De överdoserade dagarna

Jag har varit i Växjö, fått min uppsats opponerad och opponerat på de andras, läst med Växjöpoetkompisarna på Kafé de luxe för vår releasefest, glatts åt lite olika varelser av det manliga könet, pratat skit med hög intelligensia tillsammans med Julia och Emelie (när allt kommer omkring är vi de klipskaste i vår grupp), träffat på människor som man liksom träffar på  när man är i Växjö (dock inte alla, det gör man sällan, nån logik får väl finnas), umgåtts med Malene, Thea, Splatterfilmsregissören, Roger, Morgan, osv, osv, samt kommit hem och sett på Emil Jensen med Sofia, det var fint även om jag kände igen mycket mellansnack, fick en kram och vi pratade och jag kände mig som en ovanligt vuxen fungerande människa.
Tyckte du att den meningen var lite oförskämd?
Jo, men så speglar den också denna dags utmattning...


Min skrivarklass kommer att upplösas nu och sånt där är ju alltid lite sorgligt. Borden runt från vänster med start på hon i grön kofta; Irene, Charlotte, Bodil, Emelie, Julia, Susanne och Pia (som inte gått i min klass, bara var med för opponering av sin uppsats).


Bodil, som skrivit en grymt bra skildring av sin barndom.


Irene, som skrivit fantastiskt skarpt om det lilla samhället. Charlotte, som skriver chick lit.


Magnus Eriksson, en av våra handledare. Min grupps handledare har varit Vasilis Papageorgiou, som jag missade att fota. 


Fika med Julia och Emelie på Skåres. Jag blev raggad på av en fransman som trodde att jag var tjugo. Sånt är ju kul, även om jag inte alls var intresserad.





Vi träffade på Carro och hennes syster Johanna. (från vänster omvänd ordning jämfört med hur jag skrev det här)


Kafé de luxe sen, förberedelser inför kvällen. Här är blommorna som Studiefrämjandet aldrig fick, då de aldrig dök upp... Marie.


Det var hemskt vad den här bilden blivit dålig. Men här är Nils, en av ägarna till de luxe.


Roger kom. Alltid konstig känsla att se folk från nätet i verkligheten!


Kafé de luxe är snyggt. Även om jag inte vant mig vid den nya övervåningen sedan renoveringen.


Thea.
I bakgrunden sitter Morgan, som också går i min skrivarklass. Han var den ende från klassen som dök upp på tillställningen. Morgan skriver noveller med obegripliga slut som jag slagits mot ett halvår, han citerade mina arga kommentarer i sin uppsats. Numera har jag dock börjat omvärdera, tro det eller ej. 


Erik, hispig inför uppträdande. Han avslöjade att han slutat röka OCH dricka kaffe, vilket gjorde mig glad. (Även om två beroenden på samma gång kan vara ett för mycket...)


Marie. Hysteriskt rolig på scen denna kväll.


Lilla soffhörnet. I stora lockar sitter Hector-mamman. I långt brunt: Elisabeth, en av poeterna. Längst ut med glasögon är Ulla, som inte skulle komma men ändå hann med två dikter.




Elisabeth. Det röda som sticker ut på varsin sida micken är inte en underlig Madonna-behå hon har på sig utanpå kläderna, utan ballonger från Bob Hanssons läsning här i lördags.


Malene fick jag syn på först i pausen. Hon satt längst fram, så gissa vem som fick fota sen?... Det här fotot r hon själv inte nöjd med, men jag tycker hon är för söt för att låta bli. Det är min blogg! Så det så! I bakgrunden pausunderhållare Erik, livlig trubadur med mössa.


Ola Karlman hade längst dikttitlar; "Jag var dåren som sköt en förbannelse rakt i bukspottskörteln" och "Låg ner möjligtvis, men ovanifrån syns knappt mörkret". Jag har aldrig hört honom tidigare. Verkade vara tillsammans med en av Lamilla-tjejerna.


Midas.


Jag läser Alien-dikten ("Det mest erotiska) och ser ut som en alien. 
Bra exempel på humoristisk gestaltning!


Så hittade vi äntligen ett bord bara för oss tre...




Elisabeth och Marie vid skivförsäljningen. Vi sålde 16 skivor. Inte så illa pinkat!


Erik har verkligen lärt sig att posa på foton. Här tillsammans med Hanna.


Den här killen tyckte inte att jag var så bra på att smygfota.








