Jag vill ju vara fri!
Idag kan ni läsa både min krönika för månaden i HD, här, och min recension av biografin om Lena Nyman, här!
recension: "Bunkern"
Idag skriver jag om en riktigt ruskig thriller. Tyvärr kom den av sig lite på slutet... Läs hela min recension här.
Nr 6 i Bokjuryn!
Ada skickar ett mess att jag kom på plats nr 6 i tävlingen Bokjuryn, en tävling där unga får rösta i fyra olika kategorier; Bilderböcker, kapitelbok 6-9 år, kapitelbok 9-12 år, ungdomsböcker, serie/manga och fakta. Det har gjorts ett urval av alla böcker som kom ut förra året, och jag visste att min var med. Min första tanke är "jaså jag vann inte?" Hahahahahhaha, ibland är jag bara obetalbart löjlig!
För den som ser livet är det visst inte lätt att vara nöjd...
Fast när jag kommit hem från gymmet, googlat och läst igenom listorna är jag ändå jävligt nöjd. Där står min bok ju, med på listan! Ett bevis på att jag har unga läsare som gillar det jag skrivit, och det blir faktiskt lite obegripligt, svårt att ta in, kittlar gråtådran.
Tusen tack, alla som röstat på och läst min bok! Även ni som läste den och hatade den, ni gör mig ändå glad. Se hela listan här.
Tillägg: Det är alltså alla böcker som gavs ut 2012 som är med och tävlar, läsarna kan nominera vilka de vill ur utgivningen. Fräckt va?! Det gör ju det här ännu större än jag först fattade.
krönika: svenska gubbar
Nej, det handlar inte om gubbar i ordets könsbestämda bemärkelse... Läs om min bild av våren här.
(Bilden kommer från bloggen Glimmingegruppen, pappas förening.)
Bilder från seminariet!
Nu finns det lite bilder från seminariet i torsdags! Jag tackar Hanna Nyberg som tagit dem, och Christin Ljungqvist som skickat dem. Hanna jobbar på Lunds studentradio och du kan se mer av henne här.
Vad man inte kan se här eftersom jag vinklar boken inåt, är att jag med färgerna i klänningen lyckats (utan att det var planerat) matcha min bok! Måste bli bättre på att visa upp min bok för publiken, herre jistanes, det där suger ju som representation...
Rapport från min dag på Litteralund
Igår var det Litteralund!
Jag har tyvärr inga bilder från när vi pratade på seminariet (som varade en och en halv timme!) än, men det ska komma så småningom. Det var en skön dag, om än lite trött. Jag till de andra: "Jag gick upp 7.30." De andra: "Jag gick upp 5." "Jag gick upp halv 5." ... Varning för att vi kan se lite trötta ut på bilderna alltså...
Idag är jag fortfarande trött och faktiskt lite bakis. Men det var hemskt trevligt, seminarie, dag, mingel och allt. Och att jag ändå kom till fiket vid 9-halv 10 imorse, och sen satt där till lite över 12 och skrev, det har jag Amanda Hellberg och Christin Ljungqvist att tacka för. Bra att prata skrivande och bli så himla pepp igen! Bra att påminna sig om att man är författare.
Vi pratade en del om vikten av att låta sitt manus ligga också, jag och Christin. Hon håller ju på med tredje boken nu, och jag med kan man säga, eftersom förra väl får räknas som en andra som blev refuserad. Eller uppskjuten eller hur man nu säger. Vad som blir av den är för tidigt att säga. Nu är det crossovern som gäller. Jag avslöjade på seminariet igår att den handlar om "så allvarliga saker som ätstörningar", men också "mer underhållande saker, som att knulla runt".
I alla fall kom jag fram till att jag måste lära mig av mina misstag. Inte underskatta det där med att låta ett manus vila. Så deadline maj har bytts ut mot att jag har sommaren på mig.
Christin och Martin Bensch, som skulle leda samtalet. Peppade?
På seminariet pratade vi om hur det går till när vi skriver, vad vi tänkte kring våra karaktärer, hur vi hinner med att skriva (alla jobbar eller gör annat vid sidan av), och så vidare.
Katarinas tåg var försenat, vilket utlöste lite extra panik. Men sju minuter innan start kom hon!
Den här bilden är tagen efter seminariet, när vi pratade med bland andra Petra, till höger, som själv höll på att skriva på böcker och ville ha råd om hur man ska tänka när man skickar till förlag.
