Vinst & Lust

Jag vann tävlingen i onsdags!

Har försökt ladda upp filmer sen dess i princip, men youtube och jag har slutat tala samma språk. Synd, för de blev bra. Bättre än det här snapshotet jag tog av en av dem, för att ni skulle ha något att titta på. Nåja. Det går väl när det går. Jag är vidare i final den 28 januari, då laget Gatsby bestäms. Kommer jag med i SM i år? Det får vi veta då.

Annars är det bråda dagar nu. Ovan: researchmaterial eller stimulans i vardagen? Ibland är det svårt att avgöra. Första gången jag lånat böcker från medicinska avdelningen! Om det inte kändes så onödigt att låna en bok med bara latinska termer skulle jag lånat en bok om anatomi jag bläddrade i också. Fantastiska tecknade bilder på muskler, nervtrådar och skelett. Varför tycker jag sånt är så kul att titta på? Och så är det kursen på distans. Idag lämnade jag ifrån mig den älskade Bente Clod-boken, som är så svår att få tag på att jag hamstrat Malmö stadsbiblioteks utgåva i flera månader. Förlåt! Jag hetskopierade satan innan jag återlämnade. Hon har så bra avsnitt om respons och att sålla i sin text! Bland annat... Ge ut boken på svenska igen, världen kräver det!

Jag fick lite kritik av mina elever som förmodligen kommer att resultera i lite ändringar inför vårens kurs. I övrigt känns det kul att se det de skriver, och peppande att jag även till våren kommer att hålla i kurser, då även på plats i Lund.

 

Nytillskott i min fönsterkarm är denna minijulstjärna som jag tog med mig hem från Ica igår. Ska den överleva? Jag ser det som ett omvårdnadsprojekt. Som en levande varelse som tar plats. Spännande! Boken ni ser under mina glasögon är Karin Tidbecks novellsamling "Vem är Arvid Pekon?" Fd klasskompis från skrivpedagog som nyligen debuterat. Häftigt värre! Såg henne läsa på Ordkommissionens kväll i förra veckan, var bara där en kort sejour för det brände för mycket i skrivarnerven; men hann se henne läsa om en kvinna som fick barn med en ångmaskin. Kafkanskt, läskigt, roligt, nytt! Jag ska sätta tänderna i den så fort jag hinner med. Och för övrigt ta en fika snart med denna ytterst trevliga människa.

 

Ikväll är det världsmästarbesök i Lund. Han som är bäst i Poetry Slam i världen just nu heter Ian Keteku, och ikväll kl 18 är han på Mejeriet, med Lovisa som förpoet! Be there, or be sorry. 60 kr i inträde.

 


Skriva för hand - en helt ny värld

Min mac har börjat hänga sig. Så idag skrev jag i frustration flera sidor för hand i en skrivbok som inte utnyttjats än. Min kompis Lisa brukar alltid skriva för hand först för att sedan föra in allt på datorn. Det har jag tyckt låter superjobbigt, men insåg nu rörelsefriheten med papper och penna. "Bärbar dator", säger ni. Jo, men det har jag ju redan. Men sluta hävda att det är lika kompatibelt, för det är det fan inte.

 

Spännande blir ju de möjligheter som öppnar sig nu. Kan jag skriva på lunchen på jobbet? Jo visst kan jag det. Kan jag skriva på bussen? Jo visst kan jag det.

Hänga sig är förstås inget en mac ska göra, jag ska snarast ta den till doktorn på Fridhemstorget. Framför allt är det väldigt läskigt när inte Word svarar på tilltal. Då känner jag att min röst går upp i falsett...

 

 

Fjortisromanen är hos fyra, eller blev det fem (?) förlag. Jag märker till min glädje att de små förlagen som profilerar sig inte kräver att man måste använda postgång, utan snarare hänvisar till mail. Fint! Och märker även att det fanns en liten rabiat rebell i mig som dissade Bonniers den här gången... Om än jag skickade till Norstedts. De har ju ändå Anyuru.

Pappa sa "Jag håller tummarna. Får ju inget annat skött på det viset, men." Hö hö hö. Jag försäkrade att jag uppskattade gesten.

