Passa på att läsa mina sista recensioner...

...för www.tellusfilm.com, filmsajten jag skrivit för i cirka två år nu, men som jag, på grund av att jag inte har tid, kommer att sluta med i januari. Det kommer säkert att komma en eller två recensioner här på min blogg istället. Men eftersom tvånget inte är lika överhängande då, så vet man ju aldrig hur det blir med kontinuiteten...

Läs alltså recensionerna jag lagt upp idag och igår:

image190

"Ibland, jag tycker pappa är drygare än Yes"....
Jonas Hassen Khemiris bok blir film med både influenser från Bollywood, en touch av familjefilm, men framför allt en svärta som jag gillar.
http://www.tellusfilm.com/recension.php?id=85001697



image189

Vad säger Gud?
Neale Donald Walsch säger sig stå i direktkontakt. Böckerna "Samtal med Gud" hyllas världen över, av frälsta som hedningar så att säga. Jag hyllar inte filmen, men det var delvis en intressant upplevelse.
http://www.tellusfilm.com/recension.php?id=85001699


Kanske julklappstips till nån som har de bestyren kvar?


Jag kommer som sagt att jobba för tellusfilm året ut, så det kan komma fler, jag lovar att lägga upp här med länkar som vanligt. Ser främst fram emot att sitta och knåpa på nyårslistan; årets bästa och sämsta filmer och tv-produktioner... Även om det är svårt. Man är ju inte nån professionell betald jävel som kan gå och se allt som kommer.....

Fel Askunge-saga i Top Model Stockholm

Top Model Stockholm är ett av de få program jag följt slaviskt, trots en Vendela Kirsebom lika spännande som en hallmatta i programledarrollen (min teori är att Emma Wiklund tackade nej och sen fanns det inga mer som inte hade en karriär för sig själva fortfarande...). Jag har blivit besviken när jag missat ett avsnitt, och jag har upprört suttit och kommenterat när folk är bitchiga mot varann, rakt mot teven som om det pågår en konversation, något Åskar stör sig ofantligt på.

Sista avsnitten, finalen, trodde jag att jag hade missat, eftersom jag var iväg förra onsdagen. Men det visade sig att jag bara missat när tre ska bli två. Och inte ens det hade jag egentligen missat; för det fick tjejerna själva se genom att öppna kuvert på rummet, den som inte fick nån bild där fick som vanligt åka ut.
Här åkte Sanna ut. Inte så förvånande. Hon är vacker, men har inte riktigt drivet, känns det som, för att verkligen kunna sälja sig själv.

image187

image188

Något som Hawa är den sista att ha, i och för sig. Men hon har utvecklats mycket och även om jag ogillat henne serien igenom och hela tiden velat att hon skulle åka ut (utom vid Globen, då var hon stark och förtjänade vara kvar). En nonchalant tjej med taskig hållning, som behöver all hjälp hon kan få om hon ska kunna hålla sig kvar i modellbranschen. Och som sällan eller aldrig visat att hon vill vara kvar i tävlingen över huvud taget, till och med i sista avsnittet kallade Vendela henne nonchalant och sa att Hawa förmodligen är en naturbegåvning som inte rår för att hon blir bra på kort.

Duellen då: Hawa vs Margarita.
Margarita från Ryssland, med en emellanåt obegriplig dialekt. Men som ständigt blivit överöst av juryns gillande för sitt stora kunnande om branschen, trots att hon är alldeles ny i den; för sin proffessionalism när såna som Nadja vägrar ta bild tillsammans med en kille (för att pojkvännen hemma inte kommer gilla det, herregud! Vad trodde hon modellyrket innebar?). Nej, Margarita har fattat galoppen. Hon är en liten skådespelerska i grunden, med ett babydoll-ansikte och en egentligen på tok för kort kropp, men hon övertygade juryn från första stund att det inte spelade någon roll. Margarita brinner för modellandet, så är det. En självklar stjärna som, vilket den där snygge frisören som sådär flaschigt byter ut vissa ord mot engelska, påpekade: Jag hoppas unga tjejer tar inspiration av Margarita.
En förebild, en hårt jobbande ung tjej OCH ett vackert ansikte.

I duellen då, handlade det om balett och Kungliga operans lokaler. Ett tag såg det ut som en Top Model - repris från sista avsnittet av den amerikanska, där CarriDee slog ut Melrose på grund av att den senare inte pallade trycket, utan stelade sig ur den sista fotograferingen, oförmögen till att förmedla en känsla. Margarita var i detta fall Melrose, nervös och stel som en staty i ansiktet. Jag satt och var orolig. De bilder man fick se var långt ifrån kommunikativa. Men efteråt tycktes hon nöjd.
Vad Hawa gjorde har jag svårt att förstå. Som det uttrycktes så roligt på Top Models egen blogg, och som jag läste nu precis: "Vad Hawa gjorde i det sista avsnittet kan inte beskrivas med andra ord än att hon verkligen skett i att försöka använda kroppen för att likna en ballerina och bara satt sig som typ på toa och log" (skrivet av Janna 12-12-2007 23:18 på TV3's sida för Top Model, där kommentarerna vällt in. Till 15% läsvärt, det mesta bara skit à la Lunarstorm). Ja, Hawa gjorde som vanligt. Ett försök till att charma juryn med sitt stora leende. Något som, ofattbart nog, gick hem.
Jag trodde det var i hamn.
Margarita själv lär, efter allt beröm, ha trott att det var i hamn.
Att Hawa vann är ett skämt, visst hon har utvecklats, men med dessa två tjejer bredvid varandra kan jag inte se det som annat än ett misstag, en felsägning, att denna långbenta Askunge vann.

