Refusering med plus i kanten...

image55image90

Ännu en refusering dimper ner så här i värmen. Först och främst ska jag ta tillbaka det jag skrev om att Modernista sög lite balle genom att refusera via mail, inte brev. Jag vaknade upp en vacker morgon och insåg att det var helt och hållet mitt eget fel, att de inte hade något annat val. Jag hade nämligen skrivit i brevet som det var vid tillfället då jag skickade det; att vi inte visste var vi bodde om tre månader och att jag därför bad dem höra av sig via mail eller telefon... Pinsamt!

Någonstans måste ändå min gamla adress ha lirkat sig in, för häromdagen damp svaret från Bonniers ner. Jag har ju tidigare annonserat ut Bonniers som idioter som lägger sig för mycket i censureringslagar och tar på sig rollen som metropolister i dagens boktryckarSverige. Men skam den som inte kan ändra sig... Jag har tidigare fått svar från Bonniers med brev och allt, på grund av kontakten genom en gammal skrivarlärare som redan har foten inne (han är publicerad på förlaget, heter Lennart Göth, läs gärna hans senaste roman "Ikonen", den funkar. Delar av den är bländande...).

Denna gången fick jag också svar med brev. Inte alls lika välformulerat och fint som förra gången, men tackar tackar, ni förtjänar en liten prinsessa bredvid dödskallen. Man säger att jag inte riktigt lyckas ro iland det den här gången heller och att det är en på många sätt komplex berättelse där man inte alltid sympatiserar med huvudkaraktären, genom den ibland personliga men också nonchalanta berättartonen. Man gillar Parisavsnittet (det som jag själv var osäker på om det var klyschigt eller inte!), man tycker till och med att det är det enda stycket med riktig nerv...

Ett steg framåt? Kanske något tillbaka också?

Gårdagens hjälte var David Nyman, Åskars kompis som sprang Stockholm Maraton på fyra och en halv timme. Han tog sig i mål i ett lopp där en normalt svettande människa skulle orkat hålla sig på benen i ungefär tio minuter. Bra kämpat, "nigerianen"!
Gårdagens antihjälte var väl jag, då. Som lyckades göra mig bakis, mot all taktkänsla, hyfs och mognad...



Imorgon börjar allvaret.
Vi ses på bussen till Hovmantorp. Alldeles för tidigt.

Nu loppmarknad. Kanske en hylla, kanske en skrivmaskin.




den lustiga prinsessbilden är tagen från sidan
www.zdorov.nm.ru/konkurs.htm

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0