 

För de som känner för att se mig läsa så tävlar jag imorgon på Loftet, Hedmanska gården, med start kl 19. Andra kvalet till SM i Visby, Ord på Scen har som jag säkert nämnt tidigare, inte mindre än två lag i år. Höstens lag heter Gatsby. Just idag känner jag mig hyfsat förberedd egentligen, men det kommer förmodligen med nerverna imorgon.

 


På litterär födelsedagsfest i Stockholm

För ett tag sen var jag på snabbvisit i Stockholm. Åkte dit för att fira dagensbok.com som jag skriver recensioner för då och då sen i somras. Sidan fyller 10 år i år! Här kan du se mer mingelbilder och bilder på de som uppträdde.

Väck din inre demon

Då var det dags för recension igen!
Jag recenserar en bok om självbiografiskt skrivande, mycket spännande, på dagens bok idag. Se recensionen här.

pyttelite visdom

Jag och Emelie pratar allvar på facebookchatten. Jag tänker inte säga om vad. Bara konstatera att alla visdomar kommer fram ur mig när jag skriver. Det är det bästa sättet för mig att begripa världen på. Och det är en anledning så god som någon till att fortsätta.

23.40
hihi det här känns rätt stört
23.40
man får göra så
men du måste sluta att vara kär i honom
23.42

jobbigt att jag verkligen tycker han är jättehet

23.43

jag vet, klart jag måste

23.43

jag är inte kär. det är mest bara i brist på annat

23.44

jag är ju kär i honom för att jag slipper konfrontera o kan fantasiera ihop precis hur han är

23.44

man behöver göra så när man känner sig sårad o inte tror på män men vill ha kärlek

23.48

det där var bra, jag borde kopiera det o lägga ut det nånstans

 

 

 

 

Har ni sett?

När jag var i Stockholm drack jag och Emelie cola med socker från Skåne. Vi tyckte det var fint på tunnelbanan hem.


Åke & jag

Det var länge sen det här var en modeblogg, tycker ni inte?

Varsågoda, min outfit på onsdagens slam. Minus de högklackade rosa.

Jag var emcee tillsammans med Åke, min pingvin. Vi drog Ica-anekdoter och tjattrade mellan de tävlande. Som emcee i ett poetry slam är det absolut förbjudet att kommentera de tävlande eller dikterna. Så jag brukar ha förberett lite annat att prata om. I onsdags hade jag med mig en liten kasse med lappar som jag skrivit på jobbet, roliga saker man kommer att tänka på, etc. Det kan verkligen bli lite vad som helst, inte alltid hysteriskt precis.

Joel Landberg har sagt att han tycker att emceen ska ta så lite plats som möjligt. Det gör inte jag. Jag är en attraktion. Förlåt, men jag är det.

 

Åke blev förstås en del av attraktionen. Han har doktorerat i filosofi (pingvin-filosofi, det vill säga det har mer med isar och fiskar att göra). Han har en idolförälskelse i form av Rikard i Postkodslotteriet (jag tyckte han kunde valt en lite bättre, med tanke på att Rikard är både gift och pingstvän. "Pingstvän är värre än moderat", sa jag. Varpå jag var tvungen att skämta med vänsterpartiets Lars Ohly också, för att det inte skulle bli orättvist.).

Åke brukar vakta min fönsterkarm när jag inte är hemma. Han är för det mesta rolig att kolla på film med, men ibland förstår han inte alla mänskliga referenser. T.ex "Family guy" är extra svårt att förstå.

 

Åke är inte mitt barn, för att förtydliga. Han är 35 år gammal och på en mycket högre intellektuell nivå än min nalle Rebecka, som främst gillar att kramas. Om Åke kunde skulle han gärna hjälpa mig att städa, bädda och baka kakor. Baka kakor? Ja, Åke är expert på att baka chokladsnitt. Han vet åtminstone precis hur man skulle göra, om han hade kunnat röra sig. Han kan bara röra fötterna lite grann när ingen ser. Då dansar han till Britney Spears. Han hade betänkligheter kring att jag skulle gå till slammet i trasiga stayups; men "det är punk, Åke", sa jag. Åke tycker att punk, det är man inte efter 15årsåldern. Men jag säger att jag får vara det om jag vill.

