Svårtillgänglig samling


Idag är det min recension av Marie Silkebergs diktsamling ”Material” på dagensbok.com. Jag erkänner att jag inte till fullo begriper mig på den, även om jag stundtals uppskattar den och blir inspirerad. Vad jag däremot till fullo helt och hållet uppskattar är att Marie Silkeberg ser ut som ett troll. Underbart!


ett litet nedslag i verkligheten

Stressad kö, klockan runt lunch. Kassan på Ica, rikt område i Malmö. Posh.

En man betalar hundra kr åt en förvirrad tant som inte har tillräckligt. De känner inte varandra. Han vill inte ha igen de hundra kronorna, "jag får igen det längre fram i livet", säger han och ler.

 

Jag tänkte bara berätta att sånt här händer.

Godhet finns i denna värld.


Om Douglas Johansson

 

Hej Douglas!

Där är du ju.

Så skönt. Jag har letat i ett halvår efter dig. Det var ganska svårt att hitta dig när jag bara visste utseendet. Nu kommer jag aldrig att glömma ditt namn. Douglas Johansson.

 

Douglas Johansson är svensk skådespelare, född 1960, med i flertalet svenska polisfilmer de senaste åren. Mycket Wallander har det blivit. Jag såg honom igår som postmästare i ett av avsnitten av ”Lasermannen”, inspelad för tv för några år sen.

 

Douglas Johansson är Sveriges svar på John C Reilly. Vem? säger ni. Här, säger jag. Douglas Johansson är en b-skådis man alltid känner igen, men aldrig riktigt kommer ihåg. Om det inte vore för att jag ofta såg honom ute när jag bodde i Stockholm. En gång på Gondolen, vill jag minnas alldeles särskilt. Med huvudet högt gick han, han är ju ändå skådespelare. Fast det var ingen som kom fram och paparazzifotade, ingen ville ha en autograf. Bara jag kände igen och blev lite imponerad.

 

Det måste vara trist att aldrig få spela de riktigt stora rollerna. Att aldrig bli uppskattad. Att alltid bli lite bortglömd. Egentligen har ju Douglas så mycket större ambitioner. Det syns att han hellre skulle vilja ha en roll som sticker ut. Han gör sig egentligen inte alls som biroll. När ska Douglas få bli en Hamlet? En Martin Beck eller Jesus Christ?

 

Nu visar det sig att Douglas Johansson tillhör den fasta ensemblen på Malmö Stadsteater. Så någon liten skit är han inte! Här är han t.ex, i polotröja. Jag kanske borde uppgradera honom? Jag kanske borde gå och se på honom?

 

Slutligen: varför jag har letat efter honom i ett halvår?

Tja, ni vet hur saker och ting blir en fix idé.

”Amen du vet han? Han är inte så himla bra, han är inte så himla snygg, men jag har sett honom ute nån gång.”

"Hur gammal är han då? Hur ser han ut?" Ida. Amsterdam. Maj.

"Amen du vet. Han är kanske fyrti. Han ser.. vanlig ut? Typ brunt hår. Lite tunnhårig."

”Var är han med då?”

”Överallt”, sa jag. ”Han är med överallt.”

B-skådisens lott här i livet. Aldrig igenkänd. Alltid igenkänd.


Här är han.
Douglas.

Olika saker i världen

Jag borde lägga upp en av de bilder jag såg igår kväll, från massaker i Libyen, där folket mejas ner för att allt de vill är att få sin egen frihet. Jag borde skriva mer om det, om hur Carl Bildt är en jävla träskalle som inte förtjänar att ha det jobb han har, när han inte ens kan fördöma attackerna utan istället pratar om stabilitet. Jag borde skriva om hur unga så kallade journalister skriver i Aftonbladet om att det är trist att tjejer idag klär sig som män, och tycker att alla borde klä sig som de gör i tv-serien ”Mad Men”, och sätter likhetstecken mellan feminin och feminism utan att blinka. Det finns så mycket idioti i den här världen som verkligen förtjänar spaltmeter.

