Bill får göra vad han vill.

image155 Bill Murray i "Life Aquatic".

Vad fan är den här grejen med Bill Murray egentligen?
En av världens coolaste skådisar kommer hit och blir full på Café Opera. Inte jättefull dock, polisen kan nu visa att han hade 0,36 promille i blodet (0,2 är gränsen för när man inte längre får köra). Hur som helst, Bill fick fnatt och tog en tur med en golfbil på Stureplan, mellan Café Opera och Hotell Anglais. "Han åkte fram och tillbaka på trottoaren", säger vittnet Stig Beckman, 62.
Hahahahahahahahahahahhahaahhaahhaha
Ursäkta. Men är det inte lite roligt? Ett galet spratt liksom, som taget ur "Life Aquatic". Tokroligt. Och att han gjorde det just i Sverige! Hysteriskt! Och på Stureplan! Där dresscode och namedropping är överlevnadskitet. Där kvinnorna är lika välpolerade som männen, plånböckerna feta och paparazzifotograferna i himmelriket. Ursäkta. Men är det inte roligt?

Bill Murray har tydligen i efterhand sagt att han tycker det hela är pinsamt och han erkänner allt för att slippa åtal. Men jag jublar. En tokrolig kändis; just vad Östermalm behöver! Bara att beklaga att kvällstidningarna snöar in sig på antal promille och söker förklaringar till Bills handlande (han skulle köpa tuggummi på 7-eleven)...

image154
Bill Murray kör golfbil på Stureplan. Här ett läsarfoto insänt till Expressen, en gammal svensk tidning med fina traditioner och mycket högt anseende. En gång i tiden.

Blablabli-blablabla

Jag vet inte vad jag ska skriva i min blogg nu för tiden. Det händer så mycket saker, man hinner inte riktigt med. Jag har även begått det stora misstaget att börja skriva på min roman igen. Alltså inte den jag skickat in till förlag och så, utan den andra. Inget misstag, säger du? Nej, det tycker egentligen inte jag heller förstås. Men ändå på nåt vis. Tänk så osocial man är i sitt skapande. Så irriterande självupptagen och stingslig. Och så blir jag jämt irriterad när jag inte får tid över, vilket jag ju aldrig får... Hm. Nog med klagomål kanske. Jag ska vara glad att min höst trots allt tycks lösa sig. Till det bättre. Kanske till och med bättre än det skulle ha löst sig.

Zemeckis verkar inte gilla den där skärgårdssillen. Och inte äter han av kalkon-Pussin för ofta. Hm. Lite bortskämd.

Min höst skulle ha varit St Sigfrieds folkhögskola. Väldigt konstigt att de inte ens hört av sig tillbaka, efter mailet jag skickade om att jag inte kunde gå. Det var nämligen en gymnasial utbildning. Inte en eftergymnasial, som man ju kunnat luras tro om man läste på deras hemsida. För att komma in på journalistik "krävs det avslutad treårig gymnasieutbildning eller liknande". M-hm.
Men folkhögskola är något som alla ska kunna komma in på, förklarade CSNtjejen för mig. Hon kunde förstås se på sin skärm att just min utbildning inte var berättigad, och att jag helt enkelt inte kunde få några pengar.

Varför sparar du inte poängen till att söka journalisthögskolan? tycker mamma.
För det är ungefär lika svårt att komma in där som på scenskolan.
Men scenskolan sökte du ju till...

Jag vet inte, det kan hända att jag har fel. Att man inte kan gå den vägen som jag testar nu. Då vet jag det när året är slut. Som det ser ut nu har jag i alla fall fina förutsättningar. Jag har redaktörsjobbet på Visit, som inte ger mycket pengar men mycket erfarenhet och ser fint ut på meritlistan. Sen söker jag en del andra jobb, som jag inte tänker ventilera här på nätet, men som alltid kan ge något kanske. Det är jag och Anna, vi peppar varann. Säger åt varann att söka, fast "det är ju inte så stor chans att vi..." Men sånt vet man aldrig. Man måste tro. Gotta have faith. Jag har jobbat gratis i decennier känns det som, och min magkänsla säger mig att jag kommer göra det fler gånger igen. Men snart, snart måste något, något betala av sig...

Saker som aldrig betalar av sig är diktandet. Skönlitterärt skrivande. Å andra sidan: det är mitt hjärta, min själ. Slutar jag med det så torkar jag ut som ett fikon, blir fullt av såna där små prickar inuti och visserligen gott men min mamma är allergisk mot det, och okej. Det var en konstig liknelse. Men jag blir död, det var det jag ville säga. Om jag slutar skriva det roliga.

image153

Ida i helgen som gick, Stockholm. Underbart väder stundom, storm, stundom kallt. Hösten kommer nu. Vi gick gatorna upp och ner och pratade om män och minnen. Sånt där man inte brukar ventilera så mycket längre. Jag har inga av mina närmaste vänner i Växjö och kanske är det bra. Men sannerligen skönt att träffas ibland, känna hur man fortfarande älskar varandra, även om avståndet.