Åke är egentligen väldigt blyg och tycker att slammet var en till stor del läskig tillställning. Men nu tjatar han om det varje dag. Alla tror att Åke är mjuk och len. Men han är hård och stickig och det trillar av småsten från honom när man har honom i sängen. Fast han blir ledsen om han inte får vara med och se på film, så det struntar jag i.

 

Här är den bästa bilden på Åke och mig:

 

 

Den tog vi i somras när jag kom hem från min läsning på Malmöfestivalen.


Lite värme i november

Tydligen hade mitt buffert-inlägg till Dagens bok publicerats den femte. Här, varsågoda, lite erotik!
I övrigt missar ni väl inte kvällens poetry slam på Loftet!
Malmö ska i år till SM med inte mindre än två lag, häftigt värre! Kom med o kora de tre första till finalen i januari. Ikväll med start kl 19, jag blir er konferencier i tyll.
Gratis inträde, som alltid!

Skulle du överleva Fredagen den trettonde?

En relevant fråga att ställa sig är alltid: Hur hade jag klarat mig i en ”Fredagen den trettonde”-film? Gör mitt test och få reda på det. (OBS! Varning för spoilers! Varning för läskiga bilder!)

 

1. I ett glatt gäng ungdomar är du…

 

a. Clownen som får alla att skratta, men innerst inne vet att du är en nörd som ingen kommer att bli kär i.

b. Snyggingen som har legat med jättemånga eller åtminstone är sexig och utmanande, alla VILL ligga med dig.

c. Hjälpsam schysst med omvårdande tendenser och lätt pryd.

 

2. Om det finns en del av skogen dit man inte ska gå för att det varit en massa mord där för några år sen, vad gör du då?

 

a. Jag går inte dit, aldrig i livet.

b. Jag går dit, gärna med en kompis som jag kan ligga med när vi ändå är där.

c. Typiskt mig, jag hamnar där av misstag när vi leker kurragömma, jag är allt lite trög, jag.

 

3. Vilket vapen väljer du?

 

a. Vapen? Jag springer! Jag skriker! Min röst är ett väldigt starkt vapen.

b. En machete.

c. Jag klär ut mig till Jasons mamma och härmar hennes röst.

 

 

4. Av nedan följande påståenden, vilket skulle du göra:

 

a. hugga av mördaren huvudet

b. ta bilen och köra därifrån

c. ta av mig alla kläder och simma ut i vattnet i mörkret

 

 

 

5. Mördaren är efter dig men du lyckas ta dig in i huset och stänga dörren. Vart tar du vägen?

 

a. matförrådet. Barrikaderar dörren och utrustar mig med ett vapen, vad som helst som jag kan hitta.

b. spanar vid fönstren för att se om han kommer. Försöker förstås att inte visa mig själv.

c. jag låser in mig på toa.

 

 

 

6. Kan du mecka med en trasig bil och få den att starta, under tidspress?

 

a. nej

b. nja, inte under tidspress, men annars ska det nog gå bra

c. jag är bäst på bilar och bäst på tidspress

 

 

7. Hur betraktar du dig själv som sexuell varelse?

a. jag tycker om att ha sex men jag gillar inte one-night-stand.

b. jag är praktiskt taget oskuld.

c. sex? Jatack.

