Du glömmer väl inte...

 
Jag har hört att det är bra att göra reklam...

recension: "Tiger, tiger"

 
 
Idag är det jag som recenserar på dagensbok.com! Har läst den modiga biografin "Tiger, tiger" av Margaux Fragoso, som berättar allt om hennes uppväxt med pedofilen Peter. Tung men väldigt intressant läsning, där ens perspektiv vidgas. En bok som påverkat mig starkt. Läs recensionen här.

Semester 1

För att semestern ska kännas så lång som möjligt är det bra att dela upp den på flera ställen. Del ett utspelar sig i år i Glimminge. 
 
Glass med Emma på Danska glassbaren. Det är samma glassar som när man var liten. Här äter jag Cup Silvia och Emma Cup Marianne. Det finns även Negerkyss att välja på och vill man gå på toaletten kostar det en krona. Du kan inte betala med kort, men har utsikt över Madisons bakgård och får nästintill rysningar av nostalgi. 
 
 
 
 
 
Häng med familjen Robertsson och Göthberg på stranden. Vicky (vagnen) kan konsten att posa. Vi fångade maneter och la i en hink, jag, hon och Stina, under säkert en halvtimmes tid. Förvånansvärt roligt.
 
 
På innergården. Barnen hittade vattensprutor. Det var hyfsat okej ändå, 27 grader i luften liksom.
 
 
 
 
Bullen. Katten som hoppar upp och lägger sig vid ens huvud när man ska sova. Osäkert om det är kudden eller närheten hon vill åt. Men mysigt är det. 
 
 Kanske min bästa bild på Sofia.
 
 
Jag försöker köra samma stil.
 
 
Kristoffer hade ont i nacken.
 
 
 
Det är faktiskt obegripligt hur folk kan vilja semestra i Båstad, alltså staden, när Glimminge Plantering finns. En dag gick jag och Emma och badade vid Stora stenen, som vi gjorde när vi var små. Att gå ut i vattnet, hålla kylan borta tills man inte orkar mer (knäna, underlivet, magen). Att dyka, stå på händer, göra baklängesvolt, dyka delfin. Simma sjöjungfrusim. Jag befann mig så mycket mer under vattenytan när jag var liten, än jag gör nu. Bihålorna blir helt chockade av tilltaget och bikinin är inte gjord att dyka med. Det känns sorgligt på riktigt.
 
 *
 
Min morfar har dött och nu finns det inga kvar av mor- och -farföräldrar. Mormors och morfars hus står öde och jag var där för någon dag sen för att titta om det fanns något jag ville ärva. 
 
 
 
                                               Snygg sängstomme.
 
 
 
Tapeter kan man dessvärre inte ärva. Det är något visst med gamla tapeter annars, tycker jag. Och heltäckningsmattor. De tillhör liksom en annan tid, och även om man inte vill gå tillbaka till heltäckningsmatta så gillar jag att gå omkring på den. Lite som de där youghurtförpackningarna som är en portion i varje. Jag köper det inte och jag blir lite sur på folk som köper det, samtidigt som det pinglar i nostalginerven. 
 
Ja, det är mycket nostalgi det handlar om när man är hemma, i Glimminge. Det är därför jag inte kan vara där för länge. Då blir jag femton igen och vägrar ta ansvar och tror att inget av det som hänt i mitt liv har hänt, att det aldrig kommer att hända heller. Att jag inte har utvecklats, att... och det är inget skitsnack om bygden. Det handlar snarare om min hjärnas förmåga att transportera sig. Eller bekvämt luta sig tillbaka och stanna av.
 
 
Gamla foton. 
När foton tog lång tid, var allvarliga, representabla, vad kommer att leva kvar för eftervärlden nu? Ett par sandiga tår på instagram, en bild på vad vi åt en sommardag 2012.
 
 
"Stil" hette mormors garderob med de fina klänningarna, kreationerna. Jodå, hon hade stil, min mormor. Jag var där och tittade efter klänning när det var bal i nian, och just den här hade jag på mig faktiskt. Jag vill minnas en mycket missnöjd kropp, ett ansikte som blivit för runt i pagen, men att det guldiga i klänningen fångades upp av mitt hår. Nu är håret vitt och spretigt, men klänningen funkar fortfarande, som en smäck på min kropp. Det är sånt man inte får säga för då blir folk avis. Det här är faktiskt min mosters klänning, så för säkerhets skull frågade jag henne innan jag tog med mig den. För framtida bröllop (kom igen, gift er nu då!) och galapremiärer. 
 
