Sofias vernissage!

En annan sak som hänt är att min syster Sofia, som pysslar när hon inte är förskolelärare, medverkar i en utställning som just nu visas på stadsbiblioteket i Halmstad, min gamla gymnasiestad. Vi åkte dit för att vara med på vernissaget. Utställningen heter "Mjuka tags" och ni hittar mer info om den här
 
 
 
 
Den här vävde hon på plats under dagen! "Du är vacker som du är". Pappa beundrar.
 
Utöver Sofias stängselvävning fanns det all möjlig konst som tog plats i det offentliga rummet. Jag fotodokumenterade lite. 
 
 
Uppochnervända ankor i taket. Och en virkad cykel i bakgrunden. 
 
 
Tydligare här! 
Oskar Hervén följde också med. Hallå liksom, hur ofta träffar man honom?! Trevligt värre!
Klicka på bilderna nedan för större.
 
     
 
Ansiktena i väggen finns i Göteborg, men bleknar bort snabbt. Det är konst gjort med hjälp av vatten! Gjorda av  Joakim Stampe. Tjejen som broderar i säten på bussar hon åker, Ulrika Erdes, har fått både skäll (av Skånetrafiken) och beröm (på ett annat ställe tyckte de att hennes alster förhöjde turerna för folk!). Om man ville fick man prova på själv att pärlplatta eller brodera. 
 
 
Jonatan Josefsson som gjort den tuffade mattkonsten sa att man fick lov att ta på hans konst. Jag gillar helt klart utställningar där man får ta på konsten!
 
 
Max Magnus Normans fina katt med pojke. Han har även gjort en katt som stod och svajade mitt ute i Nissan. Mycket verklighetstrogen, tyckte Hanna och Oskar, som undrade hur den kommit dit.
 
 
Hanna tog också på konsten och råkade dra ner den lite så att gungan hängde snett. Hihi!
 
 
Eftersom vi var på ett bibliotek var jag förstås tvungen att kolla hur väl de skyltade min bok. Inget att klaga på där inte! På hyllan av nyutkommet, med omslaget fram, bredvid en kollega från Gilla: bra där!
 
Sofia Arvidsson hittar ni mer om här.
 
 
 

Wanna be on top?

 

 

 

Det som främst hotar mitt skrivande just nu är mitt beroende av Top Model. Jag ser på säsong efter säsong. Nu har jag upptäckt Britains, som är minst lika kul som Americas faktiskt. Elle McPhearson hade vi tjejer när jag gick i sexan, precis som vi hatade alla supermodeller, men det verkar ha gått över nu. När jag är klar med en säsong tänker jag: nu ska jag vänta ett tag med att starta en ny. Och så går en dag. Och sen är jag där igen. Jag ser det när jag äter frukost, jag ser det när jag äter lunch, jag avslutar dagen med det. Denna fascination har jag även diskuterat med min skrivarkompis Lisa. För hur kan man skriva om den störda fixeringen vid kvinnors utseende (som jag bland annat skriver om nu), och i pauserna se på det här, där folk döms efter just sin förmåga att se så bra ut som möjligt på bild?

Och inte "folk". Det handlar om kvinnor. 

 

Vi kom fram till att det är så mycket mer i Top Model som man gillar. De olika personporträtten. Jag är inte så mycket för intriger, men hur människor beter sig under press. Alltid lika intressant. Rolltolkningen de olika photoshooten innebär. Det gränsar ju faktiskt till skådespeleri! Berättelsen om människor som strävar efter ett för dem mycket åtråvärt mål. Just den där drömmen: och hur lyckliga eller olyckliga de blir på sin väg dit; den är ju identisk med författarens strävan! Vi slipar, putsar, utmanar oss för att hela tiden bli bättre, för att nå det åtråvärda: att vår bok ska få publiceras, med kontrakt och läsekrets och recensioner i tidningarna. Med drömmar om prisgalor och erkännande.