 

 

8. Är du snabb?

a. jag kan springa mycket snabbt och är dessutom uthållig

b. jag kan springa snabbt men orkar inte så länge

c. nej fy, kondition är inte min grej

 

 

9. Du är jagad av mördaren och har tre flyktvägar. Vilken väljer du?

a. tar kanoten och paddlar över sjön till säkra sidan

b. ut i skogen

c. jag tar bilen bort därifrån

 

 

 

10. Vad är din relation till knark?

a. har aldrig testat nåt och kommer aldrig att göra det

b. jag röker på ibland, men inget annat

c. jag har testat lite olika, det är ju mindre farligt än alkohol

 

 

 

Rätt svar, med motivering:

 

  1. c Hjälpsam schysst med omvårdande tendenser och lätt pryd. Du är den ultimata människan som förtjänar att skonas av Hollywoodapparatens blodtörstighet. Clowner är bra att ha, men de dör alltid. Så även promiskuösa snyggingar, tyvärr...
  2. a Jag går inte dit, aldrig i livet. Bra! De som inte är dumt nyfikna överlever alltid längst. Man bör ta sägner och historia på allvar.
  3. c Jag klär ut mig till Jasons mamma och härmar hennes röst. Även om machete låter häftigt och har funkat i vissa fall är det ett beprövat trick att blidka Jason genom att förställa rösten och på olika sätt klä ut sig. Go for it!
  4. a hugga av mördaren huvudet. Ingen har testat det förr, men rent logiskt borde det ta kål på en som i princip är en zombie, alltså levande död. OBS: Av med hela huvudet är dock det enda som hjälper. Han överlever att få en yxa i det.
  5. a i matförrådet. Barrikaderar dörren och utrustar mig med ett vapen, vad som helst som jag kan hitta. Detta är beprövat och har visat sig funka. Toaletten däremot är en klassisk dödsfälla. Hur många har inte dött i duschen? Oräkneliga mängder. Att stå nära fönster är också totalt idiotiskt. Du är blottad och fönster är lätta att krossa.
  6. c jag är bäst på bilar och bäst på tidspress. Förstås! Tveksamt om du hinner ändå, dock. Helt beroende på hur nära mördaren är dina hälar. Men bra förutsättning, definitivt.
  7. b jag är praktiskt taget oskuld. Det är bra! Eftersom Jason drunknade som barn när två ungdomar hade sex istället för att hålla koll på honom när han simmade, väcker sexualakten onda tankar hos honom.
  8. a jag kan springa mycket snabbt och är dessutom uthållig. Fantastiskt! Uthållig är nästintill ingen av de medverkande i filmerna. Eftersom Jason oftast går är det en fördel om du orkar springa snabbt. Rent logiskt borde han vara long gone efter ett tag. Såvida du inte tappar bort dig i skogen. Det skadar alltså inte att lära sig lite orientering för att vara på den säkra sidan.
  9. c jag tar bilen därifrån. Att ta kanoten är ingen bra idé, eftersom Jasons ande finns i havet i form av en slemmig pojke som drar ner dig när du tror att du är säker. Ut i skogen är också en osäker lösning. Det är lätt att springa vilse, det är mörkt och dåligt underlag. Bilen är bäst, ingen protest. Lär dig starta under hög press och se till att alltid ha tanken full.
  10. a har aldrig testat nåt och kommer aldrig att göra det. Bra! En knarkande person är inte bara långsammare i sina reaktioner. I en ”Fredagen den trettonde”-film är personen dessutom dömd att dö på förhand för moralfel.

 

Blev det dålig chans till överlevnad?

Är du tjej kan du överleva ändå. Det är nämligen roligare att se en tjej springa och skrika och vara rädd. Däremot, om filmen är gjord efter 1984 kan du behöva en man som räddar dig. Och inget snack om sex, för då är det kört.

 

For your information: Jag har just nu som uppgift av mig själv att se alla ”Fredagen den trettonde”-filmerna. Jag är bara på nr 6, så detta test bör inte betraktas som fullkomligt vetenskapligt.

 


En rond för Poetry Slam

Jag som trodde det var slut på skrivande för idag. Jag går igenom min roman för att skicka in. 94 sidor idag, där det mesta går ut på att ändra småsaker, ta bort lite här och var, putsa. Förhoppningsvis kan alla sidor vara klara för inskickning på lördag. Eller vad säger jag, förhoppningsvis? Här har vi regler att följa. Resten i livet sätts på paus tills vidare. Givetvis är det klart, senast lördag.

 

Nu hade jag tänkt sova. Men fick läsa den mest idiotiska artikel jag läst på länge. Det kan förstås inte få stå obesvarat. Du muckar - jag slåss.

