Blod som smakar sött

Oj oj. Den här uppdateringen är inte barnvänlig...
 
Jag berättade ju att jag skulle gå på Stockholm Zombiewalk i år. En sak jag tänkt göra länge men nu så! Föga visste jag att de arrangerade en i min egen stad typ dagen innan... Ja ja. En bra anledning att besöka huvudstaden också, för lite quality time med min allra käraste Ida.
 
 

 

Är ni beredda nu då?
För här kommer.... blooooooood!
 
 
Vita linser är fan i mig en av de bästa uppfinningarna på länge. Oj, oj vad jag måste använda dem vid oväntade tillfällen framöver! 
Blodet kommer förstås inte från något verkligt sår, utan är ditsprayad färg av en kille från nån sorts Sårskadecentral. Det smakade sött, och wii, kändes som att man gick teaterlinje igen! Jag minns när Anders Celin blandade till grejer av sirap som kungen i Hamlet, André, skulle spy ut över det schackrutiga golvet i slutet av pjäsen, mm! Blod! Slem! Man borde beblanda sig med äckel oftare! Ulf på bilden nedan tuggar fradga med hjälp av en c-vitamin brustablett.
Intressant nog märker jag att alla bilder från zombiewalken skrämmer mig mycket mer nu än när jag var mitt i den. Då var jag ju i den världen liksom, helt bekväm med att efterapa gångstilen hos tjejen i "The grudge". Inte säker på om jag skulle skämmas eller bli stolt när en unge i parken grät, höll för ögonen och skrek "Jag vill inte titta, mamma!"
När vi totalt tog över tunnelbanan för att sedan vimla upp vid t-centralen, oj vilken upplevelse! "Vad är det till för? Varför gör ni det här?" frågade en konfunderad kvinna mig. "För att det är kul!" sa jag. Innan jag snabbt fattade mig och korrigerade; "eller äh... det är en smitta förstås! Vi vet inte var den kommer ifrån..." 
 
    
 
     
 
          
 
 
Smaklösast men också coolast tycker jag nog den här tjejen var, som hade med sin livs levande bebis i en sele runt magen. Med uppklippt nattlinne och fejkblod över såg det ut som att bebisen tryckt sig ut genom magen. Här sov bebisen och huvudet hängde, och det såg nästan än läskigare ut än när den var vaken och hon matade den med nappflaska. 
 
"Vågar jag öppna?" sa Ida när jag kom tillbaka. 
 
 
Visste ni att jag och Ida är världens roligaste när vi umgås? Nähä, så är det i alla fall. Jag kan nog inte ens återge det här faktiskt. Men en dag ska världen få se.
 
 
Det här kan ha varit det sista av sommaren. Nu kan dagarna vara varma, men mörkret om kvällarna är samtidigt här. Och det finns någonting i luften som omisskänligt heter höst. Jag vet att många hatar det och får ångest av det. Jag älskar det. Det är något fel på mina hormoner. De har rört ihop det där med vår och höst och nu spritter dem och vet att morgondagen väntar. Att det kanske är nu det börjar. Att det finns hopp, det finns liv! 
 
Till exempel har jag fått respons från Lovisa och Gustaf i dagarna, så nu är det fan i mig igång på sista redigeringen. Ni tyckte jag skrev att jag var klar innan? Jo men visst, fast att "bli klar" är en knivig term på romanska. Man är fan aldrig klar. Eller man är klar många gånger? Hur som helst, eftersom Lovisa är adjunkt fick jag kommentarer tjusigt uppstyrt i en pärm, det ni! Och eftersom Gustaf läst spännande kurser hade han tips om extra research jag kan göra. Jag tror det kan bli riktigt bra, det här. När det blir klart. Nästa gång.
 
 
Vad gäller Storytels tävling så kommer det en omröstning snart igen, håll ögona öppna! Kommer jag att annonsera ut det här? Jamen visst kommer jag att göra det. Det kommer till och med att bli en ny grupp på facebook strax...
 
Och just det, en ny krönika finns på HDs sida, för er som inte läst den redan!
 

Tävlingen del ett avgjord!

 
Tävlingen på Storytel är avgjord! Min bok blir ljudbok! Tack alla ni som röstat, tusen tack!
Del två i den här tävlingen är att jag gärna vill läsa in den själv... Och det måste man också tävla om. Mer info om det kommer så småningom!
 
 
En rolig sak med att ha konstnärliga kompisar är att man kan köpa konst då och då. Igår köpte jag denna tjusiga tavla av Teresa Jacobsson, "Monster som äter klubba" heter den här. Se mer av vad hon gör här.

In the world of zombies...

Nu är det mycket zombies i hjärnan!
Dels har jag recenserat fjärde Walking deadboken översatt till svenska på dagensbok idag. Läs recensionen här.
 
Och så ska jag till Stockholm igen. För Stockholm Zombie Walk! I tre år har jag tänkt gå och nu ska det äntligen bli av. Låt oss hoppas att det inte regnar, och att mina nybeställda linser vill vara i mina ögon....
 
 
 
Nu ner på stan och leta kläder! Å, jag älskar sånt här.

I redigeringstider...

 
Fokuserat arbete i nya stolen. 
 
