en sak man kommer att tänka på en valborgskväll

Douglas Johanssons motsvarighet i Hollywood:

Will Patton

La vie est soleil mais un peu seul

Var i Stockholm och uppträdde på premiären av Skambyrån. Så här såg det ut backstage!

Och så köpte jag råsnygga byxor och väldigt gula skor. Och så träffade jag Emelie och Per. Och så träffade jag Susanne, Gabriel, Ida och hennes nye kille, Ulf, Emelies syster och hennes nya inneboende och Bob Hansson och alla de där människorna man inte känner men pratar djupt med mitt i natten. Och en man med högt hårfäste som bjöd på en ale. Nånstans lyckades jag ändå att känna mig ensam. Imponerande effekt den staden har på mig. Här är lite bilder till:

 

1. Emelie säger att det är obligatoriskt att ta sin lunch på Dramatentrappan när solen skiner.

2. Alec, Idas nye kille, är så bra på svenska att man inte riktigt fattar att det är möjligt (han kommer från England).

3. På gamla kära WC, Skanstull.

4. Emelie jobbar i en underlig skobutik där de säljer skor för 7000 paret och ändå har kunder. Så här fint är hon klädd då.

5. Emelie och Per var fina när jag var bakis.

6. Söt klänning nr ett som jag inte köpte.

7. Söt klänning nr två som jag inte köpte.

8. Fin fika med Ulf i underjorden.

Byxorna! (ja, min byrå brukar svämma över på det viset)


Reklam: kom och skäms!

Idag åker jag till Stockholm, för att uppträda på Stockholmspremiären för Skambyrån. Kom och se mig och en hel drös andra människor läsa högt ur sina gamla dagböcker och skämmas offentligt, på Södra Teatern imorgon onsdag den 27e april, insläpp kl 19. I Malmö brukar det vara lååååånga köer till dessa tillställningar, som är en humorklubb utan dess like. För bokning av biljetter, klicka här.

En bok i solen kanske?

Idag recenserar jag igen! Har läst Åsa Mobergs omtalade "Kärleken i Julia Anderssons liv" och funderar lite över den här.

Människor

Jag vet, det är inte så creddigt kanske att skriva om sitt Icajobb på bloggen. Men om folk skriver om hur de målar naglarna i påsk och hamnar längst upp på blogg.se, så tänker jag fan dela med mig av livet.

 

Idag var det sol ute och ingen inne. Ungefär. Det kom dessutom två kunder med mycket ilska i sig till min kassa. Vissa människor går verkligen in för det. ”Du kan ju själv hålla med om att det här är ett dåligt system. Nähä, men då ber jag dig att hämta din chef. Nån måste ju kunna ordna det här! Ska det vara så himla krångligt?” Jodå, nog kunde det ordnas. Men krångligt blev det, när det kunde varit så lätt. "Det kunde ju varit laddat på kortet, eller hur?" Jo, det kunde det förstås. Samtidigt hade du på dig till oktober att utnyttja denna rabattcheck på 75 kr, i vilken icabutik som helst. Jag har svårt att se vad som är så jobbigt med det.

 

”Då ska jag komma ihåg det, att inte gå till din kassa nästa gång. Den här bilagan har andra sålt till mig utan nån kvällspost till ska du se. Ska jag komma ihåg. Om det gör dig lycklig, visst, då ska vi följa reglerna. Du vet, det finns så många regler i den här världen som inte är nåt att ha.” Jodå, visst finns det det. Just den här regeln skulle jag inte klassa under den kategorin, dock. Men vill du ta i idag, så kör hårt. "Nu glömde jag ju kassar för att du började käbbla."

 

Nästan gråtfärdig är man ju efter att ha gett sitt leende åt sådana väggar.

 

Då kom solen! En kund jag känner igen går först till min kollega och frågar. Sen kikar hon på mig. Och så kommer hon fram. ”Jag kände inte igen dig först”, säger hon. ”Du har ändrat håret?” Jag nickar. ”Det var dig jag köpte en trisslott av för en vecka sen? Och jag sa att om jag vinner får du hälften?” Jag nickar. ”Ja, det är inte så mycket, så du behöver inte förvänta dig nåt. Men det är 75 kr. Så, vill du ha hälften av det?”

