Posing like a queen? Nästan.

 
"Yes, that is kind of fierce!"
 
 
"Losing your face there, losing your face! Try to give me some variety!"
 
 
"Ooookeeyyy... Kind of missing my point there...Don't see top model, I don't see it..."
 
 
"Now I just feel like your losing it. Sorry, but that just doesnt sell it for me.
Though I love how the tights match the frame in the background..."
 
(Mr Jay pratar med mig i mitt huvud när jag posar. Ja, jag ser lite för mycket på Top Model igen...)
 
 
Me and my darlings; nu inom glas och ram! 
Närbild:
 
 
Memorera oss. Vi är framtidens stjärnor.
 
I övrigt ska jag starta en ny grej på bloggen i sommar, så håll koll! Tänker samla skrivande människor och fråga ut dem om deras vanor och projekt.... Spännande, va?! Ett namn som kommer att dyka upp, vågar jag lova so far, är Amanda Hellberg.
 
 

Lyssna på Liv!

Sommarprogrammet har blivit en sån där sjukt uppblåst grej, ungefär som "Så mycket bättre" och Melodifestivalen. Jag lyssnar absolut inte varje dag, utan snarare i efterhand via nätet. Och jag bara måste tipsa om Liv Strömquists fantastiska program, som jag lyssnade på nyss. Om mens, skam och skapande. Ett måste!
Lyssna här.
 
foto taget från sr.se

Lyssna inte på mig

Var på poesiläsning igår kväll, hur jag nu orkade det, men vill du så orkar du. Bakfylla rår inte på peppen att få höra Lovisa A läsa på nyskrivet på engelska, Maria och Karin från Malmölaget, Nino Mick som vann SM (hen är verkligen så jävla bra, ni måste ta chansen om ni får den! Numera boende i Malmö, så chanserna kommer att öka framöver för oss här nere...). Och så gästartist från USA igen, ja vi stajlar nu för tiden. Jag hade ingen relation alls till Tim Stafford sen tidigare men han var rolig.
 
 
Lovisa var helt fantastisk! Den kvinnans bildspråk alltså, my god! 
 
 
Nino säljer fanzine med dikter och serier i. Klart bra grej!
 
Idag är helgens extra söndag. Jag kände för att skriva och har jobbat med romanen. Tolv sidor med lite avbrott för promenad. Det är spexigt att ta av gammalt och skriva in. Hur jag kommer på att jag kan kasta om och infoga gammalt i nya scener, osv. Det är lite rörigt men ändå hanterligt. Jag försöker följa systemet att sätta streck över det jag skriver in.
 
 
Nu är jag inne på del 2 och det här är ju romanen jag jobbade sönder i början av året. Så jag kastar mig mellan pepp och att hata den så jävla mycket, haha! Men ser också meningsbyggnader som jag blir gravt skeptisk till, älsklingar som faktiskt stryks helt utan pardon. Som det där jag sa med att slutet aldrig skulle komma att ändras; haha, lyssna inte på saker jag säger med ordet "aldrig" i! Sven-Ingvars är en bättre filosofi när det gäller skrivande. Är det något jag lärt mig det senaste året så är det att omskrivningar kan innebära hur stora förändringar som helst.
Även innan förlaget kommer in i bilden...
 
Nu känner jag för att läsa lite istället tror jag. Började på den här i morse, den känns fin och lite lagom läskig...
 
 
 
 

Tips på sommarläsning

Idag är det slött och filmtittande från sängen. Knappast något skrivande, men eventuellt lite läsning?
För er som inte vet vad ni ska läsa i sommar har vi på dagensbok traditionsenligt sammanställt en lista med tips. Låt er inspireras här!
 
Och så några bilder från gårdagens festligheter; kransbindning och improviserade snapsvisor. Man vet när en fest är riktigt bra. Då känns det som att den tar slut på två minuter. Tack Nils och Lisa!
 
 
 
 
 
 

Glad midsommar!

Det råder en viss skillnad om du ska skolas till en god mamma, eller en god pappa. Lägg märke till omslagen på dessa böcker, ur höstens utgivning. Den ena ser ut som en Fridatidning, handlar uppenbart om KÄNSLOR och annat gullegull. Den andra ser ut som en vetenskapsbok, clean och intelligent. Jag tycker de speglar dagens Sverige på ett intressant sätt. 
 