Jag har blivit påverkad av Anna Jörgensdotters "Pappa Pralin" tror jag bestämt; "även om avståndet". Punkt. En mening som är helt fel, som skrivprogrammet bara rödmarkerar, som grammatikläraren bara suckar åt. Men poetiskt? Javisst, och härligt nyskapande så det smäller om det.

Många bebisar i Stockholm förresten. Jag känner ibland att det är så förbannat skönt att inte ha en bebis just nu. Det går ju i vågor det där, ibland känner man för det jättemycket, ibland inte alls. Just nu: inte alls.
Vi har ju Zemeckis, å andra sidan. Som en liten ettåring just nu; nyfiken på allt, helst farliga saker, som sladdar.

Åskar skulle ringa, han och Johan är o repar. Undrar om jag känner för att cykla dit nu. Det skulle vara för whiskeyn. Och för att röra på mig. Och för att pussa lite på honom.
Han ringde under tiden som jag skrev detta. Fint med sån där övernaturlig kontakt, vad heter det? Själsfränder? Ja lite kanske.

Man kan stå ut med en del.

Kolla in de snygga bilderna från gårkvällens Poetry Slam på inntergården på http://vaxjopoetryslam.se/Gallery.aspx

Resultat: Midas vann, Martin från Norrköping tvåa och Josef trea. Roligt med nytt folk. Roligt att vara MC även om jag sjabblade en del i början... Roligt att Olivia tyckte det var kul att hoppa in som domare. Tråkigt att det inte kom så mycket folk, trots tio tävlande. Jag körde på mitt schlagertema, bytte kläder bakom en uppspänd presenning när jag fick tid (fem gånger), och drog mina anekdoter med fuskpapper i pauserna. Funkade bra, hoppas jag inte stal showen för mycket bara...

Läs mer på hemsidans blogg. Se filmer från tillställningen via länken på gästboken. Och för guds jävla skull: kom på nästa arrangemang på de luxe den 10 oktober!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kul att hänga lite mer med Martin idag. Jag älskar också estradpoeter, som Olivia säger, även om de är pretentiösa och svårförstådda emellanåt, blink-blink....

image152

Så här söt är vår kattunge. Zemeckis, efter regissören till "Tillbaka till framtiden" och "Forrest Gump", m.fl.
Lite småjobbigt på nätterna, far runt som en ADHD-unge. Och på dagarna har han börjat gömma sig några timmar i bokhyllan bakom tidningsmapparna, hur nu någon kan få plats där...

Men som sagt: världens sötaste. Man kan stå ut med en del.

Ni kommer väl på lördag??

På lördag är det dags! (Alltså i övermorgon, när jag skriver det här)
På Plan B's innergård, Poetry Slam-tävling med just nu hela nio anmälda! Olivia Bergdahl gästpoet, och här snackar vi alltså Sveriges just nu bästa poet!
Jag är er kära Master of the ceremonies, som det ser ut nu blir det inget regn, inträde kostar endast trettio spänn; be there, or be squared...

image151så här ser Olivia ut.

ps. vi har skaffat katt. världens sötaste lilla unge! mer om det nån annan gång, när det finns foto också...ds.

Höst och sommar och sånt där

image139
sinnebilden av Skåne när vi var där. Hälsade på pappa o syskonen men solen ville inte vara med. Humlan heter hunden.

image140
när jag är hemma är typ enda gångerna jag kör bil.

image141
Moster Beth och min kaxige lillebror Per på dyr fika på Solbacken. En våffla med sylt kostar 43, en kaffe 32. Men platsen är gudomlig.

image142
Vi bodde i bröllopssviten, det vill säga fönsterna närmast på bilden. På innergården bor under sommaren utöver min familj o kusinerna, två eller tre andra familjer. Morfar köpte det här en gång i tiden. Nu har bland annat pappa hand om uthyrningen.

image143
"Åskar är grillkungen, pappa..."

image144
Pappa o Hanna
image145
Anne, Sofia, Marie och Danne
image146
Sofia försöker hålla värmen
image147
Håkan o Eva
image149
Världens sötaste (o skånskaste) Erik.
image148
Emma o jag utanför Danska glassbaren. Emma är stolt ägare till en kattunge numera. Det är snart även vi...



Om de senaste två dagarna kan jag bara säga att jag aldrig uppskattat att svettas kl sex på kvällen så mycket...
Det är bara att hoppas att det kommer tillbaka.

RSS 2.0