Nya recensioner!

Kanske på grund av lördagens topplisteplacering i SvD, eller hade de kommit ändå. Idag drällde det in två recensioner till, och jag som blir så glad av när tidningarna recenserar kommer förstås att lista dem här.
Först ut Sydsvenskan som damp ner hos mig i morse, som den alltid gör på måndagmornar (gratis prenumeration för att man får Icabladet). Läs recension här, sidan 2 i pdf:en.
Sen tipsade Olof Holmgren, kompis på facebook, om den här tjusiga recensionen i GP idag, stort uppslag i tidningsversionen tydligen. Kan man få tag på den i Malmö, är ju frågan?
Gillar särskilt hur hon hävdar att mitt levande språk beror på att jag är estradpoet. Tjohoo, lite gott rykte till den konstarten skadar ju inte!

Signering på gång! Kom, kom!

Nämen titta, vilket tjusigt sammanhang min bok florerar i idag!

På plats nummer ett årets Alma-pristagare Shaun Tan och på plats nummer två omtalade barnboken "Anden, döden och tulpanen" av Wolf Eribruch. Och på tredje plats, ingen mindre än "Det borde finnas regler" av mig!

 

 

Denna vecka har jag varit i Glimåkra och hälsat på hos skrivarlinjen, på den folkhögskola där jag själv kom igång med mitt skrivande för nio år sen. Det är hiskligt lång tid sen, men förvånansvärt mycket är sig likt. Till och med rektorn sitter kvar! Jag hade lektioner i ungdomslitteratur, hur man skriver den. ”Det vet väl inte jag!” tänkte jag när Gunilla ville ha mig till uppdraget. Sen insåg jag när jag började planera, att jo, ett litet hum har jag nog allt…

Och det var hemskt roligt, både att ha lektionerna, träffa eleverna, och att vara tillbaka på skolan. Gå skogspromenad med Lelle och hans hund, prata skrivande, och dra vitsar med putslustige Gustav. Jag tar hemskt gärna fler såna jobb, känner jag.

 

Skogen är också nåt jag saknat i sig, märkte jag häromveckan när min huvudkaraktär, trött på att jag försökte styra henne, tog bilen och drog ut i naturen. Skogen! Väl där insåg jag: jag är sällan i skogen. Hur beskriver man skog? Fick lite panik, men tog igen det i Glimåkra. Gick ut själv andra dagen jag var där och skrev ner allt jag kunde komma på, i beskrivning, inspiration, reflektioner. När jag kom hem skrev jag av det, rakt in i romanen, och det blev 4 sidor med bara skog! Fick för mig att det blev väldigt bra också, men det återstår nog att se. Det här romanprojektet är något rörigt för tillfället, och särskilt den delen jag är inne i just nu. Det pendlar hyfsat mycket mellan katastrof och mästerverk, så att säga.

 

För någon kväll sen fick jag en fin överraskning på mailen. Gun Wendelbo-Hansson, som var en av de svensklärare jag hade på högstadiet i Båstad, hade skrivit ett mail! Jag bjöd henne på releasefesten och nu tackade hon så mycket för inbjudan, men hade inte haft möjlighet att komma. Hon hade inte hittat min mailadress förrän nu, skrev hon, och nu hade hon hittat både det ena och det andra när hon googlade mig. Mellan raderna lyste stolthet och glädje. Det är så fint, tycker jag, att få kontakt med folk vars åsikt en gång var så viktiga för en. Tänk på det, alla svensklärare där ute! Uppmuntra era elever att skriva! Jag var själv helt värdelös på att plugga när det kom grammatik på schemat, men fick man skriva fritt; då var jag i en drömvärld.

 

En annan sak som hänt är att jag har fått min första boksignering inbokad i kalendern. Fredagen den 11 maj sitter jag på Bokia på Hansacompaniet här i Malmö och signerar böcker mellan 12 och 13. Precis på din lunch, hoppas jag? Jag annonserar ut det här redan nu för att jag är så orolig att det inte ska komma nåt folk, haha! Så kom, kom!


Recension: zombies!

Idag recenserar jag tredje zombiesboken! Läs här.

Arg recension: Julian Assange

En dag för sent, men igår jobbade jag aset av mig på Ica, en kvinna kort och som vanligt för mycket folk som vill handla på så lite tid som möjligt med så mycket hjälp som möjligt, på ett underbemannat söndagsIca. Så jag var lite mör kan man säga. Här är recensionen av Julian Assanges motvilliga memoarer. Det är inte den bästa recension jag skrivit, man ser klart och tydligt genom texten hur arg jag är. Men jag tycker man får vara lite arg också, att det behövs liksom.
Vad tycker du om saken?

