Lilla sommarintervjun: Vilska Lindgren

 
Vilska Lindgren, född 1989, är poet och dramatiker. Hennes pjäs "Måtte djävulen ta alla fruntimmer", som handlar om kvinnohatet, sätts upp i Stockholm nästa vecka, den 16, 17 och 18 augusti på Teater Tre. Vilska har tävlat och läst dikter från scen i många år, snart firar hon tioårsjubiléum. Hon är även en av metaforbrottarna, den populära überfeministen Den Vilska Solanas. Vilska är även en väldigt omtyckt emcee, som bland annat syntes på årets SM i poetry slam.
 
Vilska är en av mina närmsta här i Malmö, hon tillhör Pantertanterna. Åldersmässigt är hon förstås snarare panterbebisen, men det är en åldersskillnad jag sällan märker av. När detta publiceras har vi tillsammans med Lovisa Eklund och Appelkvist tillbringat en vecka på Österlen, där vi skapat och druckit vin som sanna konstnärer. Det, ni! 
 
 

1. Hur är läget?

 

Det är riktigt fett faktiskt. Jag har precis blivit klar med ett galenskapsprojekt som resulterade i en pjäs som har premiär 16 augusti på teater 3 i Stockholm. Pjäsen handlar om kvinnohat och heter "Måtte djävulen ta alla fruntimmer". Jag hade tre månader på mig att skriva den. Vilket är fruktansvärt lite tid. Men nu är jag klar!

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jag är inte ett jättestort fan av att bada. Jag gillar att hänga på stranden med fint folk, svettas och dricka öl. Men det får jag helt enkelt göra på kvällarna, för jag skriver aldrig när jag har druckit. Och skulle jag kasta om ordningen skulle det bli väldigt lite skrivet.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Först tänker jag att jag ska vara strukturerad och gör scheman och sånt. Men det slutar alltid med kaos. Jag jobbar mycket med ångest och fosterställning. Uppdelning under arbetet med "Måtte djävulen ta alla fruntimmer" har väl varit två veckors ångest, en produktiv dag, två veckors ångest, en produktiv dag osv. Jag är pinsamt mycket en lidande konstnärssjäl när jag skriver. Ibland klär jag ut mig också. En har bara så roligt som en gör sig.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Senaste boken jag läste var "Springa med åror" av Cilla Naumann. Den var så himla fin! Jag älskade språket och hennes förmåga att beskriva utvalda smådetaljer och på så sätt måla en hel bild. Till exempel fanns det en underbar beskrivning av hur en av karaktärerna plockade upp saker med insidan av fingrarna istället för med fingertopparna. Den bilden fick mig nästan att tappa andan.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Vid köksbordet eller i soffan i vardagsrummet. Jag har försökt skriva på andra platser med det funkar liksom inte. När jag är hemma kan jag göra alla de konstiga ticsen jag har för mig när jag skriver utan att någon dömer. Vilka tics? Till exempel fyllde jag min navel med nutella när jag hade två dagar kvar till deadline med pjäsen. Hjälpte det den kreativa processen? Vet inte. Men det får plats två teskedar i fall ni undrar.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Michael Ende som har skrivit ”Momo eller kampen om tiden” och ”Den oändliga historien” (för att nämna några). Han har en helt suverän förmåga att ge detaljer som får fantasin att gå i spinn. Plus att han är en fantastisk sagoberättare och jag älskar sagor.

 

7. Du skriver poesi, men också dramatik. Hur skiljer sig arbetssättet åt mellan dessa båda uttrycksformer?

 

Inte så jättemycket egentligen. Inspirationen kommer på samma sätt, först får jag en mening i huvudet och sedan bygger jag vidare kring den. Skillnaden mellan poesi och dramatik är väl främst att när det kommer till dramatik måste jag få det att räcka över flera i sidor istället för typ tre. Inför varje scen måste jag liksom starta om och få det att hänga ihop med den föregående istället för att sätta punkt och tro att jag fått fram allt jag vill säga. I båda fallen sitter jag och suger på orden som en gammal gubbe.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Eftersom att jag precis blev klar med ett befinner jag lite i ett mellanläge just nu. Jag har en historia som legat och skvalpat i bakhuvudet i flera år som pockar på uppmärksamhet. Men jag måste vila lite innan jag sätter igång med det. Så just nu är väl mitt största projekt att jag ser alla avsnitt av "Orange is the new black" och testar alla olika kombinationer en kan ha av pålägg på knäckebröd.

 

9. Fantisera fritt om framtiden; var ser du dig själv om tio år?

 

Jag har en egen teater som heter "Teater Hybris" som bara spelar mina egna uppsättningar. Jag lever på macarons och bubbel och går endast klädd i excentriska jumpsuits och fabulösa hattar. Och det regnar konfetti varje gång jag kliver igenom en dörr.

 

10. Du håller även på med estradpoesi. Vad är det som är så kul med det?

 

Estradpoesi är ett sätt att nå ut till människor vare sig de vill eller inte. När det är din tur att gå upp scenen måste de lyssna, för annars är det oartigt. På det sättet älskar jag jantelagen. Dessutom är det en bra plattform för att utvecklas, knyta kontakter, höra andra människors fantastiska poesi och utmana sig själv. Utöver det faktum att poeter är hemskt trevliga människor. När vi inte sitter och deprimerade på våra kammare med ett glas rödvin vill säga.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0