recension: "Inte helt hundra"

Idag har jag varit på brunch så länge att jag glömt bort tid och rum lite. Men just det, det är ju söndag och då var det min recension av den bra debutanten som skulle upp! Läs den här, och läs boken.
 
  

Recension: "Hatet"

 
 
 
 
Idag skriver jag om Maria Svelands senaste bok, en viktig debattbok om antifeminismen. Läs recensionen här.
 
 
 
 

krönika om läsningens förlovade land

Dagens krönika handlar om när jag förlorade förståndet över en bok. Sånt där som är så underbart att få vara med om... Läs här!
 

recension: "The walking dead vol 5"

Recension igen! 
 
 
Läs här.

recension: "Främlingen i spegeln"

På Internationella kvinnodagen den 8 mars recenserade jag den här boken, men eftersom jag var i Stockholm har jag inte hunnit uppdatera om det förrän nu. För ja, när jag är på semester och hälsar på folk är jag gärna ledig från internet. Testa det ni också, hörni! Dagens må-bra-knep.
Läs recensionen här!
 
  
 

Dagens boktips: om kvinnligt åldrande

Jag läser en bra bok...
 
 
 
Ni får läsa recension av den i början av mars.

recension & krönika

Nu är det mycket.
Idag skriver jag krönika i HD, om näthatet som jag inte tycker blir inaktuellt. Läs här.
 
 
Igår skrev jag en bonusrecension till Anders Fagers "Jag såg henne idag i receptionen", en nutida skräckberättelse, som jag tyckte både bra och illa om. Camilla har recenserat den tidigare, men vi tyckte väldigt olika, och då kan det ju vara bra med en extra recension, eller hur?
Recension
 
Läs även intervjun som Camilla gjort med Anders från bokmässan.

recension: "Gång på gång är skogarna rosa"

 
Idag recenserar jag Emily Dickinson!

Soffredigering

 
Det bästa med att jobba hemifrån är att man kan jobba från soffan ibland. Vilket läge man vill. 

Att tämja en bångstyrig en. Eventuellt förvilda.

Redigering sa du?
Som fan!
 
 
Vindruvor är bra tilltugg.
 
 
Igår läste jag igenom. En bra grej då är att skriva upp på en liten lapp scener man kommer på som man ska testa  skriva in. Det blir roligare att sätta sig nästa dag när man redan är på gång liksom. Man vet att man VERKLIGEN är på gång när det kommer några eftersläntrare vid 7-tiden. Idag var första dagen på länge som jag kom upp innan 9 by the way. Score!
 
 
Ibland blir jag lite stissig över att jag kanske inte hinner. Ibland blir jag lite chockad över hur snabbt jag kan jobba (idag gick jag igenom 80 sidor; gjorde små och stora ändringar, strök vissa stycken samt skrev in flera nya scener). Ibland känns det pirrigt att jag kommit så pass långt med det här, att jag faktiskt vågar riva och slita i det. Idag t.ex, slängde jag en scen i papperskorgen, som jag alltid har älskat. För den behövdes inte längre! Den blev fånig där! Så det så. 
 
 
Ibland vill det sig inte riktigt och jag blir lite galen på hur dåligt jag skrivit, att jag hur jag än gör fastnar i samma jävla hjulspår, att det inte blir som jag vill; snabbare!
 
 
Ibland sliter jag mitt hår. Som en sann konstnär. Eller tjurfäktare.
 
 
Frukt är bra tänker jag. Apelsiner. Bananer. Och fyra donuts för 25 kronor!
 
 
En regel hemma hos mig är att vi inte städar i redigeringstider.
 
 
Det händer att jag går utanför dörren. Inte så långt just idag, men andra dagar kan jag gå till Pildammsparken. Det är ett bra ställe att samla tankarna på. Få lite skogsdos. Igår var jag och Kolbeinn där. Pratade om livet, gick vilse i labyrinterna. Tog en cigg i amfieteatern, dinglade med benen. Idag skrev jag in lite saker han sa i min roman. Jag gör sånt hela tiden nu, ni får passa er. Om jag känner att det behövs kommer jag att tacka er på slutet, jag lovar.
 
 
 
 
 
 
 

recension: "Genom natten"

 
Stig Saeterbakken är nog en av de bästa författarna jag vet i vår tid. Han tog livet av sig i januari förra året. Hans sista bok heter "Genom natten" och är utgiven på svenska av Vertigo förlag. Jag har recenserat den för dagensbok idag. Det är fint, det där, när man får anledning att kötta på för kung och fosterland i sin bedömning av något. Läs recension här, och läs boken.

Min kommande roman i bilder

Oj.
Plötsligt känns det på sin plats att varna omvärlden om att jag kanske blir outhärdlig i några veckor framöver.
En snar deadline dök upp och jag ska speed-jobba om det manus jag skickade in innan jul, i hopp om publicering till hösten. Både skoj och lite jobbigt förstås, men det är bara att bita i det. Start imorgon!
 
Här är i bilder vad den handlar om:
 
  
 
 
 
 
Spännande va?

