Lilla sommarintervjun: Amanda Lindholm

foto: Petter Hellman.
 
Amanda Lindholm, född 1990 på Gotland, är estradpoet, musiker, standupkomiker och grundare till den ideella föreningen Jämställd festival, som försöker få en jämnare könsspridning på festivalerna runt om i landet. Hon skriver även arga debattartiklar och dyker upp i radio då och då. Amanda har även musikalutbildning bakom sig, så bli inte förvånad om du ser henne i rollen som skådespelerska också endera dagen. Bosatt i Stockholm.
 
Jag såg Amanda läsa en av sina dikter när Oscar Johansson hade fest i en park, jag tror det var första året jag bodde i stan. Om jag ens flyttat hit. Jag tänkte oj, hon är så ung! Och så begåvad! Och söt! En blandning av hat och beundran, skulle jag kalla det. 
 
 
 

1. Hur är läget?

 

Tack, snyggt! Förutom det ständiga misslyckandet i att aldrig hitta lagomnivån på jobbstressandet så är jag på ett väldigt bra ställe just nu. Mentalt, inte riktigt geografiskt. Är rätt bostadslös. Eller förlåt, "mellan hem".

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jag tror jämt att jag vill sola och bada och sommarleva, men när det väl kommer till kritan så tröttnar jag rätt snabbt. Ett litet dopp och en näsa i solen och sen går jag gärna in och skriver igen.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Min mamma brukar säga att jag har en "tysk självdisciplin". Jag är väldigt duktig på att få saker gjorda snabbt. Så utifrån ser det nog löjligt lätt ut; jag sätter mig ner, jobbar och gör klart. Inuti ligger jag dock oftast i fosterställning och kvider i självförakt, precis som vem som helst. Men det att sitta och vänta på att kreativiteten ska slå till har aldrig varit min grej. Inte vänta över huvud taget.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Jag läste Oksanens "Utrensning" (år efter alla andra, jag vet). Jag tyckte den var väldigt bra. Älskar tyngd och svärta och bra, pretentiöst språk. 

 

5. Du håller på med både standup, poesi och musik, samt skriver arga debattartiklar. Vilket är roligast just nu och varför?

 

… och driver den ideella förening Jämställd festival. Just detta har tagit större delen av min tid och tankekraft det senaste året, det har inte riktigt blivit någon tid över för mer lustfyllt skrivande. Men när tid finns tycker jag nästan alltid att musiken är härligast och mest kul. Antagligen för att det är det (av nämnda grejer) jag har minst som ett jobb just nu.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Det måste nog bli Peter Pohl. Jag tycker på nåt sätt han har allt. Han skriver mest ungdomsböcker, vilka kanske är de absolut viktigaste böckerna. Men tyvärr de som får minst cred och utrymme. Sen har han ett FANTASTISKT språk och tar upp många viktiga ämnen och också kontroversiella grejer, som barns sexualitet bland annat. Det var han som fick mig att vilja börja skriva.

 

7. Du har ett skämt där du säger att din psykolog tog livet av sig, som är väldigt roligt, på ett svart vis. Är det sant eller hittade du på det?

 

Alldeles sant. Sämsta för mitt psyke, bästa för min karriär. 

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Just nu ska jag börja min journalistutbildning här i Stockholm. Det kommer vara mitt huvudprojekt det närmsta året, även om jag kommer fortsätta med allt annat också.

 

9. Om du fantiserar fritt, hur ser ditt liv ut om tio år?

 

Då är jag grävande journalist på någon spännande och viktig tidskrift, har gett ut en briljant roman, startat världens bästa humorklubb och gör regelbundet assmarta humorprogram i radio. Det tycker jag känns lagom och rimligt. Jag har också två hundar i mitt lagom stora hus som ligger jättecentralt i Stockholm men med direkt närhet till natur, djur samt ekvatorn.

 

10. Hur har sommaren varit?

 

Extremt hetsig! Låt mig aldrig göra så mot mig själv igen. Men utöver stressen har jag den fantastiska och sällsynta förmånen att få omge mig med underbara människor, så jag överlevde trots allt.

 

Här har jag filmat när Amanda drar bland annat psykolog-skämtet, 1:07 in i klippet, för några år sen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0