Ett lesbiskt västern

Wihii! Idag skriver jag om Karolina Bångs fantastiska "Cowgirls", en erotisk seriebok som utspelar sig i ett Vilda Västern enbart bosatt av lesbiska kvinnor. Det, ni!

Läs recensionen här.

 

Nu under Malmöfestivalen har vi kunnat se en av Bångs cowgirls i centrala Malmö, tillsammans med verk av bland andra Sara Granér och Nanna Johansson.


Vinnare och förlorare när fittan kommer omkring

"Marknadens våta dröm" hette en artikel i lördagens Sydsvenskan, som jag läste alldeles nyss eftersom jag har gjort andra saker än läsa tidning i helgen. Artikeln var tjusigt utformad som en vagina, en fitta, kvinnans könsorgan. Texten kretsade kring hur vi idag är långt ifrån spegeltittandet på 70-talet, i takt med att operationerna av musen stiger. Läs den här. (tyvärr inte lika tjusigt utformad i nätformat, men man kan ju inte få allt här i världen.)


Igår när jag förförde Mats lite på soffan, sa jag att jag tycker om att likna min fitta vid någon form av sjödjur. En manet som spärrar upp sig och suger in. Han nickade, och jag fortsatte tänka på ett metaforrike med tentakler, sugproppar, blöta sladdriga väggar.

 

Min mamma har sagt att kroppen är något man måste lära sig att älska. Att magen är till för att fyllas med mat. Jag har gjort det till ett av mina mantran. Visst, jag tränar och rakar, och även jag får lite panik av att se att jag åldras, av att märka när jag gått upp i vikt, om så bara ett ynka kilo som inte en jävel kan se utöver jag själv. Men det viktigaste: att operera, om det inte är av medicinska skäl, är för mig att ge upp.

Det är att hoppa över ett av de viktigaste och svåraste delmålen i livet: Att lära sig leva med sig själv.

 

För att älska sig själv är inte alltid möjligt att göra.

I artikeln ovan poängteras hur de kvinnor som opererar sig i större utsträckning än andra lider av ätstörningar, depressioner och ångest, samt att en högre andel begår självmord. Operationen är deras easy way out. Istället för att vända sig utåt och få hjälp för sina problem, vänder de sig inåt och går till attack mot den egna kroppen. Det är en flera hundra år gammal tradition att kvinnor gör så. Lika vanligt som att män tar till spriten istället för att prata om känslor, om man nu ska dra en genus-fin jämförelse.

 

Så kom igen fittan! Hajpa vaginan! Acceptera att du inte bara har olika stora bröst, du har även en fitta som inte ser ut som den borde enligt bilden i ditt huvud. Den retuscherade Playboy-verkligheten, som är lika svår och oönskvärd att nå upp till, som det är en lögn att den skänker inre harmoni och lycka när du väl är där. Minns att den stora vinnaren i detta krig är det kommersiella samhället. Och att den stora förloraren är du.

 

Operationer i underlivet kan ge läskiga bieffekter också, som inte alls är så sexiga som tanken från början varit. Urinläckage, svårigheter och smärta i samband med sex. Jag läste en annan artikel för några månader sen, där västvärldens operationer jämfördes med mellanösterns omskärelser. Det är ingen jämförelse du vill se i vitögat, eller hur? Den fria västerländska kvinnan som har pengar att göra precis vad hon vill, skulle hon kunna vara förtryckt på liknande sätt som sin syster i burka?

 

Avslutningsvis gör Vilska sin underbara impersonifiering av sin egen fitta, en gång när den var förvånad och lite rädd:

 


Coming up: bantningstips för fyraåringar

Världen upphör ju aldrig att förvåna en.
Här försöker man skriva saker som ska ingjuta hopp, för att göra världen bättre, helare. Åtminstone när man skriver för unga människor känns det som en enormt viktig grej. Och så får det släppas böcker som denna? Det är ju så man vill dra täcket över huvudet och blunda. Svårt dock, att inte ändå se dem: de allt yngre tjejerna som struntar i mellanmål för att komma i en storlek mindre klänning.
Läs om boken här.

Dikt på film!

Som jag utlovade kom det filmer från slammet i onsdags. Hawis kompis Sara har filmat. Här hittar du
Turistens klagan
Julian

Jag vann!

Poetry slam på Moriskan, Folkets park, är en rolig företeelse som sker varannan onsdag med start kl 22. Det är högljutt och varje poet får en liten intro till orientaliska toner. Men det är inte bara själva tävlingen som sker under kvällen.