I Båstad sa Emma "Ja, det var ju så du alltid tänkte, redan på den tiden. Kommer du ihåg skorna du köpte för att du skulle ha på dig dem när vi gick på strandparty?" Vi var tolv och strandparty var väldigt långt ifrån vår verklighet. Jag tror jag tittade för mycket på Beverly hills 90210. Faktum är att jag fortfarande inte varit på något... jo, förresten. Midsommar 2010. Det var inget. 
Fast inte hade jag några esprandillos på mig med höga korksulor.
 
 
Den här tog jag inte med mig. Men det är ju kul att modella.
Och dumt att inte prova allt när man ändå är där.
 
Det är en underlig känsla att gå omkring i ett hus där ingen bor längre. Där de som bott nu är döda, borta, i en annan dimension. Jag minns när vi sprang omkring här och lekte, eller sprang gjorde vi kanske inte så mycket, men ändå. När vi var små. När man hade lackskor med spänne och obekväma strumpbyxor, och morfar tvingade på en den där hårda kramen man aldrig ville ge. I huset med de konstigt luktande toaletterna och govlet som knarrade hela tiden. Hus man återvänder till i tankarna, jag är där då och då, även när jag inte är det.
 
 
 
Sa jag att min mormor hade stil? Och min morfar också för den delen. På lagret invid köket, i det kalla utrymmet där man brukade stå och leta bland gamla tidningar, doften av gammal affär, kyla, instängdhet, låg hattar i massor att imponeras över.
 
Kanske var mormor den rika hustrun till affärsmannen, han som tog Ica till Västra Karup, han som visade sig ha mycket mer pengar än någon kunnat fantisera om när han dog. Kanske var det viktigt med den fernissade ytan, för att dölja annat som inte var lika klart skinande undertill.
 
 
 
Ska jag vara missnöjd med att jag efter mycket om och men slutligen bara tog med mig den här ovan?
 
 
 
 
 
Hade jag bott i ett stort vackert hus hade jag velat ha den här kristallkronan hängande över soffgruppen, och det skulle lätt kunna få vara den här soffgruppen. Borde jag skaffa ett magasin och hyra in mig?
Kommer jag någonsin att bo i ett hus?
 
 
 
När jag var liten och sprang omkring här, tänkte jag då på att jag hade en rik morfar? 
Att det här var ett tjusigt hus, att det inte såg ut så här hos alla morfädrar?
Nej. Jag tänkte att det var ett dåligt hus att springa omkring i. Jag föredrog att springa tvärs över vägen hemifrån mig för att leka hos farmor istället. Vi spelade in band när jag sjöng "Sommarparty på stranden / kom och håll mig i handen!" och så bakade jag pepparkakor som i Klas Klättermus. Eller var jag Pelle Svanslös. Mamma hade sytt en mössa till mig med öron på, och när jag gungade brukade jag säga "nu gungar jag in i pelle svanslösvärlden!" eller "nu gungar jag in i klas klättermusvärlden!" Och sen hörde hon inget av mig på ett tag. 
 
Av farmor och farfar har jag varma minnen. Av mormor och morfar får jag nu gå och plocka åt mig saker. Vackra saker, men fortfarande saker som jag inte riktigt kan ta till mig som mina. En hatt kan jag ha för att minnas mormor. Den mormor jag aldrig riktigt lärde känna under alla nerver hon bar på. Morfar vill jag inte ha något för att minnas. Pensionen lär bli säkrad av honom ändå.
 
 
Om man bortser från allt, så är den här lampan precis min stil. Det kröp en spindel på den när jag var där. Till och med det kändes symboliskt.
 
 
 

Rösta fram "Det borde finnas regler" som ljudbok!

  
 
Nu är det dags för er att rösta!
"Det borde finnas regler" har chans att bli ljudbok, och för att den ska bli det behöver den er hjälp i röstningen. Gå in och rösta HÄR. Och vet du? Om du har telefon med internet i kan du rösta båda via den och via en dator. Så heja, heja, ni har till den 22 augusti på er!

recension: "Etikett"

Hoppsan! När man skriver buffertar har man inte längre koll på när ens recensioner läggs ut. Här är min recension av "Etikett", en underhållande men inte helt perfekt chicklitt jag läste för ett tag sen, skriven av Josefin Palmgren.


