kom in i värmen!

Så här ser det ut på min väg från stan till mig. Ville bara säga det.
Och i den verkliga världen händer det saker...
Själv kommer jag att stå och sälja kaffe, vin och finfina bakelser. Vi ses där!

höstens nya älsklingar


Ja, det kommer att komma en mer seriös och välarbetad uppdatering snart. Eventuellt byter jag bloggverktyg om inte den här sidan skärper sig snart... Jag filar i huvudet på ett porträtt av Slottsstaden, och Emelie vill ha sin hyllning, nu när hon fick nys om den. Vi får se vad som känns motiverat först. Här kommer helt simpelt denna höstens nya tillskott. På två dagar två klädesplagg. Skäms jag? Nej inte alls.
Okej, lite grann över det faktum att kavajen var dyrare än kappan... Men, men. Man får passa på när man blir förälskad och råkar ha pengar.
Pengar till detta har för övrigt inte tagits från sparkontot, där det läggs undan några tusenlappar per månad. Så det så, och vuxenpoängen tickar någonstans i allt detta på.

mini-hemma hos

Jag bor inneboende hos en man som sällan är här. Han tycker om guldramar, böcker, hattar och prylar.
Klicka på bilderna nedan för att se dem i lite större format.
Nu ska jag gå till polisen och se om någon har hittat mina borttappade handskar (från första bilden)...

litet nedslag

Att uppdatera den här bloggen är för tillfället segare än Göran Hägglunds snack om "verklighetens folk".
Så här kommer nu en kortis, för att ordentligt ta död på alla ambitioner som inredningsreportage från nya lyan, en rapport från senaste läsningen, Gatsby Open, min osannolika fredagskväll eller varför inte Emelie Novotny-hyllningen? Nädå, allt det där går nu om intet.
Istället detta:
Livet i uniformer: fortsättning från tidigare.
Här är författaruniformen. I nya köket.
Och här är Malmö just nu. Åttatiden på kvällen.

om deodoranter

Man brukar säga att dofter är ena rackare på att väcka minnen. Jag skulle vilja skriva om en speciell genre här. Deodoranter.
Har ni nån gång testat att köpa en gammal deodorant, alltså en deo ni inte använt på ett tag men ett märke som ni minns som bra och nu ville ni ha nåt lite nytt istället för den ni haft?
Jag gör det ibland. Det är alltid lika läskigt. Hur dåtiden kryper sig nära och oundviklig. Inte alls som när man ser på kort eller när man läser gamla dagböcker. Nej, med hjälp av doften är man plötsligt mitt i den. Och får slåss mot sitt inre för att få det att fatta att man är i nutiden; - det är här man är, inte där!
När jag var fjorton fanns Date i lite olika varianter. Man köpte den vars tjej på framsidan man identifierade sig mest med. Jag hade den aprikosa med en en lockig långhårig tjej som såg somrig och solbränd ut. Det hade jag inte haft idag, tror jag. I alla fall fick jag tag på en sån i en liten butik för nåt år sen. Skruvade av locket för jag trodde att en underbar tonårstid skulle rulla fram sina vågor och kittla mina fötter. Icke. Det är nämligen alltid de negativa minnena som slåss om uppmärksamheten när det gäller deodoranter, fråga mig inte varför. Så jag såg byrålådor, mammas för små kläder från 70talet, min ständigt för utbuktande mage, och svettfläcksrädslan.
Nu i morse tog jag på mig en deo som jag minns att jag använde förra sommaren. I mitt minne är förra sommaren relativt spännande och solig, med coola festivalläsningar, flammiga älskare och ett nyvunnet singelliv. Men deon sa nåt annat. Vet inte riktigt vad, kanske är det för nära i tiden för att få ordentliga bilder att poppa upp. Men den här doften ska jag alltså gå med hela dagen. Tycker egentligen om den, men sommarminnet känns obehagligt; som en nedtryckt incest som lurar under ytan.
Jag har ju lärt mig att man kan vända negativa spiraler och se positiva möjligheter. Kanske är det bara att påminna sig varje gång de negativa vibbarna kommer, att det bara är en doft och att jag är glad att de saker som störde mig då inte längre är. (För förhoppningsvis är de inte det längre...) Att det trots allt är bra att jag inte träffar t.ex honom längre. Och att det inte är sommar nu, utan höst (en årstid jag tycker mycket bättre om.).
Och kanske framför allt: att den här deon är bättre än den jag hade förr. Och att detta var min stora anledning att köpa den.
Observera att det inte är deon på bilden som medverkar i texten.