På övervåningen har de numera ett buffébord som kan hissas upp i taket. Grymt!

  
Tre försök till posning. Vem lyckas bäst?


Djävularna på väggen är en annan trevlig inredningsdetalj.

 
Ett gigantiskt tidshopp till torsdagskvällen.
Vad ska vi se?

1. Duvungarna.
x. Emil Jensen.
3. Mora träsk.


En närmare bild ger oss...


... Emil Jensen, förstås. (Jag är trots allt 27)



Lägg märke till trummisens söta tröja.


Sofia. Tror bestämt hon fångats i Emils melankoli.




Edda Magnason.


Det är förbannat coolt med män som kan spela fiol.


Tror för övrigt inte att varken Duvungarna eller Mora Träsk nånsin spelat på Babel.


Två ballonger i taket var kanske de som såg bäst.



Istället för att jag köpte Emils skiva, köpte han min. Båda tyckte det var en lite skojig grej. 
Ett galet fan gick fram till scenen. Mer om det när den jävla videon laddat klart på youtube, i nåt annat århundrade... (jag har filmat Sofias o min iscensättning av det hela. Ingen behöver känna sin uthängd, alltså!)

I övrigt två fina dagar och ja, nu är november snart över. 
Och det känns bättre i mitt bröst än det gjorde i måndags.



Sms-spelet




Nu så här i gråaste november tycker jag det är dags för lite vardagshumor. Här en påbörjad pjäs ur verkligheten, med stora distanser och väldigt lite av det vi kallar närhet. 





Mr (jag bor jättenära ditt hus) och Miss (det var en månad sen sist och du är het och fyrti) träffas.

Incidenten.

 

…….

 

 

Miss (en vecka senare, det är sen kväll): Hej, jag tänkte jag kanske kunde komma över?

 

Mr (tre dagar senare): Hade barnen hela helgen, såg inte ditt mess förrän nu. Sorry!

 

Miss: Det är lugnt.

 

Miss (åter en vecka senare, dagtid): Hej. Jag tänkte vi kanske kunde ses i nästa vecka?

 

Mr (fem timmar senare): Hej, vad roligt att du hörde av dig. Ja, gärna det. Torsdag?  Jag jobbar hela helgen.

 

Miss: Det är den enda dagen jag inte kan. Fredag?

 

 

Miss (fem dagar senare, det är sen kväll): Säg bara till.

 

 

 

Miss (fem dagar senare, det är onsdag kväll och världen är tråkig, Miss är het): Ska inte du och jag ta en öl på Tempo ikväll?

 

Mr (en dag senare): Jag hade somnat! Sorry.

 

Miss: Det är lugnt. Kanske en annan gång?

 

 

 

Mr (jag svarar inte förrän efter minst ett dygn numera): Gärna det. Jag har sönerna i helgen. Kanske nästa vecka?

 

Miss (I dont fucking care anymore): Ja. Jag kan onsdag – fredag, bara det är kväll.

 

 

 

Ett något abrupt slut, jo jag vet. Ska jobba på den delen... Eller inte... Vi får väl se.

Nästa gång blir det samma tema, annan idiot.

 


Bild tagen från www.excellent.se

Uppsatsläsande...



absolut onsdag...

http://www.smp.se/noje_o_kultur/galej/absolut-poesi(987042).gm#articleimage-popup


Ni kommer väl på onsdag?



musiktips




www.youtube.com/watch?v=rH6LvQF9XWg

Åskar har gjort en söt låt med video till. Den växer för varje gång man ser den, tycker jag. Kopiera o klistra in länken ovan.

videoklipp
Tidigare visat
Låt från skivan "En höstvind från din hand" ...
Tillagd:1 vecka sedan
Från:intribic
Visningar:288
ingen rankning
02:46

gamla bilder

Ärhm...
Jag fick ett ryck. Osäkert varför. 
Men tyckte det var synd och skam att dessa två vackra bilder på mig bara ligger på mitt skrivbord och dräller.
Från två av sommarens roliga läsningar, då jag inte själv hade kamera.



