Dagens lärdom

Jag har gått in i en värld där jag för tillfället specialinriktar mig på äldre män och annat kinky. Detta behöver vi inte omnämna mer än så för tillfället.
Jag har ju tidigare kommenterat fenomenet män och däribland äldre, se flikar för tidigare erfarenhet (med lutning åt det negativa samt skrivet i humoristisk anda, som den entertainer jag trots allt är):
Sms-spelet
Sms-spelet del 2
och kanske främst: Let's talk about sex, baby
Som en direkt komplettering och fortsättning kommer här dagens lärdom:
Det finns något som är värre än punkt punkt punkt.
Det finns komma komma komma.
Jag är inte jättekräsen, man får till och med äta kött.
Men en alltför slapp hand till det svenska språket; då får min litterära finkännarkänsla spel.
Allvarligt talat. Det måste finnas saker man kan kräva.
bild: från helgens nöjen.

humor

Ibland är dålig humor väldigt bra.
Så himla dumt.
En rolig detalj är också att den här notisen var med i onsdagens DN. Så långsam är jag. Och så ser det ut på mitt golv, så att säga...

"Vi lekte, vi bara lekte...?"

Det skiftar som bekant hur man känner inför saker och ting.
Idag känner jag mig som ett offerlamm; och den ende som kan garantera att detta blir bra, är han som håller i yxan...
Men så här ser det ut på min vägg nu i alla fall! Hittade även lite böcker på bokrean, vilket fick mig att skynda ut efter ca en kvart, av rädsla att hitta mer. Carsten Jensens "Vi, de drunknande" i inbundet format. Känns lovande inför framtiden.
Rubriken är förresten ett citat av mig själv, satt i ny kontext. Spännande va? Var det nån som tog det?
Trodde inte det.

Till min bror: No fate but what we make

Eftersom jag inte kommer hem till min brors födelsedag, och inte ens skickar en present (för över pengar), så kommer här en officiell liten kram i alla fall. En serie jag klippte ut ur DN för nån vecka sen. Jag och min bror har inte mycket gemensamt nu för tiden, men en fin relation till Terminator-filmerna, det har vi.

 

 

 


Grattis!

den vackra helgen och veckan som gått

Vad hände då? Jo,
Emma L var här och viftade med en kniv i hallen, bildbevis på det:
På torsdagen blev jag fotad av Lovisa i galen Lolita-outfit, bildbevis på det:
hänvisar till Lovisa Appelqvist, som också har fullständig copyright.
På kvällen nästan-svimmade jag på Stanza. Tänkte att jag nog skulle gilla Susanna Alakoskis nya, och nästan-hejade på Pär Thörn på Tempo. Det finns inga bildbevis på det, men så här ser hans diktsamling ut:
Nu har jag börjat läsa den som toalettlektyr, så nästa gång jag ser honom kan jag säga något. Kanske.
Fredagen:
Erika kom och vi pratade om... ? Allt möjligt faktiskt.
Livet. Analsex. Poesi. Rödvin. (Jo vi pratade faktiskt om det!)
Den kvällen var det första slammet inför SM i vår. Jag var konferencier i vit klänning. Trodde den var oskuldsfull när jag köpte den, men insåg att längden inte kunde varit kortare. "Ja den var inte det minsta oskuldsfull", sa Amanda. Vi skämtade på vägen dit om att "den kan du inte böja dig fram i hö hö". Sen tappade jag min penna in bakom scenen. Det blev en rätt rolig poäng.
Jag var rätt rolig, på det hela taget. Jag vet inte om ni vet det här, men jag kan faktiskt vara det. Rolig, alltså. Bildbevis på det:
Sen gick vi på efterfest till Amanda och pratade om djursex och pedofili. Till exempel.
Bildbevis på det finns på Erikas blogg.
På lördagen visade jag Erika hela Malmö, nästan. Det var töväder och klaffsigt men vi hade godis och gott humör, på oss gick det ingen nöd. Bildbevis på det:
När vi kom hem stajlade jag genom att laga mat med bland annat svartrot. Det ser ut som björk när man skalat det. Bildbevis på det:
Sen hängde vi med våra datorer ett tag, bredvid varann i soffan. Det lyssnades på gemensamma väsentligheter som My chemical romance och blev lite skön fjortisstämning. Sen kom Lovisa och så pratade vi åter sex. Bildbevis på det:
Sen gick vi ut på Brogatan och det var äntligen smockfullt där igen, av bohemer och patrask som det alltid borde vara. Jag sa "jag vill ha den där cidern ni har som kostar åtti spänn", Erika sa "jag vill ha en drink. En söt". Bildbevis på den goda stämningen, se ovan.
På söndagen var det cp-kallt igen och vi gick ut i för lite kläder. Åt fastlagsbulle med Sofia och konstaterade att den bakelsen är något överskattad och att det nog inte blir fler i år. Däremot är Hollandia något utöver det vanliga. Bildbevis på det:
Och ikväll tränade jag igen, så jag antar att det där kortet inte var ett skämt.
Timmen kändes lätt, body jam är fortfarande kul, jag stod emot lusten att pressa sönder mig på gymmet efteråt, och tänkte på hur bra det är att börja lugnt.