Emo Hitler

När man googlar bilder efter ett visst uppdrag (i detta fall "emo" och "indie" för inspiration till romanen) kan det komma upp lite vad som helst. Vissa saker är för roliga för att inte delge resten av världen...

Så var det då, kanske 4?

Jag har tappat räkningen på mina "Så var det då" - avsnitt. Som jag tappat räkningen med så mycket annat. Som att jag flyttar snart igen. Och att det inte lär vara sista gången i mitt liv. Folk bor i samma städer i tio år och jag förundras. Folk får barn när de är i min ålder och köper hus. Och jag förundras.
Men nu till väsentligheterna:
Majakovskij. Min ryske playmate. Sovjets omslagspojke, som det står på den tjusiga bilden som prydde DNs kulturdels omslag när man recenserade den feta faktaboken "Med livet som insats" av Sveriges Majakovskijforskare Bengt Jangfeldt (boken finns recenserad av mig lite längre ner på den här sidan, direktlänken vägrar tyvärr fungera ikväll, anledning okänd...)
Mitt första möte med Vladimir Majakovskij var på Glimåkra folkhögskola hösten 2003. Jag och Emma satt i rummet med stenväggar och Gunilla la på en overheadbild av dikten "Ett moln i byxor". Sen såg jag den här bilden. Och var helt fast. Tyckte han var så oerhört het. Och inte blev det sämre med orden.

Dom tankar
Som drömmer på era hjärnors madrasser
som fetlagda lakejer på flottiga schäslonger
ska jag reta upp mitt hjärtas blodiga trasor
och uppkäftigt håna i fräcka smädesånger

Hos mig finns ingen gubbsjuk trånad
och i min själ växer inga gråa hår.

Världen har jag med röstkanonader bedånat,
här kommer jag – en vacker ung man på tjugotvå år.

Ni ömsinta
vill älska till violiner!

Dom råbarkade vill ha en kärlek som pukornas brak.

Men ingen av er kan vända ut och in på er
så blir ni bara läppar som jag!

 

Bara det självklara i den här raden: Jag står här och vrålar till kommande sekler:
jag brinner!

Och lyss till det här:
"Dina dikter är för tillfälliga. De kommer snart att vara glömda", ropade en åhörare till Majakovskij under en uppläsning. "Kom och hälsa på mig om tusen år, så får vi se", ropade Majakovskij tillbaka.

Jag vet, jag är tonårig och obstinat som fortfarande drömmer om Majakovskij och känner mig upplyft av hans självklara rättframhet och det blinda ältandet i olycklig kärlek, liv och död. Men nu som då: Majakovskij följer med när jag flyttar, är kvar på min vägg. Är min ryska playmate. Jag tycker det är synd att bryta en så lyckad trend.