På Nässjö poesifestival. Nervös och laddad inför lilla slammet skämtar jag som en dåre med Josef Hoffert och Lukas Dusczko. Med vid bordet satt även Matiss Silins, Moa Blomqvist, Christina Lindberg (hon som gick hem med vinsten) och Bosse Körling, som tog det här fotot. Jag tycker jag är lite lik mamma här. Vilket alltid känns lite fint. Gillar även hur de röda läpparna (jag hade fått totaldille på det efter att Malene skrivit den där fina dikten om mig) matchar korken på flaskan. Och att klänningen jag har på mig är den jag hade på mitt konfirmationsläger! Kort som satan, men att jag fortfarande kan ha den? Hihi...
http://linaarvidsson.blogg.se/2008/june/nassjo-poesifestival.html
Om du vill läsa mer om det.


Arvikafestivalen. Riksteaterns scen. Oj, oj, vad stort jag tyckte det var! På med finklänningen, tänkte jag. Det var den dagen som vädret flippade ut. Här, när jag läste, var det hett så man knappt kunde tänka. Jag svettades på underarmarna! Och insidan av låren ska vi helst inte tala om. Till höger ser ni Oskar Hanska, han som hade som jobb att samla ihop poeterna till detta framträdande. Utöver oss två var det Laura Wihlborg och Alex Bengtsson. Fyra totalt skiljda poeter stilmässigt alltså. Vilket väl var tanken.
Vi satt i en soffa på scenen och såg på varandra läsa. Det tog faktiskt bort en del av nervositeten. Jag valde att vara barfota. Det fina fotot tog Marie Nilsson.

Sen kom regnet. Gyttjan och allt det andra som tydligen "brukar höra Arvika till". Jaja. Hur mycket det nu gjorde? Jag hade en härlig festival. Trots... allt.
http://linaarvidsson.blogg.se/2008/july/utkast-idag-ar.html

Jag vet, det är seriöst ego att länka till sina egna inlägg!
Men kom ihåg: jag hade inte gjort det om de inte varit sjukt värda att läsa...



the perfection of the Coens

Inför "Burn after reading" har jag skummat igenom nåt men inte läst på. Jag vill sällan veta för mycket om det är något jag tror jag kan komma att gilla.
Vilket jag gör.



Det här kommer inte att bli en recension. Bara en snabb dyrkan. 
Jag tycker om att sätta mig i biosalongen själv, veta att jag inte kommer att behöva stå ut med nån som bara ska säga det och detta till mig, nej inga inflikningar över huvud taget, bara swisch iväg till ett annat universum. I detta fall bröderna Coens universum. Där utpressning inte sällan, utan alltid, går fel. Där Frances McDormand med varm hand ser till att man sitter säkert med bältet på. Och där till och med George Clooney kan få för sig att glimra. (Vilket han inte gör överdrivet mycket i den här filmen. Men ändå.)

Jag kommer inte ens att berätta vad den handlar om. 

Bara att jag älskar brutaliteten! Hur folk är onda och själviska, och hur detta framställs som något helt naturligt. Hur folk är löjliga och bortgjorda, ljuger för sig själva och alla andra också, men publiken vet, vi får se allt. Den brännande ensamheten i den lilla människan. Osäkerheten och storhetsvansinnet. Och ändå måste vi vara alerta för att hänga med i svängarna. Dock: och detta gör mig också så jävla glad: inga tidshopp! För hur trötta är vi inte på det nu? Att göra en film intressant genom att klura till det lite, kasta om scenerna... nej fan ska inte ens gå in på den biten. Det gör de alltså inte. Coens behärskar mediet väl nog för att slippa samla guldstjärnor.
Säkerheten i hur man väljer att visa scener. Vad som sker i bild och vad som sker utanför.
Och Brad Pitt. Denne söte lille puppy.
Och John Malcovich.
Och spänning, och skratt, och bra dialog, alltid, och fjompiga karaktärer, och de man känner igen, och oväntade vändningar, men aldrig sökta sådana...
Men främst av allt: bröderna Coen. Genierna. För vi måste väl kalla dem för det nu?
Att följa upp "No country for old men" med en så här pass bra film, det kallar jag starkt.

DN ger en trea och en lätt dimmig recension. Tjejerna bakom mig är fnittriga efteråt; "ja jag vet, jag fatta inget heller! Tur att vi fick se den gratis!" Det unga paret bredvid mig har mest händer för varandra. Och på min andra sida sitter de buffliga killarna som skrattar rått åt alla sexskämten och är tysta på vägen ut.

Jag kan bara säga att jag är nöjd.
Det här räcker för mig, att veta.
Ett tryggt gammalt äktenskap. Med garanterat vänsterprassel och blodiga mord.



