Lilla sommarintervjun: Gustaf Gustafsson

foto: Lovisa Appelkvist.
 
 
Gustaf Gustafsson, född 1984, är stockholmaren som flyttat till Malmö. Han jobbar i bokhandel och på fritiden skriver han; epik och dramatik, och det ständiga utforskandet av skillnaden dem emellan. Gustaf har läst litteraturvetenskap och kreativt skrivande på universitet, han är även utbildad skrivpedagog via Skurups folkhögskola. Och vill du veta mer om fotbollshistoria är han rätt man att konsultera. 
 
Gustaf är tillsammans med en av mina bästa vänner, Lovisa Appelkvist, det är så jag lärt känna honom. Sen har han även gett respons på lite text jag skrivit. Det jag gillar främst med Gustaf är att han är så himla rolig. Fast inte flamsig, man kan prata vettigt med honom också. 
 
 
 
 

1. Hur är läget?

 

 Något stressigt, så allt är väl som det ska?

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Det ena behöver inte utesluta det andra. En liten anteckningsbok på stranden ger möjligheten att åtminstone skriva någonting mellan dopp, glass och blandade fågeltut. Det kanske inte alltid blir bra, men att i alla fall kunna plita ner någonting när jag solar har en lugnande effekt på mig. Värme, sol och bad får prioriteras. Det står i lagen.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Tyvärr är det så att jag nästan uteslutande får ro till att skriva sent på kvällen. Detta är inte helt förenligt med att ha ett arbete, så min arbetsprocess är under förändring, men när allt var som det skulle så såg det ut ungefär såhär:

Jag för en projektdagbok. I den lastar jag av tankar som kan störa mitt fokus, jag för ner tankar jag har haft kring projektet sen senaste sittningen, skriver ner på vilka sätt jag har tänkt lösa de saker som inte känns helt hundra.

Efter det så blir det en stunds flödesskrivning.

Sedan öppnar jag upp de dokument som jag tänkt arbeta på för dagen och läser igenom dem. Om det är en bra dag så kommer jag igång direkt och då blir det någon sida innan jag reser på mig och vankar av och an, kanske petar på en fotboll, medan jag tänker mig djupare och djupare in i texten jag håller på med. Det kan ta en ganska bra stund, men tillslut så sätter jag mig ner igen och skriver vidare. Jag upprepar sedan den proceduren tills jag måste gå och lägga mig eller ”tar en paus”. Tar jag en paus så har jag väldigt lätt att hamna i prokrastineringsläge och måste ta mig tillbaka till projektdagboken, börja om från början, för att kunna komma in i det igen.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Just nu håller jag på och läser ”The end of men” av Hanna Rosin. Rosin tar upp att kvinnor håller på att springa ikapp (och om) män på arbetsmarknaden och vilka effekter det får på arbetsplatser och i hemmet. Mycket intressant.

Parallellt läser jag även nytrycket av Stefan Zweigs ”Världen av igår” och Karolina Ramqvists ”Alltings början”, men mitt huvudfokus just nu är på Rosin eftersom jag har en flickvän som gärna vill låna den när jag klar.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Jag trodde att jag skrev som mest och bäst i hemmet, men har av olika anledningar skarpt fått ifrågasätta detta. Jag tänker mig att en billig bunkerliknande kontorslokal i någon obskyr småhåla skulle kunna få fart på produktiviteten.

 

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Nej, jag sysslar inte med favoritförfattare. Det finns givetvis ett par tre stycken som jag tycker är fruktansvärt skickliga, men jag läser inte allt jag kan få tag i av dem eller finner alla deras verk lika bra. Jag är en ganska svårflörtad läsare som mest läser för att bli inspirerad, och då blir det så att det är vissa formuleringar, enstaka texter i sin helhet, som jag tar till mig och avgudar snarare än hela författarskap. De formuleringar och texter som verkligen tilltalat mig är sedan texter jag hela tiden återkommer till i min läsning och bidrar även stort till att jag får någonting skrivet överhuvudtaget, blir någonstans målet för mitt skrivande, att kunna skapa någonting lika bra.

 

7. Vad är det bästa med att skriva?

 

Jag läser in min text i ett fickminne, blundar för att förhöja upplevelsen av det hela, lyssnar och blir övertygad om att jag är ett geni. Mycket njutbart!

Helt enkelt är stunderna när jag känner mig stolt över det jag gör och har gjort helt och hållet oslagbara. För att hamna där så måste jag befinna mig djupt inne i projekt, och är jag det så känns livet i allmänhet lite extra bra.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Jag håller på med ett stort projekt för tillfället: att få in mig själv i en skrivande vardag igen. Av olika anledningar så har självklarheten i att sätta sig och skriva försvunnit de senaste två åren och de idéer och tankar jag haft har mest blivit just idéer och tankar med, på sin höjd, några enstaka börjor här och var. Nu har jag börjat plocka mellan alla idéer, tankar och börjor för att se vad jag skulle kunna göra av det hela. Det börjar så smått forma sig till någonting. Detta ”någonting” är givetvis nästa projekt när skrivandet blivit självklarare igen.

 

9. Vad är det sämsta med att skriva?

 

Det sämsta med att skriva är när jag i perioder inte skriver så mycket och ofta som jag inbillar mig att jag borde göra. Jag går ofta runt med skuldkänslor när jag inte skriver, känner att jag sviker mig själv. Förutom hela den biten, som går att lösa genom att faktiskt sätta sig ner och skriva, så kan jag inte riktigt se någonting negativt med att vara en skrivande person.

 

10. Du jobbar i bokhandel. Har du något boktips till mina läsare, något de absolut inte får missa att läsa i sommar?

 

Sommarläsning är avkopplingsläsning. Min önskan i sommar är att alla ska sitta på stranden med en pocketbok och fnissa lite. Varför då inte läsa Caitlin Morans "Moranthology", Erlend Loes ”Doppler” eller Fredrik Sjöbergs "Varför håller man på?"?


Kommentarer
Postat av: sandra

Är Gustav inte 93a?

2013-11-21 @ 18:23:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0