rapport från en dansk poetscen

Jag for över bron och läste på dansk scen! Var alltså med i ett poetry slam där jag var den ende som snackade svenska. Det var förstås en upplevelse. Även om jag var trött av alldeles för mycket arbete på Ica, och inte fick nån med mig som var på min sida, så kändes det som ett varmt välkomnande. Resultatmässigt tog jag mig till andra omgången. Man körde här tre omgångar: i första omgången läste alla, i andra läste de sex bästa (av ursprungligen nio tävlande), i sista omgången som är finalen läste de tre bästa. Jag vet inte vad jag slutade som, eftersom jag inte är poängfascist; vilket inte heller tävlingsarrangörerna var, då man valde att inte säga några slutsummor för någon poet, förrän i finalen när vinnaren annonserades.
På bilden ovan syns Frank Langmark, som var sjukt bra i andra omgången och det förvånade mig mycket att han inte gick vidare till finalen. Jag tycker om uppträdanden som sticker ut, och det anser jag verkligen att hans gjorde. Det är meningslöst av mig att i text försöka återge det, eftersom ni kan höra det själva, se nedan...
Kvällens vinnare var, högst värdigt om än i stark konkurrens, Thorkil Jacobsen, en av de drivande i Piip Poesi.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Reflektioner från kvällen: * Jag tror att jag fattar danska rätt bra. Men det är en sanning med stark modifikation...
* Enligt Frank är danska poetscenen mer kroppsligt utåtagerande och dramatisk, svenska scenen leker mer med ord, medan amerikanska scenen är mer politisk. Jag kunde hålla med vad gällde det kroppsligt och dramatiska utåtagerandet när jag såg Kasper Schulzs framträdande. Frank sa även att malmöiter gärna ser Köpenhamn som sin andra huvudstad, medan danskar inte ser på svenskar med samma uppsluppna glädje. Något jag dock inte kände av.
* Emceen tog rätt mycket plats. Det finns olika åsikter om hur mycket plats en emcee bör ta. Här läste hon till och med en dikt, strax innan förpoeten. Som dock handlade om förhållandet en poet har till sin publik och därför passade bra in som uppvärmning, men ja. Jag anser att hon var proffsig, men det kan som sagt finnas olika åsikter om hur mycket en emcee bör eller inte bör framhålla sig själv. Hon skapade god stämning, det var ett som var säkert i alla fall!
* Många poeter inledde med att säga "hej" och vad det var för dikt de skulle läsa, om de tävlat tidigare, osv. Jag skulle nog kalla detta ovidkommande saker som stjäl onödig tid av ens tre minuter och onödig distraktion från ens dikt. Samtidigt kan jag tycka det är sjukt skönt med den här avslappnade inställningen till allt vad tävling och poängräkning heter. Tidtagningen var ju lika strikt som vanligt, och de flesta klarade sig trots försnack under de tre minuterna.
* Man valde att lägga kvällens gäst, Seimi Norregard (http://seimi.dk/) mellan omgång ett och två, "för att ni nu inte ska behöva tänka på tävling eller poäng ett tag". Också detta ovanligt jämfört med hur vi brukar göra i Sverige, där så mycket fokus tycks vara på nerver och prestationer. Varken bättre eller sämre kanske, men oj, Seimi var något alldeles extra! Efter föreställningen upptäckte jag till min lycka att hon kunde svenska...
* Danska är ett bra språk för poesi. Nej, man kan kanske inte tro det. Men så är det.
* Publiken på arrangemanget bestod övervägande av unga människor, många rödfärgade hattbärande varelser, mycket estetiska utsmyckningar. Trivsamt och lite klubbaktigt, med den färgglada belysningen.
* Vinnaren fick tusen spänn! Detta behandlades som att det var något avslappnat. Medan jag tappade andan av att höra summan nämnas. Det är annat än hatten med kondomer, några slantar och en cigg, det!
Via länken här kan du se och höra de sex som gick vidare till omgång två; så seriösa är Piip Poesi minsann! Jag ser framför mig fler utbyten över sundet...
http://piip.dk/poetry-slam/tidligere-slam

trams, trams, trams med blomman på sned

För att påminna er alla om att sommaren idag definitivt är över; Ovädret med stor O sägs rulla in över Malmö inatt; kommer här en liten bikinibild. No more summer alltså, och jag ville bara vara ond nog att påpeka det. Min bästa årstid är här. Nu är det basker.
Och jag ska basta och prata hemlisar. Eller åtminstone dricka öl och sånt vedertaget...

RSS 2.0