En sequel är väl alltid en tvåa?

Eller "Du kan komma med och känna på min tröja..."

Eller trams, rent ut sagt, men här har ni det:

http://www.youtube.com/watch?v=zBpl4CaXajs



the big Växjö-night in november



1. Vi träffar Jessica och Wille på Kafé de luxe.
Alla de små bilderna går att klicka på och se som större.

2. Jag o Sofia tog oss vidare till Rififi, där kvällen skulle fortsätta. Utställningen med stolar är SFI som samarbetat med designprogrammet på Växjö Universitet. Sen hade man även vernissage tidigare på dagen för Lars Tunbjörks fotoutställning "Home".
Här är det matdags, smygpremiär på kommande restaurangen, med Navid Modiri o Gudarna, samt personalen. Johan i den roliga hatten, blink, blink. 
Jag gick samma gymnasie som tre av Gudarna, så vi pratade Stureminnen. Så där som man kan göra.


Shaking hands with death. 
I logen spexade jag o Sofia lite grann med allsköns bråte.

3. Allt i konstig ordning nu, så jag vet inte vad siffrorna betyder längre. Men oroa sig inte, som Navid skulle sagt. 

Här är bilder på mig o Sofia i fönstret, sminkning och förberedelse, miljö osv, Elin Vennerbring och hennes vän, Mats som presenterar och mental nervös förberedelse som Sofia lyckats fånga alldeles lysande på kort. 
Och ta-daaa! Visst passade jag bra in med tyllkjolen i discokulans sken?

Min läsning var uppdelad i två sjok. Först ut kl 21 var diktsviten. Och publiken var imponerande, både i mängd och fängslan. En kvinna sa till mig att hon gråtit två gånger, det var den finaste komplimang jag fått. 
Sen tyckte de jag liknade Liza Minelli eller Edith Piaff. Och det var ju komplimanger på annat sätt, om än lika hänförande.


Blir det tråkigt kan man alltid titta på den här bilden.

Hanna och Marie, Sofia, jag och Anneli som kan en pose och det är "american smile". Men den gör hon bra! Emilie i fina klänningen, hon har på riktigt letat efter den ultimata lila dräkten som passar en kulturtant. Och så Henke, som blivit snygg och fått tjej. 



Glada brudarna på upptåg...


Tills vi kom på att det faktiskt är poesiafton; - för helvete, lite allvar tack.
Malin ser ut att kunna nita vem som helst.
Sunny ser orolig ut.
Emma tog babe-minen av glatta farten.


Har hört att jag passar som bäst mellan dessa foton av Lars Tunbjörk. 
Verkar stämma, eller?


4. Innan konserten läste jag två dikter. Det folk verkade uppsnappa ur dessa var i första hand att jag hånglade med en vacker estradpoet i en snödriva, o i andra hand att det finns för mycket flickvänner i den här världen. Själv tycker jag det är minst lika uppseendeväckande att jag har rosa nalle och trosor... Jaja, jag är glad att lyckas sätta NÅGOT på folks näthinnor. Hur som helst har jag aldrig varit med om en läsning där folk står en meter ifrån mig och glor! Det var nice, även om jag läste fel en hel del.
Ni ser svettdropparna på Navids bringa va?
Övriga personer som florerar här är: Ida Qvarnström med kille, Jonas från SMP var inte i jobbet idag, de två unga pojkarna med lockarna är Mats söner. Längst ner står Patrik och hänger i baren.

Konserten satte igång och jag och Sofia hoppade som några galningar.
Jag fick även en del helt okej bilder med min schyssta kamera, eller vad tycker ni?
Svetten:

http://www.youtube.com/watch?v=OOfHnFEoRF8





Efterfesten var inte vild precis. Men trevlig. Diskuterade Sara Stridsberg och sånt. 
Jag drack ingenting på hela kvällen men det var höstens hittills roligaste kväll.




På hemresan idag var det olika hög seriositet på läsandet. Sofia med skolarbete. Jag med en tunn HM-bilaga för festkläder.
Vad är att föredra, förresten? Fjortis-fotbollslag med förmodad hörselskada och noll känsla för stillhet och lugn, eller fyllgubbe som sjunger "Hounddog" med fel ord samt muttrar och mumlar?
Jag och Sofia röstar helt klart på det senare alternativet.


Nog blir man lite nöjd?
Gårdagens Växjöbladet Kronobergaren.




