Bankrånare, mm, ge mig!

Så.
Det visar sig att filmaffischen jag stått och hängt vid i väntan på bussen till jobbet så många gånger nu, den med gorgeous Johnny Depp, där jag konstaterat att de dessutom har den goda smaken att slänga in både Christian Bale och Depp i en och samma film... det visar sig att den handlar om bankrånare.



http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article517738/Public-Enemies.html

Här ovan recension av min förre favorit i filmvetenskapen i Växjö, Michael Tapper.
Plus en kort liten trailer.

Kan det finnas någon film som är mer direktriktad till mig?
Det här verkar under inga omständigheter vara tidernas film. Men det här med bankrånare, jag vet inte om jag nånsin berättat om det. För mig handlar det om det bästa som finns. När en man, en kvinna, ett par, whatever, nutid, dåtid, vilda västern eller här och nu; går in på en bank och höjer en pistol mot kassörskan, "everybody we call this a robbery" eller liknande, "face to the floor, everyone keep it down, and this will be over as soon as possible."
Pengar i kassar, smidiga bluffar och bilar som glider iväg med sirenerna tjutande efter sig, mmmm! O lalala! 
Och Johnny Depp i rollen som förövaren.... Christian Bale som polis. Detta kan omöjligt bli bättre. "Hand over the money, you motherfuckers, if you want to live..."

På film.
Då alltså.
Är det det bästa jag vet.

The look...


...of summer 2009, I think I nailed it. 
Se ut som att du badat i saltvatten och hängt vid en strand utan borste i några år,
eventuellt knullat några dagar i sträck 
utan att för den skull gjort något av det
alls

plus rota fram de slafsigaste slappaste kläder du kan hitta
gärna med hål i
(jag går nu inte in på 90talsretron som jag tycker är för fruktansvärd och som jag kommer att göra mig lustig över i en serie framöver eller nåt, men vägrar ta upp i denna anteckning, som berör MIN EGEN look 2009)
som att du varit på festival
eller precis gått upp
eller liksom inte riktigt bryr dig

mascara lite på sniskan
det är hett
glömt raka benen igen?
så jävla rätt

the look of 2009
everything you wanted
so far from what you got
men vet ni?
det är en månad kvar.


den hjärtknipande




"Snälla, flytta inte...?"





klänningen


Min kompis Joss Åkesson poetar flitigt, men hon designar också. akiaki heter hennes märke, och man kunde se modevisningar på Möllevångsfestivalen i lördags. Själv strosade jag runt hela dagen med denna klänning, inhandlad men ännu ej betald, några dagar tidigare. Ryggen är bar, vilket kommer som en porrig liten överraskning! I övrigt är det en skön och häftig sak med tjockare tyg i kjolen (vilket jag kunde behöva med mina urinvägsinfektions-känningar...). Perfekt skulle jag vilja säga, för sommardagar som man inte riktigt vet var man har vädersmässigt. Att den dessutom heter Peggy Sue är ju pricken över i...
Kolla in din egen favorit på www.akiaki.info.se


Men det ser ju verkligen ut som sperma.


"Jag hade tänkt säga mjölk, men det ser ju verkligen ut som sperma."

Hängde med bland andra exet och Johan igår. Det blir låg humor på hög nivå. Inget och allting har förändrats. Under kvällen driver alla dessa känslor igenom mig, det kanske är det närmaste jag kommer meditation. Det är skönt. 
Att jag trots allt skulle ha råd med en vinflaska inför kvällen, japp det är nog tveksamt. Vi är mitt i Möllevångsfestivalen och jag driver omkring med olika människor, alla av vilka jag gillar.



(För ni som känner er obevandrade: Bilden är tagen ur en scen i filmen "Alien" från 1979.)


Backafestivalen

En sak som först måste avhandlas: 
Rebeckas demolering. Se här vad Minna gjorde med hennes nos. Numera är den hunden portad från mitt rum. 
Nedan offret och förövaren.

  

Jag sa "Jag ska ge dig en ny nos, den ska vara av guld! Du kommer att bli så vacker, du anar inte.
Men hon skakade på huvudet, "Lina, du vet vad jag känner inför plastikoperationer. Ge mig bara en nos som är så lik den gamla slitna jag hade som möjligt."



Igår: Backafestivalen. En av mina få läsningar denna sommar.
Jag kom dag två på festivalen, och missade alltså en del häng med kompisarna. Eftersom det var en folkmusik/visfestival missade jag inte så mycket musik (tillhör inte min favoritmusik. Men visst, helt okej.). 

