I think a change (a change, would do you) would do you good


 
Var hemma lite i påsk. Med betoning på lite, en dag närmare bestämt. Långfredagen blev inte alls en dag av sorg utan en dag av syskonkärlek. Det gömdes ägg, vilket visade sig vara så roligt att jag som varit skeptisk ville göra det igen, och igen, och igen!), målades ägg, åts ägg. Godis-ägg... Och lite god mat också förstås.
Syster Hanna har varit några månader i Singapore och Malaysia. Vi jämförde färgskillnader...
 
 
Promenad med Humlan på heden. Man bränner ner för att det ska kunna växa nytt tydligen. Såg mycket exotiskt och isländskt ut, eller nåt.
 
 
Hanna har hår som lockar sig över axlarna. Var kommer den genen ifrån? 
(Och varför har inte jag fått den...?)
 
 
Av någon anledning rotade Hanna fram sin klänning från balen i högstadiet. Som en dröm... "15 eller 25? Spelar ingen roll!" Aah... lite åldersnoja månne?
 
 
Måla ägg! Sofia hittade inga penslar. Men väl andra möjligheter... Och färger som fanns kvar sen vi var små. Man undrar ju, om det är något som någonsin slängs i det här huset.
 
 
Mitt bästa ägg, sidan med den blå hunden.
 
 
Mitt bästa ägg, sidan med den svarta sjöhästen. 
Fast ärligt talat var inte måla ägg min starka sida. Jag var mycket bättre på att gömma ägg, tror jag.
 
 
Graffitiägget. Pappa på språng i bakgrunden, lagar potatisgratäng.
Min bror var också med, för ovanligheternas skull. Tyvärr tog jag ingen bild på honom. Det var ju dumt.
 
 
Pappas hår är ofrivilligt randigt i nacken. Fräckt!
 
 
Mmmmmmm............
 
 
Det är bättre villkor på Lindströms livs, kändes det plötsligt som...
 
 
Jag sov över, det blev så. Fick gå upp kl sex för att komma till jobbet i tid på morgonen. Då vaknade jag i den här tjusiga gamla sängen. Som femtonåring hade jag en starkt romantisk ådra...
 
 
Sen slog det mig att jag var trött på mitt blonda hår.
Jag har liksom främst hållit kvar i det för att mitt författarporträtt ju blev så jävla bra, och då vill man ju se ut som det liksom, eller någorlunda. Sen har jag tyckt det var kul att byta ut färgerna i luggen och experimentera lite. Men plötsligt kände jag bara: nej. Nu är jag trött på det här. Det är dags för en ny tid. En ny era. Jag ska ha långt hår och jag är trött på min utväxt.
 
Så jag köpte en brun färg på jobbet.
 
 
Tänkte jag skulle spara lite av det vita, men var lite skeptisk till hur det hela skulle gå till...
 
 
Ett tag var jag mest rädd.
 
 
Då tog jag i lite rött.
 
 
Sen blev jag snygg och nöjd.
 
 
 
Sen gick jag och la mig, och ställde klockan på åtta. Ifall den inte ställer om sig själv liksom vid midnatt. Då missar jag inte att jag ska till jobbet. Och OM den gör det, då har jag jättemycket egentid med boken jag läser (just nu: "Interview with a vampire", Anne Rice.)
 
Så i sinom tid blir det nytt författarporträtt som gäller.
Spännande!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0