Christin blev intervjuad av radio också, medan jag satt och tragglade Ann Rice. Ibland är det verkligen traggla som gäller, hur mycket jag än gillar den. Att läsa på engelska bygger upp en mur mellan dig själv och boken, och det där underbara när du är ett med handlingen och ser allt som en film som du nästan deltar i; det tar liksom någon sida extra att uppnå.
Här är vi lyckliga för att Litteralund bjuder på kaffe och morotskaka.
Jag och Christin är väl egentligen så olika som två människor kan bli, men i snack om skrivandet klickar vi. Och det var en fin dag med mycket snack om annat också.
Har ni tänkt på att vi ler likadant till exempel? Så att tandköttet syns.
Det var fint väder men blåsigt. Vi tog en tur i Lunds domkyrka, och jag blev lite sur över att porten ner till kryptan där jätten Finn står var stängd. Däremot kikade ett huvud upp ur golvet! Någon hade plockat ur några stenar och stod i en trång gång ner i marken. Det visade sig vara Jens, men jag återkommer till det...
Gick även in på Akademibokhandeln, både jag och Christin tycker det är kul att kolla hur de valt att skylta våra böcker. Och det var inget att klaga på minsann! Man skulle kunna tro att Gilla Böcker haft ett finger med i spelet...
Fast vad löjlig jag är, som påstår att jag skrivit andra boken! Jag tar genast tillbaka det. Det är fan ingen bok förrän man kan peka på den där den ligger i en bokhandel. Som Christin gör här.
Efter en stormig dag i Lund med fika och fika igen var det dags för mingel. Mycket trevligt med applåder för årets ALMApristagare Marisol Misenta, som många inte hade så bra koll på och som jag tyvärr inte fick pratat med. "Hur mycket vinner hon?" "Fem!" "Fem..?" "Fem vad du tror det är."
Världens minsta människa var hon, till storleken. Men numera mycket stor på jorden alltså.
Mmm, goda små rätter i glas, och vi som var så hungriga...
Det var alltså Jens som kikade upp ur golvet. Han skulle hålla i ett seminarie imorgon och var något av en expert inom skräcklitteratur, sysslade även med illustrationer. Men främst med arkeologiska utgrävningar, ja nu kan jag inte den tjusiga termen för det, men det var i alla fall han som var nere i det lilla hålet när vi var i kyrkan. Roligt sammanträffande! Han var väldigt nyfiken på min bok också, som han hört mycket om.
Sen gick vi vidare till pub och pratade om hur det är att skriva tillsammans med någon, och vikten av att som författare ta sig tiden att skriva. Amanda Hellberg var en riktig energispruta i detta sammanhang! Jag blev så inspirerad inför framtiden att jag knappt kunde sova när jag kom hem. Låg och tänkte på vilka förändringar jag kan göra i mitt liv för att gå in för skrivandet ännu mer än jag redan gör. Vad som egentligen krävs för att kunna leva på det. Amanda Hellberg ger ut tre böcker i år. Kommer jag någonsin att komma upp i en sån takt? Nej, inte som jag lever nu. Vet inte ens om det känns som en rimlig målsättning. Men en om året då? Vad är min standard och hur ska jag kunna nå den?
Och samtidigt hålla det där i bakhuvudet att man måste låta projekt vila, ta sin tid att bli klara. Arbeta parallellt med andra projekt är förvisso inget problem. Och Icajobbet är jag inte redo att släppa än, jag vill ha min stadiga månadsinkomst. Johanna Lindbäck sa att hon är uppfostrad på samma sätt. Och hon har ändå gett ut MÅNGA böcker!
Slutligen köpte jag den mest fantastiska av musmattor. En persisk!
Fler bilder kommer att komma om nån dag eller så. Hoppas jag.
Ett nödvändigt ont
Respons från Lisa Z har trillat in i mailen. Jag har precis läst igenom och hummat och antecknat i minnet. Det är alltid samma sak med respons. Både upplyftande och pepp; - och deprimerande och irriterande. Varför tar det så lång tid att göra något bra? Författandet är ett så satans långsamt yrke. Jag som tycker att jag är produktiv, ändå känns det som att det kommer att dröja innan nästa bok av mig kommer.
Som vanligt är årstider i en enda röra, karaktärsutvecklingen hackig och det saknas något.
Även om mycket är bra också, flyter på, bränner till, imponerar.
