Stjärnor och tårar

 

Sorterar lite tvätt och inser att vissa av dessa plagg aldrig har tvättats här. De har inte sett någon annan tvättstuga än hans.

Och då blir man ändå lite vemodig.

Spelar ju ingen roll hur brutalt och definitivt det slutade. Jag hade en relation här i höst. Och den var tydligen så pass innerlig från min sida att jag spenderade mer tid hos honom, än jag spenderade i min lägenhet. Det går inte riktigt att tänka sig nu. Så overkligt att ta på att det är svindlande. Men vi var alltså ett. Eller försökte. Glida in i varandras vardagar, vara del av samma morgon och kväll. ”Jag vill bara vara med honom liksom!” Ingen logik efterfrågas, när man är nyförälskad och allting rullar på.

 

Det är inte meningen att bli sentimental, men vem kan undvika det? Imorgon stundar nyårsafton och det gångna året synas i sömmarna. Jag kommer som vanligt att göra en liten bildkavalkad med små kommentarer. Ikväll nöjer jag mig dock med att konstatera att allting är flyktigt. Ingenting är beständigt. Ingenting går att förutsäga. För två veckor sen låg vi alldeles nära i sängen och du sa ”Jag älskar att vara ute och festa, var och en för sig, men sen ändå komma tillbaka, och så ligger du här.” Och jag kurade ihop mig vid din varma mage och kände det samma. Det är en av de stjärnor jag måste få ha kvar. Även om den aldrig blev solen.


Men lilla gumman det där tar jag hand om

Recension!!

Mitt debutantporträtt

En av de stora grejerna när man får ge ut en bok är att skriva debutantporträttet till Svensk bokhandels katalog, branschkatalogen som kommer ut några gånger om året för att kartlägga årets bokskörd från de stora förlagen. Jag bläddrar själv i den varje säsong för att välja vilka böcker jag önskar mig att recensera för dagensbok.com.

 

Så det var förstås en stor händelse när katalogen i början av december damp ner i mitt brevinkast...

Är ni nyfikna på att läsa mitt debutantporträtt men inte så sugna på att betala för en Svensk bokhandel-katalog, ev orkar inte vänta på er tur på biblan? Nu finns det ute på nätet, följ länken här.

(Det var förstås tjusigare i katalogen, där jag på grund av mitt efternamn var först ut i ungdomsbokssektionen...)

 

Här på pappas skrivbord över jul. Man visar ju gärna stolt upp, när man har något att stolt visa upp...

Om inget egentligen

-----
Inte skrivit på ett tag för det har mest hänt otrevliga saker. Som slutade i att jag blev singel igen. Skrev ett långt inlägg om  det som jag fortfarande funderar över om jag ska publicera eller inte. Pendlar mellan att vara en liten otrygg boll och en ilsken överlevare.
Men just för tillfället hemma hos familjen, idag blir det mamma. Jul och spela spel och bråka med syskonen. Börjat läsa om "Juloratoriet" av Göran Tunström. Det är fint och näringsriktigt.
------

dagensbok tema: skriva!

För alla som tycker om att skriva har vi till idag satt ihop en stor skrivarspecial på dagensbok.com, där vi recenserar böcker som handlar om hantverket, jag har kikat närmare på tidningen Skriva och Charlotte Qvandt har skrivit en krönika om hur hon förhåller sig till skrivhandböcker. Bläddra och få inspiration, tips och råd eller bara ett stort sug efter tangenterna eller gåspennan... Vem har sagt att en vinter utan snö inte går att utnyttja till något?

 

Hitta till specialen här!

 


Lite go crazy över bokhandlarna

foto: Peter Winding och bild från fulheten.com

Jag är ute och shoppar julklappar och har precis insett att (med risk för viss spoiler) serieböcker just nu är svårslaget. Vem som helst som sällan eller aldrig läser kan ju läsa en seriebok. Och de som läser mycket kan pusta ut då och då med lite bilder till all text. 2011 känns ju onekligen som serieböckernas år, tycker jag, och jublar åt att smältdegeln dessutom verkar vara Malmö stad, där många av de största är verksamma, i direkt anknytning förstås till Kvarnby folkhögskola.

