Provläs "Det borde finnas regler"!

Brukar ni också känna inför nya böcker, att amen jag vet ju inte om den är bra, jag måste ju få känna lite på den först. Kolla in läget liksom.
Nu kan ni göra det! Provläs de första sidorna i min bok "Det borde finnas regler" här! (Och det finns en massa andra böcker ni kan provläsa också när ni ändå är igång!)

Inför bokmässan - ja, redan nu!

Det är ju så förbannat stort.

 

Att jag suttit på min kammare och putsat på mitt manus, som bara var en hög papper, och en till och en till, olika versioner som det slets med hit och dit.

Och nu är jag på foto i det här fina sällskapet, med Björn Ranelid och Eija Hetekivi Olsson, en av de mest hajpade debutanterna i år. Och där är mitt foto! Som Lovisa tog i somras, när jag drömde om den stora framgången som komma skulle.

 

 

 

 

Jag pratar alltså om Bokmässekatalogen, som kom idag. Och jag är med i programmet, ser ni!

 

 

 

 

Plus lite andra grejer som verkar spännande, t.ex det här, från mitt förlag…

 

 

 

 

Och se, där är Moa, min gamla gymnasiekompis! Ja, vi tar oss någonstans här i världen.

 

 

 

Idag är jag också med i lokaltidningen Båstad. Tack vare pappa, som ringde och tjatade.

 

 

 

 

Allt det här som bara händer nu. Jag är så hemskt tacksam. Det är klart att jag har jobbat stenhårt för det, men ändå. Det är det väl fler som har, utan att för den skull hamna på bild i Bokmässekatalogen.

Och så har jag slutat tänka att jag kommer att få cancer.

Däremot är det nåt skumt med mitt öra, det är sant. Jag ska ringa vårdcentralen i eftermiddag så de kan tjäna lite mer pengar på mig.

Och så ska jag fortsätta jobba på den nya romanen. Så att jag inte blir ett onehitwonder som måste vara med i "Let's dance" och vika ut mig för att fortsätta vara någon att ha. Nej, nu när mina ord finns där ute, då ska de fan i mig stanna kvar.



Bästaste mamman

Mors dag i Mölle med mamma och systern.
"Och vi som oroade oss för att inte alla skulle vara med på bilden", skrev mamma. Här är tre goda försök i alla fall, med mammas mobil. Jag tycker ändå att de förmedlar en fin känsla.

"Som gör att jag älskar dig"


Något konstigt är det. Med KENT. Jag läste nyss Christin Ljungqvists bok "Kaninhjärta" där varje kapitel inleds med ett citat ur deras stora musikskatt, och jag som kan alla skivor utan och innan njöt och längtade till ett tillslutet rum med enbart en skivspelare och hela samlingen i. Det var länge sen nu.

Och så var jag på Triangeln idag och gick förbi deras nya skiva.

Och det var tusen år sen jag köpte en skiva, man gör ju inte sånt nu för tiden. Inte ens Ane Brun, som jag dyrkar, äger jag en skiva av. Men KENT... Det kändes som en plikt. Jag gick in och köpte den. För så gör man bara, det finns inget annat.

Och som vanligt finns det ingen besvikelse heller. Jag lyssnar nu och förundras. Hur i helvete lyckas de jämt? Det är det konstiga. Framsidan är pisstråkig, måste jag säga. Men innehållet. Oj, oj, oj. Det är inte för inte som KENT är Sveriges bästa rockband, och självutnämnt sådant. Letar du efter sanningen? De har den.

Och så blev det sommar några dagar, och på några minuter ser man ut så här. Rödnost och flammig, visst är det härligt? Inte alls så mycket Los Angeles, men så har jag ju alltid varit mer av New York, när allt kommer omkring. Eller kanske London, om man pratar blekhet…

Häromdagen tvingade de ut mig, mina kulturtanter. Jag, Vilska och Lovisa A på Ribban. Diskuterande livets väsentligheter, lite läsande, och lite jobb för egen skull faktiskt. Tills datorns batteri sa nope. Ny dator var det ja. Framför allt diskuterade vi varför i all sin dar folk bor i Malmö. "Där har de liksom inte det här!" sa Lovisa A och pekade ut över havet. Nej, de har ju inte det. "Och så är det så kallt, och folk går in i varandra. Och måste sminka sig och klä upp sig för att gå på stan." Ja, det är ett mysterium.

