Bokmässan: en liten rapportering

Lite uppdatering om bokmässan kan läsas här, där jag seriöst och lite mindre seriöst berättar vad jag tyckte var höjdpunkterna på mässan. De andra i redaktionen gör samma sak under veckan, bara att kika i vänsterspalten på förstasidan för att hitta. På bilden från vänster: jag, Anna Carlén, sittande Emelie Novotny, stående Camilla Hällbom och i förgrunden Anna Liv Lidström.
Här är lite fler bilder!
1. De roliga dockorna! Frida Kahlo och Virginia Woolf.
2. Redaktionens repressentanter i Rabén & Sjögrens monter. De tyckte att vi skulle ha mer champagne.
3. En röd vägg att fota sig mot!
4. Smygrökare...
5. Jag och Anna Liv hängde mycket under mässan.
6. Paus för middag på övervåningen av bokmässan. 180 spänn för buffémat och vin. Det kändes värt.
7. I Gilla Böckers monter med Ada Wester, Anna Danielsson Levin och Moa, som jag inte vet vad hon hette i efternamn.
8. En väldigt liten bok om hundar.
9. Niklas Åkesson har hittat utdraget av min bok.
10. Jag och Emelie på Park, stället där alla efterhängde. Kändisar vart man såg!
11. Gilla Böckers Calle Brunell fick ta emot priset för bästa bokvideo, tävling arrangerad av Svensk bokhandel. En liten pingvin i skinn. Jag blev nästan avis.
12. En dag flydde jag mässan och hälsade på i Affes nya lägenhet, åt doughnuts med henne och hennes fina mamma.
13. Uppdatering av bloggen pågår i ett av pressrummen!
14. En kväll hamnade vi på den här tjusiga festen! Vi hade väntat oss lite plockmat men fick trerätters i typ en herrgård. Vägen dit var lite krokig, en taxichaufför som släppte av oss på fel gata. Dåligt betyg för Göteborgs taxi!
15. Emelie posar i biblioteket.
16. Jag hittade en stol jag ville ha.
17. Mycket restaurang! Här med Jenny Jägerfeld som skrivit den fantastiska "Här ligger jag och blöder". Hon tyckte mitt utdrag verkade lovande, sa hon.
18. Sara Ohlson har skrivit "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag", och är dessutom en väldigt rolig människa. Här tillsammans med Anna Livs kompis Maria Andersson Vogel, som är med i boken "Ätstört", en antologi som sålde slut på mässan! Mycket nyfiken på den. Utgiven av ETC.
19. Jag och Anna Liv.
Sista kvällen på Park hängde jag och Anna Liv kvar när de andra gick. En av de sista sakerna som hände var att vi fick det här genomskinliga visitkortet av en mycket skum man. "Jag bara såg er, och så tänkte jag, ja! Ring gärna!"
"Porrfilm", trodde Anna Liv.
Ps. Under hela mässan pratade jag om hur fin min pojkvän är. Så löjlig är jag. Eller vi, jag har hört att han gör det samma. Fint var på lördagen när han kom dit några timmar och jag kunde visa upp honom och säga "här är han!" Alla som missade blev sjukt besvikna. Fast finaste med det var förstås att vi kunde hångla. När man blir kär värdesätter man fysisk beröring och slajmiga orala kontakter väldigt högt. Det är egentligen sinnessjukt.

Recension: "Grand mal"

Tillbaka från Bokmässan i Göteborg, fortfarande lite mör. Det kommer mer uttömmande uppdatering om det senare. Nu tänkte jag istället tipsa om min recension som kom upp igår, av Linda Boström Knausgårds novellsamling "Grand mal". Vacker läsning!
Läs recensionen här.

Vår mitt i hösten

Lovisa gillar av nån anledning blommor. Väldigt mycket. För en jobbansökans skull invaderade hon min balkong i fredags och gjorde om den så att ingen känner igen den. Själv låg jag på soffan och var sjuk tillsammans med Liv Strömqvists fantastiska "Prins Charles känsla" (obs! alla måste läsa, obligatoriskt! Nu går den även som teater på Intiman här i stan.) Det var ett konstigt sätt att umgås, men vi hade det rätt trevligt. Enligt Lovisa hänger jag för mycket med nye pojkvännen. Vilket förstås är sant.

 

 

I söndags gick vi upp supertidigt (för att vara en söndag) för att se Mats tävla. Styrkelyft heter det. Jag och Zackarias, Mats son, satt på första parkett i den lilla träningslokalen. "Om jag väger för mycket på invägningen får jag gå ut och gå, och dricka mycket vatten, eller basta, så jag går ner några gram."

Det behövde han dock inte. Muskler och svettiga nerver omkring mig, jag flög in och ut ur Calle Brunells "Brev från en bruten horisont", vågade knappt prata med Mats för att jag inte visste hur hans nervositet yttrade sig. Kanske var den som min egen inför ett slam; där hjärnan behöver allvar och fokus, socialt umgänge mest är förvirrande, svårt att följa någon tråd.