 

Utgångspunkt i det här.

 

Först och främst det uppenbara: mannen har inte sett mycket Poetry Slam i sina dagar.

Han väljer att dra alla över en kam genom att säga att alla slammare har Bob Hansson som förebild och att ingen vet vem Tranströmmer är. Han väljer också att se all slampoesi som litterärt lågkvalitativ, enbart grundad på humoristisk slagkraft och vassa scenframträdanden.

Han gör skillnad mellan god poesi, som ej är rolig och värks fram, utan förankring i resten av världen, på en ensam kammare; och estradpoesi, som här parodieras till något som enbart är ett sceniskt uttryck, inte har med ord att göra egentligen, utan snarare handlar om att skutta och hoppa.

Estradpoesi likställs även med Poetry Slam, vilket inte alls är sant. Estradpoesi är all poesi uppförd på scen, medan termen Poetry Slam aviserar att vi har med en tävling att göra. Dikterna är skrivna av poeten som framför dem.

 

"Förr eller senare måste fördjupning komma", sägs det här. Och hur har Rahman luskat ut att det aldrig gör det? Vilka poeter har han pratat med? Vad finns det för belägg för detta påhopp om allmän obildning och ett fullständigt ointresse för bokpoesi hos estradörerna?

 

För upplysnings skull: Poetry Slam är en tävling där du skriver dikter och uppträder med dem på scen. Det är sant, det finns många poeter som inte har så mycket ord att komma med, snarare bygger sitt uppträdande på yviga gester och träffande punchlines. De kan gå långt med sin populism, men föraktas av oss som hållit på länge. Många av dem vänder sig istället åt stand up-scenen.

Om jag vänder geväret i motsatt riktning, så är det sant att vi har många värkande kammarpoeter som inte alls kan framföra sina verk på scen. Jag somnar. Inte för att deras poesi är dålig, utan för att deras uppträdande suger balle, för att tala klarspråk. De har helt och hållet gått in för orden och borde låtit en skådespelare eller *tji-tjing!* en estradpoet framföra verken för att ge dem rättvisa i verbala sammanhang.

 

Vad jag tycker det här låter som är det vanliga påhoppet på the underground-movement som växte sig för stort: "Vem som helst ska inte komma här och komma. Det där är inte konst ni håller på med, försök inte."

 

Poetry slam är något så fantastiskt som en scen för poesi, öppen för alla. Jag upprepar: ÖPPEN FÖR ALLA. Vilket lockar till sig många nybörjare som kanske aldrig skulle kastat ett öga åt poesi tidigare. Och därifrån är steget inte långt till tyngre droger, såsom... Tranströmmer.

Har du varit oetablerad författare som drömmer om att bli publicerad, så vet du vilken tävling livet ständigt är. Du skickar in till förlag. Du får ett nej. Inget följebrev. Du skickar igen. Nej. Inget följebrev. Du skickar igen. Nej. Men ett följebrev! "Vi tycker så och så och så och så". Jippi! Efter fyra års slit.

En direktkontakt med en publik är guld för en instängd kämpande författare. Satan vilken sol att smeka sig i! Bara att få läsa sina dikter för lyssnande öron! Tjohoo! Jaså, det blev bara några 6,5:or där, jaha, ingen final för mig, bättre lycka nästa gång, juryn var idioter.

Men efteråt kom det fram en tjej som sa att hon kände igen sig! Att min dikt träffat mitt i prick för henne! Hem igen, skriva skriva skriva, vässa, slipa, omforma... The inner voice of the slammer; true story, true story!

 

 

Jag blir för övrigt förnärmad av att bli kallad en Bob:are.

Bob Hansson i all ära, men när det finns så många andra poeter jag ser upp till? Majakovskij, Matiss Silins, Clara Diesen, My Vingren, Anna Jörgensdotter, Alex Bengtsson, Karin Boye, Wislava Szymborska, Pia Taftdrup, Sofia Stenström...

 

Finns det då inga poänger i den kritik som framförs?

