error typ

 
 
 
Hej! 
 
Jag har fått en hemsida nu, som du hittar på adress www.larvidsson.se. Där finner du även min blogg i fortsättningen. Ses där!
 
 

Bodil Malmsten-dag!

  
foto: Lars Sundh (C).
 
 
Idag är det dags!
 
Jag både recenserar Bodil Malmstens sista loggbok "Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig", OCH har gjort en lång intervju med henne. 
 
Läs på dagensbok.com:
 
Recension
Intervju

En pappa på besök i stora staden

 
Rapport i efterhand: pappa undrade vad jag önskade mig i födelsedagspresent och eftersom jag inte kom på något sa jag "ta ut mig på restaurang". Så i veckan gjorde han det. Syskonen var också med. Inte Hanna, som sällan är i Sverige nu för tiden, men å andra sidan farbror Anders! Han hade inte varit i Malmö på tio år, sa han.
 
Ovan blev bäst på mig.
Nedan blev bäst på pappa. 
 
 
 
 
 
Och så fick jag mastodontboken, Knausgårds sista alltså. Jocke i bokhandeln hade sagt att jag skulle tänka mig för en extra gång innan jag började på den, över tusen sidor lång, och den får finna sig i att vänta ett tag vid sängen tror jag, annat som måste gå före just nu. Men jag har ju läst alla de andra, så hit me! Jag tänker inte falla vid mållinjen.
 
Av Sofia fick jag kläder som hon hittat på loppis. Strumpbyxor ("jag har tvättat dem innan!"), en sån där jacka som en ska ha på sig inomhus som kofta nu för tiden, och en nätbrynja (ett plagg jag liksom tyllkjol inte tycks kunna få för många av). Allt i rosa. Eller "jåsa", som mitt kusinbarn Vicki skulle sagt.
 
Här posar jag med lite av det, på väg till morgonens skrivpass i torsdags:
 
 
Posa var även något jag gjorde inatt, när jag kom hem från Conrads födelsedagsfest med tema "Lejonkungen har återvänt till lejonklippan". Fan, det är nästan så att en får för sig att jag alltid borde ha den här looken:
 
 
 
 
"Raow!" som den överförfriskade pinsamme mannen säger till min huvudperson i erotiska romanen, när hon klätt ut sig till ett lejon. 
 
 
 
 

You know what day it is...

...right?
 
Jag kör en favorit i repris, genom att länka till den här
 
 
 

Redo för ruff

 
Exempel på bra saker med hösten...
 
 
 
 

Dagens skrivtips: Läs en bra bok med dåligt språk!

 
Jag läser just nu en bok, det känns taskigt att nämna vilken, som är hemskt spännande handlingsmässigt, men där språket har mycket mer att önska. Samtidigt håller jag på med redigeringen av min egna roman. Det här visar sig vara en vinnande kombination!
 
För:
 
1. Författaren har ju lyckats, på något vis. Jag läser på, det är spännande, det är underhållande, en sån bok jag saknar när jag inte läser, längtar efter. En sån vill jag också uppnå. 
 
Men:
 
2. Jag kan inte hålla mig från att redigera i huvudet. Här t.ex:
"Han stoppar ett par öronsnäckor på plats och drar sig undan så snart han får en chans. Hennes ögon dröjer kvar vid (namn)s rygg när han rör sig bort från gruppen. Det vilar en sorts fastvuxen ensamhet hos den store mannen. Intrycket går på djupet och hon märker att (namn) ger henne en frågande blick. Hon möter den utan ord. Ett ögonblicks kontakt mellan de båda kollegorna. Något som känns absolut äkta. Det är tydligt att han förstår känslan hon fick när hon hälsade (...)."
 
