Lilla sommarintervjun: Martin Johnsson

foto: Marica Källner, maricakallner.se
 
Martin Johnsson, född 1985, är poet, estradör och doktorand i genetik. Utöver att uppträda själv är han även med i poesigruppen Dödsstjärnan. Han har skrivit diktböckerna "Trädgårdsfesten etc" (2009) och "Skräpbok" (2010) som är utgivna på eget bevåg. Bosatt i Linköping.
 
Jag känner Martin genom poetry slam. De nämnda diktböckerna finns i min ägo och befinner sig ofta på toaletten för omläsning.
 
 

 

 

1. Hur är läget?

 

Helt okej.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jo, men jag har tur: Dels har jag blivit en sådan badkruka nuförtiden och dessutom är Linköping en mycket dålig stad ur badsynpunkt.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

När det gäller skönlitterärt skrivande är den pinsamt långsam och ostrukturerad. Jag samlar små bitar i min anteckningsbok och prövar att sätta ihop dem på olika sätt. När det blir för många strykningar, pilar hit och dit och fragment i olika skrivböcker så renskriver jag på dator. Redigeringen brukar bestå i att jag läser dem högt för mig själv och efterhand justerar det som inte ligger bra i munnen. Så har även texter jag aldrig läser upp för folk oftast formats av högläsning. Visst låter det här som en rätt usel metod att skriva längre texter med teman och färgglada trådar? Mycket riktigt skriver jag nästan bara poesi och sakprosa.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Michel Houellebecqs Lovecraftbiografi. Den tyckte jag om: många fina formuleringar, lagom svävande, bra synpunkter. Härnäst måste jag alltså läsa om en del Lovecraft för det är tydligen mycket jag har missat. Okej, allra senast läste jag ”Causality” av Judea Pearl, men det var mer eller mindre i tjänsten så det räknas inte riktigt. Den var nyttig men lite arbetsam.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

På magen i min säng.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Det varierar, men antagligen Elfriede Jelinek, som nog har det bästa språk jag läst. Det är vackert och vidrigt. (Jag antar att jag borde tacka hennes översättare också. Om jag måste hålla mig till det jag kan läsa utan hjälp är det nog Erik Beckman av liknande anledningar.) Jag är svag för otäckheter och ältande, och något mindre intresserad av bra berättelser.

 

7. Du har gett ut en diktsamling som heter "Skräpbok". Tycker du inte om det du skriver eller?

 

Nej, ofta inte. Men så är ”Skräpbok” också till stor del ihopplockad av språkligt skräp som jag uppfattade här och där, mest i Finspång.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Det är en sorts fortsättning på ”Skräpbok” som går under det fantasifulla namnet ”Den långa texten”, men det är inte bestämt vad jag ska göra med den eller när den ska vara färdig.

 

9. Du tävlar även i poetry slam. Vad är det som lockar med den uttrycksformen?

 

Scenpoesi, även utan tävlingformatet, är något jag tycker väldigt mycket om både som åhörare och uppläsare. Men utöver det så hade jag aldrig känt mig riktigt tävlingsinriktad innan jag började med poetryslam och jag tror att det är själva tjusningen. Tävlingen förhöjer stämningen och känslorna -- i och för sig även de negativa.

 

10. När jag lärde känna dig var det som barfota-poeten, eftersom du alltid gick runt barfota överallt. Vad är grejen med det?

 

Bara för att komplettera min i övrigt hippieartade persona ... Nej, jag tyckte faktiskt det var skönt.

 

 Martin har en hemsida, här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0