 
I övrigt är det midsommar idag! Wii! Det är just nu varmt så att det kokar ute. Jag ska ändå gå och se om mitt gym har öppet idag, för av nån anledning längtar jag efter att svettas med Madonna i öronen. Jag vet att det sagts många gånger, men träna till bra musik: oj,oj,oj! 
Ikväll är det poolfest hos Nils. Alla tar med sig lite mat. Jag tar även med mig lite blommor och material för att binda kransar, eftersom jag tycker att det är viktigt. Midsommar är egentligen min favorithögtid, och det är än bättre nu när jag äter sill, måste jag säga. I år är jag inte riktigt lika pepp. Ångesten har varit massiv de senaste veckorna. Men förhoppningsvis känns det bra ikväll och allt blir toppen. 
 
För att känslan ska infinna sig bjuder jag på en bild från den där legendariska midsommaren, på Ribban 2010, när vi kunde sitta ute hela dagen, Teresa bröt sitt nyckelben när vi spelade brännboll och Amanda hade med gitarren, jag hånglade med Olof och det var till och med några som badade. Glad midsommar på er! 
 
 
fotot är taget av Stefan, om jag inte minns fel.
 
 

Idag städar jag

Å, det blir så mycket roligare att diska med iPod!
 
 
 
 
 
"MDNA MDNA... I'm a addicted... MDNA... addicted to your love..."
 
Anteckning jag hittade i ett gammalt block:
 
 
Jag antar att jag hade träffat lite för många äldre män med stort behov av att prata om sig själv och världen?
 
 
 
 
 
 
 

Jag gör reklam och andra saker

 
När man håller i skrivarkurser engagerar man sig ju i elevernas projekt, och drömmen är förstås att adepterna ska få egna vingar i branschen. Nu har det hänt! Känns hemskt fint att kunna göra reklam för Eva Ludvigsens bok "Lova", som jag själv gett respons på i en tidig version, och som kom ut på Frank förlag nu i vår. Heja Eva! Eva skriver i en genre jag själv inte är superbevandrad i, romance. Vilket var både svårt och härligt när det kom till respons. Jag har inte hunnit läsa den färdiga versionen än, eftersom den kom på posten idag. Men som jag minns den är den en härlig verklighetsflykt om en kvinnas jakt på kärleken, in the land down under... Läs och dröm dig bort!
 
 
Blev förstås hemskt glad över orden på förstasidan.
 
Idag hade jag tänkt skriva 9-12 för att sen hänga med Anne.
Det gjorde jag inte. Eftersom jag jobbade på Ica igår från 12.30-21.00, större delen med nertryckt ångest i maggropen, så orkade jag mest bara ligga kvar i sängen ett tag. Läsa Sorokin, som för övrigt är en galen författare precis i min smak, och sen gå upp och se på Top Model till frukosten, bläddra igenom facebook lite, dutta lite med en text som kanske kommer i en tidning snart. Sura lite över att Svensk Bokhandels höstkatalog inte kommit än.
Ta det lugnt = underskattat.
 
Sen hängde jag med Anne. 
Vi kollade in nya Triangeln. Provade igenom "typ hela deras sortiment"; nejdå, men det blev en del, haha! Här lite modeblogg:
 
   
1. När jag provar tajta jeans inser jag att jag alltid borde ha det. Min röv alltså! (Fast inte de här tajta jeansen, eftersom de stryper blodtillförseln till mina vader...)
2. Exempel på shorts i fel storlek...
3. Exempel på shorts i rätt storlek!
 
 
Jag fick veta att jag har för hög dos levaxin i kroppen senast jag var hos läkaren, så om ni tycker att jag ser extremt smal ut just nu är det därför. 
 
 
    
1. Randig klänning - ja!
2. Min rumpa i den här!
3. Anne brukar hitta kläder på barnavdelningen, så vi kollade in deras sortiment också. Det var bra, för då ramlade jag över den här jackan, som var lite för cool för att hänga kvar.
4. Den var så cool att jag var tvungen att fota mig igen.
5. Och igen. 
 
 
Gissa vad som anlänt i hallen när jag kom hem?
 