fredagsnöje. så att säga

Krönikörer har varenda tidning nu för tiden. Det vimlar av stolpskott och guldkornen är lätträknade och inte alltid ens lätta att vaska fram. Tur då att det finns gamla elefanter som håller i sig fortfarande. Fredrik Strage har jag uppskattat i all evighet. Han skriver bland annat krönikor i DN-delen På stan. Så här står det på DN:s framsida idag:
"Jag känner en lika stark kärlek till böcker som jag känner en motvilja mot att ersätta dem med något som liknar en Gameboy."
Läs hela krönikan här.
För alla som inte vet vad de ska göra ikväll och bor i Malmö tipsar jag om första SM-kvalet i poetry slam, med start kl 19 på Café Barbro. Facebook talar om 40 anmälda, mailen talar om full deltagarlista och ryktet talar om att det ska twittras live. För er som känner ett visst förakt inför konstformen tipsar jag om att läsa på här. Kort och gott: jag ser ingen anledning till att inte komma.

I forskningens namn

Emma L var på kortbesök med sin kompis Sandra för att se Rammsteinkonserten. Jag fungerade som övernattningsplats. Emma L är en av de människor jag mår så fantastiskt bra av att träffa. Jag behöver henne, och det känns i hela kroppen. Det känns bra att det redan bestämts när vi ska ses nästa gång.

Vi pratade om den äldre mannen, som alltid, om rally och vampyrfilmer, och om att Rammstein har gett ut en cd-box där man även får dildos som är avgjutningar av deras snoppar. Detta kände jag höjde deras status och vi kunde inte släppa samtalsämnet på flera timmar. Vems är vems liksom, får man veta det? Och de hängivna fansen; ligger dem med sångarens samtidigt som de lyssnar på musiken? Och vilket band i Sverige hade kommit undan med att göra en liknande grej (det enda vi kunde komma på var The Ark. Vi kanske ska tipsa dem om det, nu när de inte är så mycket i ropet längre.)? "Det hade säkerligen kommit upp i Debatt", sa Emma L. "Regeringen hade varit emot, och oppositionen hade sagt 'det är gött'."

 


På väg hem från stationen insåg jag att jag för en gångs skull har tiden på min sida den här veckan. Tog en mer eller mindre planlös stroll in i bokhandeln, där jag har ett rabattkort som inte utnyttjats tillräckligt. Kom inte på namnet på hon jag läste om i DN, och insåg att det enda jag memoriserat var att hon hade dreads i lila och rosa; inte ens en framsida hade jag i huvudet.

Såg dock en annan titel jag gått och grunnat lite på. "Åtrå - erotiska noveller" av Clara Jonsson. I forskningssyfte, tänkte jag, och tog den trots det vidriga utdraget på baksidan. Erotisk litteratur är ju trots allt en genre för sig. Här handlar det inte längre om att slipa till det snyggaste språket, de mest nyskapande detaljerna eller ens att skära sig från mängden. Vad det handlar om är att göra läsaren upphetsad. Inget annat. Jag tänker att detta skulle vara en rolig strösyssla, och grunnar då och då på en lämlig pseudonym man i så fall kunde använda sig av. (Denna forskning bör alltså ses ungefär lika seriös som min egen privata danskundervisning; för att i framtiden kanske eventuellt bli översättare... Det blir så. Eller blir det inte så. Vägen dit är liksom lika rolig som ett eventuellt mål.)

