Lilla sommarintervjun: Alma Kirlic

Idag börjar det, mina sommarintervjuer! Under sommaren kommer jag att ställa 10 frågor, vissa samma, andra specialinriktade, till skrivande personer; vänner och kända namn i en salig blandning. Först ut är Alma Kirlic.

 

foto: Patrik Petroff (C)
 
Alma Kirlic är estradpoet, dramatiker och frilansande skribent. Hon föddes i det forna Jugoslavien 1977 och kom till Sverige som 15-åring. Idag bor hon i Uppsala. Hon har skrivit och regisserat pjäsen "Sluttande plan" som sattes upp på Teater C i mars-april 2011. 2012 kom hon tvåa i SM i poetry slam i Göteborg. 
Jag känner Alma genom poetry slam-världen. Vi har till exempel bondat över "Sex and the city" och diskussioner om kvinnans villkor i den här världen.
 

1. Hur är läget?

Somrigt och lugnt.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

Jag brukar inte ha lust att skriva på somrarna. Jag läser hellre. 

 

3. Har du några vanor när du skriver, typ "jag måste dricka ur den muggen" eller "jag måste lyssna på den musiken"?

Nej, jag har inga speciella vanor. Men jag tycker om att ha det tyst omkring mig när jag skriver. 

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

Under våren pluggade jag filosofi så det har inte varit så många skönlitterära böcker på sistone. För närvarande läser jag Stephen Kings "On writing - a memoir of the craft", men jag har precis börjat med den så jag har ännu inte hunnit bilda mig en uppfattning om den. Anledningen till att jag läser den är att jag vill ta del av andras erfarenheter av skrivande. Skrivandet som konst och dess roll i livet tar upp väldigt mycket av mina tankar för tillfället.

 

5. Hur botar du skrivkramp?

Det beror på vad du menar med skrivkramp. Jag har upplevt två sorter; den ena är när jag har en deadline och är helt tom på idéer, och den andra handlar om att vara allmänt trött på skrivandet. Den senare är allvarligare eftersom den hänger ihop med känslan av mening. Ända sedan jag kan minnas har skrivandet haft en central plats i mitt liv och jag har ofta prioriterat det framför allt annat, till och med framför vänner och familj. Men det är ganska otacksamt att älska något som inte älskar tillbaka, så jag hamnar då och då i perioder när jag ifrågasätter meningen med det. Eftersom den skrivkrampen är existensiell finns det ingen bot, men hittills har jag alltid kommit ur den med en förnyad lust att skriva. 

 

Jag har läst om andra skrivande människor som beskriver skrivandet som en besatthet, något de inte kan vara utan. Jag känner väl igen mig i det, men samtidigt vill jag inte vara på det viset. Vad händer om man plötsligt inte kan skriva längre? Blir livet meningslöst? Ja, om man har försummat allt annat till förmån för det. Så vill inte jag ha det. Livet är för härligt för att slösas bort vid skrivbordet.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

Jag har perioder med olika författare, men den som jag alltid återkommer till är Gabriel Garcia Marques. Varför? Därför att hans sätt att berätta är så, hur ska man säga, broderat. Det är broderat utan att vara krystat. Det inspirerar mig.

 

7. Du kom tvåa i SM i poetry slam förra året. Hur blir man så bra?

För det första vill jag säga att en andraplats i ett poetry slam-SM inte behöver betyda att man är bra. Men om det nu är ett kvitto på att jag är bra skulle jag säga att nyckeln till varje konst är att lära sig dess regler, göra dem till sina, ha roligt och inte ge upp när det tar emot. Det är det som är receptet till framgång oavsett vad man ägnar sig åt - lust, hårt arbete och ihärdighet. Men det betyder inte att de tre ingredienserna garanterar framgång. Man ska ha tur också, men turen kan man ju inte påverka. Inom poetry slam är turens roll mycket mer påtaglig än inom andra områden. Det gäller att hamna rätt i läsordningen (de som läser först brukar det inte gå bra för), få fem godtyckligt utvalda personer att tycka att man är bäst, ha publikkontakt osv. Dessutom gäller det att ha en aura som får dem att tro att man är bäst redan innan man börjat läsa. Det är ett välkänt psykologiskt fenomen att människors omdöme grumlas av förväntningarna. Det är därför en poetry slam-vinst inte säger något om hur bra man är. Jag har visserligen lyckats vinna många poetry slam-tävlingar i mina dagar, men det betyder bara att jag lärt mig vilka retoriska och uttrycksmässiga element jag ska använda för att få publiken att hålla med mig och gilla mig. Krasst men sant. Poetry slam är, precis som vilket annat skrivande som helst, inte magi. En dikt som får folk att skratta eller gråta varje gång gör det inte av en slump. Det finns olika grepp man kan använda för att få folk att känna vad man vill att de ska känna. Det är det hela teater- och filmkonsten bygger på. När folk gråter i en biosalong gör de det för att filmmakaren har koll på filmens grepp och tekniker. 

 

Det stör mig faktiskt att det verkar finnas någon mystik kring författare, regissörer och andra konstnärer, som om konstnärligt skapande är oförklarligt och sker på en nivå bortom medvetandet. Visserligen finns det en del av mitt eget skapande som jag inte kan förklara, och det är var idéerna kommer ifrån. Men även de mest gudabenådade idéerna är värdelösa om man inte vet vad man ska göra med dem.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

Just nu har jag en paus från skrivandet och funderar mest kring skrivandets roll i mitt liv. Men jag har ett par projekt på hyllan. Jag kommer förmodligen att ta upp dem när skrivlusten kommer tillbaka. Eller om den kommer tillbaka. Man vet aldrig.

 

9. Vad tycker du om Knausgårds "Min kamp"-serie?

Jag började läsa den första boken när den kom ut, men gav upp ganska snabbt. Jag hade hört att han skrev i realtid och hade förväntat mig något exceptionellt, men den handlade mycket om hans barndom och jag kände att det här var samma historia som jag läst flera gånger förut. Kanske gav jag upp för snabbt, men jag har väldigt svårt att avsluta böcker som jag inte blir fullkomligt uppslukad av.

 

10. Du skriver även dramatik. Vad är det roligaste med det?

Det roligaste med att skriva dramatik är att det är väldigt påtagligt att man skriver för andra som ska göra ens text till sin egen. I början tyckte jag att det var jobbigt att jag inte hade full kontroll över min text, men med tiden har jag lärt mig uppskatta att se hur andra läser mina texter och vilka idéer de kan få av dem. Det är väldigt fascinerande. Och jag känner mig hedrad när jag ser att begåvade människor tar mina texter på allvar. 

 

Du kan läsa mer om Alma Kirlic på hennes hemsida http://almakirlic.com 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0