt skåps restriktioner av varor. Här är gårdagens briljanta exempel: http://www.tasteline.com/recept/Havrekakor_med_russin)


Sms-spelet del 2

Miss: Du, var det Jacob Hellman vi var hemma hos på den festen när jag träffade dig? (Undertext: vad i helvete, varför var det ingen som sa det till mig?)
Mr Jag svarar aldrig annars: Nej, det var det inte.

Två sekunder senare:
Mr Nu svarar jag mer än jag måste: Vi är kusiner.

Mr Jag är på när du är av: Varför undra du det?

Mr: 

.... Jag är ute och svirar ikväll...

Miss är tyst.
Inte för att hon spelar spelet.
Utan för att hon hånglar upp en annan mr mot en vägg.

Sms-spelet




Nu så här i gråaste november tycker jag det är dags för lite vardagshumor. Här en påbörjad pjäs ur verkligheten, med stora distanser och väldigt lite av det vi kallar närhet. 





Mr (jag bor jättenära ditt hus) och Miss (det var en månad sen sist och du är het och fyrti) träffas.

Incidenten.

 

…….

 

 

Miss (en vecka senare, det är sen kväll): Hej, jag tänkte jag kanske kunde komma över?

 

Mr (tre dagar senare): Hade barnen hela helgen, såg inte ditt mess förrän nu. Sorry!

 

Miss: Det är lugnt.

 

Miss (åter en vecka senare, dagtid): Hej. Jag tänkte vi kanske kunde ses i nästa vecka?

 

Mr (fem timmar senare): Hej, vad roligt att du hörde av dig. Ja, gärna det. Torsdag?  Jag jobbar hela helgen.

 

Miss: Det är den enda dagen jag inte kan. Fredag?

 

 

Miss (fem dagar senare, det är sen kväll): Säg bara till.

 

 

 

Miss (fem dagar senare, det är onsdag kväll och världen är tråkig, Miss är het): Ska inte du och jag ta en öl på Tempo ikväll?

 

Mr (en dag senare): Jag hade somnat! Sorry.

 

Miss: Det är lugnt. Kanske en annan gång?

 

 

 

Mr (jag svarar inte förrän efter minst ett dygn numera): Gärna det. Jag har sönerna i helgen. Kanske nästa vecka?

 

Miss (I dont fucking care anymore): Ja. Jag kan onsdag – fredag, bara det är kväll.

 

 

 

Ett något abrupt slut, jo jag vet. Ska jobba på den delen... Eller inte... Vi får väl se.

Nästa gång blir det samma tema, annan idiot.

 


Bild tagen från www.excellent.se

Så var det då 2.


Stora skräcken, ålder: 15.


Så var det då 1.


Kvinnlig förebild, ålder: 8.



yearbook yourself, del 1.

Okej, det här var förbannat svårt, och ett tecken på att nätet är fullt av seriöst roliga saker som man fastnar vid och slösar ton med tid som man inte har... Gah!
Anyhow. Här är mitt första försök på www.yearbookyourself.com
Testa själv får ni se att hur jävla lätt det är, då.




1974 års version




1980 års. Den här gillar jag fast den är fel! Eller hur, om man kisar? Jag passar rätt bra i det där runda ansiktet.




96 års version. Okej, fuck. Och jag kommer inte ens ihåg att man såg ut så här?




2000 års version. Kisa, kisa... Får mig att undra varför jag INTE såg ut så här 2000?




Om ni kikar noga lägger ni även märke till mitt finger vid kinden på den ursprungliga bilden.
Pinsamt men sant. Allvarligt, det här var så kul så jag funderar redan på om jag ska börja använda min scanner imorgon. Möjligheterna, möjligheterna! Såg även framför mig det där klassiska posandet i fotoautomaterna; jo, det finns en sån på stationen! Jag har sett den! Och jag har även sett folk använda den! (Har även sett en livs levande telefonkiosk på torget här utanför.) Men... ah... Söka jobb. Var det ja.

Påbörjade idag nåt som kittlade. Kändes som en diktsamling. Är det ett konstigt mellanting? Ja, kanske ett konstigt mellanting.

Är det förresten inte på tiden att min blogg blir bra igen snart?

Jo, det är det sannerligen.
Godnatt.

Alltid lika hemskt...

...att göra sig av med utslitna älskade skor.




Men nu är det städdags, och inget onödigt får plats i nya boendet. 
Så puss och hej, mina älsklingar!



Malmöfestivalen 6.


Jag hoppar över sista dagen på Malmöfestivalen.
Nån form av svullnad bakom örat. Plus lite ont i halsen.
Plus att det inte kan vara nyttigt att dricka varje dag.

Plus att...
jaja.
Jag tycker jag har utnyttjat det rätt bra ändå va?

Läsning imorgon, se Min profil här intill.
Som det känns nu blir det nya dikter bara. Jag är trött på vad jag har för tillfället.


Malmöfestivalen 5.

Hände väl inte så mycket igår. Men eftersom jag kommit in i det här med att uppdatera varje dag på festivalen, så är det väl synd att sluta?

Vi kollade på standup på Hedmanska gården, jag o Björn. Det flög helikoptrar över oss som hela publiken unisont gav fingret till. Jag såg Robert, ni vet han den animerade killen som gör reklam för Boxer, i verkligheten!
Showen, eller vad man ska kalla det, påminde om improvisationsteater. Både jag o Björn blev lite sugna att gå upp. Med den skillnaden att kravet på att vara rolig här är UTTALAT...



Den här mannen är bra för han är lång. Han heter Fritte Fritzon, och jag som är 1,65 och stod rätt långt bak kunde ändå se hans huvud sticka upp då och då. (För all del, han är rätt rolig också!)


Satt på Lördagsplan och drack öl o åt lite nötter. Mycket läskiga chilinötter.
Träffade kompis till Björn från scenskolan, hon hade nyss blivit dumpad. Vi diskuterade relationer och icke-relationer.

Såg han i The Ark som har dålig klädsmak. Vilket resulterade i ett litet snack om hur man beter sig med kändisar.

Vid toaletterna är det alltid folk som undrar ifall det är blandat kille/tjej eller uppdelat. Det är blandat, och jag är något trött på att höra folk snacka om det. Igår hörde jag dock bästa synonymen för unisex: "Huller om buller! Det är huller om buller!" Sagt av en kraftig tant med lika kraftig malmöitiska.



Chilinötter som är så här ljusa? Japp, det är definitivt nåt fel på dem...

Ett annat spännande citat var "Allt som ligger på marken får man trampa på." Sagt av en man till en kvinna. Vad jag såg stod hon upp. Osäkert alltså vad han menade med denna något nonchalanta kommentar.

Tackade nej till efterfest med rödvin hos Björn. Kände att det var ett mycket moget beslut av mig, då jag skulle på arbetsintervju idag på förmiddagen.

Jag får jobbet om jag tackar ja till låg lön. Två timmar om dagen, ska fundera på det till söndag...


Bilder tagna från www.oslipat.com och nån matsida.

Tidigare inlägg