Solen.

"Nu vet du att du kan lita på mig, om det blir mer nästa gång."
"Ja, det här får vi göra om!"
"Glad påsk på dig!"
"Glad påsk!"
Bild från mitt badrum, parfymflaska och glasögon.

Infoga jubel och klang

Inte nog med att jag bor i en underbar lägenhet i precis det område jag alltid velat bo i. När jag beställer paket från t.ex adlibris behöver jag bara gå tvärs över gatan för att hämta ut det! Städade även igår, och med 27 kvadratmeter går det så snabbt att man inte hinner bli av med skuldkänslorna över att inte ha städat, förrän det är klart. Jag väntar fortfarande på att jag ska vakna en morgon och så var allt bara en dröm. Eventuellt dör jag snart. (Eventuellt suger torkrummen.)

 

 

Idag var boken jag hämtade ut Nanna Johanssons ”Mig blir du snart kär i”. Jag vet, de flesta utgifter bör vänta tills mitt konto är återhämtat efter flytten, och jag borde lägga pengar på gardin och soffbord i första hand. Men nu har det väntat för länge, kände jag. Nanna Johansson är vad varje människa behöver en dos av då och då. Hennes arga serier om män och kvinnor ger befrielse åt folket. Jag har köpt både hennes ”Fulheten” och ”Mig blir du snart kär i” och gett till människor i julklapp, men aldrig till mig själv. Nu var det nog med det, kände jag. Läs mer om Nanna Johansson här.

 

I övrigt har jag klippt mig. Ser numera åt så här:

 

 

Och om två veckor blir det rosa. Trettiårskris? Nja, snarare ”nu är jag gammal nog att ge tusan i vad folk tycker och tänker.” Och lite så där ”om man var dum nog att inte göra det när man var fjorton får man väl ta och göra det nu.”

 

Igår var det våffeldags! Vanda och Vincent har en väldans söt liten bebis upptäckte jag i veckan. Sen är de ju väldans trevliga människor också, som jag träffar alldeles för sällan. Bebisen heter Isar och hade ett fascinerande sätt att hälsa, dagen till ära. Bebisar och kommunikation alltså. Händerna for fram för att känna på ansiktet, "är det okej? Han är ju ganska kladdig på händerna..." "Visst", sa jag och tänker baciller schmaciller. Ett litet finger for in i munnen och ett annat undersökte samtidigt näsan. Jag kontrade efteråt med att känna lite på hans ansikte. Han lät mig även utforska de mjuka gaddarna lite senare, när han resolut drog min hand till sin mun. Fint sätt egentligen. Jag som brukar bli så fascinerad just av folks ansikten borde verkligen ta lärdom.

 

 

 

Vanda bjöd på matvåfflor med fetaost och annat spännande i. Visste inte ens att man kunde göra sånt. Med tomatsallad till var det en riktig hit.

Efter tre omgångar av "fast jag vill nog inte sova ändå" somnade Isar. Och vi andra spelade spel, ni vet sånt som man gjorde förr i tiden. Brädspel med kort som säger vad man ska göra, pjäser som flyttas över en plan och så vidare. Daniel hade med sig en hel väska, men vi valde slutligen Pandemic, tror jag det hette. Mycket spännande indeed, med en smitta som spred sig över hela världen, samtidigt som vi alla fyra samarbetade för att stoppa den. Lite bilder på precis hur spännande det var:

 

 

Vi vann över smittan och räddade världen, och sen gick jag och Daniel hem.

Eller nej, vi utnyttjade att vi inte hade en bebis och var trötta, så vi gick inom Ölcaféet och sa hej till Rauli, Timea och de andra en stund. Men bara en stund.

 


Prata radio!

Oj oj! Idag trodde jag att jag skulle klippa mig, men blev helt otippat med i ett radioprogram istället, eftersom Amandas medarbetare var sjuk. ”Veckans ord” i DangDang, P4. Jag skulle hitta på ett ord och prata lite om det, helt enkelt. Hör resultatet här.