 
Disken får vänta när det är redigeringstider. Som tur är ska jag bli klar idag.
 
Det här är alltså nästsista vändan innan romanen ska till mitt förlag. MITT förlag, hihi! Och så får vi se om de vill satsa på den, det är ju en annan femma. Inte är man safe för att man fått en publicerad liksom (många tror det). Fast nog måste tröskeln vara betydligt lägre?...
 
 
 
 
Tips 1: päronsplitglass med saltlakritssås. Stelnar spännande när man hällt på den!
 
 
Tips 2: Madonnas senaste skiva MDMA. Man tror inte den ska vara så bra, men ge det några lyssningar och du är frälst. 
 
 
 
 
 

Stolen

Semestern är slut! Även om jag kollar en hel del på OS när jag kommer åt... Igår den stora besvikelsen över att Svtplay la av precis när Bolt skulle springa 200 meter. Imorgon hoppas jag att mitt jobb hinner sluta till höjdhoppsfinalen. Har inte ens vågat kolla upp när den infaller än. 
 
 
Inte bara bokhyllan införskaffades på IKEA. Nej, jag har funderat över det där med ergonomi den senaste tiden. "Det borde finnas regler" må ha skrivits på fyra olika boenden, sittandes i sängen, på dålig skrivbordsstol, i soffa med framåtlutad ställning eller allra helst: datorn i knäet tills huden inte klarar av macvärmen längre... 
Men nu är det slut på sånt!
Idag skruvade jag ihop skrivbordsstolen deluxe, som ska stadga upp ryggen. Jag känner mig som en direktör i den! Nu saknas bara ny dator och stöd för att få upp den, eventuellt även ett löst tangentbord? Jag får se hur mycket jag lyxar på.
 
Satt och jobbade i den lite idag, har bestämt mig för att tjuvstarta innan all respons kommit in och betar nu av den jag fick av Lisa. Tänk att vissa saker man skrivit får en så förundrad och förtrollad, att man liksom glömmer bort att det är en själv som skrivit dem! 
 
 
(och ja, dammsugaren som skymtar där bakom är också ny. Rosalila färg till och med i sladden! Matchar min bok, hehe.)

Semester 2

Så här brun blev jag under semestern del 1, not shitting you:
 
 
Semester 2 utspelar sig i Stockholm. Medverkande är främst Karin och Sollentuna. Men också My, Emelie, Ida, m.fl. En del myggbett. En tazzel och en katt istället för Prideparaden. Lite hångel och annat. Och mycket, mycket sol. 
 
 
Åkte förstaklass både dit och hem, eftersom SJ kör en kampanj för folk med SJ Prio-kort. Även förstaklass kan behöva lite fjortisfilosofi.
 
  
 
 1. Lite för mycket cigaretter på Karins balkong.              2. Pendeltåg! (Och ny kavaj)
Här åtminstone körsbärstomat.
 
Karin och My
 
 
 
Vi hälsade på Karins kollektivbarn, och Karin fick
fina frissan inför festen.
 
Hoppas det är okej med Freya att jag lägger upp den här bilden. Så här sjukt kul hade vi som satt i hennes närhet hela tiden. Freya är en skotsk slapstick-queen utan ände på anekdoter. Här tror jag det handlade om att vara bakis på jobbet.
 
Jag och Karin. Till och med lite färgmatchade.
 
Jag och Ida. Hon skulle sluta röka nästa dag. Så vi rökte alla cigg vi kom över.
 
Idas jobbkompis, som påstod att myggen gillade henne. Jag satt bredvid henne och fick sex bett. Hon fick inga.
 
När det är Pride i Stockholm finns även folk som inte brukar bo där på plats. Maia till exempel. 
 
  
1. Ibland ser jag lite rolig ut på pendeltåget.                  2. Ibland är Karin väldigt snygg.
 
Och så träffade vi Emelie! 
 
På Trädgården, som är ett sånt där flashigt Stockholmsställe. Både kul och lite för mycket på samma gång.
 
En dag strövade jag omkring själv på stan. Passade på att hjälpa bokhandlarna med skyltningen...
 
... fascinerades av skojig toalettkonst...
 
Och köpte en tazzel i en mystisk butik på kanske Gökungagatan eller vad det nu heter där borta vid Mariatorget, å jag kommer aldrig att vilja skriva någon vacker Stockholmsskildring, egentligen gör den här stan mig lite kräkfärdig, men tazzelshopen var söt. Två gubbar som stod och pratade bakom kassan och den ene sa "lycka till!" när jag gick. Osäkert vad han menade med det.
 
 
När jag åkte hem tänkte jag: Sverige är vackert. Och Anne Swärds bok "Till sista andetaget" är bra, men också för lång. Jag tröttnar, men språket är bländande och det vimlar av scener jag vill vika för och spara. Fast nu längtar jag mest efter Jonas Gardells bok om hiv-epidemin på 90-talet, som jag ska läsa och recensera för dagensbok nästa gång. 
 
Och vet ni? Jag har köpt en bokhylla. Nu är det slut med böcker på golvet. Tänk vad en möbel kan göra för ett rum! Jag blir helt nyförälskad och gosar och fejar.
 
Och katten?
Mer om den nästa gång.
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0