 

Jag la fram boken på disken, tänkte på hur tunn den var och att det var helt logiskt att den var inplastad (och förmodligen überlarmad), men gillade hur den ändå stod under "Romaner". Den snygge mannen i övre medelåldern sa "ska det vara en present?". Och jag log mitt bästa leende och sa "nej."


vad heter det: var är jag? eller vem.

Det här med gym. Är det en värld för redan invigda plastiga idioter?
Kommer jag att våga ta steget in i denna svettiga lokal där testosteronstinna monster samsas med tajta brudar med blonderat hår? Kan jag vara en kamelont, kan jag vara mig själv, här? Har jag fördomar?
Kan jag träna utan att skada mig, trots att instruktioner av maskinerna sker "kanske i mars, vi försöker dra in på alla utgifter"? Eller stundar ännu ett halvår av bröstsmärta?
Det här med Slottsstaden. Är det en värld för redan invigda fåfängligheter? Av män i äldre medelåldern med gul halsduk och rock och deras påpälsade fruar? Är jag för lite blingbling?
Jag har pengar men inte lusten att skylta med dem. Inte lusten att köpa en bil. Eller hund. Eller tv. Jag kräver ingen garageplats. Eller schlagerfestivalen på lördagkvällen.
Men jag har DN på toa.
Jag laddar inte ner film, jag snor inte i matbutiken. Jag tycker om att hyra min film på videouthyraren på hörnet, han som inte tar kvitto och brukar flirta med mig de dagar jag är lite nere.
Jag spenderar för mycket tid i lägenheten; det är det va? För mycket tid som bekvämt lastas in i de romanprojekt och diktsamlingar som jag ska bombardera förlagen med.
Jag har inte supit på flera veckor nu.
Det här med Slottsstaden. Kronprinsen. Allt jävla barnfamilj-tjaffs och rulator-översvämningen, och snart finner man att den man fantiserar om är grannen som är ca 65, vad är detta egentligen?
Trivs jag i det här?
Ju mer jag ser av konstellationerna desto mindre vill jag ha dem.
Det här med Majakovskij som inte kommer upp på väggen.
Det här med de som inte vill ha en.
Det här med att vara en människa i den här världen.
Jag skrev om det i en dikt en gång, med Bruce Willis och glassplitter, det blev inte så jävla bra men jag fick fram precis vad jag menade. Vad jag ville ha sagt.
Ibland känns det omöjligt att hitta sin egen verklighet.
Allt som tynger ner en, lyfter upp en, förvirrar en, fördriver en.
Som att man glider in och ut ur olika fantasier om hur det skulle kunna vara, olika framtidshopp, och man undrar varför i helvete inte alla andra gör det? Är det bara jag som känner att den här världen skulle kunna vara mer? Är det bara jag som kräks av alla likadana dagar och bortförklaringar och saker som inte slår in?
Stundtals känns drömmarna mer berättigade. Som att de förklarar det tydligare. Som poesi. Folk som säger att de inte förstår poesi kanske förstår sig på den här världen? Förstår de blingblinget och melodifestivalen? Förstår de kropparna på pelarna och sagan om svenssonlivet?
Ord staplade på varann i oväntade kombinationer; är inte det den största av friheter?
Liksom sexfantasier. Ibland känner jag att de tydligare talar till mig. Att de är det ädlaste, det enda äkta. En debatt jag inte ens kan ge mig in i. Men vem är jag? Mycket av svaret ligger i det man inte säger. Mycket av svaret ligger i det man försöker dölja.
Det finns inte en förklaring till allt. Den här bloggen måste också få handla om det.
Slutligen:
Tack gode gud att jag ska umgås med FOLK den här veckan. Jag tror att det behövs.