Korta citat ur diktsviten:

"Jag la mig bakåt, ryggen emot, allt som kittlade
det var våren, det var hösten, luften en hel centrifug! Jag skrek, jag blundade, jag log, jag skrattade, jag var tyst, jag andades häftigt mot din hals. Du och ditt sträva rivande. Din doft, den du har, den som är du. 
Och det var som när man var liten. Man drömde om det, skillnaden var att jag fick göra det nu.
Och jag lutade mig bakåt, alla insekter, allt det som annars störde mig, det gjorde mig inget! Det gjorde mig inget!
Och det var den kjolen som gled upp
och det var den värmen som kom, gled längs med kinder, lår, liljekonvaljen, 
jag såg den inte ens, vem bryr sig
om liljekonvalj? Och jag blundade och jag såg inget annat
hörde inget annat."

(....)

"Om det där var sista gången
Om du aldrig kommer att prata
Om det här är det enda jag har att sälja
Om det här är sant."






Fredag


Gick upp klockan elva idag. Igen. Men då hade jag å andra sidan drömt osannolikt underbara hångeldrömmar. Alltså i plural. Vet inte, finns det verkligen anledning att gå upp då?


Kom på lördag.
Gör det.

Rösta på Ingmar!

En av de finaste människorna i den här världen heter Ingmar, och jobbar som allti-allo på Kafé de luxe i Växjö. (Det är för övrigt även han som håller i Säljerydsfestivlen-jippot) 
I Växjö har de varje år en sån där tävling om att rösta fram årets bartender. Rätt tramsigt, men hey, Ingmar borde ha alla pris han kan få. Så rösta på honom här:

http://www.kafedeluxe.se/?info&id=27

Och nej, mitt länkverktyg här verkar inte fungera. Kopiera, klistra in är vad som gäller.
Men det är det värt!




korrigering





Bara ett påpekande så det inte sker några missförstånd:
Det blir ingen läsning den 22 november. Denna läsning blir den 26 november, en onsdag. På Kafé de luxe. Förmodligen gratis inträde, vi är många poeter och en skiva; - köp den för femti spänn!
Se mer info på profilen här intill....






Tänkte bara säga det


Body Attack är så jobbigt att jag blir dum i huvet efteråt. 
Då spelar det liksom ingen roll att det är snygge-Andreas som leder det.
(Eller det är klart att det gör...)
Hur som helst tappar jag mössan på konsum och orkar inte ens bry mig om att jag är svett-Åke och typ brännskadad  i ansiktet, vinglande balans och rinnig i hårbottnen och mina bröstvårtor has for some reason gone flip-flop-MAD. (Jag vet inte, ärligt talat, men det verkar inte bero på sporttopen)

Men diktsviten kan jag rabbla.
Sjukt snabbt tempo också.
Tänkte bara säga det.
Bådar gott inför lördagen.....



reklam, reklam!

19 - 22 Vegetarisk buffé
21: Lina Arvidsson läser egna dikter
23: Navid o Gudarna spelar

Så här ser det ut på lördag den 15/11, Rififi, Anteliigatan 3, Växjö


entré 19 - 22: 150 kr 
entré för bara konserten: 100 kr

Frågor?
Mats Petersson: 0705-976897
Johan Ekengren: 0731-520245

ps. Du får mycket för de pengarna... Glöm inte vernissage av fotoutställningen "Home" av Lars Tunbjörk samt utställningen "Hem", ett samarbete mellan Rififi, Växjö Universitets designprogram och Macken.



En fredagsmorgon som känns lugn men är allt annat än det


Så här besviken är Fredrik Reinfeldt över att inte ha fått träffa Barack Obama än. 
Ibland kan jag bara känna att de lägger tyngden på lite fel saker....
Bilden tagen ur typ City eller nåt sånt som jag satt och bläddrade förstrött i, på väg nånstans.



Träffade på fotografen igår.
Naiv som jag är hade jag bortsett både från det oundvikliga i att stöta samman, och det faktum att jag fortfarande dras till honom. Som att inget har förändrats.
Jag var tvungen att dra utan vidare hejdå; min buss. Då ringde han. En lättnadens suck över det. En förvåning i att han sa att vi kan höras snart igen. Jag förstår mig sällan på honom. 
Det är väl så det är med människor.



En annan jag funderar över är hur mycket en människa egentligen kan tänka på sex.