Precis som med förra kommer jag att omarbeta och omarbeta, och sen kommer förläggaren inte att vara nöjd ändå när det väl kommer dit, och så får jag omarbeta och omarbeta igen. Det krävs att man inte är för känslig. Det krävs att man kan omvärdera, göra om göra rätt. Igen och igen.
Folk tror inte att det är så här det går till. Jag ska berätta i nästa vecka, då är det Litteralund och vi ska prata om skrivprocesser och arbetssätt, bland annat, då ska jag försöka återge hur svårt det är. Och kul samtidigt, förstås. Som ett nödvändigt ont.
Lisa Z är nog faktiskt min bästa responsgivare. Imorgon ska vi ha lite mer muntlig genomgång över ett glas vin på Möllan. Då kommer vi att prata om livet också, förmodar jag, det är bra att jag har henne i mitt liv. Måste komma ihåg att tacka henne i böckerna framöver.
Nu ska jag skriva en krönika. Det brukar ta lite drygt en timme och sen följer minimal redigering. Ibland är min responsperson på HD nöjd direkt, säger "det här publicerar vi, bra!". En stjärna i kanten, som på mellanstadiets uppsatser. Helt sjukt i jämförelse!
Men skönt som avlastning och egoboost.
PEPP! x 2
Saker som händer just nu är att jag ligger i startgroparna.
För Litteralund i Lund nästa vecka, där vi ska sitta o prata om våra böcker på torsdagen, jag, Christin och Katarina.
Inför det läser jag de andras böcker...
Christins tjusiga bok "Fågelbarn", som är hennes andra bok, är en mörk historia. Handlar om Hanna, som var med i "Kaninhjärta" också, men där som en bifigur. Vi får ta del av Hannas uppväxt, och även här utlovas både vackert språk och läskiga spöken...
Katarinas bok "Vi är inte sådana som i slutet får varandra" har inte hunnit komma ut än, så jag läser den i pdf. Jag vet inte vad jag tänkte när jag skrev ut den i samma format som boken kommer att bli i, så att jag får gå omkring med en tjock plastficka i väskan med sidorna i, för att de inte ska trilla ut. Nåja... Det är ju en bra layout mitt förlag har, så tempot flyger. Beror nog mycket på att det här är en väldigt underhållande bok också, med bra driv och skojig huvudperson. Läs den när den kommer, nu i april!
Så här kommer den att se ut då:
Och så funderar jag lite över vad jag ska svara på frågorna och bråkar lite med min lugg, som är precis så där mellanlång så att den flaxar i ögonen hela tiden.
En annan sak jag peppar inför är morgondagens stora final! Då tas Malmölaget ut inför SM. Jag kommer att komma direkt från jobbet och bara vara publik, men så himla spännande det ska bli!!
Kom dit ni med. Insläpp kl 19, tävlingen börjar 20, platsen är Moriskan, emcees är Lovisa Appelqvist och Josef Hoffert, förpoet är Louise Buenafe Mistén, gästartist är Tobias Erehed.
Entré: 50 kr.
recension: "Inte helt hundra"
Idag har jag varit på brunch så länge att jag glömt bort tid och rum lite. Men just det, det är ju söndag och då var det min recension av den bra debutanten som skulle upp! Läs den här, och läs boken.
Recension: "Hatet"
Idag skriver jag om Maria Svelands senaste bok, en viktig debattbok om antifeminismen. Läs recensionen här.
krönika om läsningens förlovade land
Dagens krönika handlar om när jag förlorade förståndet över en bok. Sånt där som är så underbart att få vara med om... Läs här!
recension: "The walking dead vol 5"
recension: "Främlingen i spegeln"
På Internationella kvinnodagen den 8 mars recenserade jag den här boken, men eftersom jag var i Stockholm har jag inte hunnit uppdatera om det förrän nu. För ja, när jag är på semester och hälsar på folk är jag gärna ledig från internet. Testa det ni också, hörni! Dagens må-bra-knep.
Läs recensionen här!
Inte publicering till hösten
foto på mossa: Sofia Arvidsson
Kära bloggläsare.
Det blir ingen publicering till hösten.
Jag har ju jobbat stenhårt för detta i några veckor, så det är klart att det blev en viss besvikelse som infann sig först.
Samtidigt har jag turen att ha ett väldigt bra förlag. I min omarbetning har jag kommit långt, men det har också kommit in lite andra spår. Det drar åt lite olika håll. Sånt som händer.