 
 
 

Känslor jag har inför romanen jag jobbar på just nu, idag

 
Å gud det blir så bra jag kan skriva hela dagen fan att man ska få ont i handlederna jag borde gå en såndär kurs så att jag inte får det hur gör de stora författarna egentligen men gud va bra det blir jag trodde väl aldrig att det skulle bli så här bra hjäääälp och det händer saker hela tiden den kommer aldrig att vara tråkig att läsa fast på ett bra sätt med reflektion inte hysteri men jag blir hysterisk av hur bra det känns
 
 
Det är jättemycket kvar att skriva men det är också jättemycket som är skrivet redan och oj vad bra det kommer att bli när det slås samman. Att jag inte tänkt på detta tidigare. Så här pepp är jag just nu, tänker mig att jag skulle kunna sitta hela natten sen men jag måste hinna träna också.
Och sen kom det här partiet ja, som bara slutar mitt i? Är det bra eller dåligt, ska det tas bort eller utvecklas, jag låter det vara kvar, om man hoppar här, är det okej, fattar läsaren? Fast det blir skitsnyggt om läsaren fattar, jag får lägga in nån liten grej så att man är med på det, för det blir faktiskt alldeles för bra för att inte ha kvar det så...
 
Och sen kommer det behöva ligga och vila och jag är kanske klar med det här manuset om ett år och det går fan inte att tänka på, då blir man dum i huvudet
 
 
Fast fa-an!! Vad de här bitarna inte vill falla på plats, och det här manuset jag lånar av nu är ju ett jävla anusmanus så dåligt det är, hur kan jag ha skrivit detta, och det måste komma före det upplysningsmässigt, och det är jättefint att de möter varandra sen men ska jag verkligen ha henne i andraperson, det kommer inte alls att bli bra, hon framstår som hysterisk och hatisk om jag inte skriver henne i förstaperson, fast om jag skriver henne i förstaperson riskerar det bli för likt det här manuset, och är det egentligen i det här manuset eller det här manuset som den detaljen ska finnas och fan också
 
nu måste jag äta. 
 
 

Utmanad...

Men hallå! Den här utmaningen såg jag inte förrän nu.
 
Min kollega på Gilla, Christin Ljungqvist, utmanar mig alltså. Jag ska nämna fem tegelstensromaner som jag har läst, och två som jag inte har läst (men har hemma). Piece of cake... eller?
 
Som jag läst:
 
1. "Brott och straff", Fjodor Dostojevskij
2. "Kafka på stranden", Haruki Murakami
3. "Med livet som insats - berättelser om Vladimir Majakovskij och hans krets", Bengt Jangfeldt
4. "Min kamp 2", Karl-Ove Knausgård (har faktiskt läst nästan alla, fastnat lite i femman bara)
5. "Låt den rätte komma in", John Ajvide Lindqvist (räknas den? Den är i alla fall över 500 sidor...)
 
Gah! Det ska erkännas, jag gillar inte tegelstenar. Dels blir jag rastlös, dels är de jobbiga att hålla i händerna. Dels är jag från början skeptisk till om man verkligen behöver mer än 300 sidor på sig att säga det man vill säga på ett riktigt bra sätt...
 
Men, jag har köpt första tre delarna av
 
1. "På spaning efter den tid som flytt", Marcel Proust, som ska börja läsas nån gång. Jag är med i en grupp skapad av min roliga kompis Sandra Haag, vi har tio år på oss, eller vänta vad är det nu, åtta? Det känns betryggande.
2. "Vägen mot bålberget", Thérese Söderlind, den lät spännande och handlar om häxbränningar och sånt, och jag köpte den och den blev liggande på skrivbordet i all bråte för att den inte fick plats i bokhyllan, och oj vad jag drar mig...
 
Får man lägga till en till så finns ju den här; 
 
 
"Vi, de drunknade", Carsten Jensen, som jag läste en förtrollande recension av när den precis kommit ut, 2006, och sen köpte på bokrean något år senare. Jag minns hur han i bokhandeln log och sa "oj, så tjocka böcker läser jag aldrig", och jag ryckte på axlarna och sa "jo men den här har jag velat läsa länge, jag kommer att läsa den!"
 
Och det kommer jag ju att göra. 
Frågan är bara... just det; när?
 