Eller hur lite Lisa fattar. Hon skrapar på rutan igen och igen och igen. Vill att jag ska öppna. Jag öppnar. Det blir kallt. Efter en kvart stänger jag igen. Hon skrapar och skrapar och skrapar. Jag hatar.



Jag drömde att Ida hade en bebis. Det hela var mycket läskigt. Jag hade kommit till henne i Stockholm, vi skulle ut och festa. Men hela tiden denna bebis. Den var i vägen, tyckte jag. Den är söt, tyckte hon. Den är meningen med livet. Jag var mest rädd för mig själv när jag vaknade. Man kan inte ta en bebis och drämma den hårt i marken. Jag gjorde inte det, inte ens i drömmen. Men jag kunde lika gärna ha.

Alltid är det nån som kunde hört av sig, som inte gör det.
Detta förändras inte genom åren.
Fascinerande.
Man jobbar vidare på det där med att inte bry sig.

Och ja. Det där med Obama är ett mirakel, historia, osv. Alla skriver om det redan, jag känner mig överflödig om jag.
Ett mirakel är även det faktum att homosexuella ska få gifta sig, "lagom till midsommar", som de uttryckte det i denna tidning jag läste. Göran Hägglund lär även ha sagt så här om saken: "Med vilja, fantasi och konstruktivitet borde det ha gått att hitta en gemensam linje." Tillåt mig att spara detta i min mobil, som ytterligare en påminnelse om det redan konstaterade: människor förstår man sig inte på.







Här är en bild på mig och Malin. Det har inte så mycket med denna uppdatering i övrigt att göra. Jag har bara aldrig sett ett foto av henne och mig tillsammans. It feels good, does'nt it?



Smultronstället

Kommunen höll tyst om rivningsbeslutet

För två veckor sedan kallade kommunen ockupanterna till möte. 

Efteråt var de unga glada – tills vidare kunde de bo kvar. Men 

kommunen som äger huset hade redan bestämt att huset skulle rivas.

– Vi såg ingen anledning att berätta om det då. Det tror jag inte hade gagnat 

saken, säger servicechef Per-Olof Järvegren. 

Att ockupanterna trott att han skulle kalla till möte igen om något förändrades 

förstår han inte. 

– Vi har hela tiden varit tydliga och sagt att vi inte vill att de ska vara där. 

På husets tomt ska byggas radhus, och strax bredvid hyreshus – precis 

ett sådant blandat bostadsområde som kommunen behöver fler av, säger 

Järvegren. Men tidigast om två år kan bygget börja. 

Hade de inte kunnat få bo kvar till dess?
– Nej. Huset är för dåligt. Det uppfyller inte några som helst krav 

för att vara en bostad. Och den situationen blir mer prekär ju närmare 

vintern vi kommer, säger Per-Olof Järvegren.

 

 

taget ur City Malmö idag. Jag älskar myndigheter.

Heja Smultronstället! Och alla andra med hjärnan i behåll. Något är snett när andra 

talar om för oss, med våld dessutom, hur vi bäst bör leva våra liv.


kort om Eslöv 27/10 + lite annat gojs (eller uppdatering som fan!)

Paus i alla mina göranden. Jag kan ändå inte bara sitta o äta, vem fan kan det? Anna Skipper skulle säkert säga att man ska sitta och fundera över smaker och vara i nuet, låta allt ha sin tid. Men jag lever mer i det här "allting är i samma tid, så lets go baby"...

Här först lite bilder från Kafka den 27/10:


Ulla Lundegård är en underbar poet och underhållare från Växjö som få känner till. Gå och se henne om du har chansen! Jag ska höra om jag får lägga ut filmsnutten på youtube... Den här gången var det mycket jag aldrig hört innan. Men samma satiriska ton som gränsar sådär härligt till "för mycket", med ämnen som skönhetsideal, feminism, sex och Freuds vara eller icke vara.


Den här kvinnans nacke var i mitt blickfång under första halvan av kvällen (jag bytte plats sen när jag hittade Lovisa Eklund). Att studera publiken är ett nöje under Eslövs-seanserna, det får jag säga, ibland lika stort som dikt- och musik- lyssnandet... Den här frisyren har jag inte sett nån ha på tio år. Men hade jag haft en sån nacke som den här kvinnan, så hade jag också övervägt.