Vill du leva på ditt skrivande?

 
Det är måndag kväll och jag sitter och går igenom de sista grejerna inför morgondagens workshop. Jag ska till Klippan och göra skrivövningar med sjundeklassare. Jag är nervös, men vet att det som vanligt med största sannolikhet kommer att kännas bra efteråt, och med tanke på hur snälla och intresserade de var förra gången jag var där så varför skulle det inte gå bra imorgon?
 
Det visar sig vara en stor del av författarens yrke idag, att kuska runt på skolor och lära folk att skriva, att prata om sitt författarskap och ge föreläsningar, få lite reklam och samtidigt få betalt för det. Och jag får bra betalt, det ska inte klagas på. Efter publiceringen är man garanterad en lägre gräns och den sätter författarförbundet, det är bara att följa deras rekommendationer och de flesta skolor har tillgång till Skapande skola-bidraget och säger ja till villkoren utan förhandling. Det ger flera tusen i timlön, om man nu enbart räknar timlönen på de timmar man är där. Vilket man naturligtvis inte kan göra, men ändå. Det låter bra. För all del: ofta är det till och med skoj. Jag hade författarbesök i lördags för Sörängens folkhögskola. En liten grupp intresserade skrivare som själva kommer att bli publicerade en dag, bara fråga om dedikation. Bra frågor och jag försökte peppa så mycket jag bara kunde.
 
De flesta människor verkar förutsätta att jag vill "leva på mitt skrivande", som det så fint heter. 
Men vad betyder egentligen det?
Jag tycker om att skriva romaner. Det är skrivande för mig, att sätta ihop världar som sedan människor som behärskar läsandets konst kan ta del av. Jag tycker även det skulle vara kul med en diktsamling nån gång kanske, recensera böcker är roligt och artiklar och krönikor; men redan här har vi kommit en bit ut mot kanten. 
 
Men att "leva på sitt skrivande", det inkluderar så mycket mer än man tänkt sig. 
 
 
För ska jag skriva romaner, då behöver jag tid.
Tid kostar pengar. Pengar jag lätt kan tjäna på Ica; sitta av mina timmar och göra mina enkla sysslor, mer eller mindre oförberedd. Jag är social men behöver inte tänka så mycket.
Eller kan jag jobba på att avancera, bli ett ansikte, bli någon i branschen. För ett tag sen fick jag tips om att söka ett radiojobb, lät skitkul. Det enda problemet var att det var heltid i sex månader.
Heltid i sex månader? Hur ska jag då ha tid att skriva på mina romaner?
 
En man på mitt jobb är full av tips: "du kan skriva en deckare!" "Du kan skriva en ny Harry Potter!" För det tjänar man pengar på. Den svåra balansgången mellan att överleva och att göra det man tror på. "Du kan skriva en ungdomsbok till, det gick ju bra för den här första! Då är du liksom etablerad nu!"
 
Min kollega på HD, Ulf Nilsson, skriver bra om det här
 
 
Det är helt okej att försöka lära sjundeklassare att det är roligt att skriva. Vissa tycker det, andra kanske tycker det när lektionen är slut. Ytterligare andra skiter i vilket och skiter i mig. Ytterligare andra tycker det verkar svårt, att jag pratar förbi dem, ytterligare andra är mer intresserade av fotboll, konst, att ligga på en säng och hångla. En annan har aldrig läst en bok, kommer kanske aldrig att göra det heller.
Min roll i deras klassrum är författaren utifrån. Men också deras lärare för två timmar framåt. 
En helt krass fråga i sammanhanget då: var det lärare jag ville bli?
Nej. 
 
Det är svårt att skriva om det här, inser jag, det låter bara som att jag är bitter och bajsar i det blå skåpet eller vad säger man; bajsar där jag äter? Gräver min egen grav. Spottar på min kår. Säger att jag aldrig mer vill ha såna här gig, och det är ju inte sanningen. 
Men det är en viktig frågeställning att göra sig då och då. 
Hur vill jag att mitt liv ska se ut?
Hur mycket pengar behöver jag?
Hur mycket tid behöver jag?
 
Har jag tid med det viktigaste? Har jag tid att vara författare?
 
 
Kanske är det en avvägning man lär sig med tiden. 
 
Det ska bli spännande att komma till Klippan imorgon och se om min planering fungerar, om eleverna är snälla, om de har kul på min lektion eller hatar mig. Barn är inte det värsta man kan umgås med. Ibland är de till och med riktigt trevliga.
Och samtidigt längtar jag så att det sliter och drar i mig till nästa skrivdag. Till tiden, till den där luckan i kalendern som tillåter att jag återvänder till min egen värld. Min påhittade värld, där meningarna ska slipas, karaktärerna ska få liv, strukturen ska fungera.
Romanen.
Som ju måste skrivas om den ska bli klar nån gång.
 

LitteraLund!