 

Wanna be on top? För tillfället känner jag mig ganska on top. När det gäller "Det borde finnas regler", som fått så fina recensioner och ord om sig att det hela tiden toppar mina förväntningar. Men det finns också en annan roman, den jag håller på att skriva nu, som ska gå samma väg till mötes. Är ju min brinnande önskan. Och målet dit är samma strävan. Hur man än gör finns det alltid mål kvar. Tio böcker innan jag dör, minst. Mina böcker som ljudböcker, inlästa av mig själv. Översatta till andra språk. Ett litet augustpris i handen, amen you name it! Det finns alltid fler drömmar kvar att envist sträva efter.

 

Sen får vi inte glömma att även jag kan vara ganska utseendefixerad och gilla att posa. När jag var liten ville jag också bli fotomodell. När vi körde förbi H&M skojade mamma om att hon skulle släppa av mig där, och jag minns hur varje beställning därifrån (för när jag var liten beställde man från katalogen och fick det hemskickat: postorder was the shit i Västra Karup) efterföljdes av poseringar i olika rum i huset, och "mamma! Ta kort!" Har inte dem här tyvärr, så ni får nöja er med nutida poseringsbilder. Här efter coverslammet för några veckor sen, när jag läste Karin Boye och kom nästsist, men tydligen var väldigt nöjd med hur jag såg ut.

 
 
 
 

Intervju: Pia Ingelse

Ibland ramlar jag över spännande saker på nätet, från en googling kastas man till nåt helt annat. För nån vecka sen träffade jag på Pia Ingelses sida, och blev totalt klubbad av hennes konst. Så inspirerande! Så coolt! Så bra! Jag kände att jag ville veta mer, och att jag ville visa er andra.

 

Så här kommer en liten mailintervju jag gjort med Pia Ingelse, kantad av några utvalda verk.

Fler hittar du på http://www.piaberglund.se/index.htm

 

I'm not done yet, oil on panel 2009

 

Vad var ditt första möte med konst, som du minns det?

 

Det vet jag inte men livsavgörande blev mötet med tyska punkdrottningen Nina Hagen precis i början av 80-talet.

Gav mig styrka att gå min egen väg.

 

 

Vad har du gått för utbildning?

 

Gått två år på konstskola läst konstvetenskap.

 

Durch gegen über, oil on canvas 2009

 

Vad är din inställning till konsts betydelse för samhället? Din egen konst, har den något politiskt syfte eller ställningstagande? Behöver konst ha det?

 

Konst är en plats att mötas i. Där man kan pröva idéer, eller som en plats att vila i. Skönhet. Det ordlösa. En fri zon. Där vi kan våga vara i det svåra. Jag arbetar med bilder för att det är mitt sätt att kommunicera. Om jag vore en ordmänniska hade jag skrivit böcker. Jag vill göra laddade bilder som nuddar det mörka. Vidrör det otäcka.

Min metod är att göra vackra ytor som döljer mörka bottnar. Jag utgår från mig själv och berättar därför om flickan. Utsattheten, farorna och styrkorna.

 

What are girls made of? Mixed media, installation 2010.

 

Har du uppnått några av de drömmar du hade som liten? Och har du några speciella drömmar inför framtiden?

 

Som barn hade jag mest drömmar om att få äga olika djur. Och eftersom vi bodde på en bondgård så var det inte svårt för dessa drömmar att uppfyllas. Men under och efter gymnasietiden var min dröm att bli konstnär. Konstens värld var en värld utan begränsningar där människor befann sig som var sökande och som hade vilja till stor utveckling.

Så jag lever i den drömmen. Min stora dröm är att slå igenom stort och få en tryggare ekonomi.

 

Procession, oil on pannel 2010


Vad inspireras du av i din konst?

 

Jag lever med skärpt uppmärksamhet. Förhåller mig sökande.

Tjuvlyssnar på folk. Letar bland allt från mystiskt vackra nattfjärilar, växters geometriska fullkomlighet, musik som

Fever Ray, Skriet, till märkliga loppisfynd mm. Skakar fram berättelser utifrån allt detta.

 

Närvaro (Presence), oil on panel, 2003


Vad är grejen med de fluffiga väskorna under tavlorna?

 

I min senaste separatutställning våren 2010 började jag att arbeta med hår. Tavlorna med tillhörande väskor är en installation från den utställningen. Det är ett porträttgalleri av flickan och under varje porträtt håller flickans avgjutna hand en väska tillverkad av den peruk hon bär på bilden. Det är en diskussion runt utseende, roller och objektifiering av flickan.