Det skulle visa sig att jag inte missade så mycket häng heller.
En snilleblixt klockan sju på morgonen fick mig att ändra avgång och resa tidigare, detta mest så att jag skulle kunna träffa Matiss. Så ja, kom till en regnig kohage som småningom blev mer solsken. Skrivarstuga med Matiss, Amanda och en man som hette Seth och ville höra långsamma poeter. Jag sa att jag var en.


Senare häng med lite nytt folk, Emil Dahl som jag bara sett på foto på facebook, som jonglerade och hade randiga strumpbyxor och stort leende. Sen kom Oskar och Ludde. Ludde är tillsammans med Kajsa, hon som läser fantastiska dikter på engelska och gör baklängesvolter till. Jag har inte pratat så mycket med honom ensam tidigare. Det fick jag tid till nu. Festivalens bästa var när han och jag strövade ner till stranden och pratade, samt hängde backstage, här ett foto av det:



Jag: "Du ser ut lite som Cornelis Wrejsvik."
Han: "Haha, det är bra! Svensk misär."

Sen var det en sorglig clown, jag slog rekord i kanelbullar (mitt eget då, inte något större), pelaren föll backstage och vindskyddstaket rörde sig upp och ner, upp och ner. Det var magiskt på nåt vis, en känsla från när man var liten. 
Jag lyssnade på Emil Jensen och fascinerades av hur inget har förändrats, inte ens det faktum att man kan se en tjej gå ut efter ca femte låten och typ bryta ihop. Jag var tvungen att messa Emma L om det. "Det är ju tragiskt," tyckte hon. 
"Mm, fast lite roligt," kunde jag inte låta bli att tycka.
Och så var det läsningar: Oskar, Henrik och jag. Folk såg ut som att de lyssnade och tänkte. Två gick under min läsning. Jag försökte tänka att de nog skulle se nåt annat som började just då i ett annat tält. Eller att de bara led av poesi-överdos, efter Oskar och Henrik som läst före.

Faktum är att jag blivit bättre på att läsa in logiska betydelser i reaktioner hos mig. Jag är trött på den inneboende dramaqueenen, som fick sig en rejäl törn i förra veckan. Nu ska det vara sundhet som råder. Lycka ska komma. Osv.

Martin, jag läste högt ur din diktsamling för Matiss, Oskar och Ludde, hoppas det gick bra?
Alla tycker om dig.

Sen var det den sorgliga clownen (Timothy) och Kajsa med volter. Och det var fint som snus att se honom lycklig sen efteråt, sminket rinnande men leendet stort. Inget kvar då av eftermiddagens bitterhet.

Oskar har minsann blivit mer ödmjuk sen segern i SM. Hoppas man kan skriva så utan att det låter förmätet. Jag menar det ju som en positiv grej.



Det bästa ur min dikt jag läste, om jag får säga det själv:

"Du gungar fram och tillbaka, fram och tillbaka, du är kanske sju, eller fem, du har en mössa med öron som mamma sytt på. Du är Pelle Svanslös, och du är inte här."

snö och utrymningsorder



In the land of strange dreams, här kommer nästa variant:
jag är på väg hem till en lägenhet, med en trappuppgång som påminner den jag hade i Halmstad. Det snöar ute. I trapphuset möts jag av massor av människor, dels de som står i kö i trappan, dels de som står i kö för hissen. Och mitt i allt detta en Janne Josefsson-liknande typ som ropar åt folk att snabba sig, att stå i raka led, osv. Vad händer? säger jag, samtidigt som jag förs in i hissen och kommer upp till ett loft med lågt tak och massor av människor som sitter på huk. Alla tittar på en och är tysta och rädda. Utom Emil Åkerö, han svänger sig ner i hissen igen, lite lian-aktigt är det nu. De tror det kommer att bli snöstorm, säger han. Kommer det det då? säger jag. Tja, om man får tro Josef Molin är det här bara bullshit, säger Emil. Så vi tar oss ut i kylan igen och njuter av att vi inte är dumma nog att ryckas med. Att det fortfarande finns vettiga människor där ute, tydligen personifierade av Josef Molin.

Det slår mig att jag omöjligt hade kunnat drömma om dessa människor utan facebook och msn. 

Under lupp

Forskningsområden idag: sena 90-talet med dess leverne och musik. Viss fördjupning i Broder Daniel och eventuellt Oasis. När var Alanis Morisette? Kolla upp det också... Robert Miles funkar bra i bakgrunden. Elektronisk musik är en annan värld men jag försöker inta den. Man ska göra det också. Får mig att tänka på Arkiv X? Kan kanske vara något...? Och jag älskar alla mina fönster som klickas upp och ner och upp och ner...