   

Laholm och tillbaka

 
Igår var signeringen i Laholm. Bredvid oss satt en man och ansiktsmålade, här en clown som vi senare fick klubba av. Flashigt värre!
 
I bakgrunden syns Diana, som jag inte tog någon vettig bild dumt nog! Hon och Stefan har denna fina bokhandel, som är både mysig och fylld av handskrivna tips av Diana instuckna i böcker som förtjänar det. 
 
 
 
T.ex gillar hon min...
 
Inte kom det så mycket folk. Men kul hade vi ändå! Första gången jag träffade Christin Ljungqvist från mitt förlag. Färgades av hennes göteborgska direkt, och vi diskuterade pressen av att skriva bok nummer två...
Och Jeanette som jag spelat teater med för elva år sen kom. Bara en sån sak! Och jag kom till och med ihåg vad hon hette.
 
   
 
På hemvägen var det fullt med folk på stationen och ett tomt tåg. What the fuck tänkte jag och gick in. Spöktåget. "Nej, nej, här kan du inte vara!" sa konduktören och viftade med händerna. Något var fel och han pratade i telefon och visste lika lite som jag. 
 
Jag gick ut igen. Några minuter gick då jag funderade över om jag borde ringa pappa, så löjligt att vara fast i Laholm liksom! 
Men så såg jag en man gå in i tåget med sina väskor. Och konduktören fick ögonkontakt med mig. "Du skulle till Malmö va?" Jag nickade. "Då kan du åka med här." Så jag gick på samtidigt som en man som skulle uppåt i landet bröt ut i svordomar över att inte få veta något. 
Det är konstigt att sitta på ett tåg där det bara är en person till. Det är ännu konstigare att inte prata med honom. Mike visade sig vara en trevlig prick och vi pratade hela resan. Han skulle till Kastrup på semester, första på länge. Till vardags jobbade han i Kalifornien som vinodlare. Jag berättade om min roman och gav honom en pin. Och solen sken igenom dagens helregn, och det var ett sånt där möte man så sällan får till i dessa facebooktider. Livet liksom. 
 
 

Påminnelse: signering! +krönika

En liten påminnelse bara, att imorgon är det dags för signering i Laholm! Kom förbi och köp en bok eller bara häng, vet ja!
 
 
Och så har jag skrivit krönika i HD som publicerades i måndagens tidning. För er som inte har tillgång till tidningen går det som vanligt bra att läsa krönikan här!
 

"Det borde finnas regler" som ljudbok?

 
I Akademibokhandeln i Sollentuna står min bok som en crossover, det vill säga på hyllan Unga Vuxna, som är en så populär genre just nu. Skoj! Karin upplyste mig om detta härom morgonen. 
 
En sak jag känner att jag måste upplysa er om är att "Det borde finnas regler" med ert stöd har chans att bli en ljudbok inom en snar framtid. Håll utkik här, så kommer jag så fort det är dags att rösta ge er den länk ni behöver. Boken kommer att vara med och tävla på Storytel, och jag kommer att vara med och tävla för att bli inläsare till den. Läsa in böcker på kassettband har jag gjort mycket genom åren, allt från Astrid Lindgren till Agatha Christie, eftersom det var ett stort intresse hos mig.
Så var med och rösta, make my dream come true!
Storytel förmedlar inlästa böcker till en billig peng, eftersom böckerna är nerladdningsbara.
 
 
 
 
 
 

Reklam: signering i Laholm!

  
 
Dags för lite reklam!
På torsdag i nästa vecka, alltså den 19 juli, står jag och Christin Ljungqvist som också är utgiven på Gilla Böcker och signerar i Laholms bokhandel mellan 18 och 20. Mysigt, va? Kom gärna förbi och säg hej! Hitta adress och allt annat som kan vara lämpligt här
 
Christin har skrivit boken "Kaninhjärta" som är mycket spännande och handlar om två tvillingsystrar som även är medier och har kontakt med spöken... Rekommenderas! Läs mer om boken här.

Recension: "Som Zlatan fast bättre"

 
 
Simon är 15 och spelar fotboll med målet att bli lika bra som Zlatan. Men livet kantas av oro efter flytten, och istället för att avancera utvecklar han ätstörningar. Läs min recension av Niclas Christoffers debutbok här.