Hur som helst ville jag mest ta tillfället i akt att fundera över besvikelsen som ändå infann sig. Varför skriver man? Är det bara för att bli publicerad?
Skulle jag inte fortsätta i vilket fall som helst?
Det kändes viktigt att meddela er detta: att även om jag har foten inne, har fått debutera och så vidare, så betyder det inte att min skrivandeprocess förenklas. Det betyder inte att jag är på ett ständigt bananskal. En roman är alltid lika mycket jobb, och den här romanen har varit igenom en del och kommer att behöva en del till.
För att bli riktigt bra.
Och att släppa ifrån sig något halvdant; det är varken jag eller mitt förlag intresserade av.
Men intresserade av den är de fortfarande, ingen fara på taket. Det blir Gilla som ger ut den när den kommer.
Så jag tänkte tipsa er om att Jenny Jägerfelds nya bok kommer ut till hösten. Och att Christin Ljungqvists kommer om någon liten månad. Jag har flera projekt på gång, det råder ingen nöd. Det är ingen tävling.
Jag gillar arbetet och det är huvudsaken. Arbetet fortsätter.
Dagens boktips: om kvinnligt åldrande
Jag läser en bra bok...
Ni får läsa recension av den i början av mars.
recension & krönika
Nu är det mycket.
Idag skriver jag krönika i HD, om näthatet som jag inte tycker blir inaktuellt. Läs här.
Igår skrev jag en bonusrecension till Anders Fagers "Jag såg henne idag i receptionen", en nutida skräckberättelse, som jag tyckte både bra och illa om. Camilla har recenserat den tidigare, men vi tyckte väldigt olika, och då kan det ju vara bra med en extra recension, eller hur?
Läs även intervjun som Camilla gjort med Anders från bokmässan.
recension: "Gång på gång är skogarna rosa"
Soffredigering
Det bästa med att jobba hemifrån är att man kan jobba från soffan ibland. Vilket läge man vill.
Att tämja en bångstyrig en. Eventuellt förvilda.
Redigering sa du?
Som fan!
Vindruvor är bra tilltugg.
Igår läste jag igenom. En bra grej då är att skriva upp på en liten lapp scener man kommer på som man ska testa skriva in. Det blir roligare att sätta sig nästa dag när man redan är på gång liksom. Man vet att man VERKLIGEN är på gång när det kommer några eftersläntrare vid 7-tiden. Idag var första dagen på länge som jag kom upp innan 9 by the way. Score!
Ibland blir jag lite stissig över att jag kanske inte hinner. Ibland blir jag lite chockad över hur snabbt jag kan jobba (idag gick jag igenom 80 sidor; gjorde små och stora ändringar, strök vissa stycken samt skrev in flera nya scener). Ibland känns det pirrigt att jag kommit så pass långt med det här, att jag faktiskt vågar riva och slita i det. Idag t.ex, slängde jag en scen i papperskorgen, som jag alltid har älskat. För den behövdes inte längre! Den blev fånig där! Så det så.
Ibland vill det sig inte riktigt och jag blir lite galen på hur dåligt jag skrivit, att jag hur jag än gör fastnar i samma jävla hjulspår, att det inte blir som jag vill; snabbare!
Ibland sliter jag mitt hår. Som en sann konstnär. Eller tjurfäktare.
Frukt är bra tänker jag. Apelsiner. Bananer. Och fyra donuts för 25 kronor!
En regel hemma hos mig är att vi inte städar i redigeringstider.
Det händer att jag går utanför dörren. Inte så långt just idag, men andra dagar kan jag gå till Pildammsparken. Det är ett bra ställe att samla tankarna på. Få lite skogsdos. Igår var jag och Kolbeinn där. Pratade om livet, gick vilse i labyrinterna. Tog en cigg i amfieteatern, dinglade med benen. Idag skrev jag in lite saker han sa i min roman. Jag gör sånt hela tiden nu, ni får passa er. Om jag känner att det behövs kommer jag att tacka er på slutet, jag lovar.
recension: "Genom natten"
Stig Saeterbakken är nog en av de bästa författarna jag vet i vår tid. Han tog livet av sig i januari förra året. Hans sista bok heter "Genom natten" och är utgiven på svenska av Vertigo förlag. Jag har recenserat den för dagensbok idag. Det är fint, det där, när man får anledning att kötta på för kung och fosterland i sin bedömning av något. Läs recension här, och läs boken.