Älskar Akademibokhandelns anteckningsböcker förresten! Jag ska göra en liten kupp, som det heter nu för tiden, och skriva av del tre i min roman för hand, tänkte jag. Och sen in på datorn i steg två. Och när jag skriver av för hand ska jag skriva den i den här boken. Så högtidligt så, jag tänker att det kan göra något med språket? Har ni själva testat nåt liknande?

 

Citatet är förstås från KENTskivan...


Sex by surprise och det är faktiskt synd om killarna också

Nej, jag vet. Jag uppdaterar lite dåligt här nu.

Det beror på att det är juni månad snart, tiden går så inåt helvete snabbt, och nu har det blivit sommarvarmt också.

Vilket gjorde att jag igår hängde mer vid stranden än jag jobbade på romanen.

SOM ska bli klar för granskning av mina kära skrivarvänner i juli månad. Jag är på del två och har en del till att gå igenom innan jag är klar, i sidantal handlar det om cirka 70 sidor.

 

Mitt romanprojekt handlar om feminism, mestadels. Och eftersom jag vill att den ska vara uppdaterad med samtiden innebär det lite googlande då och då. Och jag vet att detta förmodligen inte är en nyhet för er, men fy i helvete vad många idioter det finns där ute!

En sak jag googlade på idag var "sex by surprise". Ni vet, det som Julian Assange ansågs dömd för en gång i tiden. Det var inte våldtäkt, utan bara att han inte använt kondom. Eller snarare klippt sönder den (ja, det är sant). I kommentarfält läser jag upprörda killar som tjatar om att det är så många tjejer som anmäler för väldtäkt, fast de varit med om det frivilligt. De "ångrade sig dagen efter".

Jag vill veta vad det här är för tjejer?

Helt allvarligt: jag skulle aldrig få för mig att anmäla någon för våldtäkt som en "kul grej", en "hämnd", va fan? Snarare har jag varit med i flera situationer, och har kompisar som berättat om flera situationer, där killen gått över gränsen på ett eller annat sätt, men där jag/hon INTE har anmält.

Att anmäla en våldtäkt är inte bara kantat av tonvis skam och obehag. Det är dessutom en jobbig procedur att gå igenom, särskilt som du förmodligen helst inte vill träffa idioten som gjorde det igen.

"Tjejen har också ett ansvar", skriver killen som absolut inte tror att Assange gjorde det. Jaså vilket då? Hon insisterade på att ha kondom för att hon var rädd för könssjukdomar. Han vägrade ha kondom och tvingade sig på henne ändå. Och jag kan ta andra exempel.

En 19-årig kille i Västerås blir dömd för att ha haft sex med sin flickvän när hon sov. På sömnpiller. Det vill säga: kan inte ha varit kontaktbar. "Jag trodde hon var avslappnad". Tjohoo, vilket roligt sexliv de måste ha till vardags i den relationen!

 

Jag vill gärna ha kommentarer från killar som själva varit med om att bli anmälda för våldtäkt av en tjej som "ångrade sig", utförliga beskrivningar av hur ni visste så säkert att hon ville. Inga kommentarer från killar vars kompis varit med om det, eller man har hört nån som varit med om det eller läst i en tidning om nån som varit med om det.

Och så vill jag gärna veta vad "sex by surprise" är. För jag kom av mig i googlandet och blev alldeles för förbannad och tvungen att skriva det här.


Sunshine, baby!

Idag är det väldigt svårt att fokusera på de saker man ska göra, t.ex städa hela lägenheten och gå igenom tio sidor av romanen. För det är sommar ute! Varmt så man måste gå i linne liksom!
Det är dessutom en alldeles särskild dag, för det är dagen när min bok blir recenserad i DN.
DN!!!!!!
Och dessutom är det dagen då min första krönika är i HD.
Läs recension här, krönika här.

Korrigering: Svenska Akademin är visst det bra!

Efter ca fyra timmars sömn inatt är jag egentligen på tok för trött för att skriva något här om helgens begivenheter i Göteborg. SM i poetry slam! Det kommer förstås att komma en uppdatering med lite bilder och resultat och intryck senare i veckan. Men inte idag.
Däremot ville jag passa på att genast korrigera den uppgift jag spred via en tidigare uppdatering. Att Svenska Akademin inte skulle ha godkänt SM i poetry slam och att ingen uppmärksammar oss. Så är det inte. Tvärtom sponsrade Svenska Akademin årets SM, och har gjort så i flera år. Pinsamt dåligt påläst av mig alltså!
Dessutom har ledningen för årets SM verkligen jobbat på att dra in media, twitter, all möjlig nyhetsuppdatering på plats för att sprida nyheterna. Se lite resultat här.
Och idag blev jag glad när jag såg det här!
Nu däcka på soffan ungefär. För mycket social samvaro och på tok för lite sömn...

snabb info på väg

Båda mina läsningar är idag, ifall nu någon skulle vara intresserad av den saken. Jag är alltså förpoet till bout 2 kl 19 på Hängmattan-scenen, och till bout 3 på stora scenen kl 21. Tar med mig några böcker också för bokbordet, om ni vill köpa! Ses i Göteborg!