 

En entusiasm som inte verkar delas av bokhandlarna i stan. Här står deckare och presentböcker och skrattar som värsta Montazamin, som vanligt så att säga. Vad är det frågan om? Har seriehyllan utökats, för att visa detta uppsving och denna fantastiska utveckling av genre, till att numera inkludera mer politik än någonsin, mer pedagogisk undervisning än någonsin? Inte då. Här har vi samma Helge och Hergé som vanligt (Hergé förvisso klart försvarbar just nu som potentiell storsäljare).

 

Visst finns några av de böcker jag frågar efter. Visst påstår Hamreliustjejen att en bok bara råkar vara slutsåld just nu, alltså hänvisar till att ”vi faktiskt haft den tidigare, så efterblivna är vi faktiskt inte”. Men finns det några idolplakat över Liv Strömqvist, som med en utsåld föreställning torde vara den patriotiskt korrekta bokguden att återge just nu? Finns det blinkande lampor om att detta är staden som fött upp Karolina Bång och hennes fantastiska lesbiska cowboyserier? Reklameras det för att Nanna Johansson snart kommer att sitta här och signera, bli först till kvarn, du får även en lussebulle?

Nej.

Besviken får jag vända mig med hälften av inköpen till adlibris. Som vanligt.

exempel på Liv Strömqvist och Nina Hemmingsson.

Om tillhörighet



"What should I do about the wild and the tame? The wild heart that wants to be free, and the tame heart that wants to come home. I want to be held. I don't want you to come too close. I want you to scoope me up and bring me home at nights. I don't want to tell you where I am. I want to keep a place among the rocks where no one can find me. I want to be with you."


Jag läser just nu Jeanette Wintersons "The lighthousekeeping", som jag lånade av Lovisa i somras, när vi hängde i dungen på stranden, lyssnade på P3 dokumentär om den kvinnliga orgasmen och pratade om ungefär lika viktiga saker, jag fick ollonborrar i mina badlakan som inte krupit ut än. Men först nu har jag kommit mig för att läsa den alltså. Det brukar ju bli så, alla böcker som bunkrar upp sig på hög. Jeanette Winterson är så himla spännande berättartekniskt! Och hennes språk, och hennes funderingar. Det vilda och det tama, här ovan, bara som exempel. Saker jag funderat över i kassan senast idag.

 

Litteratur är så skönt på det viset. Att man får tröst, att man får vidga sin världsbild, att man kan hitta gemensamma nämnare. Att läsa böcker gör dig mindre ensam.

 

 

Tillägg: Okej, inte ollonborrar. Nån sorts växtlighet. Jag skrev bara ollonborrar för att det var snyggt.


recension: "Sapfos tvillingar"

Idag är det dags för recension igen! Jag skriver om Vendela Fredricsons "Sapfos tvillingar", en inte helt lättsmält bok som behandlar feminism, läkekonsten och svårigheten att släppa taget om den man älskar. Väl värd ansträngningen! Läs vad jag tycker här.
Fotot av Fredricson är taget av Thérese Andrén.

2 häftiga grejer

1. Min förläggare Ada Wester är ju en av världens coolaste och duktigaste. Ifall ni inte redan visste det så förtydligas det genom att hon är med på den här listan som Shortcuts satt ihop av uppstickarna 2011. Häftigt va? (nr 27)


2. På dagensbok har vi en tävling som julkalender! Svara på frågor om oss i redaktionen och dagensbok som fenomen fram till den 24e. Maila in dina svar till oss, och har du över tio rätt vinner du ett fint bokpaket. Läs mer här!