Såna omständliga beskrivningar och meningar kan jag också få till. Och inte se själv hur svårläst det blir, hur dumförklarande det blir när samma sak upprepas på olika sätt. Och vad är något som känns "absolut äkta"? Hur känns det? "Det vilar en sorts fastvuxenhet hos den store mannen" - nej. Det här hade jag definitivt försökt skriva om. Vad är "fastvuxenhet"? Kan jag gestalta det? "Ett ögonblicks kontakt mellan de båda kollegorna". Vi vet att de är kollegor sen innan, inget nytt kommer fram i denna mening, alltså: stryk! "Det är tydligt att han förstår känslan som hon fick"; da-ah! Om det inte redan är tydligt för läsaren så har du som författare misslyckats.
 
Meningen med den här uppdateringen var alltså inte att dissa någon annans verk. 
Utan att visa att alla böcker är bra att läsa.
Om det är dåligt: fundera över varför du tycker det!
Om det är bra: fundera över varför du tycker det!
Och ta med det till din egen redigering. 
 
Det vi också lär oss är att det kan vara lättare att se de här felen hos andra, när du är blind för dem hos dig själv. Så: hitta hos andra, ta med dig det hem.
 
För visst är det upplyftande att inse att även om din text är trist just nu, så har den ju potential att bli så mycket bättre. Och du orkar. För du vill ha ut bra litteratur, det ska inte sitta folk och efterredigera dina texter vid läsningen...

Body combat

Ikväll ska jag träna body combat.
Det är en annan glädjande sak med ledigheten denna höst, att mina kvällar inte sporadiskt upptas av jobb, utan jag kan göra vad jag vill med dem. Och de flesta gruppass ligger ju på kvällen. 
 
Jag har dragit mig för det också, ska erkännas. Minns hur jobbigt det var och är rädd för att min kondis ska ha sjunkit sen sist, att jag ska vara pinsam och inte orka och göra fel. 
 
 
Senast jag tränade body combat såg jag ut så här. Och skrev så här.
 
Det var 2009 och träningsformen var en ungefär lika ny förälskelse för mig som Malmö stad. Jag bodde på Bergsgatan, inneboende men i ett vackert rum, och kanske det roligaste med den här bilden är att två behåar hänger synligt i förgrunden. 
 
En av dem slängde jag för inte så länge sen.
 
En annan rolig grej är att de här träningsbyxorna var relativt nya då. Kanske inte så konstigt att de börjat lukta sunk. Dagens projekt, efter avklarade skrivtimmar på fik, är alltså att handla nya träningsbyxor. Go!
 

Jag vann!

Det här med att recensera böcker är ju lite grann av en tävling ibland. Eftersom vi är flera på dagensbok-redaktionen och alla önskar ur samma svensk bokhandelskatalog blir det ofta flera som slåss om samma bok. Så jag är glad att meddela att jag gick vinnande ur striden när det gäller den här...
 
 
Frå baksidetexten: "Det finns mycket att säga och lite tid, eftersom Anna Viktoria om bara några dagar kommer att föras i ilfart till sjukhuset. Hon ska snart dö i svininfluensan, men det vet hon inte än."
Jag spår att det här är en spännande debut av Jessica Johansson. Om någon bok får vi se...
 
Och vill ni ha en mer matnyttig uppdatering om redigering: läs min kompis Lovisas uppdatering.
 

Om funktionell litteratur

 
 
Det främsta jag brukar tänka på när jag skriver är att språket ska bli bra.
 
Eller korrigering där: inte i förstaskrivningen! I så fall hade jag inte kommit någon vart. Då skriver jag berättelsen, vad som kommer att hända, och är lika ny inför texten som vilken läsare som helst. Det är först i andraskrivningen som språket kommer fram, förädlas, sätts under lupp. Är den här meningen verkligen bra? Kan det bli bättre, skönare, vackrare? Ja, kom igen, det kan det. Och så slipar jag, och slipar, och slipar. 
 
 
Men; i sommar har jag ägnat mig mycket åt funktionell litteratur, som jag kallar det. Det vill säga litteratur som vill något annat än bara förmedla närvaro med ett vackert tilltalande språk. Eller rättare sagt: litteratur som i första hand vill något annat, i andra hand; möjligen det. Men inte alltid. Mina tydligaste exempel på funktionell litteratur, är skräck och erotik. Det finns flera, men det är dessa jag föredrar att läsa själv.
 