Ord, kärlek och hårda visor

Boktips just nu är "Elin under havet", en grafisk roman av Sofia Malmberg om en flicka som utsätts för sexuella övergrepp, och hennes sätt att hantera det. En hemsk och vacker debut som jag recenserar idag på dagensbok.com. Blev så imponerad att jag till och med gjorde en intervju med Sofia. Läs recensionen här och intervjun här. Om inte annat är det roligt att få ge högsta betyg nån gång...
I övrigt är det alldeles snart, imorgon, dags för SM i poetry slam att kicka igång. En av årets absoluta höjdpunkter, om jag får säga min mening. Det är strid på kniven om vem som är landets bästa poet (på bilden ovan Laura Wihlborg som vann i Halmstad 2008).
Jag tävlar inte själv i år, men kommer att köra som förpoet på onsdagen. Varför tävlar jag inte själv, undrar ni? Motsägelsefullt nog: för att jag är en extrem tävlingsmänniska. Och i år visste jag att jag inte skulle kunna lägga ner all min tid på att skriva nya dikter och öva in dem så att de satt så bra som möjligt. Jag skulle inte kunna göra mitt bästa inför SM, så då sket jag i det. Jag gör mitt bästa inför nästa roman istället, det är den som är prio nummer ett i mitt skrivande den här våren.
SM, då alltså. (Ovan: regerande mästare: Tobias Erehed) All info om vad det kostar, vilka tider du ska hålla och vilka artister som kommer att uppträda utöver poeterna som tävlar hittar du här. Göteborg alltså! En storstad, och äntligen kanske vi kan dra lite folk? Jag har börjat klistra in tidningsurklipp från när jag höll på som värst i Växjö, 2005 - 2007, och det är fascinerande hur det då, liksom idag, alltid måste finnas med en faktaruta med frågorna "vad är poetry slam?" Det är ingen ny företeelse. Poetry slam, alltså tävling i poesi, har funnits i Sverige sen 1998. Det är en landsomfattande tävling där publiken poängbedömer och vem som helst kan ställa sig på scen och läsa poesi. Högst demokratiskt och underbart, alltså. Klassöverskridande och verbalt uppfostrande. Ändå fortfarande utsatt för så mycket skepticism och inhuldat i exotism. Varför?

Förmodligen för att vi inte har stöd från Bonniers. Förmodligen för att Horace Engdahl inte gett sitt godkännande. Förmodligen för att, just det; det är klassöverskridande.

 

Och kom inte med den där "man kan inte tävla i poesi", för jag vet hur ni sitter där i sofforna och trycker framför årets största händelse för många andra, här gäller det musik, utdragen i deltävlingar och kantad av skandaler och spekulationer...

 

Ja, det var lite ilska.

Nu lite kärlek. Jag snubblade igår över bilder från just Växjötiden, och det här är ju makalöst. Tänk när vi stod i parken och det regnade lite och jag hade bakat muffins som ingen köpte, och två frysväskor hade jag köpt. Och så funkade inte ljudet, så vi fick cykla till Claes Ohlson och köpa megafoner. Johans band fick spela med megafoner! Dikterna fick läsas ur megafoner! Allt medan tio huttrande åskådare tappert betraktade spektaklet. Men snygga tröjor, med snygg logga, som min dåvarande pojkvän Åskar Lilja hade gjort minsann. (På bilderna: jag, Midas, Marie. Alla foton kommer från picasweb, vårt konto där, varierande fotografer.)

Eller här, där vi verkligen körde på schlagertemat. Jag var emcee och hade fått för mig att byta kläder minst fem gånger under tävlingens gång. Slammet hölls på en innergård, så stället jag hade att byta om på var bakom en presenning. Det var mycket stress och inte så mycket diktlyssnande från min sida... (På bilderna: jag, Martin från Norrköping, Olivia Bergdahl som var vår förpoet den kvällen. Och publik, där den enda jag känner igen är Hanna Kristiansson.)
Fakta om SM i poetry slam: Det är skitkul, spännande, berörande, poeter är generellt snygga och flirtiga, det är hög ambition och ja, du kommer att bli inspirerad. Kom!

