krönika HD: Så det är männen det är synd om?

 

Publicerad 18 februari 2013 kl. 04:00

 

I sandlådan på lågstadiet visade killarna känslor genom att slåss. Och argumentet som satte p för alla samtal var: ”Då får du inte komma på mitt kalas!”

När jag såg "Uppdrag Granskning" om näthatet mot kvinnor tänkte jag att vissa saker aldrig förändras. Men idag heter det ”du ska dö jävla fitta”. Man lägger ut personers adress och uppmanar folk att gå dit.

Jag har sett kommentarsfält som dessa flera gånger och alltid blivit lika chockad, men det är en helt annan sak att se det i teve. Orden uppblåsta över skärmen, en pil som pedagogiskt ringar in att elva personer har gillat en kommentar som handlar om att pissa någon i ansiktet, för att ”du verkar behöva bli förnedrad”.

Män blir också hotade, skriver någon upprört. Varför nämns bara kvinnor?

Fast det som är intressant är ju just skillnaderna i tilltal.

I mejlen och kommentarerna till kvinnorna går man direkt på könet, oavsett om debatten handlat om integration, feminism eller fotboll.

Kvinnorna ska våldtas, måste ha blivit ”felknullade”, behöver förnedras, spottas på, är obegripligt fula.

Jag vet inte vad ordet felknullad betyder, men vad har det med integration att göra?

”Jag var förbannad, det skrevs i stundens hetta”, säger en av de "Uppdrag Granskning" sökte upp. ”Jag var väl full eller nåt.” En ung kille säger att tjejen som skrivit debattinlägget borde ”tänka sig för innan hon uttalar sig”.

Det är lustigt, för just det här med att tänka sig för innan de uttalar sig verkar inte vara något som gäller both ways.

Debatt är viktigt, högt i tak, men varför ska vi ha överseende med människor som inte kan formulera sin ilska utan att gå till ovidkommande personangrepp?

Maria Rydhagen skrev i Kvällsposten 9 februari: ”Egentligen är det stora problemet att näthatarna måste må fruktansvärt dåligt. Journalisterna blir uppjagade av att ta del av deras sjuka tankar i fem rader text i ett mejl. Tänk då att leva med det mörkret inom dig hela tiden.”

Är det alltså männen som kommer med dödshot som det är synd om?

För att ta det tillbaka till sandlådan: jag lägger huvudet på sned inför kommentarfältet. Vad menar du egentligen, lilla vän? Var gör det ont nånstans, kan du definiera? Jag argumenterar gärna med människor som tycker olika, så länge du respekterar mig.

Det var bara ett skämt, skriver du? Feminister kan inte ta skämt?

Ditt skämt handlade om att du skulle våldta mig. Jag kan visserligen se ditt ansikte eftersom du måste vara inloggad från facebook för att kommentera här, men jag har aldrig träffat dig. Jag vet inte hur du skämtar. Kvinnor utsätts för våldtäkt dagligen i Sverige, varför skulle jag lita på att du är den rolige killen som egentligen inte menar vad du skriver?

Varför menar du inte vad du skriver?

Varför skriver du inte istället det du menar?

Är det ett enormt kunskapsgap i det här landet som gör att folk har glömt bort hur man framför sina åsikter?

För vad händer om de hatande männen får rätt? Om de utsatta journalisterna tystnar, om man faktiskt börjar väja för att skriva om vissa ämnen, för att slippa hatstormar?

Lina Arvidsson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0