 

Kalendern på bilden ovan är den julkalender jag köpte på Miss Juniversum idag. Som en pillerkarta med en höggravid helig moder. Gotta love that store. Och bilden på Ada är tagen från Bokhoras sajt. Hittade inte vem som tagit bilden men hoppas det var ok ändå...


the science of förkylning

Dagen efter en förkylning är nästan värst, har ni tänkt på det? När man börjar känna sig som vanligt igen, och genast vill orka allt på samma gång. Det ska flängas ut på stan, man ska baka bröd, kanske städa lägenheten (även om det inte brukar vara högprioriterat hos mig), raka benen och tvätta bort den ingrodda svettlukten, komma ifatt med skrivprojekten, ge respons till de där människorna du lovat ge respons till för flera veckor sen och andra måsten schemat peppande skriker ut denna vecka.

 

 

Fast det orkar man ju inte. Man är set back liksom, man behöver bara komma utanför dörren för att inse det. Sen när gav frisk luft huvudvärk? Tja, sen nu ungefär. Hjärnan är helt överväldigad av intryck; hallå världen! Var det så här du såg ut?!

 

Bara att gå till Ica på Möllan var en pärs. Efter att ha fått frisk luft i tre kvarter är min hals som ett öppet sår av förödmjukelse. Harklar sig och  åmar sig, medan näsan i sin tur påminner om vissa störningar i detta hastiga byte av atmosfär. Torgskräcken kommer krypande efter lägenhetens varma omfamning, där ingen ser om du onanerar eller läser fyrradig poesi eller skrattar åt samma humor om och om igen eller ser om en gammal film från åttitalet som inte ens var bra då. Här är folk om sig och kring sig och du är genast blicken ner i marken och försöka att avhandla detta så fort som möjligt, för den här världen var lite för krävande trots allt tack, hjälp mig rosa fluffkudden, ta mig tillbaka i din omsorg.

 

Förkylningar är intressanta företeelser i sina stegar av intensitet, eller hur? Det blir lite som Peter som ropar om vargen. ”Förkyld fortfarande? Det var värst vad det håller i sig”, sa min favoritkund, och jag tänkte i mitt stilla sinne att förra gången jag var förkyld visste jag inte vad ordet innebar. Att jag ville ta tillbaka alla gånger jag nånsin hänvisat till något så lättvindligt, för i mitt stora uppsvullna rossliga varma huvud var detta ord med ens för litet, urvattnat, som alla mediciner hotar bli för mänskligheten.

 

Du blir aldrig immun mot förkylning. ”Du menar sånt som alla är nu och några månader framåt”, sa en annan av mina favoritkunder, och jag nickade, ja, jag menar sånt. För i olika nivåer är det väl just den företeelsen jag menar? Även om näsan av oförklarlig anledning har runnit på mig sen i våras.

 

 

Hur som helst: Malmborgs på Möllan har en vegan/hälsokosthylla som får mig att darra av tillfredsställelse, som rycker alltför ihärdigt i min fortfarande nyss-löne-tjocka lilla börs. Hallå! vill jag skrika till Erikslust. Ni har missat något! Fast å andra sidan: kanske bekräftar detta bara fördomen. Det är här de finns: veganerna och vegetarianerna. I Erikslust frodas istället lusten för delikatessköttbullar, fem olika sorters nylagade pastasåser och kantarell för femhundra kronor kilot. Där handlar tanten som ”ju inte skulle handla idag” men redan har avverkat hela stan i sina fina små kassar, fnissande och lite nervöst undrar om ”det finns nåt kvar på kortet, ja vi får se”, tycker att jag ska ha medlidande med hennes shoppingsjukdom. Och här på Möllan handlar turbandreadstjejen med safaribyxorna och den rättvisemärkta kassen med den rättvisa jämställda bebisen i som hon har med sin skäggige man som jobbar på biblioteket, och det är hon som har krävt fram dessa produkter genom sina frågor, och henne jag ska tacka.

 

Hur som helst: jag är nöjd. Och glad att jag bor i staden av ytterligheterna.

Men inte blev det något julpynt eller adventskalender. Det får bli nästa gång jag orkar mig ner på stan, basta! Och städningen också. För rakade benen gjorde jag i alla fall.


RSS 2.0