När det är borta liknar det något

 
Svängde in om Hamrelius idag, såg min bok på ungdomsbordet mitt i lokalen och vid betalningen kunde jag inte hindra mig. "Vad fint att ni skyltar med min bok!"
"Ja, det är du som är Lina Arvidsson va?"
Och så fortsatte hon med att säga att min bok var rätt lättsåld faktiskt; "man säger bara att det är en tjej härifrån som skrivit den. Vi har faktiskt precis beställt in nya, det var en tant häromdagen som köpte den nästsista."
Jag gillar att det var en tant också.

Karin har varit här och som alltid när man haft besök är det extra tomt när personen har åkt. Hennes snodd hänger över mitt lilla soffbord, hennes kryptiska bambukaffe står i köket, kvarglömt. Jag tror alltid att jag älskar mitt eget sällskap, att jag uppskattar att bo själv. Tills jag utsätts för motsatsen.

I "Vi läser" läser jag om den ryske författaren Sorokin som skriver politiska allegorier. Man borde skriva politiska allegorier, det är så himla häftigt. Det borde över huvud taget skrivas mer sånt i Sverige, mer kritik mot styret, som inte är övertydligt i dokumentär form. Eller läser jag bara fel böcker?

Jag har lånat på mig lite till sommarens läsning, det är det jag ägnar mig åt nu när jag inte skriver. Joyce Carol Oates får en ny chans med "Mörkt vatten", Carolina Fredrikssons "Flod" ska äntligen bli av. Men först ska jag bli klar med nästa recensionsbok, "Tiger, tiger" av Margaux Fragoso, en hemsk memoar (jo, just det ordet används faktiskt på framsidan) av en kvinna som växt upp med en pedofil. Det är fascinerande, läskigt, illamående och gripande. Kommer recension om några veckor på dagensbok.

Fast först imorgon, då jag recenserar en ungdomsbok om ätstörningar, riktad mot killar...

Nu ska jag gå och lägga mig med bok. Det är kanske det bästa jag vet, nästan. Och lyssna på fiskmåsarna som tror att de äger innerstan i Malmö. Och hissen som slår och grannen som hostar sönder sig och kylskåpet som spelar olika melodier. I sommaren.
 

Om magar och sånt

Idag hängde jag med Vilska och hennes kompis på stan. Vi testade bland annat långt hår.
 
 
 
 
     
 
Och så flaschade jag magen på stan. Kanske ingen stor grej tycker ni, men jag har haft komplex stora som isberg för min mage till och från under min uppväxt, så fan om inte den lilla femtonåriga Lina inuti den snart trettioettåriga Lina hoppade jämfota lite där. 
När man tänker på det där med ta av tröjan på sommaren, så kommer det främst upp bilder av män i medelåldern för mig, rödbrända och gubbmagiga, men ändå jävligt mycket plats tar dem; helt självklart och utan att reflektera, verkar det som, över huruvida deras mage kvalificerar något Top Model-test eller inte. Så varför ska vi kvinnor vara så blyga och bulsiga? Nej av med dem för fasen! Det kan ju verkligen inte bli värre.


  

Ta en pin!

Ett skepp kommer lastat! Med vad? Med pins!
På reklampinen för "Det borde finnas regler" står det lätt korrigerade citatet "Puberteten är ungefär som förintelsen, fast ingen dör". Bara ett av alla de fantastiska citat min coola huvudperson Mia myntar. Nu ska pinsen spridas igen, vind för våg, hänsynslöst! Mestadels i Skåne förmodligen, men man vet aldrig... Håll ögonen öppna och sno friskt om någon kommer i din väg!
 
 

"Jag gjorde en hedervärd insats"

Ibland är det lite roligare än vanligt att recensera böcker. Som t.ex när det kommer en medföljande present. Som med boken "Etikett", en snabbläst chick litt av Josefin Palmgren, med en medföljande fylla-i-bok som sysselsätter mig denna eftermiddag. 
 
 
 
 
Det är rätt dåligt med engångsligg i mitt liv just nu, får jag säga. Men därmed inte sagt att jag inte var en hejare en gång i tiden... Det vill säga a walk down memory lane, med både trevliga och mindre trevliga minnen. Plus i kanten förstås! Kanske särskilt till min chefredaktör Emelie som glatt sa "jag tyckte den passade dig!"
 
I övrigt, ett hett lästips om du suktar efter lite skräck så här i sommarsolen. Den här kommer att vandra med dig in i sommarnatten, ja fasen så läskig den var! Men var inte rädd; rädslan släpper när boken är slut. Och det var helt klart värt det!
 
 
Läs Sofia Svenssons recension här på dagensbok. 

RSS 2.0