 

 

Till min förvåning var själva tävlingen sjukt spännande! Plötsligt var det jag som var okontaktbar. Jag fick inte nog av att se killar, och tjejer, lyfta tyngre och högre. Tre typer av lyft ingår:

 

knäböj

 

bänkpress

 

marklyft

 

 

Man måste tävla i alla, men eftersom Mats slet sönder sin högra biceps för två år sen är han ingen fena på bänkpress. Två obligatoriska lyft där bara, alltså. För ett otränat öga såg det väldigt säkert ut, men han grimaserade illa efteråt.

 

Lägg märke till de söta små knästrumporna folk bär! Också dessa obligatoriska. Mats hade missat ta med och fick låna ett par gammelrosa. Borde han ha jämt, tycker jag.

Desto bättre gick det för honom i knäböj och marklyft. Man kan ju inte riktigt ta in siffrorna. 130 i knäböj, 167,5 i marklyft. Och då pratar vi kilo.

 

Utöver Mats var jag imponerad av en tjej som hette Elaine, som var kort men lyfte hur mycket som helst. En riktig bjässe! Och så killen som knappt ändrade ansiktsuttryck, bara lite rynkor i pannan syntes när han lyfte. Fick mig att tänka på vatten.

 

Hemma på kvällen, något utmattad, räknade Mats ut att han, om man räknade alla lyft på uppvärmning också, hade lyft över 2 ton under dagen. Det är en riktig söndag, det!

 

Själv var jag allra mest nöjd med att jag inte smittat ner honom med min abnorma förkylning, som han istället får nu...



Min bokhylla!

På dagensbok kör vi en serie där vi i redaktionen visar upp våra bokhyllor. Idag kan man läsa om min! (/a...) Eller snarare det bomnedslag som min lägenhet innebär. Läs här!

Förberedelser

Nästa vecka stundar Bokmässan i Göteborg, och även om min roman inte kommer ut förrän till våren ska jag dit. Marknadsföring, kallas det. Och kanske främst: bekanta mig med kollegor och redaktörer på förlaget. Jag ljuger om jag påstår att jag inte alls är nervös. Här lite förberedelser.

 

 

Hetsläsa de andra författarnas böcker…

 

 

Spontan shopping när jag borde göra annat.

 

 

Det där smetet i ansiktet som ska ge nån form av självförtroende.

 

 

Färga… ”Vi har slut på babypink just nu, det är många som handlar det.” Vill gärna läsa in mig själv i den trenden, men det är nog att ta i.

 

 

Och så de underliga fyrfiliga randiga vägarna, som tills igår låg utsträckta över vardagsrumsgolvet, i denna lägenhet jag allt som oftast befinner mig i som om den vore min. Jag har träffat en man som tävlar i styrkelyft. Jag vet, det är en helt annan värld. På söndag ska jag bekanta mig lite mer, när jag ser honom tävla. Mannen är ett litet muskelknippe! Och jag är helt svag i knäna.

 

 

Det är lite för bra nu, egentligen, som ni hör. Som kompensation drömde jag att jag voltade av från en högt uppsatt motorväg, bilen som en virvel genom luften. Jag såg havet och tänkte "men jag kan inte dö nu!" Mycket verklighetstroget. Förmodligen för att vi pratade om döden igår. Och för att jag alltid har svårt att acceptera när det går för bra.

Men jag dog inte. Bilen landade på marken, oskadd, och jag tänkte att jag var dum och borde ta det mer försiktigt i kurvorna bara.

 

Och så bestämmer vi oss för titel på romanen också. Efter mycket om och men och lista som skickas emellan oss med förslag tagna ur texten, blir det slutligen citatet "Det borde finnas regler" som vinner. Faktiskt stilrent. Nu väntar jag med spänning på att få se framsidesförslag...

 


Robot som ser ut som dig

Läser just nu National Geographic på toa, och ett av de läskigaste reportage jag läst är det i senaste numret, om robotar som ser ut som människor. Givetvis är dessa uppfinningar långt framskridna i Japan, där man på Osaka Universitet har bland annat en barnrobot, med kamera i ögonen till för att registrera vuxnas beteende och ta efter.
Precis som ett barn fungerar.
I mitt huvud är steget inte långt mellan vänliga robotar som fungerar som hemtjänst, och robotar som löper amok och startar krig mot människorna, à la Terminator-filmerna...
Och artikeln vill förmodligen frammana den skräcken i mig... Men så är jag ju inte forskare heller, och tydligen ska det finnas en klar och tydlig regel att inte göra robotar som tänker själv. I krig exempelvis kan man hävda att det är bättre med en robot som har inprogrammerad etik, istället för en människa som slinter på hanen.
Men läs artikeln. Det rekommenderas.
Länk till Osaka Universitet, där det också finns intressanta saker att fördjupa sig i inom ämnet.

Ego-boost inför 30årsdagen!

Idag är jag med i Sydsvenskan! Läs artikeln här.
foto: Hussein El-Alawi.

RSS 2.0