Kolla rum imorgon, rum på söndag. Drömlägenheten försvann, trots att jag mailade en timme efter att den kommit upp på Blocket. Fuck. Nåja. Lisa is back on my bed och allting är lite euforiskt. Även om hon mest verkar trött och lite förvirrad av all packning och alla nya ytor. 



Och halsen vaknade ond ner i bröstet, vad har jag gjort tänkte jag? Just det ja, trodde jag var frisk igår och städade och fejade hela helvetet. Hm. Sånt straffar sig har jag hört. Och tror det, när jag inte kunde somna om utan alvedon. När jag insåg att den tjugo meter långa promenaden till apoteket (som jag måste ta för nya p-piller, om man vill kunna knulla utan bebisar i tre månader till), bara tanken på den promenaden hotade ta knäcken på mig... då ringde jag till jobbet och sjukanmälde mig. Men la till "jag kommer imorgon." Så det så. 

För att (förmodligen felaktigt, men ändå) citera Paul Ström:
"Jag har köpt en juice som heter Längtan. Det kan betyda något."




stort hemskt kommer-dröm 2



Bättre utveckling den här gången. 
En spindel liknande den här, som återfinns i Wanås slottspark, jagade oss. Vi var fler nu, ett helt gäng. Sprang runt i ett landskap som emellanåt liknade vår trädgård hemma. Kastade spjut och sånt, var smarta. För smarta för spindeln, som trillade och dog. Den var trög. Vi lyckades. Jag vaknade och var inte rädd, bara lite inför duschdraperiet som var fördraget. Hur som helst såg jag en positiv utveckling här. Tog idag tag i att städa av alla möblerna och ta bort mina kläder från galgarna, detta innan någon förekom mig. Nu kan de ta sina möbler när de vill, och högarna på golvet är handgripliga och bra. Jag kommer klara av det här med att flytta. 
Bland annat.

where the L word begins...


Jag skrev en gästrecension....

http://tellusfilm.com/recension.php?id=85002071



Jag verkade inte på väg att dö. (obs! Ta fasta på detta.)

Jag känner att det var länge sen jag uppdaterade, att mest därför borde jag göra det. Lite hemma sjuk egentligen. Men man orkar inte spela död på sängen HELA tiden....
Så jag försöker blanda lite visdomsord från dagarna som gått, med bilder från de veckor som förflutit. Allt i en enda röra, men det är också precis så jag upplever det.



Kognitiv beteendeterapi = "Om du gör som du alltid har gjort kommer du att få det du alltid har fått." Kortfattat.
Det lite tragiska är att min hjärna begriper detta, ansiktet ler och nickar. Medan kroppen tänker "skit i det där, det låter tråkigt", och hjärnan drömmer hyllningssånger på nätterna med uppåt-väggarna-fantasier om "life is more than this, life is more than this". Det logiska förnuftet har hårda tider i min värld. Jag har konstaterat det förr, men jag konstaterar det igen.
Därmed inte sagt att vi inte tar upp kampen...




När jag blir sjuk, är när jag har som mest att göra, och när det mesta av detta berg av saker känns roliga och livslust-motiverande. Det verkar tråkigt att kroppen tydligen inte klarar av för mycket roligt. 

Massor med utflyttning och sånt, orkar inte riktigt med det idag. Eller alls, när jag jobbar så här mycket. Idag är jag ledig, och sjuk. Känns svensson och deprimerande. Men också som att kroppen får säga sitt, och att den väntat på det länge medan jag letat efter ett läge som aldrig kom. 
Drömde översvämningsdrömmar och vaknade med Catrins huvud i mitt knä, jag skulle tydligen ta hand om henne eftersom hon var helt paralyserad av chock, och jag med. Det var flodvattensvågor och bilar som sjönk och allt som skyddade oss var glasdörrar som hotade ge vika. Vi hade kommit till den punkten nu, det är dags, nu ska vi dö. Jag vaknade svettig och var tvungen att dubbelkolla Bergsgatan och innergården, nejdå ingen översvämning, allt verkade i sin ordning. Jag verkade inte på väg att dö.

Det är ett inre intermezzo och varför nu någon skulle vara intresserad kan man tänka. Men vi lever i ett bloggarnas tidevarv, så var och en av oss får fortfarande stå ut med lite egocentrisk kaskadkräkning då och då. Eller låta bli, det är fortfarande ett fritt land. Som man tjatade om som argument till det mesta en gång i tiden.