 

Men ikväll är jag lite tisdagsberusad. Jag klädde upp mig för att gå till Tempo och hänga med Fritjof, dricka lite vin och avhandla det sexuella/romantiska läget, hur har vi det egentligen med flirtandet, vad är de senaste iakttagelserna på singelfronten. Och så vidare, och så vidare. Nu kom jag hem och tyckte det var länge sen jag posade. Och så förevigade jag lite. Kofta i Chanelstil, rosa tyllkjol, farfarströja med Fej.Clothes-linnet med Åskars transformers på, svarta strumpbyxor och ylleknästrumporna med tofsar. Och så lite glitter-eyeliner, för att jag jämt tror att jag är fjorton när jag skriver på fjortisromanen.

 

Jag vill inte förringa att det sker folkmord i stora delar av världen just nu. Tvärtom vill jag uppmana er alla att hellre ta del av det, än av den nya säsongen av ”Big Brother”, en tv-serie som är en av de starkaste anledningarna för mig att inte skaffa tv (jag blir beroende). Jag vill också upplysa om att det på måndag är 25 år sen Olof Palme blev mördad, mordet som fortfarande varken är löst eller har blivit en ny svensk kriminalarfilm, och Leif GW Persson sitter med trött röst och pratar om det i tv. Jag tror också att det var en komplott, noga planlagt och aldrig menat att det skulle lösas över huvud taget. Men vi lär aldrig få veta.

 

Just nu funderar jag på att se om ”Lasermannen”, tv-serien som gjordes med David Dencik i huvudrollen. Det är åtminstone en story med även en rafflande upplösning. Kanske var det det som Olof Palme-mordet föll på, när det kom till just en filmatisering?

 

 

 

Lät jag som en typisk trög Blondinbella nu?
I så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt.

In my head

Saker jag peppar på just nu:

1. Två böcker jag fick hem från adlibris igår; "Allt gott på jorden och i solen" av Georgia Heard och "Att skriva börjar här" av Maria Küchen. Till en ny kurs jag ska börja fila på till Studiefrämjandet, riktad till unga.

2. Min nya lägenhet på Möllan, förstahandskontrakt, flyttar in i april.

3. Visby, där SM i Poetry slam är i år, och Kristi himmelfärdshelgen är i början av juni!

4. Rosa hår. Min trettioårspresent till mig själv som kommer att infinna sig någon gång under året...

5. Emelies underbara roman. Som jag måste ha tid att läsa ut snart.

6. Ett skrivarprojekt jag så smått börjat fila på, inspirerat av "Fredagen den trettonde".

7. Kanske mest av allt: fjortisromanen! Här är bilden som förmodligen inspirerade mig till att börja med den romanen, som jag nu jobbar om för fullt. Foto av Andreas Rothstein.

 

(8. Och alla frihetsrörelser som just nu sprider sig världen över. Förstås. Men jag skulle ljuga om jag säger att jag går omkring och tänker på det när jag inte påminns via teve eller tidning. Men visst. Jag blir rörd så jag nästan gråter när jag läser om Egypten.)


Om halsar, humor och annat

 

Tänkte att jag behövde uppdatera bloggen mest för att förklara att jag mår bra.

Förra inlägget kanske gav intryck om annat. Jag har det tagit det lugnt i några dagar nu. Det där med att ta det lugnt tycks handla mycket om sinnesstämning och inställning till saker och ting. För mig handlar det främst om att på förhand någorlunda bestämma vad som hinns med under dagen, och sen inte over-do it, så att säga. Vilket förstås går emot min princip att jobba med romanen varje ledig stund... Så en avvägning mellan de båda.

Igår var jag hos farbror doktorn som sa att jag behöver andas mer genom näsan. Kan låta helt vrickat och oansvarigt av honom att säga så, men är i själva verket ytterst smart. Han förklarade; funktionen är anpassad så bra! Du andas genom näsan när det är kallt ute, för då blir luften uppvärmd innan den når dig. Finemang! Alltid fint att få lära sig nya saker.

 

Och han försäkrade även att jag inte hade astma eller KOL, som jag inte ens funderat över ifall jag hade. Då är det tydligen mest utandningen som gör ont. Spännande.

 

Var på standup igår. Det hör inte till vanligheterna att jag är det, trots det stora utbudet i Malmö. Man kan undra varför, för Oslipat är ju en synnerligen bra satsning. Nya komiker tar plats på scen och sen avslutas kvällen med ett stort namn, den här gången Özz Nûjen. Jag var dock där främst för Amanda Lindholm, min modiga estradpoesi-kompis som vågat ge sig in i standup-branschen den senaste tiden. Hon var hur cool som helst! Pratade om nätdejting, delfiners knullvanor och problemet med 90talister.