 

Som i Chicago ska det även vara öppen scen och en inbjuden gäst. Idag var det "Innanvattnet" som med sina smäktande dragspelstoner alltid får mig att rysa. Och på öppna scenen återfanns bland annat en Björn Ranelidliknande pompös, en suggestiv kvinna som skrivit dikt med utgångspunkt i en tavla, och en poet från USA som var riktigt proffsig, både i utförande och innehåll.

 

Min återgivning av kvällen blir som sig bör klockan halv två efter en lång dag och lite öl... Det jag ville komma fram till var att jag vann slammet. Och här följer en liten bildserie på hur fett det känns.

 

Om ni tror att man blir van för att man brukar tävla, så är det fel. Att vinna ett slam är över huvud taget inte vardagsmat för mig, även om det händer att jag placerar mig bra. Men nervositeten som infinner sig när man känner att man kanske kan dra hem hela skiten, den är alltid lika fascinerande. Hjärtat sätter sig i halsen. Darrningen som fortplantar sig. Magen som lämnar kroppen.

 

Roligt var också att Karin, tjejen som kom tvåa, kom av sig av nervositet i sin förstaläsning, men ändå kom till final. Vilket var tur, eftersom vi annars inte fått höra hennes andradikt, en bra dikt om det förtryck skönhetsindustrin utövar på den västerländska kvinnan.

 

Hawi var där, en vän till min kusin, och hennes vän i sin tur filmade min läsning. Så snart hamnar det på youtube. Då kan ni själva avgöra om ni tyckte jag var värdig.

 

Och den utlovade bildserien:

 

Hattens innehåll i en låda... Den som la en hundralapp är ju guld! Ungefär lika fint som de tior jag fick. Eller 10,1? Imorgon ska jag räkna exakt hur mycket där blev. Puss på er!


Intervju: Pia Ingelse

Ibland ramlar jag över spännande saker på nätet, från en googling kastas man till nåt helt annat. För nån vecka sen träffade jag på Pia Ingelses sida, och blev totalt klubbad av hennes konst. Så inspirerande! Så coolt! Så bra! Jag kände att jag ville veta mer, och att jag ville visa er andra.

 

Så här kommer en liten mailintervju jag gjort med Pia Ingelse, kantad av några utvalda verk.

Fler hittar du på http://www.piaberglund.se/index.htm

 

I'm not done yet, oil on panel 2009

 

Vad var ditt första möte med konst, som du minns det?

 

Det vet jag inte men livsavgörande blev mötet med tyska punkdrottningen Nina Hagen precis i början av 80-talet.

Gav mig styrka att gå min egen väg.

 

 

Vad har du gått för utbildning?

 

Gått två år på konstskola läst konstvetenskap.

 

Durch gegen über, oil on canvas 2009

 

Vad är din inställning till konsts betydelse för samhället? Din egen konst, har den något politiskt syfte eller ställningstagande? Behöver konst ha det?

 

Konst är en plats att mötas i. Där man kan pröva idéer, eller som en plats att vila i. Skönhet. Det ordlösa. En fri zon. Där vi kan våga vara i det svåra. Jag arbetar med bilder för att det är mitt sätt att kommunicera. Om jag vore en ordmänniska hade jag skrivit böcker. Jag vill göra laddade bilder som nuddar det mörka. Vidrör det otäcka.

Min metod är att göra vackra ytor som döljer mörka bottnar. Jag utgår från mig själv och berättar därför om flickan. Utsattheten, farorna och styrkorna.

 

What are girls made of? Mixed media, installation 2010.

 

Har du uppnått några av de drömmar du hade som liten? Och har du några speciella drömmar inför framtiden?

 

Som barn hade jag mest drömmar om att få äga olika djur. Och eftersom vi bodde på en bondgård så var det inte svårt för dessa drömmar att uppfyllas. Men under och efter gymnasietiden var min dröm att bli konstnär. Konstens värld var en värld utan begränsningar där människor befann sig som var sökande och som hade vilja till stor utveckling.

Så jag lever i den drömmen. Min stora dröm är att slå igenom stort och få en tryggare ekonomi.

 

Procession, oil on pannel 2010


Vad inspireras du av i din konst?

 

Jag lever med skärpt uppmärksamhet. Förhåller mig sökande.

Tjuvlyssnar på folk. Letar bland allt från mystiskt vackra nattfjärilar, växters geometriska fullkomlighet, musik som

Fever Ray, Skriet, till märkliga loppisfynd mm. Skakar fram berättelser utifrån allt detta.

