Lilla sommarintervjun: Peder Isak

foto: privat
 
Peder Isak, född 1978, är bibliotekarie och estradpoet. Han har tävlat i poetry slam i många år. Just nu samarbetar han med Albin Balthasar kring ett manus som förhoppningsvis ska säljas in till tv. Isak (som vi är vana att kalla honom) är också en av de populära gestalterna i metaforbrottningen, som just nu är på landsturné. 
 
Jag var med i samma lag som Isak senast jag tävlade i SM, i Visby 2011. Då lärde vi känna varann lite bättre. Han har förmodligen skrivit den bästa dikten som skrivits om sjukkassa och arbetslöshet.
 
 

1. Hur är läget?

Det är just nu 45 minuter in i filmen, där protagonisten rivits ned från det normala, sega, livet och kraschat och brunnit, men med hjälp av goda vänner och vissa djupa insikter i sig själv tagit de viktiga första stegen tillbaka. Vi kan se att saker inte kommer tillbaka till det normala, men att detta nya antagligen är bättre än så. Men än har inget egentligen åstadkommits. Det är en spännande tid. Alternativt: Det är bra, typ.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

Nej, man vill inte bada. Man vill sitta inne med öppet fönster och fläkten på max. Man vill åka transibiriska järnvägen. Man vill väderturista till Grönland. Man vill öppna sin garderob och där hitta en bättre värld (med rumstempererat utomhus). Man vill ligga i gräset och se luftskepp dansa över himlen. Man vill inte bada. Om man med "man" menar mig i alla fall.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Jag har ingen arbetsprocess. Eller, jag har ingen fast arbetsprocess. Det beror delvis på att jag inte hittat någon process som funkat tillräckligt bra för att jag ska fastna i den. Men mest beror det nog på att jag är så rastlös att jag inte kan göra något på samma sätt särskilt länge. Jag hittar på nya saker hela tiden, nya processer, nya tankar och idéer. Men generellt kan man nog säga att jag arbetar väldigt mycket via dialog. Många vill inte prata om sina projekt med andra för att de förstörs på något sätt då. Jag behöver prata för att tänka. Det är då kaoset i mitt huvud koagulerar och blir synligt som ett trassel av strukturer och trådar. Jag älskar att skapa världar, kasta ur mig så galna idéer jag kan och sen fånga dem och bida dem med logik. Det är min passion; galen fantasi utförd med perfekt logik. Men jag har märkt att mina arbetssätt lätt blir alltför kaosiga, jag tappar lätt både fotfästet och disciplinen. Därför blir det bäst om jag jobbar på projekt tillsammans med någon annan. Men, ja, jag letar fortfarande efter mr. Rätt Arbetsprocess.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

Den senaste boken jag läste ut var Patrik Rothfuss "The Name of the Wind". Jag läser mest fantasy. Verkligheten har en tendens att tråka ut mig. Men den boken är i alla fall väldigt trevlig. Lagom nyskapande fantasy med starka karaktärer och en spännande historia utan att gurgla upp the heros journey. Rekommenderas.

 

5. . Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Uppe på kalfjället. I en skyskrapa i New York. I en tågvagn på transibiriska järnvägen just utanför Ulan Bator. Om jag inte får det, så kanske på något kafé. Jag behöver variation. Och helst vill jag skriva mitt i livet, då jag är ute på äventyr eller kastat in tvätten, postkoitala fantasier och vardagsordtrolleri.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

Ja. Brandon Sanderson. Han skriver fantastiska världar där väldsbygget i sig har ett djup och en spänning likt den mest välskrivna deckare, och presenteras på ett sådant sätt att det blir omöjligt att sluta läsa, för man vill alltid veta mer, samtidigt som man njuter av den insikt man just fick. Det finns ingen jag läst, oavsett genre, som kan mäta sig med honom i själva hantverket att skriva och berätta.

 

7. Vad är det bästa med att skriva?

 

Att det ger mitt liv mening. Det är mitt uttryck och källan till mycket av min självkänsla. Det är otroligt viktigt. Och det är också det bästa med det. Det att det får mig att säga sanslöst sentimentala saker som "att det ger mitt liv mening". Töntigt. Härligt.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Jag har två stora projekt just nu. Ett är en TV-serie som jag skriver tillsammans med Albin Balthasar. Den andra är en roman som jag skriver tillsammans med Amanda Gardfors Granberg. Romanen ska förhoppningsvis bli en triologi, men ja, vi får se. Där har vi en intressant arbetsdelning, där jag får göra det jag är bäst på, att bygga en värld, hitta på galna saker och räta ut dem och få dem att fungera konceptuellt och logiskt. Det är en nutida och urban fantasy utan att vara "urban fantasy". Arbetssättet är spännande, för det innebär att jag får göra allt det roliga och inget av det tråkiga samtidigt som hon får göra allt det roliga, utan att behöva göra något av det tråkiga. Projektet är fortfarande ganska nytt, men det känns sjukt roligt att jobba med.

 

TV-serien är inte ett nytt projekt. Vi har arbetat med det i flera år i olika tappningar. Man kan säga att det handlar om konspirationer, och tanken är att nästan alla konspirationsteorier är sanna, men utförda av en och samma organisation. Det är även ett drama om två systrar som finner varandra igen. Mycket humor och mycket spänning. Två gånger har vi rivit upp allt och börjat om från början. Det var frustrerande, men nödvändigt. När man gör något på den skala som vi vill göra detta på är det extremt viktigt att allt är som man vill ha det. Vårat arbetssätt bygger också väldig mycket på dialog. När det funkar som bäst blir vi en enda kreativ superhjärna. Det är faktiskt rätt beroendeframkallande. Just nu håller vi på med manuset till piloten. Det kommer bli galet. Bra.

 

9. Vad är det sämsta med att skriva?

 

Själva skrivandet. Det att man måste föra över informationen från hjärnan till en dator med hjälp av att trycka på tangenter. Det är lite jobbigt.

 

10. Jag råkar veta att du just nu jobbar tillsammans med Albin. Hur är det att jobba tillsammans med någon annan, jämfört med att jobba själv?

 

Jag har varit inne på det tidigare. Jag älskar att jobba tillsammans med någon annan. Båda mina stora projekt är på det sättet. Att jobba tillsammans med Albin är helt annorlunda än att jobba med Amanda. Men jag tror att man behöver känna den man jobbar med rätt väl, i alla fall tror jag det underlättar. Jag och Albin tänker på samma sätt, även om vi ofta tar olika vägar, vilket skapar en slags kreativ bubbeleffekt där vi klättrar över varandras tankar och bygger på det sättet. Med Amanda är det annorlunda, eftersom att vi tänker i olika banor och fyller i varandras svaga områden med vår speciella typ av fantasi. Det viktigaste för att få kreativa samarbeten att fungera tror jag är att vara beredd att ta ett steg tillbaka. Om det skapas någon slags prestige mellan skaparna får man direkt problem. Det är kanske den största skillnaden mot att skriva själv, det att det aldrig är ens eget. Det kommer alltid finnas saker man vill ha med som man inte får ha med. Men å andra sidan får man ha med bra saker som man aldrig skulle ha tänkt på själv. Jag tycker att det helt klart är värt det, dels för att det hjälper att någon annan är delaktig och väntar på att man ska göra sin del, och dels för att det är så sjukt mycket roligare att göra saker tillsammans med folk man tycker om än att sitta själv och jobba på sitt eget projekt.

 

 

 

 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0