 

Systrarna i skyltfönstrer (The sisters in the shop window) oil on canvas 2001.

 

Hur växer ett konstverk fram? Berätta lite om din arbetsprocess.

 

Jag arbetar med att formulera utställningar på olika teman. De är som filmer där verken blir olika scener i filmen.

Tavlorna och objekten/installationerna är länkade i varandra och korresponderar med varandra.

Jag samlar. Ateljén är fylld av rekvisita och utifrån det samlar jag ihop bilder. Jag använder min dotter och hennes vänner som modeller. Innan hon fanns använde jag mig själv och min hund som modell. Nu kan jag berätta om flickan genom henne.

 

Är det jobbigt att sälja en tavla?

 

Ja. Den delen av mitt yrke är lite knepigt. Det gör ont på nåt vis.

 

Stick åt alla håll (Run in all directions), cotton/mohair yarn, shoe 2006

 

Arbetar du i olika tekniker? Vilken föredrar du?

 

Mitt konstnärsskap har två sidor - en allvarlig och en humoristisk sida.

Oljemåleriet är min bas. Där uttrycker jag oftast min allvarliga sida. Blandtekniker, oftast textil, använder jag till ett mer humoristiskt uttryck.

 

 

Vad ska bra konst innehålla, tycker du?

 

Jag dras till konst som ger en öppning till något oförklarligt.

 

Pain or pleasure, oil on canvas 2001.

 

Hur ser en vanlig dag i ditt liv ut?

 

Stiger upp vid 6. Åker till Visby (3mil) och lämnar Pixi på skolan vid 8. Åker till ateljén i Visby. Jobbar där till 16. Hämtar på skolan. Hem och laga mat, lägga pixi vid 20. Går och lägger mig vid 23-23.30. Det har blivit väldigt inrutat sedan hon började skolan kan man säga. Men jag har alltid varit väldigt disciplinerad och gått till "jobbet" varje dag.

 

 

Sociala förhållanden, ålder, hur du bor, osv.

 

Jag fyller 44 år nu i september. Är gift med Mark som är grafisk formgivare och illustratör. Vi har en dotter, Pixi, som är 8år. Vi bor i ett litet hus på landet på Gotland. Vi jobbar bägge i Visby. Där ligger vår ateljé.

 

Besök själv Pias sida på http://www.piaberglund.se/index.htm

 

Tack Pia, för att jag fick intervjua dig!


Plockgodis

Nej, jag har inga bilder att lägga upp än. Eftersom jag inte ens sitter vid min egen dator. Jag är i Stockholm för att träffa förlaget och skriva på kontrakt, det ni! Nu är det på riktigt. Jag ska komma ut med en bok i vår!
Och SM då?
Så länge kan ni hålla till godo med en artikel jag snabbskrev för dagensbok i helgen.
Eller kolla på när jag kör min Julian Assange-dikt, den jag vann mitt baot med. (Över Michaela Åberg som slutade som tvåa)
Artikel
Film

Research när man eventuellt inte vet vad man håller på med

Då var det lånestopp på biblioteket för fröken ett tag framöver... Och officiellt går jag in i nån sorts ny researchperiod. För tidigt att säga vad det leder till än, men känns pepp i alla fall! Vill även ta en tur till reptilstället nån dag framöver, det som ska ligga nära Nobeltorget. Nån som är på?

För övrigt är Barn och ungdomsavdelningen på Malmö Stadsbibliotek helt fantastisk när man letar efter diverse lättgenomtränglig fakta. Med detaljer som denna, i en bok om grekisk mytologi:

 

 

 


arty baby!