Arbetet med fjortisromanen är inne i researchfas och det känns motiverande och eggande. Jag går seriöst in för det och läser och antecknar. Det är Per Nilsson, det är högt och lågt, det är fjortis.se och det är faktaböcker och en seriebok av Coco Moodyson. Det har varit "Fjorton suger" och det ska bli "I taket lyser stjärnorna" och den där boken som Joss tipsade om.
För att inte tala om de underbara boktitlarna jag skrivit ner inför djupdykningen i 90-talet; "Emo boy: nobody cares about anything anyway, so why dont we all just die?" av Steve Edmond. "Nothing feels good: punk, rock, teenagers and emo" av Andy Greenwald. Och "Hånglade någonsin Scully och Mulder och var den lila teletubbien verkligen gay?" av Sara Ersson och Åsa Lovén....



ur min dagbok från '96 (15 år gammal): "Jag och Amira är hippies! I 2 dagar har vi haft flätor och läderpannband. Det hela började med att Amira spådde mig. Korten sade att jag skulle uttrycka mer kärlek, det finns så mycket att ge!! Och hippies har ju kärlek som huvudtema, dessutom gillar jag starkt hippies. 
Tyvärr är det inte så inne att vara hippie nu, verkar det som. Hade varit lättare att bli punkare... Varenda kotte GLOOR så att ögonen skulle kunna trilla ur dem. Och så ger de fjantiga kommentarer... Vissa undrar om man har förändrats nu. Men i min själ har inget ändrats."




ur "Tonåring - Om livet med nästan vuxna barn" av Ingrid Gråberg och Jenny Kiefbom: ""De märkliga pendlingarna i mognadsnivå är alltså något typiskt för tonåren, och betyder inte att den tidigare så kloka pojken eller flickan plötsligt har blivit självisk, förlorat förmågan till empati eller tappat verklighetsförankringen. Han eller hon har bara ett tufft jobb att ta sig igenom, som kräver lite även av er runt omkring."


ur "Georgia Nicolsons dagbok: Akut uppdatering av hångelskalan" av Louise Rennison: 
"00:00
Vad tycker jag? Vad menar han med det? Hur ska jag veta det? Om det är någon som vet vad jag tycker så inte är det jag i alla fall."




Förresten har jag funderat över det här med en recension av "Watchmen". Och jag tror inte det blir nån, faktiskt. 
Däremot kanske jag ser om den en dag. Lyssnar rätt frekvent på soundtracket, och då främst låt nr 7; "Pruit Igoe & Prophecies" av Philip Glass. Det vill säga han som utöver Danny Elfman och John Williams gör bäst filmmusik i världen. 




läsningar under sommar/för-höst!

Nu har det kommit igång med lite läsningar, och eftersom det ju inte var igår kände jag mig peppad att skriva upp det här. Den snygga bilden nedan är tagen av min kompis Johan på den senaste läsningen jag hade, på Palladium, Växjö kulturnatt.



Backafestivalen, Österlen 18/7

programmet:

Fredag:

21.00-21.20 - Olivia Bergdahl
Vann SM i Poetry Slam 2007, en av Sveriges flitigaste scenpoeter.
21.25-21.45 - Amanda Lindholm
Scenpoet och musiker. Sexa i årets upplaga av Poetry Slam SM.
21.55-22.35 - Matiss Silins
Tvåa i Poetry Slam SM 2009, här med föreställningen "Det är inte världen som är galen, det är du"


Lördag:
20.00-20.40 - Oskar Hanska
Scenpoet och Spoken Word-artist. Vinnare i Poetry Slam SM 2009. 
20.50-21.10 - Henrik bergkvist
Estradpoet, dramatiker och musiker. Vinnare i Ordkrig 2008.
21.10-21.30 - Lina Arvidsson
Skriver roman, dikter, bloggar och recenserar.

mer info: http://www.backafestivalen.se/aktuellt.html




Malmöfestivalen, Café Barbro, 21/8 kl. 20-22 På scen: ONT, Myldretid, Joss Åkesson, Amanda Lindholm, Hannes Grönberg, Josef Hoffert, jag, Oscar Johansson och Lovisa Eklund. 




Kristianstad bokmässa 4-5/9
jag läser på Ordkommissionens scen, där bland andra även Tomas Ekström och Rodmar Sandberg kommer att läsa. 



Mer info när det närmar sig!!





RSS 2.0