 

 

I övrigt firar vi våren så mycket vi kan! Njutningshetsar precis lagom mycket… På min balkong vid tiotiden var det så varmt att något annat än bikini var otänkbart. Och hela kvällen har jag spenderat med Teresa, även denna utomhus. Ljuset! Värmen! Hormonerna!


fascinerande drogromantik

Hunter S. Thompson var en galenpanna till person. Biografin ”Hunter” av E. Jean Carroll som getts ut i nytryck på Vertigo förlag i vår är minst lika galen. Läs den! Jag har recenserat den här för dagensbok.

 


Ge mig en lördag

 

Det var länge sen det blev en uppdatering på fyllan, men nu är det fan i mig dags. När det är för långt för att vara en statusuppdatering på facebook, då vet man.

 

Kvällen var fantastisk på många sätt. Den har byggts i nivåer. Jag anlände till Ladyfest och såg halva Moa Svan-nånting. Fantastisk stand-upare! Måste kolla upp och se mer av. Vågade inte prata med backstage. Fail.

 

Liv Strömqvist. Besvikelse. Faktiskt. Jag hade sett fram emot att se henne, men hur bra hennes seriestrippar än är, så hur kul är det att se nån stå och läsa dem med seriestripparna på overhead i bakgrunden? Nej, det formatet funkade inte för mig.

 

Så var det sitta och vänta på Skambyrånfolket backstage, inte riktigt veta om man var rätt. Veta att man var helt fel med sin ljusrosa klänning tydligen, här var det androgynitet som gällde. Kunde jag ju räknat ut med röven kanske, men jag vägrar som vanligt anpassa mig. Jag är Lina och ikväll kände Lina för den rosa klänningen, käften världen.

 

Så jag var kvinnligast där. Supergod mat. Skambyrån kom, framförandet gick bra, vi fick skratt och applåder, det var roligt. Ljudtjejen påminde om Shane. Det var häftigt men ovant. Jag raggade inte.

 

Och den lilla kvinnan med den stora rösten, det stora röda håret. Anna von Hausswolf. River upp mitt inre, får mig att vilja gråta, fryser fast mig och påminner mig om hur konserter är något jag inte kan gå på för ofta för att det drabbar mig så mycket.

 

*

Sen gick vi till Brogatan. Det var ju ändå på vägen. Bläckfiskarmarna var där! Han som jag personiferar med Tempo annars. Oväntat. Såg honom i ögonvrån först utan att hälsa. Men de andra känner ju honom, så sen var det oundvikligt. Men det blev bra, faktiskt. Stod och pratade en del bara med honom till och med. Det gick bra. Linda tittade och kollade av, men det gick bra faktiskt, jag nickade. Han berättade att skivan var klar, han hade kragen uppfälld och vackert ansikte. Jag glömmer alltid hur jag dras till honom. Jag berättade att romanen var klar, att jag väntar på svar.

 

Sen sa jag att jag skrivit en bättre dikt om honom, att den var det bästa jag gjort för scen. Det kändes så skönt att säga det, att jag gett honom bläckfiskarmar. Och han nickade, log åt det, verkade nöjd. Det bildades en cirkel. Som att det var meningen att han fick vänta så länge på att beställa.

 

Sen fick vi ett bord, vi var kvinnor som pratade om livet. Högt och lågt i blandning. Jag tänkte på protokollet jag läst och att vi är så här sladdriga, att det alltid kommer att vara så, att jag aldrig kommer att skämmas över att kvinnor är såna som pratar med varandra.

 

Sen kom A och allt blev allvar på ett annat sätt, det var ett fint återseende med bleka anletsdrag. Vikten av att finnas där. Hennes streck under ögat. Att vilja ha nykterheten plötsligt. Att inte veta om de tröstande orden räcker, vilja mer. Ändå tacksam över mötet.