Jag bodde i ett torn som pratade med mig


Jag drömde att jag bodde i ett stort torn som pratade med mig. Allt var lite mer Sagan om ringen, helt enkelt. Ibland stod tornet i staden och ibland i skogen/ på landet. Ibland både ock tydligen, för jag tog mig svävande mellan de olika platserna. Nåt med Lisa Z. Det var något läskigt också, jag minns inte vad. När jag var i tornet på landet kändes det ensligt och ensamt. Så jag flög tillbaka till stan. Tornet i stan var inklätt i ljusgrön mossa och hade fått vårskott. Hälsade mig varmt välkommen (pratade som enterna ungefär). Inuti satt en dräng eller vad man kallar det, sån med hängslen och ljusblå skjorta och keps ni vet; som i gamla filmer. Sån som tuggar på grässtrån. Han var rödlätt och hade en lösmustasch som han tog av och på. Och sen var det nåt som påminde om en kommentar på facebook. Och jag var som Angelina Jolie när jag svävade. Sa dem.

hur man undviker döden och hatet och annat som är stort, svart skräck

Min dag:
Läste om ångest och självhat i Mare Kandre, hur det nu kan vara upplyftande men det är det.
Lyssnade på Alex Bengtssons nya inspelning. Och sen tokdansade jag lite till Britney Spears. Min kropp behövde lite brutal-action och överdrivna gester. Obscenitet kan vara väldigt bra. Och "Womanizer" är inget annat än en jävligt bra låt, alla som säger något annat ljuger.
Var på stan med Sofia. Berättade om hjärtmassakern igår. (ibland blir jag arg)
Provade kanske tjugo plagg på HM. Köpte några.
Fikade. Blev kallad mager av en invandrargubbe. Han tyckte mer om Sofias former.
"Du ska äta upp dig på vintern och banta på sommaren!" sa han.
Sofia gjorde ett konstverk av sockermåltiden när hon inte orkade mer.
Sen gick vi till Värnhem. Sofia knöt fast "jag värmer dig"-vantarna i en busshållplats
och jag demonstrerade hur de fungerar.
Sen gick vi på bio och såg "Till vildingarnas land" efter att vi ondgjort oss lite över
nittitalsmodets skräckscenarion.
Jag sa "Brukar du också tänka fuck them all liksom? Att nu är det nog; nu ska de aldrig få mig mer."
Sofia skrattade men sa att det brukade hon.
Sen pratade jag med Emma hela vägen hem så kinden blev röd.
Hade flyt med tvättid. Åt pasta med danska osten.
Lyssnade på "Big in Japan" i tre olika versioner (Ane Bruns vinner) och tänkte att jag nog inte ska oroa mig för praktiken imorgon.
Jag får bra vibbar av mina anteckningar. Det måste betyda något.
It's easy when you're big in Japan.

cheering up the winter


Jag köpte ett linne häromdan!
Mitt ex Åskar Lilja har ritat det snygga trycket. Robotar och Malmö stad; det bästa av det bästa liksom, tänkte jag. Man kan även välja på katter eller gubbar, om man hellre vill ha det.
Design och idé och upptryckning sker av Elin o Frida Lilja, systrarna som startat fejClothes.
Se mer här. Ekologiskt värre! Finns till försäljning på bland annat Tjallamalla.
Min är i stl M. Det är ju inne att ha det löst och ledigt, har jag hört.
Jag köpte även en klänning för ett tag sen!
Man får ju passa på lite grann när nu pengarna finns. Den har funnits med i tidigare uppdateringar men syns lite tydligare här:
Den är inhandlad på TjallaMalla, där olika nya designers samsas med second hand. Märket är Pingla. Det var konstigt väldigt svårt att hitta info om henne, men lite fler exempel på kollektion, se här.

jag är inte er debutant

Hej Lina,

Vi på Natur och Kultur har nu läst Nu behövs du inte mer, och tyvärr beslutat att tacka nej till ditt erbjudande om publicering.

Som du säkert vet är konkurrensen på bokmarknaden mycket hård, och med detta, utrymmet på vår utgivningslista samt förlagets profil i åtanke, tvingas vi vara ytterst selektiva vad gäller antagningen av nya manuskript.

På grund av begränsade resurser kan vi inte ge individuell kritik.

Vi tackar dock för förtroendet, och önskar dig lycka till på andra förlag!

Vänliga hälsningar,

Lina Arvidsson är alltså inte årets debutant. Än så länge. Lägger ännu ett manus på hyllan för omarbetning och ser sig om i denna värld av nej. Förlagen. Bah. Tur att man är dum nog att ändå fortsätta skriva.

RSS 2.0