Özz Nûjen var till en början hyfsat sexistisk och tveksamt rolig, men mot slutet, när det kom mer att handla om hur vi svenskar är ett skämt när det gäller att lösa konflikter och hur trög nye lasermannen måste varit blev det desto bättre. Jag tycker det ska röra om. Som Bianca Meyer, som vågade driva med både förintelsen och pedofili.

 

Idag tvättar jag och skriver respons till den hälften av eleverna jag har kvar sen igår. Ikväll ett litet mini-jobbpass. Imorgon en lång dag med jobb på morgonen och slam på kvällen. Men jag ska stå i fiket, och det känns skönt att för en gångs skull dra i den lilla växeln. Kom och kolla på första kvalet för Malmölaget! Kl 19 börjar det, på Café Barbro. Gratis entré!


Häromdagen googlade jag barbiedockor genom tiderna för lite research till min roman. Därav den kanske lite otippade bilden...



A slow monday

 

Andningssvårigheter och utmattning som tros vara stressrelaterat är lite svårt att ta när man vill vara som den här tjejen; det vill säga oövervinnerlig, aldrig ge upp och strida för sina egna personliga mål. Just nu har jag en checklista som kan få det sundaste hjärta att klappa lite extra snabbt. Så kanske borde jag då och då dra ner på måsten, dra täcket över huvudet och inte dra i högre växeln fast det känns som att jag kan.

Idag var en sån dag.

Bild på Hit girl från "Kick Ass". Om du inte sett den: gör...

Funnen: lägenhet!

Det största har hänt! Jag har blivit med lägenhet!

Och inte var som helst! På Möllan! Så här glad var jag igår när jag och Malene firade det lite:


Malene själv såg mer lurig ut...

Jag: "Jag kanske måste börja packa redan!"

Pappa: "Det är en och en halv månad kvar."

Jag: "Jo... förvisso..."

Jag: "Jag har förresten träffat en kille i Helsingborg. Han har bil! Vi kan kanske åka till Ikea."

Pappa: "Hur gammal är han då? 53?"

Jag: "45."

Pappa: "Varför måste du ha så gamla?"

Jag: "Amen jag vet inte, men han verkar vettig."

 

Det skrivs mycket nu. Det är intressanta kontakter med förlagen och i mitt huvud ser jag till att hajpa det till tusen, allt för att mata produktiviteten. Jag tar kritiken, äter upp mina älsklingar och omarbetar. Och glädjer mig samtidigt åt allt det som redan anses bra nog, allt det som flyter. Allt det som de trots allt tycker så pass bra om att de ger mig tummen upp och pepp.

Och skrivarkursen har tretton deltagare! Det är ju fantastiskt! Om ingen hoppar av blir det fantastiskt mycket jobb för mig med respons under de första två veckorna nu. Men det ska nog gå bra. Det är ju ett jobb jag gillar, som det heter.
Och systra mi reser till Kanarieöarna imorgon. Allt rullar på, vi närmar oss vår och varmare tankar. Och jag sticker till jobbet för det lilla kvällspasset. Tänker att det värsta som kan hända nu är en dödlig könssjukdom. Tänker att jag är ett levande bevis på att man trots allt kan få lägenhet i den här staden, hur omöjligt det än kan verka.

Sorg & Sex

Natten till fredagen dog Lena Nyman. En av våra stora mest älskade skådespelerskor. Detta hindrade förvisso inte Kvällsposten från att slå upp Björn Ranelid som lördagens löp... (Ranelid är numera känd från "Let's dance", inget annat, och han är förstås tacksam att göra narr av varje vecka. På lördagen hängde jag med folket, som sa att det varit sjukt äckligt att se Ranelid jucka i salsan. Jag betvivlar det inte.)

Lena Nyman blev kanske som mest känd för svenska folket via Hasse och Tage, i deras filmer och revyer. Men hon stack även ut hakan i kontroversiella roller som den mot Börje Ahlstedt i Vilgot Sjömans "Jag är nyfiken gul". Jag blev rosenrasande när jag läste i en krönika om hennes liv nu i dagarna, att hon tydligen fått mycket kritik för sin inte perfekta modellkropp efter att filmen släppts. Gud, det är ju en av behållningarna! Att Nyman ser normal ut! Att hennes bröst hänger lite, att hon har lovehandles!