 

Och så två män med rakade huvuden. För att män gör det när åldern kommer krypande. Och jag ska färga mitt rosa? Någonstans på vägen möts vi. I alla dessa åldrar. ”Mellan trettio och fyrtio, du kommer att uppleva något där, vänta bara”, säger Lotta. Som att det bästa är framför mig. Och kanske är det så? Genom Skambyrån vet man ju: så mycket hemskt som är bakom en. Att det alltid är vackrare att veta vem man är och acceptera henne.

 

Tillägg: Och att lämna Brogatan, långt innan kvart i tre-raggarna ens har gjort entré... vilken grej egentligen! Fint det kändes. Natti.

Tillägg nästa dag: Här kan du höra och se mer av henne, Moa Svan!


Rapport från solen

Det är vår! Och jag har äntligen tillfrisknat efter en förvisso väldigt kort men också obehaglig släng av kräksjuka. För att fira detta tog jag världens längsta promenad i solens sken. Först utan mål. Gick lite vilse och fascinerades över hur stadsdelar fortfarande inte ligger där jag förväntar mig att de ska (flyttar de på sig?). Sen kom jag på att jag länge tänkt ta turen till reptilbutiken som jag har hört talas om ska finnas i närheten av Nobeltorget. Jag visste inte exakt var, men jag tänkte ”jag letar lite på måfå, det är ju ändå så fint väder”.

 

 

Efter ett tag gav jag upp och tog mig till den enda djuraffär jag hade koll på, vid ödetomten på Värnhem. Kollade på fiskarna tills de tråkade ut mig och sen frågade jag om vägen. Fick bra beskrivning, gick genom industriområden och områden jag inte har vidare bra koll på ska sägas; till exempel Sorgenfri. När jag kom fram hade jag sammanlagt gått hur långt som helst. Det var fint att titta på leguanerna med sina drakutseenden. De rultiga kropparna och vassa klorna, de misstänksamma ögonen och den vankande gångstilen, en cowboy på savannen. De små hysteriska geckosen. Sköldpaddorna som mest gömde sig under sina skal, över dem en solblekt bild av pyramiderna. Ormarna var hoprullade vilande knyten, inte alls så attackerande läskiga som i skräckfilmer. Gröna små grodor satt som magneter mot glaset. En padda som grävt ner sig i högen av pinnar och jord. Det stod att den äter insekter och fiskar. I flera av terrarierna såg man bara de små skalbaggarna kravla omkring. De som är dömda att vara mat, disken var full av dem, kravlande i små plastburkar. Jag gick tillbaka och kikade på leguarnerna, mina favoriter, och insåg att en av dem åtminstone är vegetarian. Fint.

 

Den ludna spindeln stod med ryggen mot mig och rörde sig inte en millimeter, och jag är evigt tacksam över det.

På väg hem, vem såg jag då, om inte Blåbärsmannen komma ut från en port! Hälsade vänligt och han hälsade tillbaka. Blåbärsmannen är en kund som alltid handlar minst ett paket färska blåbär varje gång han handlar. Kanske borde jag ha ångest över att ha arbetat i en matbutik så länge att kunderna känner igen en. Men jag tycker bara det är fint och blir varm i hjärtat av det.

När jag frågade honom en gång varför han alltid handlar blåbär log han bara, såg förvånad ut. "Det är ju så gott i filen!"

Några kvarter fram kikade jag upp mot gamla träningscentret som jag snart ska återvända till. Vårdcentralen som jag aldrig gav upp. Detta är min stadsdel and you know it. Några tonåringar passerade och våren är det väl, som fick dem att hälsa glatt. ”Snygga tajts!” hojtade en och jag tackade (neonrosa). Tänkte att jag kanske ska ha dem ikväll trots allt.

I hissen upp till mig hittar jag en liten bit av en orkidé som måste fallit av. Det känns lagom i väntan på att Lovisa hjälper mig inhandla till krukorna som står tomma och väntar.

 

 

Ikväll är det alltså finalen för Malmölaget, andra laget från Malmö. Vilka blir de fyra lyckliga? Spännande, spännande! Jag är ju redan klar, jag är med i Gatsbylaget. Ikväll ska jag förpoeta och softa, tänkte jag. Får se hur det går.