Hur känner du själv inför böckers tjocklek? Gillar du när en bok är supertjock, gillar du böcker med uppföljare? Skjuter du upp böcker eller kastar du dig över dem direkt?
 
Jag skickar utmaningen vidare till den som vill plocka upp den!

recension och fest och allmän kärlek

Dagens recension på dagensbok.com är min!
Läs här om politik och varulvar i en spännande men också provokativ blandning. 
 
 
 
Idag är jag i övrigt skitseg efter en riktigt rolig kväll igår. Vi firade Lovisa A som fyllde trettio. Skapade språksmarta skämt och dansade till nittitalslåtar på Deep. Grillade och hängde vid hennes föräldrars kolonistuga. Här lite bilder från det:
 
 
                
 
Gustav höll ett improviserat tal. 
När vi skulle gå ut insåg vi att vi hade sandaler och zebrasockar på oss.
Det går inte riktigt att återge hur fantastiskt roligt vi har tillsammans. 
 
Ska även passa på att lägga upp lite bilder från Carnévalesque, som jag var på för flera helger sen, men bara har struntat i att uppdatera om. Då var alla så här snygga:
 
            
 
Ja, Lisas bröst var otroliga.
 
         
 
Det var på Slagthuset den här gången. Lovisa A var med och arrangerade. Jag hängde en del med Gisela, pratade med Gustav från förr och rökte inte (jag gör liksom inte det längre. Jag kan stå bredvid folk som röker och titta på dem, men precis när jag blir sugen påminner jag mig om att jag faktiskt inte skulle tycka det var gott, och att det inte är värt det). 
 
Den schackrutiga dörren tillhörde toaletten. Jag funderar över om lokalen är bra eller inte för den här typen av fester. Roligt med så många olika rum, men det kändes som att framträdandena försvann lite grann. Kanske blir det bättre i förlängningen. 
 
Mannen med de svarta linserna är skitläskig, jag vet. 
 
 
 
 
 

Tänka stort

 
Idag har ett stort beslut tagits.
 
Eller egentligen har ju beslutet tagits tidigare förstås, för några veckor sen började jag grunna och räkna på det, men idag sa jag det till min chef så nu är det definitivt.
 
Jag fick ju inget debutantpris, det märkte ni kanske. Och jag sökte aldrig nåt stipendie, för jag tyckte det fanns andra som behövde det bättre.
Men min bok har ju sålt väldigt bra. Och tack vare den ramlar det in lite andra jobb då och då, och eftersom jag inte plockat ut så mycket lön alls på mitt företag (jag har ju haft Ica), så finns det ändå hyfsat med pengar där nu.
Och eftersom min morfar dog, och det ena med det andra.
 
Så grattis, Lina. 
Från den förste september till den siste december kommer du att få all tid du vill till att skriva. Vi kallar det en liten present, en klapp på axeln; det är ju det här du vill eller hur? Vad ska du annars använda pengarna till?
 
Jo, jag tänker också på pensionen, jag ska sätta av lite till det.
Jo, jag tänker börja betala för massage och till och med börja gå på kvällspassen på mitt gym; träna i grupp igen, tjo, det var inte igår!
 
Hur som helst är det lite läskigt. Och konstigt. Och lite sorgligt? 
Men den senaste tiden har det gjort ont i nacken varje dag. Mina övningar hjälper inte. Vissa mornar går det inte att gå upp och vara duktig utan jag måste krascha istället, sova bort evinnerlig trötthet. Spänningshuvudvärk; det är något jag aldrig haft tidigare. Jag har jobbat ungefär jämt. Inget har kunnat ske spontant. Det är inte bara skrivandet som kommer att må bra av den här hösten. Jag kommer att få ett helt nytt liv!
 
Det är läskigt, men testar man inte vingarna ordentligt, så går det inte heller att flyga särskilt högt.
Tack, Amanda Hellberg, för kicken i baken till det här beslutet! 
Jag lovar att skriva jättemycket och ge ut många fler bra böcker.

Promenad i Rosengård

 
Jag träffade på Sarah ute för nån vecka sen när det var Carnévalesque, och vi pratade bland annat om Rosengård. Jag avslöjade att jag aldrig varit där, och hon sa "men gud! Det tar ju bara tjugo minuter att gå dit!"
 