Fler recensioner! Och skor!

Två recensioner idag!
Först en väldigt trevlig i Expressen GT.

Sen en lite mindre trevlig i HD.

Man blir inte profet i sin egen hemstad, som mamma sa. Och så kanske det är. Jag tycker mest att han avslöjar för mycket av handlingen (så varning för spoilers, ni som inte läst boken!) och håller inte med honom om utebliven karaktärsutveckling. Möjligen är det inte den karaktärsutvecklingen han önskade sig...

Jaja. Idag har jag köpt kläder inför SM i poetry slam, som börjar i Göteborg på onsdag. Och världens snyggaste skor! Och "Hungerspelen", eftersom Josef är så irriterande övertygande som försäljare.

 

 

 

Nu är det dags att fortsätta med skrivandet! Jag ska gå igenom tio sidor idag; 10; det är bestämt!

Inga fler undanflykter nu.

 


Är "Det borde finnas regler" en tjejbok?

Nu kan du gilla mig på facebook! Och där få löpande info kring om jag ska ut på nån läsning eller liknande. Varför har jag nu gjort det? För att jag är av den åsikten att jag vill skilja på det privata och det offentliga då och då. Jag addar till exempel inte folk jag inte känner eller vet vilka de är, som vänner på facebook. Så det här kändes som en vettig mellanväg.
Sen signeringen på Bokia igår funderar jag över antagandet att "Det borde finnas regler" skulle vara en tjejbok. Tycker ni det? Bara för att den handlar om tjejer behöver den väl inte klassas som en tjejbok, tänker jag. Klassar man Zlatan-boken som en killbok? Klassar man "Cirkeln" och "Eld" som tjejböcker? Tvärtom tycker jag det vore vettigt om många killar läste den också.
Vad tycker du?

Romanen lär mig saker om livet

En väldigt fin sak med att skriva är att man faktiskt lär sig saker av det.

Och då pratar jag inte främst om grammatik och nya ord, även om man kan lära sig det också. Men man lär sig saker om världen. När jag skrev "Det borde finnas regler" lärde jag mig till exempel att förälskelse alltid ser likadant ut. Man är lika blyg, livet igenom, om man inte tar tag i det. Att som Mia, hoppas att det blir lättare när man blir arton, det funkar inte riktigt. För i kärlek finns det aldrig några regler att förhålla sig till. Och det är alltid lika avgrundsdjupt under fötterna när det där pirret i magen av den där speciella personen kommer.

Vad man lär sig med tiden är förhoppningsvis att om man inte vågar så förlorar man. Och om man vågar och han säger nej, då har man vunnit ändå. För att man vågade. Och det är värt allt.

 

Jag lärde mig också att det inte är lönt att längta tillbaka till när man var tonåring. Tänk va livet var enkelt då, när man inte visste så mycket om hur hemsk världen var, får man för sig. Men det man menar är egentligen när man var tre år och sprang runt och lekte under mammas uppsyn. Möjligen var livet enkelt då. Innan du fick ett eget jag, innan du blev medveten. För tonåren var minst lika jobbiga som du har det nu. Eller rättare sagt: de var jobbigare. Just för att du inte visste så mycket, som du gör idag.

 

Den boken jag håller på med nu lär mig mycket om hur Sverige ser ut och fungerar. Inte så att jag ska ge mig in i politiken eller nåt, men just sammanhang. Vilken typ av människa man blir beror av vilket socialt arv man har. Det här var förstås saker jag läste om i skolan, men det är först när man ser verklighetens exempel som man förstår vad det var man läste.

 

Jag lär mig om jämställdheten, om man och kvinna. Om de stora skillnaderna men också de stora likheterna. Jag lär mig en massa historia, jag lär mig om hur journalistik funkar. Och blir förvånad och lite arg och ibland glad.

 

Och det behöver inte vara så att man skriver en bok om saker som händer långt borta, om könsstympning i Afrika eller om judar under Förintelsen. Sverige är minst lika förvirrande. Jaget är minst lika exotiskt. Jag går på upptäcktsfärd i mina egna tankar och genom detta ser jag tydligare min omvärld. Jo, nåt sånt är det faktiskt.

