Att skrika det från toppen på berget. Typ.

Det händer ibland.

 

Alltid när man tänker Det gör inget, jag är fine med det här, jag kan knulla runt för evigt och så vidare, vem behöver kärlek?

Alltid då, händer det.

Och man säger inte fan.

Man säger på sin höjd ÅÅ fan.

Som min bror, höjer lite impat på överläppen, låter förundran fladdra till i näsvingen.

Där satt den. Jaså. Var det så det var tänkt, inte ska väl lilla jag… Ungefär.

 

Oftast annars har man ju nånting att säga till om. Man protesterar, man tycker sig veta bättre, man är logikens bäste vän, hand i hand med resonlighet och sunt förnuft.

Även om det är någon man ligger med och inte kan motstå, så finns den ju där ändå: logiken. Kunskapen. Vissheten om att detta är fel, fast kroppen är lite cp och gör som den vill just nu. Man har överseende och förstår.

Inte här.

 

 

Det fina är att man bara vet.

Vem ska jag välja? Men jag vet inte vad jag känner?

Du vet.

Och det är bra så.

 

Har jag blivit en kallsinnig norrlänning?

Är jag en filbunke med ens, en tillbakalutad filosof?

Nejdå.

Jag är bara kär.

 

Jag är kär i någon som är kär i mig. (Han har sagt det faktiskt). Jag blir tonårsspråk och tusen små fåglar. Men jag blir samtidigt filbunke och lugn och ro. Hur är det möjligt? Jag vet inte.

 

Hur är något av detta möjligt?

Vem kan säga.

 

Jag är och hälsar på honom. Det är en han. Han bor sex och en halv timma bort och jag tänker att jag aldrig skulle ha valt det här. Men du väljer inte. Detta är det positiva. Och det negativa.

Dagarna stressar mig, jag hatar dagarna. Som först speglat sig försiktigt i varje vattenpöl. För att nu, tre veckor senare när jag äntligen är här; nu smiter de, nu pilar de vettskrämt, nu dör de om de ens drar ut på en sekund. Jag hatar dem. Jag vill ha oceaner av tid med den här mannen. Jag är mig med honom. Mitt bästa. Han ler och fryner på näsan. Jag skrattar som att det är nedförsbacke.

Det är det.

 

Varför blir man kär i någon? Jag vet inte varför man blir det.

Det finns tusentals dikter, tusentals sånger, de handlar sällan om riktig förälskelse. De skrivs ofta ner i vemod, i syfte att återskapa en dröm, i olycklig kärlek, för att föda en madonna eller hora. Eller för att fånga det som en gång var och göra det vackrare.

 

När du är kär och det är nytt skriver du oftast väldigt lite.

Och det du skriver blir sällan bra.

Förklaringen till detta är enkel: there is no need.

Du går runt med en känsla av att ha allt ändå. Vad mer kan du begära?

 

 

Malin Jacobsson har skrivit en dikt om kärleken som förstör allt, ja hela livet faktiskt, eftersom man bara vill gosa med sin älskling och missar en massa annat skoj. Lovisa Eklund har skrivit om kärleken som dödar skrivandet, som inte ger någon inspiration eller något som helst bra material. Jag håller med.

Samtidigt är det som min mamma säger. Kärleken är den bästa motorn. Du mår aldrig så bra som när du är kär. Det finns chans till att få gjort mycket, att vara kreativ, du tycker om dig själv när du är kär. Detta är en häftig bieffekt av att tycka om en annan människa, och den är inte att förringa. Kanske är det denna grundtrygghet människor söker när de skapar familjer, bebisar, så mycket kärlek att omringa sig med. Så mycket garanti. I bästa fall.

 

Hur det kan lukta så gott i lakanen där han har legat…

Jag vrider mig, jag vänder mig, jag kan inte somna om i det här. Jag måste få gråta lite, jag vill ha hans kropp som en sugsvamp, något att ständigt ty mig till. Något att omslutas av och få omsluta. Dessa kinder. Att stryka över igen och igen, jag slutar aldrig förundras. Kan någon tala om för mig; det är bara kinder! Jag slutar aldrig förundras.

 

Han pratar om hur queer sniglar är i sin parningsakt, och jag tänker gud vilken bra kille han är. Visst är det lätt, när hjärtat redan har bestämt sig? Han kan även prata om Filipstads historia, orden om brinnande hus går in och ut ur mig, och kungarna kan han, allihop. Jag tänker på hur tråkigt jag skulle kunna tycka att det här är. Men jag gör inte det. Hjärtat har bestämt sig. Hjärnan följer på utan eget val. Han kan så himla mycket liksom! Språket blir tonår och slutsatserna dramatiskt gullande.

 

Visst. Jag kan rabbla upp alla bra saker med honom. Han gör egen pasta. Han gjorde müssli till mig när jag kom på besök. Han är bra i sängen. (Inga detaljer; mina föräldrar läser det här) Han är lång så jag måste stå på tå när vi pussas. Han har vuxenyrke som dessutom är intressant. Han har helt okej inredningssmak. Han har snabb skäggväxt. Och så vidare. Och så vidare.

 

Men varför jag är kär i honom? I just honom och ingen annan?

Det kan jag inte säga. Det tillhör mysterierna. Det vet bara hjärtat.

Fast det är magen det känns i.

Det kanske är förutbestämt.

Och definitivt främst sånt som händer andra.

Det kanske är en slump.

Men det tror jag inte.


Kommentarer
Postat av: Emma

Jag blir kär när jag läser det här. Det är så fint!

2010-08-20 @ 23:07:55
Postat av: Amanda

Amanda gillar't.

2010-08-20 @ 23:15:04
URL: http://amandalindholm.se
Postat av: Bibli

Komma ut som kär alltså? Aldrig hört talas om något så konstigt. Vad ska folk tro? Vad skulle mormor ha tänkt? Du Lina, du är ju inte riktigt som oss andra.

2010-08-20 @ 23:30:44
URL: http://bibliwoman.blogg.se/
Postat av: Erika

Du är fin och förtjänar all lycka. Men jag saknar dig. Lite massa grann faktiskt tro det eller ej. Visst är det underbart att vara kär? Alla nerver i revbenen bara värker efter att få ha honom så nära som helst, helst under samma skinn om det vore möjligt. Men tror det så finns det ingenting som är nära nog ...



Åh, du satte ord på de känslor jag känner också. Jag blir lycklig över att du är lycklig Lina. Du förtjänar det. <3

2010-08-22 @ 12:01:10
URL: http://fogdrunksea.blogg.se/
Postat av: catrin

Åh, Lina! Så fantastiskt! Det va en helt underbar text att läsa, så himla himla fint. Jag är glad för din skull och önskar dej all lycka! Wow, så fin kärleken är ändå. Så himla fin.

2010-08-22 @ 13:44:27
URL: http://jagtyckerinteomfiskbullar.blogg.se/
Postat av: Elizabet

Åh, så himla fint! Jag blir så glad när jag läser och börjar gråta lite för du skriver så himla fint. :)

2010-08-25 @ 18:35:52
URL: http://bibliotekskort.wordpress.com
Postat av: Lina

men tack! alla! va kul!

2010-08-25 @ 23:00:12
URL: http://linaarvidsson.blogg.se/
Postat av: Fia

Underbart!

2010-09-02 @ 01:27:50
Postat av: Lina

Tack!

2010-09-02 @ 10:03:04
URL: http://linaarvidsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0