Jag som tävlat i x antal år (sen 2005 tror jag det blir) med varierat resultat och även varierad energi och tro på formen som sådan, kan inte jag säga att jag håller med honom på någon punkt? Nog är det så att tävling och poesi egentligen inte går ihop, innerst inne, kom igen?

 

Jovisst. Rahman har en poäng när han säger att det kan ta död på bra poeter. Vad han missar är 1) att det också föder bra poeter, och 2) att framför allt går ju hela den där "döden" ut på att folk som förlorar i poetry slam slutar skriva. De poeterna var ju inte så mycket att ha från början, eftersom det tydligen ändå inte var skrivandet som intresserade dem.

 

"En sann poet är en tänkande varelse", skriver du.

Japp. Och därför är sanna poeter inte heller så dumma att de lägger av för att de råkar förlora en tävling.

Jag rekommenderar för övrigt SM på Gotland i vår för herr Rahman. Kristi himmelfärdshelgen, it's you and me baby. En helt ny värld utlovas!

Ingen dalahäst. Men avbildad.

Mannen med hatten, som för tillfället är hemma från Frankrike, brukar säga ”Hur kan du fokusera på något när du bor i en sån röra?”

För mig fungerar det dock bakvänt. Hur ska jag hinna med så mycket jag vill, om jag skulle prioritera städning? Tvärtom är det riktigt bekvämt att nu när jag mest ägnar mig åt lektionsplanering, ha högen med all information jag behöver nära till hands, bara för handen att sträcka sig från sängen ner på golvet. Där ligger Bente Clod på danska och svenska (ja, det är jag som har ockuperat den från Malmö Stadsbibliotek i en evighet), Julia Cameron, Ebbe Schöns ”Erotiska väsen” som jag någon gång ska recensera, Ralph Fletchers ”How writers work” med den idiotiskt fula framsidan, jämte karaktärskarta, mappen med anteckningarna från Skrivpedagoglinjen och en bok av Mona Sahlin som hamnar längre och längre bort från att-läsa-högen… Här står min skrivare som numera även är en eminent scanner, se förra inlägget. Jag är så lycklig! Visst, man skulle kunna flytta på Brel-tändsticksasken från Berlin, laddaren till kamerabatteriet, påsar från KÖTTkvällen i fredags och diverse väskor, påsar, oanvända akvarellblock. Men nu är det som så att det inte stör mig.

 

Ja, min skrivarstuga just nu är en gigantisk vit säng med en gigantisk vit kudde bakom ryggen. När jag sitter så, med datorn i knäet, flyter min mage fram så att jag ser gravid ut. Fast det gör inget. Så länge jag inte är det. Så länge jag skapar som jag ska.

 

Jag har ett nytt ansikte på väggen. Och jag har köpt konst!

Om vi börjar med ansiktet så känner ni väl igen Anaïs Nin? Vars dagböcker jag fortfarande inte har läst ut från pärm till pärm, och vars ”Venusdeltat” återigen ligger på mitt nattduksbord. När jag googlade henne för ett tag sen blev jag irriterad över att det som nämndes mest högljutt var hennes långvariga relation med Henry Miller. Och att hon florerat med kändisar som hon namedroppade i sina dagböcker. Man kan väl för fan inte vara känd författarinna, som är mest känd inte för sina böcker utan för vem hon legat med? (Nä; Man kan inte. Kvinna kan. Tydligen.) Jag borde läsa en vettig biografi. Fördjupa mig som jag gjorde med Virginia. Och Vladimir.

Som ju redan hänger där! Det där är förebildernas vägg.

Numera hänger det även en annan över min huvudkudde. Alice. Från Underlandet. Från Anna Nilsson, en tjej hemifrån där jag kommer ifrån som är en mästare med penseln, eller hur man nu säger. Du kan se mer av hennes alster här. Passa på att köpa nu innan hon sticker i höjden, säger jag!