Emma skulle ha kommit hit den här helgen, men det blev inte av. Hon var tvungen att rycka in på sitt jobb. Synd, hade sett fram emot att sitta på Debaser med henne, leta upp de snygga skäggmännen åt henne. (Emma gillar skägg) Vi hoppas på Valborg istället.

 

Imorgon är jag också engagerad, i Skambyråns uppträdande på Ladyfest. Kl 19.15 börjar detta. Ladyfest är en festival som håller på hela helgen, och du behöver köpa biljett för att komma in. Lokalen är Palladium, du köper biljett via kulturcentralen eller på plats. Skambyrån är uppläsning ur gamla dagböcker. Andra som uppträder imorgon är Liv Strömqvist och Banditimpro.

På tal om Skambyrån, så kommer jag att läsa på deras kväll i Stockholm också! Det är premiär för Skambyrån i Stockholm och jag blev mycket glad åt att bli tillfrågad. Detta är den 27 april, kl 19 på Södra Teatern vid Mose Backe. Kom dit om du är i stan, det är världens bästa komediklubb!

 

Vet ni förresten vad jag fick veta i morse?! Att Knausgård ska komma till Poeternas Estrad i Lund den 10 maj. O. My. God! kände jag, som vilken tonåring som helst. Inget i världen ska stoppa mig från att gå på det. Om jag vågar ska jag till och med fråga om jag får ställa några frågor för dagensboks räkning... (Så skönt att ha någon högre instans att skylla på)
Det egna skrivandet tuffar på. Nån sorts galen roman som involverar både monster och samhällskritik. Jag skriver på och tittar inte bakåt. Det vill säga min favoritfas av arbetet. I tron att jag skapar mästerverk eller åtminstone lägger grunden för det, att det finns där, bara behöver redigeras fram sen men jag skiter i vilket för tillfället. Mmmm!
Ut med er i solen nu!

Festen!

Här kommer lite bilder från inflyttningsfesten i fredags. En trevlig tillställning även om det var trångt om saligheten. Och nej, vi hade ingen nakenorgie på röda mattan, oavsett vad jag skrev på facebook… Tack alla trevliga gäster, och jag är mycket impad: inte ett glas gick sönder! (Och mattan var ju som sagt lila...)

 

 

Guldfisken och Åke var högst delaktiga. Lägg märke till fjortiskyssen i sängen med efterföljande ”nu glider vi isär och låtsas som inget” (fast de är ju ett par). Festen slutade vid tre med föreläsning om KLF.

 

 


Testa dig!

För alla er som liksom jag är lite sega på att regelbundet kolla så att det inte finns några cellförändringar på livmodertappen, så har nu Kvinnokliniken i Malmö det fantastiska erbjudandet i form av en buss, där det är drop-in för provtagning. Idag var sista dagen på Möllevångstorget. En kvinna i slöja hälsade välkommen och delade glatt ut kondomer ur en skål medan vi fyllde i papperna.

En mycket underlig känsla måste jag tillstå, att ligga med särade ben och bart underliv och kika upp mot taket, där det vackert nog fanns en liten glugg så att jag såg trädens grenar vina i vinden under himlen, samtidigt som barnmorskan sa "Nu trycker det till lite här". Utanför torghandeln, vilken fredag som helst, och här ligger jag, med fittan bar. Dessutom var det, som så ofta i den här staden, ovanligt blåsigt och det ryckte och skakade så smått i den lilla husvagnen. Ändå en överlag bra upplevelse utan obehag, inbetalningstalongen på 120 kr kommer på posten med besked om hur det gick. In och ut, snabbt och klart.

 

Jag fick själv veta detta av en slump när jag googlade Kvinnokliniken igår, så jag tänkte att det är lika bra att sprida denna superbra uppfinning till er andra där ute. Nästa vecka rullar Livmodervagnen till Rosengård, för mer information om det, se här.


Research när man eventuellt inte vet vad man håller på med

Då var det lånestopp på biblioteket för fröken ett tag framöver... Och officiellt går jag in i nån sorts ny researchperiod. För tidigt att säga vad det leder till än, men känns pepp i alla fall! Vill även ta en tur till reptilstället nån dag framöver, det som ska ligga nära Nobeltorget. Nån som är på?