Nya håret!

Alright, spejsa till frisyren lite! Vi kör Tank Girl...
... möter My little pony...
och tadaa!

När något är rasism, och när det inte är det

Jag älskar bra inlägg i debatten.
Kulturministern har blivit tillsagd att avgå för en rasistisk tårta. När det egentligen handlar om klockren konst, som gör precis vad konst ska göra: provocerar och öppnar till debatt. Men läs här, och förstå saken lite bättre.
Sen var Alex Bengtsson från Expo på teve i morse och pratade om Brevivikrättegången, angående Breiviks världssyn. Jag skrev en recension för ett tag sen av boken "De hatade: om radikalhögerns måltavlor" av journalisten Magnus Linton, där bland annat denna världsbild beskrivs. Det handlar om ett växande hat mot muslimer och en rädsla att islam håller på att ta över den västerländska världen. En synpunkt som Breivik alltså inte alls är ensam om. Bland annat har vi riksdagsmän som uttryckt samma åsikter. Se Alex Bengtsson prata i Godmorgon Sverige här.

Mina vänner-karaktärskarta

Idag när jag vaknade hade jag en superbra idé till skrivande, som man kan använda sig av. Sen kom den av sig lite för att butikerna inte samarbetade med min plan så att säga, men men.
Under skrivprocessen är ju en viktig del av arbetet att lära känna sina karaktärer ingående, för att lättare kunna porträttera dem. I skrivarubildningar brukar man ofta få tipset att skriva en karaktärskarta, och som övning är det exemplariskt; man fyller helt enkelt i en lista med karaktärens uppgifter, som ålder, hårfärg, favoritmaträtt, osv, osv. Jag brukar tycka det är rätt tråkigt, dock. Ett sätt att göra det hela roligare, och dessutom behålla sina karaktärer för all evig tid på ett gulligt litet sätt, är att göra det i en Mina vänner-bok istället, tänkte jag. Ni vet en sån man fyllde i när man gick i fyran, som alla i klassen hade, där man avslutade med att rita ett litet porträtt av sig själv. Så här ungefär:
Men nu var det inte så inne att sälja såna här böcker längre tydligen. Det enda stället där jag hittade var på Akademibokhandeln, och de var fula och hästinriktade och inte alls min kopp te. Så. Nu kommer jag antingen att behöva göra en själv eller skiter jag i det.
Men tänkte det kunde vara ett bra tips för er som också tycker det är lite tråkigt och behöver lura er till att det är roligt då och då.

I Båstad bokhandel...

Hade hört rykten om att Båstad bokhandel skyltade med min bok i sitt fönster, så när jag var hemma passade jag på att dubbelkolla detta påstående. Och se där! Mellan Lisa Bjärbo och "Hungerspelen". Nöjdare kan man nog inte bli!

Då väntar jag bara på en inbjudan till författarbesök då... blink blink med stora ögonfransarna!

Dagens hjälte: Christina Herrström!

Jaha, nähä, man ska inte ropa hej tydligen. Det här var inte förkylningen som ville ge med sig i första taget. Slut på nya idéer kör den trötta reruns från förra veckan, och igår blev jag däckad igen. Låg på soffan och läste och insåg plötsligt att jag nog måste gå till sängen. Väl i sängen insåg jag att det nog var feber eventuellt demoner som kommit och tagit kroppen i besittning. Läskigt värre! Jag som brukar tro att jag ska dö titt som tätt, vände och vred på mig och var nu helt övertygad. Samtidigt som jag var försökte lugna mig var det något klart hallucinerande i luften, och när jag vaknade var jag svettig och yr.

Sen vilade jag lite och blev lite piggare, så att även om sängen är det främsta tillhållet även idag, så orkar jag läsa. En positiv sak när man är lägenhetsbunden.

 

Idag läser jag "Glappet" och inser att Christina Herrström är min uppväxts hjälte. Min mamma tjatar mycket om att man ska ha kvinnliga och manliga förebilder, och jag tror bestämt att Herrström är min kvinnliga. Vilka storverk den kvinnan har uträttat! Både böcker och filmmanus har hon bakom sig. "Tusen gånger starkare" som gick som film för några år sen, "Ebba & Didrik" som var så underbar med sin Ebba som framfusig, brutal och Didrik som den känslige romantikern.