Jag utlovade en mer konstnärlig uppdatering den här gången. Här kommer den.
Ovan: ibland gör jag "konst" på golvet. Det brukar handla om kollage. Så här kan det se ut när Napoleon möter Madonna. Som händer i min diktvärld. Ungefär. Citatet är från "Confessions on a dancefloor"-skivan, det står "I'm at the point of no return". Konstverket döpte jag till "Skulle kunna vara en fågel, en näckros, en stjärna", som syftar på den spretiga saken i höger hörn. Sen ramade jag in det och hängde självgott upp det på väggen vid min säng.
Bildvärlden kan ge så mycket mer, särskilt när man behöver avkoppling från orden. Vilket inträffar då och då för vilken poet som helst. Det här behövde lite större proportioner. Därav behöver vi nedan gå in på detaljer.
Lilla mumintrollet som springer mot spretiga trädet i parken med statyer och den lille tågkonduktören och stora kaninen. Skymtar taggtråd i bakgrunden och rosa i skuggorna.
Jag fick dille på kaniner. Och danska. "Det er slemt med kaerlighed". Som verket heter.
Det är rött i min mage. Jag hukar mig när Anaïs Nin ser rött. I bakgrunden delar av en dikt jag höll på att skriva, blandat danska och svenska. Den blir kanske klar nån gång. Kanske till nästa gång jag ska dit och tävla? Skånetrafikens jojo-kort fick också vara med på ett hörn.
Ovanför: en stol som inte kom med riktigt. Han ligger i parken och vilar med trettitalshatten nere över ögonen. Kaninen sitter fint och väntar. Man ser på hennes klänning att det är sommar.
Ur en skrattande mun kommer kristallkronan. Papegojan av sten sitter och spanar högst upp i trädet. Frosten finns alltid i bakgrunden.
---------------------------------
--------------------
-------
Och så lite påskpynt!
En kund köpte turkos och vita fjädrar och jag tog direkt inspiration. Sjukt snygg färgkombination!
Påsken brukar få beskyllningen att vara kitchig och skrikig.
Då undrar jag bara vem som kan motstå dessa punkar-kycklingar? Nej, trodde inte det heller. Lätt att de erövrar bordet...

saker på golvet

Som min kusin säger: golvet är en underskattad förvaringsyta.
Precis innan städning är detta det enda sanna hos mig. Ibland önskar jag att jag var lite mer ordningsam. Men å andra sidan, det kan vara både kreativt och kul. Se nedan
Vinreklam i DN. Kolla in Svenska Dagbladets omdöme...
"helt mogen smak"? Det är inte lätt att vara vinrecensent, det förstår jag. Men jag trodde åtminstone att korrekturläsarna höll sig nyktra.
"Saltön" verkar spännande den här säsongen.
Ibland, om ens dikter inte sköter sig, får man ta till saxen. Å så befriande det är! Hett tips! Klipp ut och klistra in, fast i realiteten. Du ser orden på ett helt annat sätt. (Jag vet: miljön och så vidare. Skriv ut på baksidan av andra papper. Så sparar du lite i alla fall.)

visdomsord. Igen

Julklappen från min syster Sofia, äntligen uppe på väggen!

En ambitiöst stor pärlplatta, inramad och allt, med texten "Don't play the game live the life". Som bör vara allas vårt mantra. Fast med tanke på att boken "Spelet" av Neil Strauss klassificeras som fakta i hyllorna hos Akademibokhandeln, ser världen stundtals mörk ut. Men... nu ser jag den här varje morgon när jag slår upp ögonen! När världen är hopplös måste man fortsätta tro på romantiska komedier, no matter what. Som jag brukar säga. Eller nåt.

 

En rolig anekdot är när han jag låg med sist frågade vad det var för något. "Min syster gav den till mig i julklapp."

"Aha. Din syster är... fyra?"

"Haha, nä-ä. 25! Hon är bara väldigt pysslig av sig."


Dokumentation och smutskastning

Välkomna till Möllan här i Malmö.
Här har det gräsliga från 80-och 90talet fått härja fritt i denna nostalgiska boho-chic-stilen i "du-tager-det-fulaste-du-hittar-och-gör-det-till-dig"-anda. 
Jag har spytt på det här sen i höstas. Nu är det dags att dela med sig. Spotta offentligt, kallas det.
Så here you go. Suddiga, knaggliga bilder ritade i ilska på bussen till Göteborg. Det och lite ord, det är vad Linas blogg bjuder på ikväll.



Frisyren... 
"Är du säker på det här?"
"Jaja, så ful som möjligt. Jo, det har jag hört ska vara rätt."