För övrigt är Barn och ungdomsavdelningen på Malmö Stadsbibliotek helt fantastisk när man letar efter diverse lättgenomtränglig fakta. Med detaljer som denna, i en bok om grekisk mytologi:

 

 

 


Hemma hos

Sedan jag flyttade till Malmö för lite drygt tre år sen har jag bott inneboende i inte mindre än tre olika konstellationer. Att bo inneboende är att ha begränsat av egna möbler, är att leva inpå andra människor, är att ständigt känna sig lite grann i vägen. Stundtals funkar det hur bra som helst. Men för det mesta är det något man stör sig på.

 

I fredags flyttade jag in i lägenheten som bara är min. Det står mitt namn på dörren och jag får göra vad jag vill i den. Allt som sätts in i den har jag bestämt enväldigt över. När jag vaknar på morgonen är det bara jag där, om jag inte har bestämt att någon annan också ska vara där. Det kan låta lustigt att vara så glad över detta när man snart fyller tretti. Men Malmö liksom alla andra större städer har benhårda bostadsköer. Att jag dessutom lyckats få en lägenhet i ett område jag alltid velat bo i; är inte det bara för bra? Det är nästan så att jag väntar mig att jag ska få en cancerdiagnos, att huset ska brinna ner eller att jag ska vakna en morgon och så står Bobby Ewing i duschen…

 

Men nu har jag börjat få i ordning här, och här är lite utlovade bilder. (Klicka på för större) Mest mamma och Lovisa A som tjatat, men ändå. Min pappa ska ha en eloge för hjälp med flytt. Varken säng eller skrivbord gick in i hissen...

1.Gunnar skruvade upp lampan och kommenterade det hela med ”Jag ska leta upp de som är ansvariga för den här lampan och döda dem alla i sömnen.”

2. Jag var bara tvungen att ha det duschdraperiet…

3. Påbörjad fotovägg på skåpsluckorna i hallen. En gång såg jag ut så här, hade dreads och låg lojt uppslängd på en rostig tunna på en bilkyrkogård utanför Växjö, foto: Frida Lilja.

4. En gång i tiden gick mamma en möbelrenoverarkurs och fräschade upp den gamla byrån vi hade i hallen. Nu har jag den.

5. Marilyn Monroe-tavlan jag fick av Emma i julklapp. Marilyn i oskuldsfullt vitt, barfota.

6. Vid skrivbordet ska jag skapa stora verk.

7. Åskar delar just nu ateljé med en tjej som ritar av kvinnliga författare, Maria Händelin heter hon. Jag var förstås tvungen att ha Karin Boye.

8. Lena Nyman på kylskåpet.

 

 

9. När vi var i blomsteraffären köpte Lovisa A fem sorters blommor att plantera. Jag köpte en tupp.

10. En gång köpte jag en filmaffisch signerad Magnus Sellergren.

11. Det sitter en robot över pappershållaren.

12. Det hänger en Ariel över handfatet (ibland måste man flippa ut).

13. Andra detaljer, badrummet.

14. I fönstret står den beryktade kukguden från Egypten. När männen är ute i krig kommer han att befrukta alla kvinnor.

 

När jag kom hem full andra kvällen tyckte jag det var en bra idé att snabbt som tusan få upp nej till reklam-lappen. Resultatet blev så här, inte direkt omtyckt av hyresvärden idag:

 

 

Och det kan man ju förstå. Så jag gjorde om, utan att för den skull tappa det arga tonfallet:

 

 


Dagens bok: Lövestam

Sara Lövestam har skrivit boken ”I havet finns så många stora fiskar”, som kretsar kring sexuellt utnyttjande av barn. Jag läste den och recenserade för dagensbok, läs recensionen här.

Vill även tipsa om hennes blogg, den hittar du här.

I övrigt har jag flyttat in i lägenheten och det pulas och städas för en uppdatering här på bloggen så småningom...

 

 


RSS 2.0