Inom skräck är en av mästarna Stephen King.
Och nu protesterar ni: "hallå, Edgar Allen Poe! H.P Lovecraft!" Ja, visst. Men om du är ute efter funktionell litteratur, där fokus nummer ett är att skrämma mig som läsare så mycket som möjligt på lättast tillgängliga sätt; då är King oslagbar.
 
Ja, han har skrivit en fantastisk bok i skrivande, "Att skriva", som han inte själv följer, höhö plats för skratt.
MEN
Stephen King skriver skräck. Det vill säga det viktigaste är inte att jag blir imponerad av hans språk. Det viktigaste är att jag blir rädd.
 
Jag ska knappt våga släcka lampan för vem vet vad som lurar sig i skuggorna. Jag ska knappt våga läsa alls egentligen, för usch vilka bilder han frammanar! Det ska krypa längs ryggraden på mig och bredvid min säng ska sedan skuggorna få liv, jag ska vända mig om den där sista gången, hela tiden, för att se efter så att det inte finns någon där i mörkret som vill döda mig, trots allt.
 
Jag läste "Lida" som förstabok. Plockade åt mig den på Hamrelius och såg hur posh-mannen, som jag i smyg tycker är lite tjusig, i vämjelse vände bort sin blick. Nu kommer han förmodligen inte att hälsa igen.
 
 
"Lida" handlar ju inte bara om en författare som hålls fången av en psykopat, hans "största fan", utan även en hel del om skrivande. Jag ska inte avslöja för mycket, för jag tycker faktiskt ni borde läsa den. Trots all språklig sörja man tvingas vada igenom, är det en hemskt spännande bok; inte minst för psykologin!
 
Sen var jag tvungen att läsa jättemycket och jättesnabbt, så jag tänkte inte så mycket på att språket sög alla gånger. Jag var i det där huset, och var också angelägen om att komma ut nån gång, krympling som jag var, rädd som jag var. Omvärlden var hemskt irriterande och i vägen. Jag var i boken och jag var jävligt nöjd med att vara där, hur obehagligt det än var under tiden. 
 
Och när jag var klar var jag tvungen att kasta mig över nästa; ge mig mer! En jurtjyrkogård med sorg över folk som dör, äckliga katter och spöken i dörrkarmen. Jag vill bli rädd! Jag vill ha problem med att sova! Jag vet inte varför! Jag är helt enkelt beroende!
 
  
 
 
 
I sommar har jag även satt i mig en del erotik. Det är lite samma sak där. I efterdyningarna av "Femtio nyanser" skulle alla tidningar plötsligt recensera denna bok, som alltså är den första E L James har skrivit, och nej, den är väldigt kass språkligt. Och nej, det är inte några bra könsroller vi har att göra med. En kvinna som är oskuld, men ändå kommer, gånger två, redan vid andra samlaget, tadaa! Nej, det är inte trovärdigt. Och nej, det är inte en bra bild att förmedla vidare. En man som är snygg, rik som en knös, hämtar upp i helikopter. Förföljer henne som en del av något erotiskt spel, fast hade man varit med om det i verkligheten hade man lagt benen på ryggen, jag lovar... 
 
Det finns två stora fel med "Femtio nyanser", och det är
1. BDSM är inte korrekt beskrivet
2. Det är för dåligt språk
 
Av dessa två är punkt nummer ett den mest alarmerande.
 
För vad är "Femtio nyanser"s syfte? Visserligen är det en romance i korsbefruktning med en erotisk roman (bra drag! Och anledningen till storsäljandet). Men romancebiten är kass, så den väljer jag att bortse från. Vad återstår då? Jo, den vill göra dig kåt. 
All erotisk litteratur syftar till att göra dig kåt, eller åtminstone chockad, tagen mentalt, upprörd. 
Den vill få dig att ta på dig själv när du läser, den vill få dig att skapa nya sexfantasier, den vill helt enkelt göra dig blöt, hård, knullsugen. 
Det är funktionell litteratur. 
 