Nyman var cool, älskvärd, oförglömlig. Men de senaste åren har hon inte kunnat arbeta på grund av sina sjukdomar, de flesta av dem rökrelaterade. Nyman dog 66 år gammal på sjukhus.

 

Idag recenserar jag bok igen på dagensbok.com. Värsta fräckisen den här gången! Kika in själv och läs om ”Lyckan” av Denis Robert…


Om skrivande och dejter

 

Jag må vara mycket för vanor och inrutade dagar där allt är planerat in i minsta detalj. Men det här med morgonsidor, eller skriv två sidor om dagen, eller skriv en timme om dagen; det funkar helt enkelt inte. Däremot fungerar mina egna gerillaversioner just nu helt utmärkt! Det vill säga skriv så jävla mycket du orkar så ofta du hinner! Få dåligt samvete och må dåligt i allmänhet om du inte skriver tillräckligt ofta! Och inte minst den här: fortsätt skriva även när det känns dåligt... Den sista är alltid lika upplyftande när man kommer ut på andra sidan. Som att gå igenom kärlekssorg efter kärlekssorg och ständigt bara bli starkare och bygga på tron på sig själv.

 

Igår fick jag blommor av min dejt. ”Du hade ju sagt att du alltid velat få blommor men aldrig fått det.” Han sa att han varit tveksam till om man kunde göra så, och jag sa helt ärligt att jag inte tror att man kan göra så. Det var vår första dejt och det finns liksom regler för hur man beter sig som människa. Men jag älskar ju när man bryter mot dem! Jag hade suttit i tre timmar och skrivit, på slutet handlade det mest om hur min karaktär föraktar barnfamiljer och normen. Blommor på första dejten kändes faktiskt som himmelriket.

 

Såg Pär Thörn igår, återigen utan att gå fram och säga hej. Ska det vara så jävla svårt? Tydligen. Igår visste jag ju inte ens vad jag skulle säga, eftersom jag inte tyckte så överdrivet mycket om hans uppvisning i konstiga pipljud och enformiga dikter där en projicerades och en lästes, så man hade ingen koll på någonting. Givetvis tycker jag fortfarande om att Pär Thörn provocerar, och givetvis fanns det något att ta med sig av allt det där. Men att gå fram och säga hej Pär Thörn, det går tydligen fortfarande inte. Hej Pär Thörn, du är med i en dikt jag skrivit? Hej Pär Thörn, jag tycker du är världens coolaste som ska ge ut fem böcker i år? Ja, nån gång ska jag nog lyckas säga det.



En gnagare på högst tio kilo

 

Här en rolig notis jag hittade i DN häromdagen.

 

En dag efter mitt förra inlägg bestämde de sig för att skicka hem Hanna till Sverige. Så familjen kan pusta ut. Hanna själv är rosenrasande över att inte få jobba och klättrar på väggarna. Sött.

Jag planerar kursen Kreativt skrivande och hoppas på fler anmälda till den. Den skulle startat på onsdag, men blir nu framskjuten, förmodligen till den 23e. Kontakta Studiefrämjandet i Lund för mer information. Min distanskurs är dock full och kommer igång på måndag, med några mindre ändringar sen förra gången. Ska bli kul!

 

Jag har ju glömt bort att berätta att jag och Lovisa A var med i City, Malmös eminenta gratistidning! Inför finalen på Café Barbro förstås, för att locka folk dit. Och även för att prata om poetry slam, denna företeelse som alltid får så stora fascinerande ögon hur många gånger man än berättar om det.

Ni tävlar alltså i poesi?

Ja, vi tävlar alltså i poesi.

Hur som helst är det bra med publicitet. Och rätt fint blev det, även om jag ser ut som en ilsken gnagare på högst tio kilo.

 


Jag blev även utfrågad i SMP samma dag, inför besöket i Växjö. Fast det var ingen intervju utan bara lite tramsfrågor, så jag har inte bemödat mig att leta upp det faktiskt. En gång i tiden, tänker jag bara då. En gång i FRAMtiden. Då är det du och jag, DN Kultur...

RSS 2.0