Det är intressant att folk beskyller Margarita för att vara en falsk bitch. I modellbranschen precis som i skådespelarbranschen (och här vet jag vad jag talar om) gäller det att sälja in sig själv. Här är det dessutom en tävling, där man vill hålla sig vänskaplig med alla men samtidigt inte är där för att skapa sig vänner. Margarita fick höra att alla fotograferna, every single one of them, tyckte att hon var bäst att samarbeta med. Är det inte det som det handlar om? Är det verkligen vad de andra tjejerna tycker om en, vad en inkompetent 14årig publik tycker om en, som ska räknas?
Hawa kunde inte ens sälja in sig när uppgiften handlade om det, utan började prata nedvärderande om sig själv. För fan, bara med sina axlar nedvärderar hon sig själv! Jag trodde Top Model gick ut på att hitta en värdig vinnare. En tjej som kan representera Sverige, och inte behöver stöttas när hon går i högklackat. Hawas vinst är ett hån. Inte minst är det ett slag i ansiktet på den vinnare som alla i juryn tycktes vara överens om, innan de hastigt och lustigt tog detta oväntade beslut. Margarita har presterat bra tävlingen igenom, och inte bara bra, hon har varit på topp. En redan färdig modell. Så bra då, tänker ni, då kan hon ju få ett modellkontrakt vilken dag som helst. Ja, man kan ju hoppas det. För det vore ju hemskt taskigt om den rätta Askungesagan blev en saga som slutade i Ryssland, långt bort från den glamour denna modell/skådespelerska så väl förtjänade.



Läste nåt med att Robert Ashberg hjälper henne att stanna kvar. Härliga tider, Robban! Migrationsverket kanske skulle börja följa dokusåpor lite bättre...
Bilder snodda från Expressen och nån blogg, som säkert snott den från nåt annat. Ledsen, men ni märker själva hur svårt det är att hitta lagliga bilder på just dessa deltagare på nätet...

Se finalbilderna här: http://www.tv3.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1161577&Itemid=1620

Recension: Inland Empire och skåneturnén

år: 2007
regi och manus: David Lynch
i rollerna: Laura Dern, Jeremy Irons, Justin Theroux, m.fl

image185

Jag måste erkänna att jag var lite rädd. David Lynch goes video, liksom. I intervjuer har han förklarat att vägen tillbaka till klassisk filminspelning inte finns; det tar för mycket tid, kostar för mycket pengar. Dv-kamera är the way to the future, enligt David. Och alla vi som i åratal fallit ner på knä inför Lynchs altare av perfekta bildkompositioner, härliga vidvinklar och stilrena färger; vi blev förstås... rädda. Skulle denne bildkonstnärs estetik nu gå i graven?

Men vackra bilder sitter trots allt i ryggmärgen. Inte behöver vi oroa oss för det. Oroväckande David Lynch sviker ingen i denna komposition av trådar. Dansande kvinnor här, ett förvridet ansikte där. En skruvmejsel, Laura Dern och läskiga sägner som visar sig vara mycket nära sanningen.

Som vanligt är ingenting enkelt.
Man blir överlycklig när man hittar en tråd som går bra ihop med den andra. För att i nästa scen vara satt på bar backe igen, famlandes i förvirrande mörker, hjärnan famlar...

Laura Dern är Nikki Grace, en skådespelerska som får den eftertraktade rollen som Susan, i Kingsley Stewarts (Jeremy Irons) nya storfilm. Mot henne spelar Devon Berk (Justin Theroux), kvinnotjusare utan skrupler. Spänningen mellan dem växer så väl under inspelningen som i den faktiska filmen, ja vad som är verklighet och vad som är film: det är snart omöjligt för både Nikki och åskådaren att säga...

Det är otrohet. Det är läxor att lära sig, handlingar som sätter andra handlingar i snabb rullning. En deckargåta, ett olöst mysterium med döden som utgång. Det är en bild från 20-talet som fått David Lynch att spinna loss. Det är kritk mot Hollywood, mot hyllandet av ytan. Det är samhällets bottenskikt. Det är allt på samma gång.

Mindfucking, med andra ord.
Se det.





image186




En kort resumé av min mini-Skåne-turné:
jag tycker man kan få kalla det en turné om det är två läsningar kvällarna i rad.... eller hur?

Okej: Lund först då. Akademisk stämning. Fantastisk medeltidsborg. Självklart inte lika fantastisk inuti, då hade man väl tappat andan. Fin scen. Tyckte jag, även om Oskar inte förstod vad jag menade; tycker du? Jag startade. Sa inget om mitt blaffiga munsår, fanns inte ens möjlighet att dölja det (det skulle ha spruckit av smink, jag lovar. Värre med blod och var över halva hakan). Inte mycket gensvar, om än intresserade ögon. Absolut skratt-löst. Men kul att läsa i Lund. Duktig Bogg- Johanna, som jag inte kan hitta på nätet. Vill ha mer av henne, mycket bra inspirerande texter, både dikter och prosa. (Skrivpedagogutbildning?) Gråhårig lockig trubadur. Cool hyllningsdikt till salen vi var i. VAP=very academic person...

Eslöv då. Sofia med. Publiken som inte kom gick miste. Stiliga duktiga musikerkillar med glad-musik. ("Kärlekskommunen") Laura Wihlborg med nyskrivet. Snygg blus. Tom lokal. Fel baguett den här gången med. Glimåkra. Läste Emma-dikten utan Emma. Blev dock bättre än nånsin. De gillade min Olle Ljungström. "Till skillnad från Olle Ljungström ger vi omedelbart sex". Andreas omtyckt i bygden? Jag exotisk? Skoj med megafon på pågatåget hem. "Nästa: Alvesta." "Jag bara skojade". Vi var som en sketch. Men jag tvivlar på om det går att återge.

 

RSS 2.0