Så hälften av alla recensioner av boken är att slänga i papperskorgen, eftersom de fokuserar på fel saker. På samma sätt som Stephen Kings författarskap skrivits ner så till den milda grad att man glömt bort vad som är viktigt.
 
Men språket då? säger du. 
Tycker Lina, som kallar sig språkfetischist, verkligen inte att språket är av vikt?
Jo. Självklart tycker jag det. Och det är en svår balansgång och en fråga om förhållning, avvägning. Är det för dåligt språk fokuserar jag ju på det, istället för att ryckas med, bli rädd, bli kåt.
Men... jag kommer förmodligen att läsa mer Stephen King. Jag kommer inte att läsa mer E.L James, men det finns ju annat.
 
 
För dig som är finsmakare men vill ha funktion också rekommenderar jag "Nekrofilen" av Gabrielle Wittkop. Den har både vackert språk (om än lite gammalmodigt), upprörande och äcklig handling (ja, han ligger med döda), men lyckas ändå göra mig kåt i en eller annan scen (jag säger inte vilken). När du läst den kommer du aldrig att glömma den.
Ungefär som med "Jurtjyrkogården".

Intervjuas av Matiss idag!

Och idag intervjuas jag av Matiss Silins på Ordkanon. Lilla höstintervjun!
 
foto: Lovisa Appelkvist.

Redigeringsvåndor

Redigering av erotisk roman. Insikt igår, inte helt oväntat men ändå: jag skriver bättre nu än jag gjorde för två år sen. Det vill säga, de nyskrivna scenerna är så mycket bättre att det märks jämfört med de tidigare skrivna. Det är jobbigt, för det betyder att jag helst bör skriva om alla de tidigare skrivna scenerna. 
 
Sen kan jag visserligen ställa mig frågan, vad är viktigast? Att sexscenerna är bra, heta, tillräckligt många, tillräckligt ofta infallande, eller att språket är bra?
Fast klarar jag verkligen av att lämna ifrån mig något halvdant, när jag vet att det skulle kunna bli mycket bättre, om jag bara orkade lägga ner tid och kraft på det?
 
Hur hade du gjort?
 
Så länge, en liten bild från redigeringen, med exempel på anteckningar jag brukar göra för mig själv:
 
 
 
"Det skulle kunna vara snyggt om man fick en känsla av det symboliska, mer utvecklat här, typ nu är livet nytt! Nåt sånt, fast du vet, bättre fomulerat."
 
En annan sak som händer är att jag anmält mig frivillig att intervjua Bodil Malmsten. Det kommer att bli en mailintervju, men ändå. Jag gör alltså detta utan att ha läst mer av henne än den sista loggboken. Som jag visserligen blev så kär i att jag lånade allt jag kunde hitta på biblan, och nu har som föresats att klämma i mig alla på väldigt kort, typ ingen, tid. 
 
Malmsten skriver dessutom att hon avskyr att göra intervjuer, eventuellt berättar alldeles för mycket om sig själv och svävar ut. Kan bli bra. Kan bli katastrof. 
"Du tar dig inte vatten över huvudet nu?" som en på mitt jobb brukar säga. Jo, precis, jag är bra på det.
 
Å andra sidan; tid är ju det jag har nu. 
Ska bara vänja mig vid den saken.
 

Godmorgon

Idag är den första dagen på resten av min höst. Kom inte upp åtta, men å andra sidan gör jag sällan det på måndagar. Det är okej. Huvudsaken är att jag känner pepp på att skriva, och det gör jag. Även om det också infinner sig en viss städpepp av att se sig omkring här...
 
Och jag är intervjuad på Anna Hanssons blogg idag! Om ni nu känner för att läsa mer intervjuer med mig. 
 
 

RSS 2.0