Karin Tidebäck, författare med coola kängor. Hon läste två noveller, båda med inbyggda dialekter. Kanske det krävs att man har nåt visst när man läser så långa texter? Hon gjorde det hur som helst bra. 


Ibland skrattar även Andreas. Tro det eller ej.


- Jag antog din utmaning, sa Paul. Men jag hann inte. Jag gav upp igår kväll.
Min utmaning var (och är, alltid) att skriva nytt. 
Istället blev det 2*Paul och en overhead i bakgrunden med powerpoint över hans liv. Ett farväl till Eslöv, och jag hoppas det inte är tal om något längre uppehåll överlag. 
Jag filmade när han läste om sina tjejer. Lite Paul är alltid bra att ha när det blir dystert.










Kristian Svensson, fy fan va jag blir nervös. Gatsbyfinalen... 
Trubadurkillar; vi diskuterade det i bilen hem; har olika mål här i livet. Vissa vill bara spela gitarr och skiter egentligen i texterna. Vissa är egentligen poeter och var gitarren kom ifrån är lite mer ett mysterium. Alla gör det mer eller mindre för att få tjejer. Kristian har tjej. Och är grymt bra på det där med texter. Jag är som sagt; nervös...




Kvällens stjärna var unga Evelina Bramstång, vinnare av Lilla Augustpriset 2007 och nominerad även i år. Jag kände igen henne från att hon varit i publiken tidigare, så det var extra skoj när hon presenterade en av dikterna hon läste som "en jag skrev när jag var här på Kafka". Evelina har sjukt cool stil också, eller hur? Inte konstigt att kamerablixtarna var som galna...





Slutligen: jag kan inte fatta att jag missat Andreas röda foder i jackan?! En sann vampyr.



Biltur hem med Paul, Lovisa, Kristian och hans tjej (jag minns inte vad du heter, förlåt!). Vi pratade om den där fjortisfesten, så nu måste den bli av.


Sen sist har jag även varit i Växjö. Det blev inga bra bilder av det direkt. Får räcka med det här, som dokument över en trevlig kväll som innefattade både fika med Thea och vin och grönmögelost med Ola.


Så här stort blev brödet.
Ja, det är så stort som det ser ut.




Ny rubrik!


Så var det då 3. 



Ska det vara uppdatering, så ska det.

Förste älskaren, (hjärtkudden) ålder 17.

(Eller vänta, det här fotot togs ju igår?...)




Idag hittade jag det här lövet. Det är så stort som man kan tro. Och det sitter på min vägg med hjälp av tejp, får se hur länge det går.

Jag upplevde ett lyckorus på jobbet idag.
Och det är väl rent statistiskt inte så ofta det händer?
Den här tiden på året är enligt mig den bästa. Löven som faller, luften som är hög och klar, mörkret som faller tidigt på kvällen, gör det skumt och julkalendermysigt med gatlyktor och bussar, folk som är ute och går med sina hundar. Dessa plötsliga dofter av vilda äpplen. Alltså, det är en underbar tid för en reklamutdelare! 
Visst, jag var arg på min chef den första timmen. Han skickade ut mig utan karta, jag var rädd att köra vilse och förbannade mitt dåliga lokalsinne. "Logiskt", är min vanligaste fras just nu. Och den ska sägas ironiskt, hårt, som om något är logiskt i denna stad, bland alla gator som är ett jävla virrvarr. Men återigen:
mitt i allt jävlar och cykelstyre som skär in i huden
så lycka då, alltså!

Jag tänker inte jaga det logiska i detta.
Nöjer mig med att jag njuter av att svettas på en cykel när luften är så här. 
Barndomens fotbollsträning och livet är så stort och vackert.
Ungefär lika logiskt som att jag tänker Å vad världen är vacker när Tomas Alfredsson filmar joggingrundor med gatlykor och tråkiga radhus i  "Låt den rätte komma in". 

Jag vill leva nu.
Jag är glad att jag lever nu.



Sådär:
tillbaka till kommentarerna till Morgan. Det blir nog det sista jag gör denna kväll. Eddy Izzard får vänta.




tidsfördriv

Min syster fick din skiva som födelsedagspresent idag. Hon tycker att du ser ut som Ricky Martin på skivomslaget. Bra eller dåligt? 

eMiL: Mycket bra. "Hör dåligt fattar trögt" är ju mer eller mindre en cover av Ricky Martins "La vida loca". Och då tänker jag främst på dansen.

RSS 2.0