Så idag gick vi dit. 
Och kollade in hur den där stadsdelen som det snackats så mycket om egentligen ser ut. 
 
 
Viss dragplåstereklam finnes...
 
 
Malmös hjärta
 
 
Biblioteket ligger i en galleria. Rätt skönt egentligen, som en naturlig hangout. De hade min bok minsann. Och en gedigen avdelning för barn och unga. 
 
 
Både grönska och betong
 
 
Här berättade Sarah om kramen hon fått av Mikael Niemi på bokmässan. "Hur känner ni varandra?" sa Torbjörn Flygt, och Sarah förberedde sig på att han misstagit henne för den persiska författarinnan. "Nej, jag tyckte bara att hon var vackrast av alla!" sa Mikael Niemi.
 
Det kan ju ha varit därför vi blev så flitigt raggade på denna dag. Lastbilschaffisar, killar utanför kiosken, you name it; idag var hetingdagen.
 
 
De har tätväxt skog i Rosengård. Bra grej! Det behöver jag ju titt som tätt.
 
 
 
Den gigantiska kyrkogården. 
 
 
1. att man kunde vara droskägare
2. att Ester inte fick något efternamn, trots att hon inte var bebis när hon dog
 
Inga brinnande bilar, inga gängbråk. 
I en butik där Sarah handlade cigg började en man plötsligt sjunga. 
 
Vi missade att köpa falafel, det får bli nästa gång. 
 

Dagens idolbild: Madonna

"Should I carry on
will it matter when I'm gone?"
Sjöng Madonna i "How high" på skivan "Confessions on a dancefloor" från 2005. Jag lyssnar i min iPod samtidigt som jag diskar och världen blir ett dansgolv. Jag tänker att när helst jag känner mig lite nere, som igår när allt var svartvitt och jag var redo att lägga mig ner och dö, varken kunde skriva eller tro på någon framtid; så blir jag levande igen när jag lyssnar på hennes musik. 
 
Under större delen av arbetet med "Det borde finnas regler" var det just denna skiva jag spelade. För att den har ett visst driv, en självklar framåtrörelse. Som hela Madonnas karriär egentligen. I "How high" sjunger hon om sin rastlösa jakt på uppmärksamhet, att kanske har hon gjort lite fel saker för att få den ibland. Och hur mycket är det värt egentligen, när de pratar så mycket skit bakom hennes rygg hela tiden?
 
 
 
 
Allt, säger jag. 
Å Madonna, sluta aldrig att göra musik! Har ni tänkt på hur få det är, som fortsätter göra bra musik och förnya sig, även sedan de blivit gamla legender? Madonna fortsätter köra på sex och avklätt, provocera, och det skrivs i tidningarna om hennes sorgliga bröst, nu femtio år gamla. Fuck that, säger jag. Madonna är en förebild som sjunger om en sexualitet som lever kvar, även sedan du lämnat ungdomen. Det ger hopp inför framtiden. Ett yrkesliv som fortsätter efter barnafödandet, en experimentlusta som hittar trendkänslan direkt, anpassar sig in absurdum. Fortsätt, Madonna, det är alltid värt det. Jag kommer alltid att älska och beundra dig. 
 
Så här såg hon ut på en fest nyligen. Se och Hör skrev att det enda som bortförklarar den tantiga åldersnojevarningen var att det var nån sorts punktema tydligen. Fuck off, säger jag återigen. Det här är fan så mycket bättre än Ulf Lundells hajtänder.
Och givetvis kom hon tillsammans med sin unge älskare.
 
 
 
 

Månadens poet!

Varje månad väljer Elisophie och de andra coola ungdomarna i Ordkaskad, en ideell organisation i Helsingborg som arrangerar poetry slams och poesiuppläsningar för unga, en poet som de intervjuar på sin sida på facebook. Den här månaden valde de mig! 
Logga in och läs här.
 
 
Fotot är taget av Ordkaskad under SM, när jag läser min sluta-röka-dikt.
 
Och så ligger filmerna från seminarierna uppe, för er som inte kunde se oss prata på Litteralund finns här alltså en andra chans. Jag ska själv kolla på det nu, hjälp va spännande och läskigt! 

RSS 2.0