 

 

Jag tvättade, och som vanligt får man syn på allt fint man äger i form av klädesplagg. Och jag tänkte ”jag skulle vilja ha en man att klä upp mig för”. Nej, alltså ingen sån där äkta. Mer nåt spännande, eldigt. Tryggt men ingen haklapp. Tjusig men utan springare. Eller bara någon liksom! En kompis har en gång sagt att hon tycker det är trist när man inte har nån ”på gång”. När jag tittar bakåt i mina dagböcker ser jag att jag också verkar ha tyckt det. En trist iakttagelse, för nån som borde fokusera mer på karriär eller möjligtvis psykiska tillkortakommanden, än någon form av räddning i manlig skepnad.

Det finns ju inga räddningar. Eller hur? Som Unni längtade efter på fredagens KÖTT. Bara jag får en man, så är allt bra.

 

Nä-ä.

 

Förresten får jag ingen man. Jag får godtyckliga sanningar.

Som vårt tema på quizzet i fredags. Godtyckliga frågor. Eller vad sägs om den här:

 

”Varför säljer Jan Guillou så mycket böcker?

1. för att de är mera tjocka

x. för att han har skrivit dem själv

2. för att han har så korta armar"

 

Godtyckliga sanningar. Män som sveper in med ett snett leende, och sveper ut med ett ”jag vet inte riktigt”. Som att jag är en 20årig dalahäst. En liten berlock, en pennvässare, en maskot, en rastplats. Jag ska berätta en sanning för er. Jag vet inte heller riktigt. Men ibland blir jag så satans trött på velandet! ”Jag är inte riktigt redo” är en godtycklig sanning. Vem är riktigt redo? Finns det någon som kan stå på båda benen i det här? Till och med Mona Sahlin måste säga ”vi vann inte valet, så nu måste jag kompromissa.”

 

Men nu ska inte jag sitta här och bli arg.

Det finns ju en roman som snart blir klar. Jag har en jättebra älskare. Och en dildo. Framför allt har jag en hjärna som kan bygga de mest övertygande trygghetsbon av armar och hud. Det är sorgligt men sant. Jag pratar med en pingvin. Jag tror på en morgondag.

 

För att avsluta med något trevligt så har jag i alla fall blivit porträtterad nu.

På min läsning i Göteborg förra veckan, när jag läste på Mauritz Tistelös ställe Café Muuuuu på Oceanen satt en gubbe och antecknade frenetiskt. Jag trodde han var från en tidning och tänkte yes alltså, nån kommer att skriva om att jag uppträdde med en hyllning till sadomasochism, nu kommer det att hända!

Men han visade sig vara konstnären och ordtrollaren som alltid ritar av folk som läser, som ett nöje. Trevligt det med, förstås. Kändes stort och tjusigt, och med en pose jag känner igen. Så tack, Jan Cederlöf!

 


här skapas underverk

Jag är just nu vad man kan kalla effektiv.

Igår tog jag till och med upp träningen igen, för det sägs att man orkar vara ännu mer effektiv då.

Hela helgen jobbade jag på romanen från min säng, och nu är det kursplanering som är igång idag. Kände mig tvungen att visa upp den här bilden: se så vackert det blir när man scannar in bilder direkt från en pocketbok! Jag har precis lyckats få min scanner att fungera och fascineras mycket av de spännande ljud den uppbådar under den mystiska processen.


Obs; här i jpeg-format, så för att läsa krävs väl förstoringsglas... I kursen kommer jag förstås använda mig av pdf. Sidan 170-171 i Göran Tunströms "Berömda män som varit i Sunne". Mmm... mumma!

Nu är två lektioner avklarade och jag ska pausa för idag och rusa till stan. Det ska inhandlas ram till nya konstinköpet. Bild på det kommer snart... Jag har även ramat in en annan idol och hängt upp. Mina väggar är just nu mycket upplyftande, de säger: "här skapas underverk".

 

Har även påbörjat ett kvällsprojekt som handlar om att se alla "Fredagen den 13e"-filmerna. Den första var rätt spännande, det gör ju ordentligt ont när Kevin Bacon dör. Den andra var rätt kass, men hade snygga bröst på en tjej där, hon med toppiga, wow alltså! Det blev även mer psykotiskt. Jag följer denna utveckling med spänning. Schizofreni porträtteras alltid så spännande i film...

 

 


RSS 2.0