 

Att skrivandet utvecklar mig som människa. Fint att tänka på, när man känner sig som mest insnöad och förvirrad och får torgskräck så fort man kommer utanför dörren. När jag tänker att jag är en självisk människa som skiter i mina vänner och låter allt gå i andra hand. För så är det faktiskt inte. Genom skrivandet blir jag en bättre människa. Och mår jag bra, så är jag mycket trevligare att umgås med. Så det så.


Och bloggrecensioner...

Och så är det skönt när folk fattar precis vad man vill säga med sin bok. Läs recension här.

Bloggrecensioner

Eftersom jag är hyfsat självupptagen och tycker om att hålla koll på recensioner händer det då och då att jag googlar min bok för att se om det kommit upp något nytt. Det finns många bloggare som recenserar, och här befinner sig ju många ur min målgrupp, så det är kul att läsa vad som sägs. Ibland blir man glad och lite tårögd. Ibland blir man arg och provocerad.


Fast ju mer tiden går inser jag, att jag är ju rätt klar med vad jag själv tycker om min bok egentligen. Den främsta skada tråkiga recensioner kan göra är att dra ner försäljningen, mitt skrivande kommer inte att påverkas.
Men som sagt, det är kul att läsa.
Idag hittade jag en som ordentligt satte mig på plats, haha! Skoj när folk blir upprörda... Läs recensionen här.

Lansering och nya utmaningar!

Idag stod det på framsidan av deras kulturdel, så jag antar att det är fritt fram nu att berätta att jag har fått ett spännande litet jobb. Jag ska skriva krönikor för HD en gång i månaden i deras nysatsning "Ung kultur" på måndagar! Vi som turas om är jag, Johanna Thydell, Ulf Nilsson och Malena Janson. Håll koll här, jag kommer förstås att länka så fort det är dags.

Andra saker som händer redan nu i veckan är att jag på torsdag gästar Literaturhaus i Köpenhamn. Jag kommer att läsa lite ur min bok och den kommer att finnas till försäljning. Kom dit vet ja! Läs mer om stället här. Obs: jag kommer att hålla till i foajén, inte stora salongen. Start vid 19-tiden, det går även bra att köpa mat där, hyfsat billigt.
Och så är det signering på fredag, mellan 12 och 13 på Bokia, Hansacompagniet här i stan! Se här för adress.

Dödlig söndagsrecension

Idag recenserar jag en helt galen bok som ni borde läsa. Oväntat psykopatisk och provokativ, ja så där störd som man bara kan önska sig att en bok som heter "Hello Kitty måste dö" är... Läs recensionen här!


Från skrivbordsfronten mycket nytt

Jag måste berätta en skithäftig grej. "Det borde finnas regler" har sålt i cirka 2000 exemplar, det vill säga halva första upplagan! Det är jättemycket för att vara på så kort tid, säger förlaget. Wiiii va roligt! säger förstås jag. Och fortsätt gärna köpa, förstås. För nu börjar ju jag tjäna slantar på det igen.

Här är det vår, ibland lite sommar nästan. Ovan foto på min syster Sofia från en promenad för nån vecka sen.
Jag skiter förvisso lite grann i vilket, kan man tycka, eftersom jag hellre parkerar mig bakom skrivbordet och smattrar på tangenterna, än går ut och välkomnar grönskan. Det är romanprojektet som tar mycket tid just nu. Och känns så pass angeläget att jag i veckan gått upp tidigare, även när jag sen ska jobba på Ica hela kvällen, för att hinna med några sidor. Omarbetning och skrivbordet fullt av papper. Så här ser det ut i det kaos jag befinner mig:
Stor klammer och svarta bokstäver: "Vad vill jag säga med detta?"
Nej, redigering är hårda saker minsann.

Smakprov på vad som komma skall:

Anteckning på handen: "dra in det där med knullista - dra över"

eller på anteckningslapp: "Är jag en dålig feminist varje gång jag inte kommer? Ser till att han ger mig orgasm?"

 

Och på tal om knullistor: jag har pratat i teve sen sist. Kan ju vara kul att se om ni missat det. Och om ni missat Skambyrån som fenomen, eller saknar det. Nästa är den 15 maj, på Moriskan. I inslaget i Sverige ser ni lite ur när vi körde i Lund för ett tag sen. Min pinsammaste mening någonsin i teve, haha! Jag tror faktiskt att 19åriga Lina hade varit lite nöjd över det, trots allt. Se inslaget här, först i programmet.


RSS 2.0