I "Glappet", som jag alltså läser som bok för första gången nu, i vuxen ålder, träffar Ella och Josefin de äldre advokaterna Carl och Karl. Men den handlar också om maktspelet mellan tjejerna i klassen, där Herrström har modet att göra ner och förlöjliga de som sminkar sig mest och tillhör innegänget. Många av replikerna i boken är idealistiska mantran, och jag tänker att jag fått mycket från den med mig. Bland de dåliga sakerna återfinns situps-fixeringen. Bland de positiva: tron på att man inte måste följa normen. Att det är värt att kämpa för den man är och ifrågasätta kravet att ständigt anpassa sig. Även när det är svårt.

Jag hoppas att unga tjejer läser denna bok även idag. Inte bara för det idealistiska förstås, utan även för det utmärkta språket och den underhållande, medryckande, igenkännande handlingenm som ifrågasätter kriget kvinnan för mot sin kropp utan att för den skull förlöjliga.


Allt det där jag vill hinna

Det här läste jag i morse i Svensk bokhandel-tidningen och tyckte det förtjänade att spridas lite. Fy skäms, Bonniers!

För övrigt är det sjukt frustrerande att vara förkyld. Jag är mycket bättre idag än jag varit alla dagar sen i tisdags, men fortfarande i den där irriterande fasen av att inte orka göra saker. Jag orkar påbörja dem, men inte fullfölja dem. Känner ni igen det? Just nu är det delvis upprymt på golvet och stora kassar till återvinning står i hallen och väntar, men jag dog så att säga innan dammsugningen...

Jag skulle vilja göra följande idag:

 

* ringa Lovisa A

* ringa Emma L

* städa klart

* skriva lite på romanen

* börja läsa i Angela S. Chois "Hello Kitty måste dö", denna fantastiska ceriserosa sak som legat på mitt golv så länge och väntat på att få ta över mig...

 

 

* skriva recension av Julian Assange-boken

* läsa lite i Ätstörningsantologin, som så intressant diskuterar ätstörningar ur ett feministiskt, samhällspolitiskt perspektiv; utgiven på ETC förlag i höstas.

 

 

* träna

* läsa lite i Christina Herrströms "Glappet". Sen jag planerade mina lektioner i ungdomslitteratur som jag ska ha på Glimåkra folkhögskola i nästa vecka har jag återigen dragits in i den underbara ungdomsboksvärlden. Läste om Michael Endes "Momo eller kampen om tiden", vill läsa om Maria Gripes "Tordyveln flyger i skymningen", "Glappet" har jag faktiskt aldrig läst, bara sett som teveserie när den fullkomligt öppnade upp min värld som tonåring på 90-talet. Har även börjat kika i såna där böcker man inte minns om man läst eller inte, som Jonas Gardells "Ett ufo gör entré" och Sara Kadefors "Sandor/Ida". (Japp, jag lånade hela biblan när jag var där senast...)

 

 

* Läsa eller se nåt läskigt! Har behov av det då och då, det mörka, att bli rädd helt enkelt. Påminna mig om döden och köttätande saker.

Ja, ni hör ju. Min kropp blir matt bara av att tänka på hälften. Det går helt enkelt inte. I sann mamma-anda hör jag Simon & Garfunkel (som det för övrigt också fanns en dokumentär på svtplay som jag borde kolla upp, jag börjar torrhosta bara av att skriva det…) i mitt huvud sjunga ”Slow down, you move to fast”… Eller rättare sagt är det nog mammas röst jag hör mest.

 

Nej, att bli frisk är också ett projekt. Ibland behöver man påminna sig om det.

Det går lite lättare av att torktumlaren inte ville som jag ville och att det därför återigen är fullt med halvblöt tvätt i lägenheten. Städning blev med ens omöjlig och jag blev hänvisad till en liten, liten del av soffan. Med både telefon och vissa böcker nära till hands...

 


Första stora tidningen recenserar idag!

Jag har ju längtat efter recensioner från de stora tidningarna, och idag skriver Svenska Dagbladet om den! Läs recensionen här.
Mycket fin recensin på det hela taget. Även om hon förstås själv hittat på att det är en skånsk småstad...

bokrecension: "Mama Dolly"

foto: Christer Ehrling.
Till idag har jag läst Patricia Lorenzonis "Mama Dolly", om modersrollen, hur den porträtterats i populärkulturen, hur man sett på den historiskt, hur den ser ut i olika länder, hur den ser ut idag. Varför och hur, helt enkelt. Och intressant är det! Läs recensionen här, och läs gärna hela boken tycker jag. Provokativt, matnyttigt och bildande.

RSS 2.0