 

Närvaro (Presence), oil on panel, 2003


Vad är grejen med de fluffiga väskorna under tavlorna?

 

I min senaste separatutställning våren 2010 började jag att arbeta med hår. Tavlorna med tillhörande väskor är en installation från den utställningen. Det är ett porträttgalleri av flickan och under varje porträtt håller flickans avgjutna hand en väska tillverkad av den peruk hon bär på bilden. Det är en diskussion runt utseende, roller och objektifiering av flickan.

 

Systrarna i skyltfönstrer (The sisters in the shop window) oil on canvas 2001.

 

Hur växer ett konstverk fram? Berätta lite om din arbetsprocess.

 

Jag arbetar med att formulera utställningar på olika teman. De är som filmer där verken blir olika scener i filmen.

Tavlorna och objekten/installationerna är länkade i varandra och korresponderar med varandra.

Jag samlar. Ateljén är fylld av rekvisita och utifrån det samlar jag ihop bilder. Jag använder min dotter och hennes vänner som modeller. Innan hon fanns använde jag mig själv och min hund som modell. Nu kan jag berätta om flickan genom henne.

 

Är det jobbigt att sälja en tavla?

 

Ja. Den delen av mitt yrke är lite knepigt. Det gör ont på nåt vis.

 

Stick åt alla håll (Run in all directions), cotton/mohair yarn, shoe 2006

 

Arbetar du i olika tekniker? Vilken föredrar du?

 

Mitt konstnärsskap har två sidor - en allvarlig och en humoristisk sida.

Oljemåleriet är min bas. Där uttrycker jag oftast min allvarliga sida. Blandtekniker, oftast textil, använder jag till ett mer humoristiskt uttryck.

 

 

Vad ska bra konst innehålla, tycker du?

 

Jag dras till konst som ger en öppning till något oförklarligt.

 

Pain or pleasure, oil on canvas 2001.

 

Hur ser en vanlig dag i ditt liv ut?

 

Stiger upp vid 6. Åker till Visby (3mil) och lämnar Pixi på skolan vid 8. Åker till ateljén i Visby. Jobbar där till 16. Hämtar på skolan. Hem och laga mat, lägga pixi vid 20. Går och lägger mig vid 23-23.30. Det har blivit väldigt inrutat sedan hon började skolan kan man säga. Men jag har alltid varit väldigt disciplinerad och gått till "jobbet" varje dag.

 

 

Sociala förhållanden, ålder, hur du bor, osv.

 

Jag fyller 44 år nu i september. Är gift med Mark som är grafisk formgivare och illustratör. Vi har en dotter, Pixi, som är 8år. Vi bor i ett litet hus på landet på Gotland. Vi jobbar bägge i Visby. Där ligger vår ateljé.

 

Besök själv Pias sida på http://www.piaberglund.se/index.htm

 

Tack Pia, för att jag fick intervjua dig!


Getting prouder

Idag recenserar jag Jan Henrik Swahns bok "Mitt liv som roman". Jag vet, jag är hyfsat sen av mig, både med den recensionen och med rapport från Pride och vad som händer på min semester (som faktiskt är rätt mycket)... Men en liten rapport kan ni se via länken nedan i alla fall.

Trots allt är det fortfarande semester för mig, hela den här veckan ut. Nyfikna får ge sig till tåls. Idag åker vi till Ystad, jag och Lovisa, trots att sommaren tillfälligt har sagt hejdå.

 

Recension "Mitt liv som roman

 

Rapport från Pride

 

Lite bilder kan jag bjuda på!

 

 

avslutningsvis en bild på Malin som jag tycker för tankarna till Jack Nicholson i "The shining":

 



Se mig poeta!

Läsning på Beyond Retro, Drottninggatan 77, den 5/8. Ca kl 16.30 efter Bea Szenfelds föredrag kommer jag att köra några dikter för er. Kom dit vetja!

Semesteruppdatering

Ja, jag borde uppdatera min blogg.
Men ni vet. Det är semester. Jag befinner mig i föräldrarnas sommarparadis. Min kamera har lagt av så det finns inte ens bildbevis på det. Det finns inget viktigt att bry som om direkt, eftersom solen är framme o det är gångavstånd till havet. Jag messar lite sporadiskt med en het man och ska åka till Pride om två dagar. Kommer att läsa utanför Beyond Retro den femte, återkommer med tid om det, kom gärna o titta. I övrigt: slappna av du internetbundne...

RSS 2.0