Oversize-kavaj, grå.
Glöm inte vika upp ärmarna. 

Svarta herrskor.
För korta byxor utan passform.
Gärna korallfärgade.


Skeptisk uppsyn.

"Jag är ful. Men jag vet om det. Det är ett medvetet val. Helt rätt.
Min svårburna frisyr gör mig intressant."



Och man tänker har alla tjejer i 20årsåldern plötsligt fått kroppar som försjunkna 50åringar?
Nejdå. Det är bara otroligt svårt att få fin kropp i byxor med osmickrande hög midja, slapp bak, för korta insvängda ben och för mycket tyg framtill.



What's with the big asses?


 
Kommer de ljusa jeansen med lappar i neon på knäna tillbaka
skjuter jag mig.




Ur höstens HM-katalog.
Guess the world's gone crazy.
Jag säger inget mer. 



The easy way to fool your brains out


Nej.
Det här är inte en helt okej effekt av att man skriver på en roman om fjortisar som flippar ut och tjuvröker och gör allmänt crazy stuff. 
Man kan tycka nästa dag att vadå, det har jag redan glömt, att jag rökte några bloss där? Det spelar väl ingen roll, kommer inte få mig börja röka igen, vadå, trodde ni det eller?

Klockan 06.30 natten därpå vaknar jag och är röksugen.
Då har jag drömt nåt osammanhängande om att det finns ett halvt paket Marlborou lights hos Emelie, och det andra finns på andra sidan stan, och det gäller för mig att klara mig mellan dessa båda poster. Lite som ett tv-spel.
Jag ligger vaken i en halvtimme och säger till mig själv att jag inte vill börja röka igen, att det bara är hitte-på, men att detta är ett tydligt tecken på att allt i "The easy way to stop smoking" av Allen Carr är fakta, fakta, fakta och jag borde inte ha något annat som min världsbild. Och då allra helst inte mitt eget sockervaddstänk "jag FÅR. ibland..."



Att leva dekadensliv med Emelie och Catrin en vanlig onsdagseftermiddag/kväll är väl en sak. Att vara bakisdöd nästa dag är väl okej. Jag är inte tjugo längre och man märker av det rätt ofta. Inte minst när jag får för mig att amma min nalle lite under tiden som jag tittar på Hitlerfilmen (som för övrigt är dålig). 



Det här med att jag kanske är dödssjuk under huden... vi får ta det i nästa vecka. 


Spy ut på papper i olika färger

Ibland är orden inte det man vill använda sig av. 
Senast inspirerades jag av Gisela (www.eskapapi. com) och gjorde en serie.
Den här gången blev det ett kollage som östes ut under lite tårar men mer kreativitet.
Jag kallar det för 
"that thing about being someone else, - you gotta love it"


Det är svårt att fotografera tavlor så att det blir bra. Här är mina försök:





 

Detaljer är lite svåra att se, jag vet. Här ovan är detalj från en lek med spiraltrappor, något jag tyckte förde tankarna till en vagina, och ur den ett rosa litet sammetsband jag hittade på mitt skrivbord. Det är bra med röra i kombination med denna ständiga ovilja att slänga saker som "kan vara bra att ha"... 
Detaljer man inte ser, men som jag gärna vill delge mig av till alla er som inte har glädjen att se detta kollage i verkligheten (dvs merparten som läser, skulle jag tro): Det röda, gröna och svarta på tjejens kropp, hon som blir knullad bakifrån i övre delen av tavlan, är snirklande små blommor jag har ritat dit. 
Och de ord som står på den vita lilla lappen som skymtar i vänstra delen av tavlan, långt upp, är lite kryptiska "ween actor a"; som av slump bildades när jag klippte sönder och höll på. Tyckte det passade bra.

Och nej.
Jag är inte krossad.
Människokroppen behöver gråta ibland, och så är det. 
Jag behöver hata mig själv ibland och så är det.
Ingen kommer att dö på kuppen. Jag tycker det blir mycket mer intressant på det här viset.




Serieförsök: Onsdagskvällen

Jag kan inte rita. 
Så, här har jag gjort det.