 
 
Nu har det blivit klart att jag ska vara med på LitteraLund, Lunds barnboksfestival!
Jag, Christin Ljungqvist och Ester Roxberg kommer att prata om våra böcker, främst "Det borde finnas regler", "Kaninhjärta" och "Antiloper", men Roxberg och Ljungqvist släpper även nytt i vår... Programpunkten för er som är intresserade heter "Extrem vänskap på liv och död", och det är torsdagen den 18 april mellan 10.30 och 12.00 du ska vara på plats. Lokalen är Lunds stadshall, Stortorget 7. För mer info om kostnad och hela program, se här.

recension: Med slutna ögon

 
Idag brutalsågar jag. Nej, det finns inga fina omskrivningar för det. Men sånt kan väl vara kul att läsa ibland, det med? Läs min recension av Jan-Erik Ullströms bok "Med slutna ögon" här.

krönika: Rundgång

 
Idag skriver jag i HD igen.
Från litteratur till Charlotte Perelli! Läs här.

recension: "Tobleroneaffären"

 
Idag skriver jag om "Tobleroneaffären - varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister", en bok om skandalen kring Mona Sahlin på -talet, skriven av hennes dåvarande pressekreterare Mikael Romero. Mycket intressant läsning om Sahlin som person, turerna kring en politiker och inte minst som granskning av skvaller-förlåt kvällspressen, och vad som egentligen hände. Spännande bok du inte vill lägga ifrån dig.
 
Läs recensionen här.
 
Som bonusrecension har vi även Bengt Ohlssons biografi över Margot Wallström, recension av Ella Andrén. 
Vad tyckte vi på dagensbok om det gångna årets litteratur, vilket var bäst i de olika genrerna? Se listorna som vi på redaktionen gemensamt tagit fram i vänstra kolumnen på sidan.
 
Gott nytt år!

Min ljudbok som julklapp kanske?

 
 
Idag har det hänt två saker. 
 
1. Min krönika har publicerats i HD! Läs den här.
 
 
2. Min ljudbok har kommit ut så att man kan köpa den! Bara 49 kr, så kom igen, kräng! Inläst av mig, inspelad av Lina Kvist, så bra som den kan bli, jag lovar.
Omslaget är nytt, detta pga att Storytel vill locka även vuxna att köpa den. Jag är lite missnöjd med att båda har långt hår, men ni får ha överseende med det. Innehållet är ju det som räknas, eller hur?
Köp den här! 

Recension: "Mitt grymma öde"

Här är en som varit ute och flygit och farit, och helt missat att en av hennes recensioner blev publicerade i förra veckan... Här kan ni läsa om Carl-Michael Edenborgs barockroman "Mitt grymma öde".

Otrogen sent om kvällarna...

 
Sidoprojekt. Plötsligt har jag ett! 
Plötsligt skriver jag på en diktsamling också, som växer fritt och frodigt över sidorna. 
 
Vad är ett sidoprojekt?
Ett projekt som inte är lika viktigt som det pågående projektet. Viktigt är istället att man får leka loss, inte ha strama tyglar, egentligen inte ha en tanke på publicering (men jag tycker att det är kul att ha såna tankar ändå, bara för att), få skriva av sig, blomma över. Planer kan man ha och ihärdig kan man vara, men det ska inte ta över för mycket energi från det pågående projektet. Främst fungera som lekstuga.
 
Varför är ett sidoprojekt så bra?
För att det pågående projektet då och då känns så jävla jobbigt. Krävande, allvarligt, omständligt. För min del tycker jag att första fasen är så hemskt rolig också, det vill säga den när man bara skriver på för glatta livet, inte behöver struktur eller annat; och för att hitta tillbaka till lusten i skrivandet när jag är i redigeringsfas (som jag alltså inte uppskattar fullt lika mycket) är ett sidoprojekt guld.
 
Kommer det att bli en klar diktsamling då?
Det är för tidigt att säga. Men blommar ut gör den! Saker som jag skrev 2003 har vävts in, så det visar minsann att regeln "släng aldrig något!" inte är på skämt. Citerar Karin Boye gör jag också, inför varje ny del. Ja, det låter som struktur och planering och allt, eller hur? Men nja. Det är nog rätt dåligt, med några få guldkorn här och var. Men det fantastiska och det jag tar fasta på:
för tillfället, innan jag läst igenom det, är det underbart vackert och kan vara hur bra som helst. 
 
Framför allt är det roligt! Jag skriver så jag får kramp i händerna, ont i handlederna. Jag skriver som gick jag på skrivarlinje. Jag skriver som om jag älskar det och helst inte vill göra något annat här i livet. Jag skriver sent på kvällarna, busskriver, skojskriver. Testskriver. Min roman mår bara bra av att jag är lite otrogen, tro mig. Det får mig att längta tillbaka desto mer, av skuldkänsla men också av nyhetens behag när älskarens kropp blivit en vana...
 
Dikt rekommenderas som sidoprojekt. Dikt är inte svårt och pretentiöst, som många tror. Dikt kan faktiskt vara vad som helst, hur fritt som helst, du behöver varken sätta punkt eller använda stor bokstav. Hur kul som helst!
 
(bild kommer härifrån)

Tidigare inlägg Nyare inlägg